Jag älskade dig så innerligt
vände ut och in på mig själv
för att räcka till.
Tillsammans
brände vi våra ljus
i bägge ändar
men ändå
nådde vi inte fram
till varandra.
Jag tror
du älskade mig också
men du förmådde inte
tala om det svarta
som förtärde dig, åt dig innifrån.
Till slut
orkade vi inte
kämpa längre
med varandras fel och brister
Frågan är
om kärleken tog slut
eller byttes ut
mot hat och tystnad.
Hör din röst i telefon
du är så långt ifrån
Men ändå så nära
vad jag älskar dig
min kära
Även om jag inte alltid
verkar uppskatta
att du finns hos mig
så gör jag det.
Utan dig
tror jag inte
att jag skulle orka.
Jag kan känna
att du finns hos mig
vad jag än hittar på.
Du dömmer inte
för att jag tar på mig
för mycket ibland,
visst du suckar
och talar om
hur det gick då förut
när det inte gick längre.
Men jag har förhoppningsvis
blivit klokare med åren
och har lärt mig säga nej nu.
2008
Oj då nu gjorde jag det igen , blev lite ivrig och skrev på fel ställe… Nåja jag får väl reparera skadan.
Upptäckte till min förstjusning att min lilla syster också har en blogg och skriver dikter. Kära syster yster vi är nog ganska lika ändå trots att det skiljer så många år och att vi aldrig bott ihop….
Kom på att man kan göra en banner till varje blogg, så här kommer en till diktsidan, som troligen aldrig kommer att visas på listan.
Minns
med saknad
dina glittrande
busiga ögon,
ditt sneda leende.
Vart tog du vägen
var finns du nu?
Du unga
oskuldsfulla flicka.
Du som trodde
alla om gott.
Dig jag brukade
se i spegeln
i min barndom.
1995
Det rasslar
och snurrar
piper och viner
snart går vi runt
som nån slags maskiner
med pacemaker
grisnjurar
dropp och kateter.
Hur kan det fungera
hur kan det va möjligt
hur långt kan vi tänja
det som är livet
får alla välja
är det så givet.
Att människor
blir gamla
kan alla förstå
varför inte
låta oss få
ett värdigt
slut på livet.
1997
Jag ber dig
värm min frusna själ
med din varma röst
och dina mjuka ord.
Låt våra
händer och munnar
ta oss med till
en annan plats
där vi finner
ro och frid
för ett ögonblick.
Förlös mig
från min ångest
och låt mig
göra detsamma
för dig.
ca 1996
Chimanna
förlåt min velighet
en del tokigheter
rår jag inte för
andra rusar jag
huvudstupa i.
Försöker ta mig
upp ur mörkret,
för jag vet att
där ute finns såna
varma, mjuka, ärliga
människor som du
även om det inte är många.
