Blev frågad av min sjukgymnast idag om jag hade ätstörningar.. Hon tyckte jag blivit så smal och såg så blek och ”glåmig?” ut… Tycker inte att jag är smalare idag än vad jag var för ett år sedan, är ju faktiskt mer solbränd nu än vad jag vart på 2 år, då jag precis kommit hem från underbara semestern, sover bättre nu än vad jag gjort sedan jag var 13..
Har jag gått och blivit så självblind att jag själv inte kan se om jag går ner i vikt? Ser jag mig själv så ofta att jag inte kan se om jag ser ”konstig ut”? Men, å andra sidan har jag ju faktiskt en sambo, som faktiskt skulle säga till OM det nu var något..
Jag äter helt normalt (för att vara mig), visst, jag kanske inte äter världens största portioner, men, jag är inte så stor heller.. Jag äter allt, tänker inte på kolorier, kolhydrater, fett eller något sånt, utan jag äter vad jag vill, när jag vill och hur mycket jag vill.. Dricker massvis med läsk, och äter godis, kakor och godsaker så ofta jag kan.. Så hur kan jag då ha ätstörningar? Kanske någon ämnes / näringsbrist då? Jag vet inte, men hon skulle iaf ”diskutera” detta med resten av ”teamet” då hon är orolig för min hälsa..
Jaja, inte så mycket att oroa sej för tycker jag, för jag mår jäkligt bra, och har en mer sund relation till mat nu, än vad jag någonsin haft…
Skelett är inte vackert, och jag tycker synd om alla tjejer som faktiskt tror att det är vackert, och som försöker svälta sej själva för att komma dit..
Den personliga hälsan borde ALLTID komma i första hand, inte hur mycket vågen visar.. Det finns lika mycket nackdelar med att svälta sej själv, som att ha fetma.. Men det är det allt för få som tänker på.. =(