åh! im in love.
igår fick jag hoppa athletica för första gången, vilket var ganska nervöst faktiskt.
speciellt eftersom hon inte var fullt exemplarisk på framridningen, då hon hoppade över travbommar, slängde sig åt sidorna, fattade galopp varannan minut och var alldeles för spänd och stirrig.
men, och ett stort men!
när vi sedan började hoppa, vi travhoppade bara på småhinder runt 40-50cm, lugnade hon sig och de sista små rundorna var hon helt avspänd och en helt annan häst. på vissa hinder hoppade vi även från galopp, och istället för att jag behövde hålla i henne fick jag istället nästan hålla om henne. det var som att hon bara väntade på vilka kommandon jag skulle ge henne, helt underbart! plus att det var inga dåliga språng hon la till med emellan åt, vilken rygg!
innan, (när hon blivit hoppad av andra ryttare) har hon också slängt upp huvudet en hel del när man ska sakta av henne, vilket jag också lagt märke till i dressyren. det gjorde hon idag också, två gånger innan hon kände att jag inte skulle höja min hand och slita i henne vilket föregående ryttare gjort. det var en super härlig känsla att inse att hon verkligen fick förtroende för mig och jag för henne.
innan har jag alltid hatat att travhoppa, men idag var det en av de roligare övningarna jag har ridit, mycket tack vare fina athletica!
så från att ha varit allt annat än fokuserad på framridningen blev hon en helt annan häst under övningen, lyhörd, koncentrerad och helt fantastiskt. åh, vad den där hästen har gett mig mycket!
over and out


