Oj. Det är vad jag får upp i mitt huvud just nu.

Alla föreställningarna är genomförda, scenen är bortstädad och kläderna är tvättade. Nu är det över. Efter fem veckors arbete är det slut. På de här fem veckorna har jag kommit min karaktär ”Hjärtat” väldigt nära, vi har verkligen lärt känna varandra. Hon har varit med mig så gott som hela tiden.

Så plötsligt ska jag överge henne. Ta bort henne från tankarna och försöka komma tillbaka till der normala. Det är inte helt lätt. När vi är inne i en produktion växer och utvecklas man så mycket så det är lätt att tappa bort sig själv. Det blir en slags bubbla man kommer djupare och djupare in i, så plötsligt spräcks bubblan. Då det tar ett tag att komma ihåg vem man va innan och försöka se vad som har förändrads med än själv under den här perioden.

Vi hade sista föreställningen i söndags. Det var nog den jobbigaste att genomföra, det blev så otroligt verkligt. Dagarna efter har känts speciella, jag har inte orkat vara för mycket med andra människor. Har behövt mycket tid för mig själv och inte alls prata om pjäsen. Det är ett avslutat kapitel som känns jobbigt att ta upp just nu. Lite som en sorg.

Att ha tre dagars ledigt här uppe, inte behöva tänka någonting på skolan utan bara njuta har verkligen varit välbehövligt. Jag har hunnit landa. Hitta mig själv lite grann och bli redo för att åka hem. Men jag ljuger om säger att jag säger mig stark. Tvärtom, just nu är jag ganska skör, behöver mycket vila, mycket tid för mig själv men framför allt. Jag behöver komma hem till mina nära och kära! Njuta av ett underbart långt härligt lov med dom jag älskar allra mest.

// Dallo