Ja då var man hemkommen från utomordentligt fantastiska Frankrike. Lite ångest får man försöka kämpa ner nu – livet är ju aldrig riktigt så bra som på semester. Och jag är sjukt nöjd med årets andra vända till grodätarlandet i syd. Det var mycket tack vare mitt underbara sällskap som gjorde solen lite gulare och himlen lite blåare.

Vi spenderade 10 underbara dagar i mina föräldrars ”gamla” hus som de numera har avverkat till fransmännen. De har uppgraderat sig till en lite större lya istället – så vi tog tillfället i akt och inkvarterade oss i det gamla kyffet. Gud vad jag kommer att sakna takterrassen som skänkt mig så mycket sol o glada minnen.

Hur roligt jag än tycker det är att träffa mina föräldrar (mycket roligt) så är det ju alltid skönt att inte behöva bo inpå varandra när man har ett sällskap med sig. Jag hade, som bilderna ovan visar, med mig min kompis Niklas (helt sjukt att vi känt varandra i 23 år!!) och min arbetskollega Jihi. Eftersom jag o Niklas nyss tagit upp kontakten igen efter ca 2 års tystnad och jag o Jihi inte känt varandra speciellt länge så kändes det som att det skulle behövas lite arbete för att det inte skulle bli strul. Men det funkade väldigt bra och jag är väldigt tacksam mot båda två för att ha förgyllt min vistelse.

Jag har svårt att sammanfatta, men jag kan väl göra ett försök med lite hjälp av bilder. Vi kom ner på lördagen, bakis deluxe – INTE kul!

Men eftersom jag har världens bästa föräldrar så blev vi hämtade vid flygplatsen. Tur hade vi också att vår bakisdag var den enda mulna dagen . Vädret o humöret vände sig uppåt minut för minut o dag för dag. Speciellt när man fick såna här mellanmål:

Vitt, rött o rosévin, nybakta baguetter och croissanter med olika sorters tapenade, ansjovisstoppade eller chilikryddade oliver, apelsin- o jordgubbsjuice och galet goda yoghurtar, färska kryddade korvar o massa annat kunde man trycka i sig när man kände för det…o det gjorde man ju inte sällan. Niklas tog ju med sin cykel ner eftersom han ”sadlat om” till semicykelproffs. Han cyklade i snitt 15 mil varannan dag…sick! Den jäveln lurade med mig på en liten ”mjuka-upp-musklerna-runda” en av dagarna. Den lilla rundan slutade på ca 6 mil och tillbakavägen o de tre sista milen var de sjukaste jag varit med om. Det var KONSTANT max-motvind i 3 mil o då snackar vi inte lite motvind – vi snackar oavbruten motvind med bergsvindar uppåt 80 km/h längs kusten… Och man kan ju inte direkt ge upp 3 mil hemifrån – FY FAN säger jag bara

Jag behöver nog inte förklara hur jag mådde när vi väl kom hem… Men det kändes lite bra att få röra på tunnan man har skaffat till kropp. Den där tunnan krävde dock påfyllning och tur som man har var jag i ett sällskap av gourmeter och gourmander som inte misstyckte

Färska musslor vid strandrestaurangen var inte fy för hundan. Det fanns gott om glassbarer vid stranden som hade gaaaaaalet god glass

Vi lyckades också slänga ihop lite mat själva (en gång) – ett oerhört smickrande resultat åt våra smaklökar. En pasta med massa underbara frukter från havets osinnliga källa

Ja jag gillar ju mat, det vet väl alla som känner mig… Jihi lyckades dessutom få mig att testa ostron för första gången ever. Det var - i brist på bättre uttryck – intressant! Jag är inte ett fan av att trycka i mig levande djur, eller vad man nu ska kalla ostron. Men jag tycker ju att man ska testa åtminstone. Och efter lite betänketid och med lite stöd så fick ostronen lämna sina skal och istället ta plats i kistan min

Jag skulle dock förmodligen inte klarat det utan söta frökens hjälp samt en o en halv liter vitt vin.

