dagens text.

17 januari

Bäcken som låg frusen i vintras rinner nu i sin fåra,
porlande och kluckande.
- John F. Gardner

På vintern ligger världen tysst och frusen runt omkring oss och kan kännas otillgängligt. Det är en sträng årstid, den jagar in oss i husen, och om vi vill gå ut måste vi ta på oss tjockan yllekläder, varma skor, mössor och vantar. Men undet snötäcker vilar jorden. På samma sätt som vi sover om natten, slumrar jorden med sina rätter och lökar, laddar upp med fukt och näring. På våren börjar jorden skta vakna, den öppnar först det ena ögat, sedan det andra, vickar på tårna, sträcker på sig och gäspar.  Jorden reser sig, skakar av sig de vissna löven, borstar bort de torra grenarna. Den skjuter upp nya skott för att hälsa ljuset välkommet.
Vi är också en del av naturen, och vi har våra egna årstider. Ibland är vi lyckliga, fyllda av energi, klarar av alla svårigheter. När vi känner oss nere, när problemen stiger oss över huvudet, måste vi kommer ihåg att det är fullt naturligt att känna sig på det viset, och att det snart kommer en ny årstid när vi blir lättare till sinnes – utan att vi behöver göra något.

Vad är det bästa jag kan göra när jag känner mig nere?

This entry was posted on måndag, januari 18th, 2010 at 04:46 and is filed under Okategoriserade. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.