Nästan

Idag var det näst sista dagen på strålningen och omgång ett av cellgiftet. Känns spralligt. E på strålningen var riktigt go idag. Han sa att om han fick välja så skulle jag vara Malmös Lucia.

Från bloggläsare M i Gävle. Kram på dig.

Hem, frukost, fika, sällskap av D och B. Sen kom faster Z och en liten stund senare W. Z bjöd på lunch och det blev en hel del prat och skratt. Mådde illa men tog en tablett och som vanligt, simsalabim, borta.

Julkort från S med familj

Somnade i flera timmar på soffan. Så skönt. Under tiden var S på besök för att önska trevlig resa och sen kom E på en kaffe.

Och julklapp från S med familj. Ska med till Thailand, utan tvekan.

Kombinerad julklapp och resepresent från W med familj

Brev och bokmärken från A-L i Australien. Ska också med till Thailand. Kram till dig och pappa.

M postade sig själv med kärlek och lyckoönskningar. Underbart.

Smickrande, klokt och vackert från I. Värmer underbart.

Favoritsött från Hipp. Längtar dit.

Reseängel från A och P. Ligger beredd på att bli nerpackad.

Och mer skydd. Kors, änglar och sollotion. Tack W.

Från faster Z med familj fick vi vackert julkort tillsammans med baht att spendera på solhatt, middagar och drink i baren. Stor kram till hela familjen.

Sen blev det lyxigt. Middag hos grannarna A och J. På med skor och sen två våningar upp så stod drinken serverad. Utsökt mat, gott vin, perfekt espresso och härligt sällskap. Vore det inte för arbete, packning och annat så hade vi nog suttit fram där ännu. Men vi får se till att det blir fler tillfällen.

Nu blir det en liten paus från bloggen från min sida. Hur lång vet jag inte riktigt för allt beror på hur det är med tillgång till dator och uppkoppling under resan. Men några tillfällen för uppdateringar kommer det säkerligen att bli.

En sak är märklig, och det är att jag nu har fått tillbaka exakt det symptom som jag hade när jag gick till vårdcentralen, jag har problem att skriva med vänsterhanden. Bokstäverna blir inte alls som jag har tänkt mig utan det blir många fel på vägen. Detta försvann alltså efter operationen men har nu kommit tillbaka igen. Undrar vad det beror på. Tumör igen, känns orimligt. Biverkning av strålningen. Troligare. Kommer det att vara så alltid eller kan det gå tillbaka och bli bra igen. Inte en aning. Kanske blir det tillfälle att prata med min läkare om det imorgon.

Läggdags. Väckarklocka. Cellgift. Packning. Stryka. Strålning. Läkarbesök. Sturup. Incheckning. Mot paradiset.

Tack alla för all omtänksamhet och kärlek. Jag vet inte när vi hörs eller ses igen så en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År önskar jag oss alla.

Diagnoshjarntumor

34 Responses to Nästan

Kommentera Avbryt svar

Min profil

Mina favoritbloggar

Arkiv