Frankrike har onekligen kittlat mina smakceller och samtidigt fått mina smak- o doftceller slås ut och vilja brinna och dö

Pastis är en fransk lakritsliknande dryck som aldrig någonsin kommer vända i min mage – hellre tortyr! Men vinet i Frankrike är ju inte känt för sin ”äcklighet”. Fråga Jihi

Dock höll vi alkoholintaget på ett förvånande låg nivå – ja i jämförelse med hur det skulle kunna se ut i detta sällskap. Prioritet var ju trots allt sol och bad

Förvänta er inte en chokladbrun dansk på jobbet dock – han var duktig o smorde in sin bleka lekamen med solfaktor 3000 varenda dag för att få möjlighet att bryna sig i den underbara solen och kunna bada i det bedårande Medelhavet. Jihi är ju en helt annan historia – den där flickan kan tydligen bli hur brun som helst. Och söta fröken fick verkligen en bedårande gyllene brun färg

Vi hann även spendera midsommarkvällen med mina föräldrar samt morbror med fru. Fantastiskt att inte behöva sitta inne i och titta ut på regnet för en gångs skull. Istället satt vi med ca 30 graders värme och käkade svensk abba-sill med fransk färskpotatis och alla tillbehör

Ett par andra söta gäster ville snika av vår svenska sill

Ja vi hade 10 underbara dagar i mina föräldrars paradis som de numera kallar vardag – hur ska man inte kunna unna världens bästa föräldrar något som de drömt om sedan de uppfostrade en odugling till son o hans två systrar

Som jag nämnt tidigare så njöt jag av mitt sällskap också – för första gången har jag spenderat en hel resa med en kvinna och vän utan att bråka en enda gång. Något jag aldrig tidigare klarat av. Kanske har jag mognat eller kanske (=snarare) så fick Jihi, med sitt underbara humör och skratt, oss att hålla ihop på ett mycket bra sätt. Utan söta fröken hade jag nog mest suttit inne och kollat fotboll, men nu tog jag mig faktiskt för att gå hela vägen till stranden och njuta där hela dagar. Utan henne skulle semestern inte vara ens nära så bra som den blev.

Den senaste bilden fattar nog bara Jihi . Utan min vän sen urminnes tider hade vi inte skrattat i närheten så mycket.

Jag tackar er båda samt båda mina älskade föräldrar för en wunderbar semester. Sen tackar jag även värmen som infann sig och som avnjöts på bästa sätt från morgon till kväll (dock inte natt).

MERCI POUR DE FANTASTIQUES VACANCES

Det har varit ett litet avbrott i bloggandet från min sida de senaste två veckorna eftersom Frankrike erbjöd mig sina lustfyllda njutningar och tlandet erbjöd ett begränsat urval av internetliknande tjänster. Dessutom var det alldeles för varmt och soligt för att sitta inne o skriva när man istället kunde vara ute o njuta. Ja usch vad bra vi haft det – jag ska sammanfatta i bild och text så fort jag gjort alla sysslor som någon annan borde göra åt mig!

Skönheten fick bekläda bloggen ännu en gång innan vi drar till södern

den högra halvan av tvn betalade ju av sig på ett bra sätt. Den vänstra känns bara fel fel fel

Malin bjuder på grannlåten tills flygbussen tar oss långt härifrån

Tyskland förlorar en gruppmatch, sin första på 24 år. Tyskland missar en straff under 90 minuter, för andra gången i historien. Nemanja Vidi? kopierar Zdravko Kuzmanovi?s en på-miljonen-hjärnsläpp.

Ganska sjukt men underbart att Serbien fick vinna! Dessutom underbart att alla som sagt att det inte finns något annat lag än Tyskland som kan vinna VM…efter en omgång… Tänk om och lär er nånting när ni observerar en fotbollsmatch och ta det för vad det är. Nu är Tyskland fortfarande en kandidat till guldet, men det finns många sådana!

Nu – packa!

Jag drar till Frankrike imorgon

Idag har VM gått in i andra omgången och verkligen även i andra andningen. Precis som jag betonat så öppnar det upp sig efter första omgångens många viktiga och på pappret högst troligt direkt avgörande uppgörelser. Det har varit tre riktigt bra bataljer idag – Argentina gjorde nog många glada idag när anfallskollektivet kom igång ordentligt och man i mångt och mycket körde över Sydkorea. Man hann även avslöja sina brister bakåt, vilket kommer ställa till problem så fort maskineriet framåt börjar hacka. Nigeria som såg ut att eventuellt vara på rätt väg gick bet efter ett tidigt rött kort som totalt ändrade matchbild. Lasses Nigeria har dock en liten chans att ta sig vidare. Den sena matchen var ett riktigt tempovidunder där främst Mexiko stod för frannlåten. Frankrike har under Domenech gjort ett världslag till en halvmesyr och ett riktigt kräftgäng. Det är ingen hemlighet att han skulle fått sparken för MINST två år sedan och han borde ha otroligt svårt att hitta jobb de närmsta åren – han är totalt urbota urusel och borde aldrig leda ett fotbollslag igen.

