Här kommer utlovat bildspel från Kuba á la LeeLoo (Hoppas det funkar)
Bildspel från Kuba

Är på lite bättre humör idag. Lite. Var inne i stan på fackmöte idag. Är numera suppleant i styrelsen. Det är lite roligt. Hade en rolig fika med Sanna efter mötet. Det började med att en trasig man i övre medelåldern undrade om vi visste något bra ställe där man kunde få tag på heroin. Jag förklarade att vi inte var insatta i den kretsen. Efter att han sedan ville involvera sig i vårt samtal förklarade jag att vi försökte ha en privat konversation här. Han fattade. I 4 sekunder. Jag förklarade med lite mer eftertryck att han inte var inbjuden i vår konversation. Han blev lack och drog, såg ut som om han skulle kasta sin fulla spritflaska i huvudet på mig… 1 minut senare kom han småspringande och förklarade att jag inte skulle prata med honom om jag inte ville prata med honom. Vad ska man svara? Jag lovade att jag inte skulle prata med honom nå mer… Sen kom Anders Bagge och matade fåglarna så att det kom värsta anstormningen av fiskmåsar och fikade med oss. Vi bad honom lugna sig lite med brödkastningen. He was a good sport about it.

Sen drog jag hem och käkade cuisine à la Anders.

Jag håller på att skriva ihop ett feting långt inlägg om vår resa. Det kommer bli lååååångt. Men det kommer ta sitt lilla tag att få ihop det. LeeAnn har gjort ett riktigt fint bildspel som jag ska fråga om jag får publicera på denna lilla blogg. Bida er tid så kommer det godsaker

Vardagen är här. Jag har gjort två pass på casino cosmo-no-soul… (Pun intended) Det gick med myyycket möda. Jag har varit en riktig jävla miseria. Ber om ursäkt till alla inblandade, igen. Men det där kommer att gradvis ebba ut. Jag tog ett snack med min nya pokerchef och avsade mig min HB-tjänst från och med juni månads slut. Det kändes väldigt bra. Min karriär på cc börjar ebba ut den med. Synd om du frågade mig för två år sedan. Inte så synd om du frågar nu. Planen är att antingen hitta ett riktigt jobb nån gång i vinter och/eller börja plugga till våren igen. Time will tell. Så om det är någon som undrar så vet ni att ännu en kompetent medarbetare slutar pga av… ja skäl som man inte själv kan råda över kan vi väl kalla det. Tråkigt.

Jag blev ombedd att författa lite tankar om varför jag inte vill vara kvar som HB efter tre år. Det är ju något som kan sammanfattas med 3000 ord om man så vill. Och ja jag är nog ganska mycket så cynisk som jag låter. Nog om detta elände.

Idag har jag och Anders storstädat…typ. Började med att torska 2700 kolor och 4 lax. Men sen kom vi igång och lyckades röja undan åtminstone en bråkdel av allt som ligger och tar upp plats för dammråttorna. Har avfrostat frysen också. Ett litet steg för dig, men ett stort jävla kliv för den här lata jäveln. Det är nog tur att vi har en dag till imorgon att slarva bort.

Ja och Barcelona vann den där jävla Champions…så fint då. Pest slog kolera.

Jag bryr mig ganska lite om allt ändå. Jag vill åka tillbaka till Kuba. NU. Jag vill fan inte hålla på och ha hemlängtan hemma. Eller vad fan man nu ska kalla det. Har fortfarande feting ångest över att vara hemma. Vill bort. Jag orkar inte prata med någon, jag svarar inte när det ringer och jag svarar kanske på sms efter ett par dagar. Jag vill typ inte träffa någon. Jag vill inte se vad ni skriver på facebook och jag bryr mig inte om ni har festat, om ni käkat glass, om ni är trötta eller vad fan ni gör. Jaja ta det lugnt nu lilla grisen… Gudskelov så jobbar jag inte förrän på onsdag. Men jag får väl snart försöka ta mig i kragen och sluta gnälla förstår jag.

