Om man inser att man inte är lika
klok idag som man trodde att man
var igår, då är man klokare idag.
– Olin Miller
Mopsan hette en liten kattunge som trodde att hon kunde allting. Hon kunde tvätta sig med sin sträva tunga, hon kunde sova, äta och hålla sig varm, och hon kunde vässa sina små klor.
En dag ville Mopsans mamma lära henne att klättra i träd. Det behöver inte jag lära mig, tänkte Mopsan, jag kan redan allt som jag behöver kunna.
Mopsan tittade förstrött på när mamman först klättrade upp i ett högt träd och sen klättrade ner igen. När det var Mopsans tur, sa hon: ”Jag står kvar på marken, det kan inte hända mig något farligt här.” Men då dök en stor, svart hund upp bakom gathörnet.
Är inte vi som Mopsan ibland? Händer det inte att vi är övertygade om att vi kan allt som vi behöver kunna, och att vi inte behöver kunna det som andra försöker lära oss? Om vi kan vara tillräckligt ödmjuka för att vilja lära av andra, kommer vi att känna oss tryggare när det dyker upp stora svarta hundar i gathörn. Och vi har blivit klokare, just genom att inse att vi behövde lära oss mer.
Är jag klok nog att inse att jag behöver lära mig mer idag?