Börja inte dagen med att spilla kaffe över dig själv, 2 minuter innan du ska träffa din handledare. Hon var förvisso snäll och bjöd på en ny kaffe, plus tillhörande småkaka, men jag kände mig ändå rätt klumpig och dum. Bra möte dock, I’m on track!

Om ni någon gång har alldeles för roligt, prova att sammanställa ett företagsregister på ca 2500 namn och mailadresser. Visst kan man köpa ett färdigt, men man tjänar ju inga pengar på att slösa? Och att göra det själv är ju både gratis och enkelt, men så sjuuukt tråkigt! Men klart nu. =)

Halkade in av en slump (faktiskt!) på 5:ans nya serie, men måste säga att det hittills visat sig vara riktigt roligt. Inget jag kommer följa slaviskt förmodligen, det gör jag ju inte med något (faktiskt!), men skönt rolig igenkänningshumor. Och absolut inte hycklande. Hoppas första avsnittet inte är en one-hit bara.

Såhär beskrev Magritte själv sin konst (fast förmodligen på franska då) ”Visible images which conceal nothing; they evoke mystery and, indeed, when one sees one of my pictures, one asks oneself this simple question, ‘What does that mean?’. It does not mean anything, because mystery means nothing either, it is unknowable.”

För mig har hans konst störst värde pga den filosofiska och reflekterande aspekten, även om hans estetik också tilltalar mig. Men det är dom tankar som väcks som fascinerar mig, det finns alltid utrymme för ens egen fantasi när man betraktar hans tavlor. Ta exemplen nedan; man antar gärna att ‘verkligheten’ bakom tavlan (i tavlan) ser ut som tavlan, men man kan inte veta att den gör det.

ur The Human Condition

Euclidean Walks

ur The Human Condition

Fair Captive

Vidare är hans stil ofta ganska vardaglig i sitt uttryck, mycket inom surrealismen (jmf med Dali) är långt gånget i sin verklighetsflykt, men Magritte avbildar i många fall helt vanliga scener eller situationer. Men alltid med en twist, som är mer eller mindre lätt att upptäcka eller tolka.

Clairvoyance

Carte Blanche

Oavsett motiv och metod kan man dock utläsa att Magritte under sin surrealistiska period utforskade förhållandet mellan verklighet och avbildning, och var denna gräns egentligen går.

Mest känd av ‘n’est pas’-motiven är väl kanske målningen med pipan, men när jag nu ändå var inne på äpplen och surrealism så. Magritte har en viktig poäng med dom här motiven, även om det på ett plan mest kan anses komiskt. Så vad är det han vill säga, egentligen? Att en avbildning av ett föremål inte är detsamma som föremålet i sig. Att hur realistisk en avbildning än är så är det ändå bara en kopia; avbilden är aldrig lika tillfredsställande som verkligheten.

Och några fler målningar där han använder sig av äpplet som motiv:

The Listening Room

The Son of Man

Klockhänge från Ur&Penn, äpplet är från Guldfynd. Funkar som surrealistisk accessoar när jag äntligen ska få se ’Alice i Underlandet’ imorgon? Dali t ex hade ju i princip alltid klockor med i sina målningar, och det är även en viktig figur i filmen. Och äpplet? En symbol för kunskap och upplysthet.

Jag känner att jag kanske använt den lite för sällan, för jag blir verkligen pepp av att använda min rosa jacka från Dorothy Perkins.

Första omgången inlämnad. Så skönt! Lite att fila på inför presentationen, men bulken renritad, korrad och inlämnad. Lättnad? You bet.

Allmänt skittrött, slut i huvud och ögon (som sitter i huvudet, visst), nacke, axlar och rygg. Men så inser jag att det ibland räcker med en rosa tandborste för att få mungiporna att peka norrut igen.

Så jag hittar precis det jag behöver för tillfället. Hrrm. Eller så hittade jag just ett papper i scannern som jag helt glömt bort. Men nu har jag städat mitt arbetsbord of choice. Fint va?