Och jag ska snart försöka orka lägga upp en massa bilder från vår underbara resa

Ja vi är tillbaka igen. Med tunga steg. Jag har lyckats få igång en ny internetuppkoppling också. Så jag har väl få ursäkter att inte lägga upp alla bilder och en sjukt bra reseberättelse… Om ni undrar så har vi haft en hårresande bra resa. Den bästa i mitt liv. Det har aldrig varit så svårt att försöka samla mod att klara av vardagens slentrian. Ja nu har jag väl inte varit hemma så länge. Men det fanns aldrig nån längtan hem eller nån känsla av att det skulle vara skönt att komma tillbaka hem. Bara oro. Men nu är vi här, ingen mening att deppa ihop.

Jag kommer att vara hyfsat busy de närmaste dagarna och kommer förmodligen inte vara så intresserad av annat än vara avundsjuk på mitt jag som är på Kuba. Två dagar på Cc kommer knappast höja livslusten men jag kommer nog uppdatera med lite spridda skurar.

Bilder…ja det finns det hur många bra som helst. Nu ska jag ge LeeLoo tillgång till dem också. Ci Vediamo!

Klockan 0605 tar vi ett gult tåg mot Arlanda International Airport. Landar i Frankfurt, spelar bort reskassan på kasinot och åker sen vidare till Habana med 40 treo på fickan… Förhoppningsvis inte exakt så, men nästan. Sitter i detta nu på kammaren hemma hos Lee Ann medan hon svärtar ner peruken. Är ganska trött efter att ha packat (läs tiltat) hela dagen. Jag är högst sannolikt en av Sveriges mest utvecklingsstörda packare. Det tog ungefär 15 timmar och fyra personer att packa en väska med kläder, piller och tandborstar åt den här stackars idioten. Mariela dök upp och gjorde ett litet gästspel med Coccos och Anders med Nina gjorde små försök att sluta skratta åt mig.

Vi har varit på jobbet och fixat lite praktiska saker och sen lämnat lilla Phoebe hos två av Sveriges (just idag) trasigaste människor. Bästaste bästa Anders tar hand om casa Jakan med fina Ninas hjälp. Vi lämnar alla sorger och besvär bakom oss för att äntligen få leva livet. Vi fick Marielas kära mor och fars kontaktnummer. Eftersom de bor i Habana så har de lovat oss att hjälpa till och guida oss lite samt hjälpa med lite praktiska saker. Man har tur som har en massa fina vänner. Har fått en massa lyckönskningar på vägen också på mess och via facebook. Man vet vilka människor som har ett lite större hjärta än de andra… Jag uppskattar verkligen sånt.

We are set to leave. All trouble behind. And U.

Dagens bästa var när vi gick igenom så att vi hade med alla täcka och otäcka piller vi kan tänkas ha nytta av. Totalt har vi 60 stycken treo med oss… Haha två av Cc:s största missbrukare av treo har talat.

Frågan är nu om man ska lägga huvudet på kudden en liten liten halvtimme innan klockan klämtar för Kuba..?

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHH Vi åker snart!!!!!!

Jag har avslutat mitt sista pass innan semestern. Lyckades få ur mig en del vrede, dock med ett leende på läpparna hela dagen… Hur nu det går ihop. Jag skiter i all jävla piss och skit, allt negativt och alla dårar. Jag kan med 100,0% ärlighet säga att alla ni som suger energin från mig inte kan röra mig i ryggen just nu. Jag svävar som på moln och mår hur jävla bra som helst. HUR JÄVLA BRA SOM HELST! Ingenting annat än ett inställt plan eller strul som medför att jag och Kuba inte kommer enas är det enda som kan skymma min himmel. Kan med ord inte beskriva denna hemskt underbara resfeber.

Jag borde sitta på golvet och raka av mig peruken just nu, men tydligen hittar jag inte rätt munstycke. Orkar fan inte bry mig heller. Antingen så fixar jag det hos en söndagsöppen frisör imorgon eller så låter jag nån kuban ta mitt hår. Det löser sig. Om inte annat borde jag packa nu, men jag är säkerligen en av Sveriges sämsta packare, så det där kommer ta sin lilla tid… Vad fan behöver man egentligen? Hur många ombyten och vilka?? Har ingen aning. Sitter istället och spelar roulette (varför?) och lägger in allt med Timbuktu på min spotify. Ska ta med antingen min iPhone eller min iPod (eller båda), några böcker, massa piller…och sen då?