Mvh

Henrik Olsson – www.henrikolsson.eu – info@henrikolsson.eu

• Emmelies familj
• Min familj
• Familjerna i Bollnäs och Ludvika som lät oss bo hos dem
• Familjen Ek
• Delicato-Kennet
• Den vänliga familjen som bjöd oss på saft och bullar
• De äldre paret som hjälpte oss med olja till kedjan
• Killarna på Svevia som svetsade ett nytt fäste till cykelkärran
• Alla vänliga människor som låtit oss fylla på våra vattenflaskor och vår termos
• Alla som har hållt tummarna för oss

Vi vill också tacka:

• Markservice
• Ece-Data
• Biltema
• Hundstallet
• Falkenbergs Laxrökeri
• Cykeltrafik
• Kn-verk

Denna bloggen kommer att finnas kvar, men kommer här efter inte längre att vara aktiv. I stället hänvisar jag till: www.henrikolsson.eu

Ett stort tack till alla!

Kiruna – Ystad! Vi klarade det!

/Henrik Olsson, Emmelie Hultman, Debbie (schäfer), Challe (papillon)

Efter lite krångel kunde vi påbörja vår cykelsemester runt 15.00 den 4 juli. Första dagen var vi märkbart trötta efter den långa tågfärden så vi cyklade enbart ca 67 km innan vi hyrde en liten stuga efter vägen. Den dagen kändes nog som den värsta, speciellt med tanke på att vi inte kom så långt. Vi vågade knappt tänka på det, men vi var oroliga för att vi aldrig skulle komma ner till Ystad.

Följande dagar gick dock bättre, men efter ett par dagar hade vi fått ont i våra knän och stannade därför en dag i Arvidsjaur för att vila. När resan sen fortsatte hade vi fortfarande ont, men försökte sköta om våra knän med Voltaren och Radital.

Under resan blev mitt knä och häl helt bra, men Emmelies knä gjorde ont hela vägen ner till Ystad. Pga den tunga packningen och alla långa och sega uppförsbackar så påfrestades våra kroppar extremt. Även vädret gjorde sitt. Den första veckan var det väldigt kallt, men när vi kom längre söderut blev det varmare… och varmare. Stekande sol var vissa dagar ett stort problem. Vi drack mängder av vatten, men hade ändå svårt att få i oss tillräckligt med vätska. Men vi vägrade att ge upp.

När vi planerade resan var det omöjligt att förutse alla hinder och prövningar som väntade på oss. Backar, skador och vädret fick oss ibland att se detta som en omöjlig uppgift.

När vi nådde Bollnäs hade vi ännu en vilodag, och där kunde vi njuta av god mat och bara njuta av vilan. Vi hade då cyklat ca 1200 km. När vi nådde Ludvika fick vi ytterligare en ½ dags vila, och jag kunde visa Emmelie lite av staden.

Efter Ludvika kändes det som att slutspurten kom igång. Vi cyklade längre etapper/dag, och kämpade märkbart hårdare. Vi hade sen länge insett att vi faktiskt skulle klara av hela resan, även om vi inte ville ta ut något i förskott.

Torsdagen den 23 juli var nog den längsta dagen. Det var vår sista sträcka för att kunna nå Ystad. Ca 130 km cyklade vi i högt tempo, trots backar, motvind och lite regn.

Ca 16.35 nådde vi Ystads Station och kunde äntligen parkera cyklarna. Permanent. Vi hade klarat av det. Mot alla odds.

På stationen möttes vi upp av Emmelies föräldrar och hennes farmor.

Vår resa hade nått sitt slut! Vi klarade det!

Jag hade gärna sammanfattat resan i kväll, men känner mig alldeles för trött och sliten för detta, så ni får helt enkelt vänta tills i morgon.

Vi mår i alla fall väldigt bra, och känner oss mäkta nöjda över vår prestation.

Jodå… vi har rätt att skryta över detta! ^^

/Henrik, Emmelie, Debbie och Challe

Där ser man…

Vart tog vägen vägen? Vi är ute på en åker och åker…