Tillbaka på jobb efter lite ledighet. Passade på att fika med kusinerna Tess & Madde innan jobb. Det var väl minst 5 år sedan vi träffades senast så det var väl dags… Det enda ”intressanta” som hände på jobbet idag att vi var ett gäng som blev magsjuka. CC:s mat når nya höjder. Vi var 6-7 stycken som blev dåliga av lasagnen (som för övrigt var ganska god). Var på håret att gå hem sjuk, men som vanligt så låter man bli. Jaja det går väl över tills imorgon.

Annars kan ni gissa på vilket av dessa ställen jag vill vara nu…

Jag har efter ett par år (ja det är fan år..) börjat läsa på allvar igen. Jag har en hel del gamla ordfront-böcker som jag bara låtit stå som dammskydd i min bokhylla ett bra tag. Så när min förra Murakami-bok var avklarad kände jag att det var dags att låta ett hål i min bokhylla bli lite dammigt. Och jag förlustade mig med lite politiska texter av subcomandante Marcos.

Saken är att det finns så många platser i världen där mänskliga rättigheter sätts ur spel och där människors frihet, kultur, historia (ja you name it) sätts på spel. En av dessa platser är Mexiko. Ett av dessa ställen dit världssamfundets ansträngningar inte sträcker sig. Eller åtminstone dit de inte når. Min kunskap i denna konflikt mellan det korrupta mexikanska styret och den zapatistiska frihetsrörelsen var ytterst begränsad när jag började läsa boken. Ännu en gång bekantar jag mig med förtryck mellan en styrande makt och ett folk som bara vill ha möjligheten att leva sina liv i frihet och kunna styra över sin kultur och historia. Detta omöjliggör en mexikansk regering som i globaliseringens fotspår säljer ut sitt lands icke-enhetliga fantastiska kultur för att neoliberala ekonomiska faktorer är viktigare. När de stora företagen knackar på och sträcker fram sina stora sedelbuntar blir människor inte mer än siffror. Siffror är försumbara och finns bara på papper.

Men zapatisterna visade 1994 att även fattiga människor har en vilja. En stark vilja. Med extremt små medel gjorde de ett väpnat uppror där de efter års ansamlande av civil kraft tog kontroll av ett par städer och släppte lös politiska fångar som, enligt dem, satt där på felaktiga grunder. EZLN, som den zapatistiska rörelsen kallar sig, består till största delen av indianer som vill bevara sin egen och sitt lands mångfacetterade kultur och förhindra regeringen från att sälja ut den och de resurser som finns i landet. Målet är demokrati och strävan är fredlig.

EZLN-rörelsen är inte bara en folkgrupps strävan mot enskild frihet. Istället vill rörelsen ha frihet, rättvisa och jämlikhet för alla människor. Inte bara i Mexiko, utan oavsett var man befinner sig har man EZLNs stöd. Det är en rörelse som kämpar för varje individ som utnyttjats och utsatts för ett orättvist maktsystem. Slagordet

Allt åt alla – inget åt oss

är målande för en vacker rörelse och ett folk som vägrar dö i glömska.

Jahapp. Idag var det Sthlm centrum som gällde och kylskåpsletande med Jihi. Till henne och inte till mig ifall ni undrade vem som behövde kyla ner sina råvaror. Det blev, efter genomsökandet av stadens centrala delars utbud av vitvaror, en utflykt till forum nacka. Jag lyckades sansa mig otroligt bra i mellandagsreans förlovade låtsasland och spenderade totalt 199 kronor på inköp, förutom de som fyllde magsäcken.

Tanken var att vi skulle röra oss mot en koreansk restaurang, något vi också gjorde. Men det var såklart julstängt/reparationsstängt. Jag hade sett fram emot att ta mig an lite koreanska läckerheter. Men raincheck på den… Efter att ha misslyckats på två ställen till så blev det till slut mongolian buffé. Förutom sällskapet så blev jag lite besviken på bristen på smak. Jag föredrar mat med lite stuns och det saknades även om jag andra rundan bad om lite mer muskler i kryddningen… Nästa gång blir det nog garam masala istället.

