Precis så sa jag tidigare ikväll när jag och pappa var påväg in i affären. Jag hade längtat efter Maxi!

Äntligen är jag hemma i Kristianstad på mitt efterlängtade jullov. På de här tre terminerna har det nog aldrig varit så skönt att komma hem på lov som det är just nu. Sakta men säkert börjar jag återhämta mig, bara att få vara bland mina nära och kära gör susen!

Ikväll har jag och pappa varit på vår årliga granjakt och i år slog vi rekord i snabbhet. Vi köper alltid på samma ställe, utanför Willys hemma. Det brukar vankas fram och tillbaka, några speciella vals ut som nominerade och tillslut får en av dessa följa med hem. Men inte i år. Vi gick troget igenom allihop, kollade in men ingen passade för nominering. Vid sista raden stod det en, precis lagom stor och såg ut att passa hos oss. Rekord! Vi bestämde oss för den första!

Vi slog två flugor i en smäll och köpte även skinka ikväll. Det var då jag kom att jag hade saknat maxi. Samma sak där, in och handla, julrusch i hela affären men vi kryssade oss fram. Hittade en perfekt julskinka som passade oss, nappade på erbjudandet om julmust och gick till kassan. Och där! Där mötte vi något som fick oss att skratta gott resten av kvällen. Framför oss i kassan stod det en man som nog inte hade en av sina bättre dagar. Det slängdes med varorna, kassar slets loss så han hade kunnat skapa blåtiror hejvilt och korgen flög i golvet med en ryslig smäll. Både jag och pappa fick bita oss i läppen för att inte skratta, men den stackars kassörskan såg alldeles vättskrämd ut. Stackarn!

Ja. En liten parantes där med den rysligt arga mannen. Men som sagt. På knappt en timme hade jag och pappa köpt både julgran och julskinka. Nu står granen så fin där nere och skinkan är kokt, redo för att grilljeras imorgon. Nu blir det sängen.

// Dallo