Tänkte ta en liten time-out från bloggandet. Kanske blir det 1 dag eller så blir det 10 år. Tiden får utvisa.
Under tiden fortsätter jag fundera över livets öden och äventyr.
Hasta la vista, baby.
Har funderat på en sak. På vissa flaskor i butikerna står det ”schampo och duschtvål” på samma flaska. Man blir alltså ren på kroppen av samma medel som man tvättar håret med.
Men om man vänder på det. Om det bara står schampo på flaskan. Blir man inte ren då om man även tvättar kroppen med det? Om duschtvålen råkar vara slut.
Hur kommer det sig att flugorna alltid surrar kring ansiktet? Vad gör de när vi inte är inne? Sitter de och surar? Lägger upp taktiken?
”Om du surrar kring henne så tar jag honom. Okej!”
Kardemummakakan står i ugnen och börjar dofta ljuvligt. Lillasyster matvägrar och får därför ingen kaka. Hon vet vad som gäller. Först mat. Sen kaka. Men ingen mat. Okej. Ingen kaka heller. Jag är stenhård.
Det blir storebror och jag som får frossa i nygräddad kardemummakaka. Det får man när det regnar. Och man är ledig.
Ute är det bara 16,5 grader. Tänk att det var nästan dubbelt så varmt för några dagar sedan. I fredags kväll visste vi att värmeböljan tackade för sig. Vi tog en sen långpromenad i den ljumma sommarkvällen. (Svärmor var hemma och passade barnen). Vi gick så långt så fötterna ömmade innan vi var hemma igen. Jag försökte njuta in i det sista av den kanske sista riktigt varma kvällen för i år. Jag kramade ur varenda droppe av den härliga kvällsluften. Andades in djupt och sträckte ut armarna. Ahhh!
Resten av helgen har passerat i ett töcken. De senaste veckornas intensiva program har tagit ut sin rätt. Nu när vardagen är på väg att börja igen är jag helt slut. Men lycklig. Har klarat av tre veckor med stängt dagis och därmed fullt hus bestående av svärmor, svärfar och andra gäster. Men nu är huset vårat igen! Vi kan göra vad vi vill. Vi kan springa runt nakna. Vi kan fisa. Vi kan äta vad vi vill utan att behöva fråga om någon annan också vill ha. Vi är med andra ord självständiga igen.
Underbart.
Nu är det även nedräkning till vår egen semester. Tre veckors slit till. Sen får vi vår ”kaka” också. Det är många kakor som ska avnjutas…
Lördag morgon och en lugn stund på jobbet. Är trött som tusan. Ser framför mig hur jag kommer att somna på partysoffan ikväll. Kommer att ligga med öppen mun och snarka. Allt medan saliven rinner nerför mungipan. Härligt!
Men först ska jobbet avklaras. Trevlig helg!
Nu måste jag berätta vad jag har fått uppleva. Det var i förrgår kväll. Jag och min man hade barnvakt och hade den stora lyckan att ha fått tag på biljetter till en afrikakväll. Det är ett par som har bott mycket i Afrika och är afrikafrälsta. De har skapat en liten afrika-oas i sitt hem. Man är välkommen dit att titta på och köpa en massa fantastiskt fina saker därifrån. Varje år anordnar de en afrikakväll och de pengar som kommer in via detta arrangemang går till deras skolprojekt på landsbyggden i Kenya.
Vi gjorde oss iordning. Tunna sommarkläder och en tröja i handen. Så traskade vi dit. Där var redan mycket folk när vi anlände med våra biljetter i handen. 250 pers var beräknade att komma.
En stor festpaviljong var uppsatt på en ängsmark. Där inne var långborden uppradade och många hade redan satt sig. I ena ändan av paviljongen var instrumenten och mikrofonerna uppriggade. Edo Mumba band stod där och förlirade lite. Förväntningarna inför kvällen var stora. Alla var glada och uppspelta. Vi hittade ett par platser någonstans i mitten och satte oss ner och tittade runt lite. Där var en del gäster från Afrika. De hade så fina kläder på sig. De såg färgglada och stolta ut.
Kvällen började med en välkomstdrink. Allt medan Edo Mumba band spelade i bakgrunden. Värdparet fortsatte med att tacka alla som kommit dit och pratade varm om Afrika och deras projekt.
En stund senare fick vi mat serverad vid bordet. Det var kyckling, ris, någon slags potatis med morotsbitar och en pannkaka med något starkt i. Allt var härligt kryddat med både det ena och det andra. Det var otroligt gott.
