danskjaevelns exilblogg

Well you better listen my sister’s and brothers,
’cause if you do you can hear
there are voices still calling across the years.
And they’re all crying across the ocean,
and they’re cryin across the land,
and they will till we all come to understand.

None of us are free.

Ville inte säga så mycket med det där mer än att delge början av en fin låt av en av mina favoritsångare when it comes to soul.

Annars har det här året börjat ganska blått, blått som i musikgenren snarare än i den politiska. Jag har på två månader lyckats avsluta två förhållanden, eller vad man väljer för epitet på dessa umgängen som numera är av annan karaktär än tidigare. Förhållanden är inte riktigt min kopp te vad det verkar. Men livet är vad det är, det går inte att stoppa, jag lever med och accepterar motgångar som fina ärr i min karaktär. Det är det eller ångestdämpande, något jag aldrig kommer att trycka i mig så länge ingen tvingar det i mig.

Anledningen till att jag varit frånvarande ett tag är att jag hade lite svårt att acceptera en del personliga motgångar, det blev ett par väldigt väldigt hårda käftsmällar som kastade om både mitt sociala liv och en del inre organ. Mitt sociala liv är fortfarande inte på det sätt jag skulle vilja, men ganska nära. Jag har accepterat och jag har går vidare. Hjärta och hjärna har bättre kopplingar nu. Jag håller inte längre fast vid den illusion jag skapade för mig själv. Jag är en känslomänniska och (över)analyserar en hel del. Men nu släpper det onda bit för bit.

Jag har för övrigt börjat använda mitt twitterkonto, följ mig på @Figgeliito. Nu ska jag gå ut och ta en promenad innan min nya inneboende vaknar för lunch och vi tar oss an fotbollssöndagen.

 Solomon Burke – Don’t give up on me