väntan på inlämning av bagage passade jag på att skriva ett blivande blogginlägg.

Fem veckor har gått och det är dags att lämna Skåneland för denna gången. Som vanligt är det med vemod jag åker mot flygplatsen och
försöker i sista sekund andas in så mycket av den skånska luften jag bara kan. Tittar på de öppna fälten och försöker memorera alla synintryck för att senare vid hemlängtan kunna plocka fram och minnas.

Samma visa varje gång. Jag vill inte gå och lägga mig kvällen innan, jag vill göra allt och kommer på allt som inte hanns med. Jag vill inte gå och lägga mig för att jag vet att det är sista natten på länge men jag vill ha en riktig sovmorgon innan jag vaknar för att njuta av min säng. Det är många viljor i samma kropp.

Det är okej att känna. Det är okej att känna vemod och gråta en skvätt. Det får kännas som att jag kommer missa allting och det är lika bra
att stanna hemma. För det blir bättre.

Nu sitter jag här på Sturup och väntar på att få lämna in mitt bagage. Allt är packat och klart, om en timme börjar resan uppåt igen.
Och jag är glad. Jag är förväntansfull och undrar hur mycket snö det kommer vara. Hur ser klasskamratens nya bil ut och vad händer i skolan imorgon?

Jag vet att så fort jag kommer upp lossnar allt, vemodet försvinner för en stund och jag inser hur bra det kommer bli även den här terminen. Nya möjligheter, nya utmaningar och nya erfarenheter.

Så jag tillåter mig själv att gråta, att tvivla och sakna. För det blir bättre!

Vi ses snart igen

// Dallo