Men herregud Mexiko!! Man har en otroligt underbar offensiv som gör en tårögd. Och man har ju två uppställningar att anfalla med. Dos Santos, Vela, Barrera, Hernandez, Salcido… Ja herregud vad stimulerande att se på. Dessvärre var det alltså en rättvis seger för Mexiko och Frankrike får ta nya tag med Laurent Blanc vid rodret. Jag garanterar att vi kommer att få se ett helt annat Frankrike i nästa stora mästerskap. Man får ju extremt svårt att ta sig vidare nu eftersom alla i Uruguay och Mexiko har insett vikten av att spela 0-0 i sista matchen… kan tänka mig att det är extremt låga odds på ett X då det betyder att båda lagen avancerar. Ja det man kommer ihåg från idag är den vinnande anfallsfotbollen som de Sydamerikanska lagen står för hittills i VM. Argentina, Mexiko & Chile har varit fantastiska att se och Brasilien samt Paraguay har ännu inte visat hela sitt register.

Imorgon får jag besök redan vid 7 på morgonen eftersom Niklas kommer upp för att flyga med ner till Frankrike  Ja på lördag morgon är det dags för avfärd!!!!!!! Det blir en uppesittarkväll imorgon och sen ett tidigt plan till La France! Det börjar bli dags att tänka på att packa snart…

Jag har ju ältat en hel del de senaste månaderna om min (eventuella?) önskan att bege mig hemåt igen till det södra riket – moderlandet! Så här på kvällskvisten föll den känslan på en aning, om än i ganska mild grad. Jag gick igenom syrrans blogg för att ta hem lite bilder på hennes underbara söner och kom på hur mycket man ibland saknar sin familj. Jag tror nog att jag hade flyttat tillbaka i våras om jag hade haft mina föräldrar på plats?! Sen kom jag att tänka på att fredag är näst sista gången jag träffar Malin innan hon flyttar ner till Skåne igen. Det är en förlust för oss alla här i Stockholm, men för mig är det en extra jobbig förlust. Hon har ju trots allt blivit så nära familj för mig som jag förmodligen skulle tillåta någon att bli och att det nu är så nära att ”mista” henne känns jäkligt tufft! Vi kommer ju självklart ha fortsatt väldigt nära kontakt, men nu på ett alldeles för långt avstånd…

Nu känns det väl ändå som att jag kommer stanna i Stockholm ett tag såvida inte en ogenomarbetad plan skulle gå igenom redan i år… Jag gillar att ha dörrar öppna. Och nu kan det ju te sig så att jag har en roomie efter sommaren… Som vanligt är det aldrig något som är glasklart i mitt liv. Kanske det är dags att bli vuxen och skaffa fru, barn, villa och allt det där stabila…eller så kanske det inte lockar mig (just nu i alla fall). Jag har aldrig varit förmögen att ta dessa livsomvälvande beslut på egen hand. Jag måste helt enkelt ha en jävligt bra morot för att kasta om mitt liv, att frångå rutiner och bryta mönster. Jag känner väl inte riktigt att jag har det och jag känner inte att jag har glöden att leta efter det heller. Så just nu så går jag väl egentligen bara runt i ekorrhjulet och låter sakteligen livet ha sin gång över mig istället för att själv ta kommando. Jag har alltid känt en sorts avsky för folk som inte tar tag i sig själva och sina liv så antingen börjar jag avsky mig själv eller så är det dags att ta tag i kragjaeveln!

Det blev ju lite väl negativt inlägg. Jag kommer vara på bättre humör imorgon efter tre bra VM-matcher. Sen måste jag ju börja packa för Frankrike!!! Fy f*n vad det ska bli skönt att komma ner till solen och komma bort ett tag

Livet känns inte alltför tråkigt just nu. Jag lyckades kompa ut från jobbet igår efter två timmars arbete och hann se andra halvlek av Brasilien-Nordkorea. Jag hade tippat resultat 2-1 till Brasilien – klonk nr 2! Efter det drog jag till Bergshamra för att träfa Malin, Hanna och kusin Annika – klonk 3! Det blev ett par glas vin och några roliga videos när tjejerna sjunger singstar  (videos kommer senare). Det blev till att slagga på världens skönaste soffa och man hänger sig kvar o ser fotbollen här idag. Tippade 2a på Chile och 0-1 – dubbelklonk! Tipset går riktigt bra just nu  Efter Spanienmatchen är planen att dra sig in till gamla stan för att fira Mohinder som fyllt 310 år.

Just nu ligger Malin på soffan o moffar i sig godis o gnäller som en liten flicka över hur jobbigt det är att behöva dra sig till jobbet…Semester känns ganska ok!