När huvudrätten var avklarad tog Louise Hoffsten över mikrofonen. Hon sjöng riktigt bra. Härligt jazzigt. Även om hon var jätteduktig kom det bästa sist. När Edo Mumba band tog över mikrofonerna igen. De brakade loss i ett otroligt sväng. Det lät som en blandning av rytmer från både Afrika och Västindien. Det var omöjligt att sitta still. Folk trängdes redan framför bandet för att svänga loss i en lycklig improviserad dans. Det var härligt att se gamla människor svänga med rumpan, trampa upp och ner och klappa händerna. Särskilt en äldre dam. Hon måste ha varit i Afrika tidigare eftersom hon hade en afrikansk långklänning i grön batik på sig och ett masajhalsband i vackra färger. Det syntes att hon hade dansat till de där rytmerna förut. Andra gäster dansade på så gott de kunde. De såg lyckliga och glada ut och det var huvudsaken. Själva dansade vi loss som aldrig förr. När sista låten spelades började alla hoppa runt i ett tåg. Jag skrattade och kände att detta är livet.
Jag och min man var helt betagna av detta band. De spelade live och vi har nog aldrig hört någon spela så bra förut. Vilka rytmer! Vilken feeling! Vi var euforiska när vi traskade hem framåt midnatt. Lyckliga och dansiga i kroppen.
”Nu kan du dofta som MacDreamy”. (Snyggingen i Grey´s Anatomy).
Läste nyligen att ”MacDreamy” kommer att lansera sin egen parfym. Men vill jag verkligen dofta som MacDreamy? Även om parfymen doftar gott. Jag menar, det är väl ändå en herrdoft killen lanserar. Vill jag dofta herrparfym? Tja. Kanske. Har hört att det är på väg in att dofta herrparfym. Men ändå. Kanske ska jag övertala min man att stänka några puffar MacDreamy parfym på sig. Men vill jag verkligen att han ska lukta som MacDreamy? Jag menar, han är ju bra som han är. Varför ska han låtsas vara någon annan?
Vem är denna parfym till för??
Kanske endast för MacDreamy himself. Han vill kanske bara att alla andra ska veta vad han doftar. För jag förutsätter att han använder sin egen parfym. Alltid. Eller?
Annars kan vi ju inte dofta som MacDreamy…
Livet är fullt av svåra frågor.
Såja. Nu är årets första dopp i havet avklarat. Fru badkruka har badat! Traskade ner till vår strand med barn, svärmor, svärfar och en uppblåsbar båt med åror. Båten var en nyinvestering. Hade en liten tanke i bakhuvudet att jag skulle kunna sitta i båten med storebror. Jag skulle med andra ord slippa bada i det hemskt kalla vattnet. Men så fort vi sjösatte det uppblåsta historien insåg jag att vattnet var ljummet som avsvalnat kaffe. Storebror satte sig i båten och började ro efter förmåga. Jag vadade bredvid och njöt utav det underbara havsvattnet.
Efter att ha vadat en stund fick jag lust att sätta mig i båten och ro med storebror. Vi tokrodde en stund. Det gick fort i den lätta gummibåten. Vi skrattade gott tillsammans.
Efter en stund var jag alldeles trött i armarna och bestämde mig för att ta det stora steget och doppa hela mig. Åhhh, så härligt det var!!
När vi kom tillbaka in till stranden igen satte jag mig i solen en stund och tittade ut över havet. ”Tänk vad vackert det är, tänk att vi BOR här.” Tänke jag. Vad underbart det är med sommar.
Sen fick jag springa gatlopp hem bland alla bromsar och hästflugor. Med den uppblåsta båten i högsta hugg och som främsta vapen. Kom hem med två stora blaffor på rumpan och ett på foten. Men det var det värt!
Nu ska ni få något att bita i. Era rackarns getingar! Ska investera i en stor paviljong med myggnät. Där kommer ni inte in! Ha! Skrattar bäst som skrattar sist. Som vi brukar säga. Nu kan ni surra där utanför och glo med lång nästa på vår saftiga goda mat. På våra bara kroppar där ni mer än gärna skulle ge oss ett ”nyp” för att få smaka en bit nygrillat revbensspjäll eller Kvantums äpplepaj för 20,90:-. Glöm det! Nu är det slut på partyt. Nu är det jag som bestämmer.
Vi ses! Med ett myggnät emellan.
