Eftersom min älskade far (som för övrigt är moderat) tycker att min blogg är väldigt vinklad politiskt och har uttryckt sitt ogillande så ska jag ge honom lite mer att klaga på. Det här är en debattserie mellan två moderatkvinnor – Anna Kinberg Batra; ordförande i riksdagens finansutskott & Saila Quicklund; ordförande i Moderatkvinnorna - å ena sidan och Jenny Bengtsson; förbundsstyrelseledamot för HRF – å andra sidan.

Ni kan få bilda er en egen åsikt om vad som är rätt och fel politik att föra. För dig, för mig och i vårt samhälle.

Jag tycker att man kan sammanfatta resonemanget och debatten som Lena Sommestad gör, dvs:

- Moderat politik har gett män större inkomstökningar än kvinnor.

- Moderat politik har försämrat den sociala tryggheten, vilket främst drabbar kvinnor.

- Moderat politik gör anspråk på att främja fler arbetade timmar. Denna tes kan de dock inte belägga empiriskt. Bevisen utgörs istället av teoretiska beräkningar om ”förväntade” utfall.

Moderaternas PR-skicklighet imponerar. Trösten för oss andra är att fakta sprattlar.

Men som sagt – bilda er en egen åsikt av texterna nedan!

Moderata kvinnor:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/en-mer-jamstalld-jul-med-m-och-alliansen_6724823.svd

Jenny Bengtsson:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/julen-ar-allt-annat-an-jamstalld_6728321.svd

Slutreplik Moderata kvinnor:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/jobbskatteavdraget-gor-verklig-skillnad_6731313.svd

Lena Sommestad:

http://lenasommestad.wordpress.com/2011/12/27/nej-moderatkvinnor-samre-inkomstutveckling-for-kvinnor-an-for-man-framjar-inte-jamstalldhet/

Jag läser ”Kött på flykt” av Magnus Linton just nu. Det är en bok som samlar ett gäng artiklar Linton skrev när han var chefredaktör för Arena (2001-2007). Jag kan börja med att rekommendera boken, den blandar en del men mest är den bra.

En artikel fick mig att tappa luften lite, mest för att det finns oförrätter jag vet existerar och påverkar mer än tillåtet. Artikeln i fråga heter ”Med horan som bevis” och publicerades i november 2002. Det är en problematiserande text över samhällets syn på våldtäkt och vad ett patriarkal världsordning gör med sina invånare.

Vilka värderingsprocesser gör att (unga) kvinnor förlorar sina mänskliga rättigheter och vilka är vi som deltar i denna process? Överlag är det något mycket smutsigt med våldtäkternas rättsliga historia. Jag har själv sett hur en kvinna ska stå och försvara sin sexuella historia för att försöka behålla sin trovärdighet som offer. Men jag har aldrig sett eller hört talas om att en mans sexuella resumé behövts klargöras för. Är det inte förövarens sexuella mönster som ‘kan vara’ kriminellt?

”Du borde inte ha släppt in honom!”, ”Du skulle inte gått klädd sådär!” ”Du borde inte ha druckit!” – Allt ansvar på en kvinna som blivit offer för en våldtäktsman. Våldtäktsmål skiljer ut sig från alla andra brottsmål på ett specifikt sätt. Det finns inga andra brottsmål där irrelevant information har en sån tyngd i bedömning. Fylla, klädval, uppträdande – allt läggs som ursäktande för den man som förgripit sig på en kvinna. Ochpå detta en fullständigt obegriplig fixering vid offrets sexvanor. En kvinna som haft mycket sex har lågt bevisvärde, en som tidigare inte haft sex får högt. Principen om horan och madonnan. Vad medför det när man moraliserar över kvinnors beteende och uttrycker sig i ordalag och uppmaningar som ”Du borde inte ha släppt in honom!”, ”Du skulle inte gått klädd sådär!” ”Du borde inte ha druckit!”? Jo vad våra domstolar gör är att döma efter principen att ”alla män är våldtäktsmän”. De kvinnor som trotsar påbudet är de som rasar i trovärdighet. Det är de som faktiskt följer med en man hem som sätter sig upp mot påståendet att alla män faktiskt är väldtäktsmän. Samtidigt är det de som drabbas hårdast i våra domstolar.

Varför frågar en domstol om en kvinna brukar ha stringtrosor på sig, eller varför hon bar en kort kjol? Om en man har blivit rånad när han gått med fin kostym och dyr klocka så frågar ingen varför han hade en Rolex. Att kedjor av reproducerande fördomar och gamla (läs förlegade) idéer om hur kvinnor bör och inte bör vara slås ihop och ligger som ett ok över varje kvinna är problematiskt nog. Att det färdas in i vårt rättssystem och där blir grund för hur man bedömer brottsmål är mer än ett problem.

Vem ska hållas ansvarig? Förutom den snedvridna vinklingen i domstolarna och polisens lika sneda fokusering på offrets mönster istället för på förövaren så är det VI som är ansvariga. En kvinnas sexualitet bör inte särställas från en mans och en eventuell rättighet att knulla runt. Det är normativiteten som är det stora problemet, alltså de sociala regelsystem som är osynliga tills någon bryter mot dem. Just kvinnors sexualitet och skammen som kopplas till densamma verkar vara den lösning som frigörelsens historia inte kan hitta. Just i våldtäktsdomar skiner normernas förtryck igenom besvärande lätt.

Myten om madonnan och horan är en bärande struktur i nästan alla samhällen och odlar oavbrutet det normsystem som gör att kvinnor fortsätter att våldtas. Det är ett strukturellt förtryck som ligger i normer och traditioner. De ifrågasätts inte och dess konsekvenser är både omfattande och förödande. Borde inte vi ifrågasätta varför detta fortsätter att pågå trots att den kvinnliga frigörelsen nått så pass långt som den faktiskt har? Man brukar säga att Sverige är ”världens mest jämställda land”. Om vi är det så är det med andra ord värre överallt annars. Eller så är det bara så att det inte alls är ett jämställt land vi lever i. Så länge våra domstolar fortsätter förtrycka kvinnors rättigheter kommer jag aldrig kalla oss ett jämställt land.

Jag tycker att man ska synliggöra köns- och maktstrukturer för att få en bättre förståelse och kunskap om vårt samhälle. När du väl gör det så möts du av skrämmande inblickar. Det finns enorma mängder både kvantitativt och kvalitativt material som visar hur män har och alltid har haft mer inkomst, mer tillgångar, mer makt och mer inflytande i samhällets alla betydelsebärande offentliga rum. Och nej, det kollektiva ansvaret för samhället tar aldrig slut. Feminismen är kampen för ett jämställt samhälle, ett samhälle där man kan vara den man är utifrån sin individuella identitet, inte sitt kön, sin sexuella läggning, sin etnicitet, sin nationella tillhörighet osv. Det är ingen hypotes att vi lever i ett ojämställt samhälle, det är fakta.