Annars händer det inte mycket av intresse i detta liv. Morgondagen kommer troligtvis spenderas med en sopkvast i ena handen och en kaffe i andra. Om inte någon har något roligare på g that is…

Så här roligt hade Max, morbror och de andra lakejerna i jul

Julen är slut. Jag är tillbaka i hufvudstaden igen. Det har varit en mycket mycket skön jul med en samlad familj utanför Helsingborg. Med tanke på att vi bor på tre mycket från varandra avskilda platser så är det hyfsat unikt att vi är samlade. Min uppgift i dessa fem dagar har varit att underhålla Max… Det har varit ett heltidsarbete minsann – men ett roligt sådant. 24/7 har det varit Max eller krubb . Jag har inte ätit så mycket sedan… ja förra julen antar jag. Jag är helt slut i huvudet nu efter att ha suttit en massa timmar på tåget, som hör och häpnad var helt enligt schemat. Bra jobbat SJ!

Nä det här blev ett kort inlägg eftersom jag är helt slut i huvudet. Nu är det 100% sova i min sköna säng istället för den minimala madrass som varit sovplats i 5 dagar. Ci Vediamo!

Efter gårdagens nattpass bar det av raka vägen till centralstationen för att ta 0521-tåget. Mmm mer korrekt så blev det till slut 0616-tåget. Efter en massa om och men så skickades vårt tåg ur garaget… Anledningen till förseningen var att ”tåget skulle klargöras”. Den där bortförklaringen gillar jag. Undrar dock vad det betyder att tåget skulle klargöras och varför det ledde till en timmes försening. Skit samma jag väntade mig inte att tåget skulle gå 0521 och en timme kan man väl köpa. Det blev värre ju senare dagen led och alla tåg var väl mer eller mindre försenade, eller rentav inställda.

0616 gick tåget… Nånstans runt 0620 slocknade Månsson. Jag hann snacka skit med en söt granne som luktade gott. Sen var det family guy on på datorn och ögonlock ner. Lyckades sova ganska precis 99% av tågfärden för att vakna stationen innan Lund. Smidigt. Sen var det tåg från Lund till Helsingborg…mer förseningar. Och ganska nära kallbrand tror jag. Men återigen skit samma. Jag kom fram.

Syrran och lilla underbara Max kom och hämtade mig på knutpunkten. Sen var det lekdags fram till 20 då parveln skulle nannas. Jag fick äran att borsta tänderna på honom och fick en massa kramar och kärlek från min ögonsten. Underbara unge!

Fantastiskt mysigt att ha hela familjen samlad i flera dagar. Det kommer bli en väldigt bra jul det här. Imorgon ska jag förhoppningsvis också få äran att träffa världens bästa Malin  på en fika.

Eftersom ögonlocken tynger mig så blir det inga bilder, imorgon ska det nog gå. Go natt!

Klarade av passet idag utan att grina allt för mycket. Lyckades till och med att tvätta innan jobbet. Sen var det ut i otäcka snötäcket för att ta sig mot stan… Och nu på vägen hem var det fan arktisk kyla, det kändes som att mitt ansikte sprack på vägen hem…men ur den sprickan kom ändå ett leende. Because:

Ja om det inte syns på den blurriga bilden så beställde jag och LeeAnn en resa till Kuba. Vi åker inte förrän den 2a maj, vilket innebär att vi ska ägna 131 dagar åt att planera, tjata och längta tills vårt plan lyfter mot andra breddgrader. 3 veckor kommer vi ägna på bortaplan. Jag längtar längtar längtar!!!

131 dagar kvar…

Ett utdrag från boken jag läser just nu:

…nyliberalismen har ingen färdriktning. Motsägelsen och improvisationen utgör ryggraden i den nya nationella politiken, som nu också förvandlats till regeringsförklaring. Där det står ”Familjens väl” syns nu fattigdom, arbetslöshet och fallande ekonomiska index.

Där det stod ”fred genom politiska förhandlingar” syns nu hela det militära maskineriet med stridsvagnar, flygplan, helikoptrar och tusentals soldater.

