George Galloway om Israel vs Libanon

Noah Chomsky om amerikansk demokrati

Hoppas att jag lyckades med länkarna. Men det här är helt fantastiskt. Det här är två gubbar som gör mig lycklig och som får mig att tro på världen och de värden som borde vara viktiga. Vi har Noah Chomsky som väldigt kort och enkelt preciserar ”ett par fel” i den amerikanska demokratin. Kollade den 5 gånger innan jag somnade igår.

Vi har George Galloway – en gubbe jag faktiskt aldrig hört talas om. Men den här intervjun rörde mig till tårar. Jag är mycket medveten om varför dessa röster får så lite plats i en snedvriden medial diskurs. Jag mår så bra när jag får se och höra de åsikter som faktiskt går diametralt emot den västliga hegemona synen på vad som världsordningen ska vara. Galloway skräder inte orden. Han går rakt på Bush, Blair, Murdoch och allt som anses heligt i den amerikanska kongressen och allt som nyhetsrapporteringen idag betalas av. Jag vill bara surfa runt och se hans debatter resten av dagen. Damn you work som tar min tid.

Ingen vän av demokrati och frihet kommer att sörja Gaddafi, men det är olyckligt att världen nu går miste om en chans att ställa honom inför rätta.

Nu måste byggandet av det nya, fria och demokratiska Libyen inledas. Men för att en sådan process ska bli framgångsrik krävs att västvärlden lär sig av sina misstag och låter det libyska folkets intressen av demokrati, frihet och social rättvisa väga mycket tyngre än västvärldens egna ekonomiska och politiska intressen, säger Hans Linde.

Klok man den där Hans Linde – han borde leda Vänsterpartiet.

Det finns ett gäng saker som gör mig först förbannad, sen bara trött eftersom jag inser att det här är en återkommande problematik.

Ja vår store monark har än en gång satt sin fot i skiten, något som tyvärr kommer att vara reducerat till ”en fadäs” när man blickar tillbaka om ett tag. Vårt statsöverhuvud hyllade, via svenska scoutkåren, kung Abdullah av Saudiarabien. Fint. Vår kung ger Saudiarabiens kung en medalj. Vår kung berättar (tycker i alla fall jag) att vi tittar åt sidan när Saudiarabien förtrycker kvinnor genom att inte ens låta dem köra bil (när jag uttrycker mig så tycker jag att det är uppenbart nog att det finns så grova övertramp mot kvinnor i hela det sociala livet och behöver inte gå närmare in på dessa otaliga exempel), på att politiska partier, politiska möten och demonstrationer i egen regi inte är tillåtna. Man skulle med andra ord kunna säga att diktaturen har ett starkt grepp om staten. Tycker ni inte?

Då känns det så jävla förbannat sjukt att den person som ska vara en (före)bild för mitt land leendes trär en medalj över den feta nacke som tillhör den ytterst ansvariga för denna stats förtryck. Var och i vilken människas blida förnuft kan detta inte vara problematiskt? Detta gjorde mig oerhört förbannad när jag fick höra det. Nu är jag bara matt. Jag är matt för att det återigen kommer att reduceras till en fadäs och UD springer och gömmer sig bakom lögnen att han var där som en representant för svenska scoutkåren. Fredrik Reinfeldt springer bakom närmsta hörn och menar på att det inte ligger i hans roll ”att ha synpunkter på ifall det utdelas medaljer med koppling till scoutrörelsen”. Nej det är ju skönt att man kan har ett hörn att gömma sig bakom.

I samma intervju pratar Reinfeldt även om att Sverige har valt att ha ambassader i samt kontakter med diktaturer eftersom man ser möjligheter att ”påverka diktaturer i rätt riktning”. Okej, men varför gör vi då tvärtom? Vi skickar vår starkaste representant för vårt land och trär en medalj över diktaturens tillika representant. Är det inte att göra precis tvärt emot? Och att, som Reinfeldt gömma sig bakom att Saudiarabien numera låter kvinnor rösta i lokalvalen är så smutsigt så att jag mår illa. Det faktum att kvinnor får spöstraff för att vistas ute utan en manlig ledsagare, att våldtagna kvinnor sätts i fängelse för att de haft ”utomäktenskapligt sex”, eller att man avrättat homosexuella är tydligen försumbart.

Man ska vara medveten om att kungen inte har något politiskt inflytande, visst. Men de signaler som skickas ut när vår statschef trär medaljer över problematiska diktaturer och berömmer despoter i olika världsdelar är oerhört problematiska. Eftersom Sverige är en monarki kan vi på intet sätt utkräva ansvar av statsöverhuvudet. Kung Carl Gustav kan med andra ord springa runt vart han vill utan att vi medborgare kan göra något åt saken. Detta är skäl nog till krav på att avskaffa monarkin – för Sverige i tiden!