Där det stod ”fullständig demokratisk reform” syns nu godkännandet av uppifrån tillsatta guvernörer, ”demokratier” som håller sig kvar vid makten med hjälp av en armé som allt mer ser ut som en ockupationsarmé…i sitt eget land.

Där det stod ”försvar av den nationella suveräniteten” syns nu prislapparna i utförsäljningen av landets rikedomar.

Där det stod ”säg alltid sanningen” syns nu styrningen av massmedierna, särskilt etermedia, med lögner som är så plumpa att de överraskar och lockar till skratt istället för indignation.

Där det förut stod ”han klarar jobbet” ändras nu betoningar och ordföljder till ”klarar han jobbet?”

Maktens spegel talar: ”Jag eller fascismen” och den ökar förtrycket, förföljandet och statsterrorismen. ”Jag eller anarkin” och politiken och ekonomin kränger än hit, än dit, hand i hand och utan vare sig riktning eller ordning. ”Jag eller kaoset” och ministrarna går ut och förnekar varandras uttalanden och deras handlingar är lika motstridiga som orden. ”Jag eller osäkerheten” och det enda man kan vara säker på är att framtiden är en skrämmande och okänd sådan.

En fantastisk klok man med ett skarpt sinne och ledare för en beundransvärd ”indiansk” frihetsrörelse för demokrati och fred i Mexico.

Jag och en mycket god vän SKA dra iväg ett par veckor i april. Högst troligt kommer det att bli till Cuba och höga förhoppningar finns om en avstickare till Jamaica. Det kommer att bli en helt jävla episk upplevelse och något jag kommer se fram emot ungefär varannan sekund fram tills att vi är där. Jag har kollat runt lite på olika ställen man skulle kunna dra till samt lite olika restips mm på mitt lilla internät. Jag är så peppad att jag biter av mina fingrar. Det sprudlar i kroppen när jag tänker på hur JÄVLA UNDERBART det kommer bli. Alltså fattar ni??

Hur skulle denna resa kunna misslyckas? Jag menar om jag blir nerhuggen, överkörd eller hajmat så dör jag ju åtminstone lycklig! Om det är någon som inte fattat så vill jag åka NU

En intressant artikel i DN fångade mitt intresse. ”Affärer med diktator bra för statskassan”. I kort så handlar artikeln om att TeliaSonera, som i huvudsak ägs av svenska staten gör affärer i Vitryssland, som i sin tur styrs av en diktator. Sverige fördömer kränkningar av mänskliga rättigheter som begås i Vitryssland av bajs-Aleksander Lukasjenko men har ingenting emot att dra in lite stålar till statskassan tillsammans med samma man. Ja i och med att man är delaktig i regimens övervakningsapparat så tycker jag att det rimmar illa med den svenska statens fint klingande ramsa:

”Att vara en professionell ägare innebär för oss att också ta ansvar för samhällsfrågor. Vi förväntar oss att de statligt ägda företagen ska vara föredömen på området”

Föga överraskande är det ingen som ens låtsas ta något ansvar. Vår svenska regering har ingen kunskap om hur det egenägda företaget är en apparat i förföljandet av oliktänkande i en stat man så högaktat fördömer. Kan vi kräva det? JaJaJaJaJaJaJaJa jaaaaaaaaaaaaaa. TeliaSonera hävdar givetvis att det är samarbetspartnerns (Turkcell – i vilken man är näststörsta aktieägare i) ansvar att hantera denna fråga. Det måste vara helt underbart att håva in cash utan att behöva ta något ansvar men ändå känna att man har ryggen fri.

Man undrar ju om samvetet fick någon plats när plånboken blev så underbart tjock. Det kan väl ändå inte ha något att göra med att EurAsien (i den mellandel mellan Europa och Asien där Vitryssland är placerat) är en ”högprioriterad marknad” som ”bidrar starkt” till TeliaSoneras intäkter… Nej så kan det väl inte vara?

Ska vi som svenska medborgare acceptera att pengarna som går in i vår statskassa ska komma från ett land utan rättssäkerhet och yttrandefrihet? Ska vi dessutom vara en del av detta?

I think not!

Bajs-Aleksander