I julas hade jag en diskussion med syrran om all j-a reklam som är i mina bloggar. Visst, metrobloggen har ju hela tiden varit reklamfinansierad. Men tidigare låg reklamen vid sidan. Nu är den överallt. Inklämd mellan inläggen så det är svårt att se vad som är reklam och vad som inte är det. Det har bara blivit mer och mer hela tiden… jag kan se att det har kommit till den punkt då det verkligen stör.

Jag försökte hävda mot syrran att alla gratis-bloggar har reklam, för vadå, skulle portaler ägna sej åt ren välgörenhet? Det stämmer inte. Många har det, men inte bloggspot t ex. Jag tycker iofs fortfarande det är konstigt hur bloggspot-tjänsten kan funka utan att man betalar vare sej med egna pengar eller genom att upplåta reklam-plats… eller kanske inte förresten, det är ju google som äger den. Och Google är väl hur rika som helst och kan upplåta gratisplats bara för att stärka sitt varumärke typ. Hur som helst, även bland dom bloggar som har reklam är det ju oftast rätt lite och diskret. Inte ett ton för varje inlägg, som Metrobloggen.

Jag tror Metrobloggen kommer att förlora skitmånga bloggare på att verkligen dränka inläggen i reklam, jag tycker fler och fler lämnar det sjunkande skeppet. Nånstans tar det emot att byta bloggplats, för man vill ju gärna ha alla inlägg samlade på samma ställe helt enkelt. Men nu har jag faktiskt nått min gräns.

Jag kommer att börja blogga på blogspot istället, under adressen

dpossen.blogspot.com/

Ska samla allting där, både dagboks-inlägg, serier och artiklar, man kan ju ha olika etiketter på blogspot. Sen är det tack och adjö till f-ing Metrobloggen med sina sju ton reklam för varje ord man skriver.

Här kan biltullarna placeras i Göteborg (metro.se) 

Jag läste: Här kan pitbullarna placeras i Göteborg.

Är det nån mer hundägare som upplever att hunden behöver mer käk på vintern? Jag märkte för ett par dagar sen att Pietro verkade ha magrat lite, trots att han ätit lika bra som alltid. Dags att återgå till att sprida lite pizza-ost över hans mat vid varje måltid… ett alternativ hade ju varit att köpa nån super-high-calorie-mat till just Pietro, men det känns bökigt att ha olika sorters mat till dom olika hundarna. Plus att detta snabbt kan ändras igen när temperaturen börjar stiga. Så det blir tillskott av fet ost medan den riktiga kylan varar.

slemmig pizza-bild från fotoakuten.se

Han använder väl helt enkelt upp extra mycket kalorier på att hålla värmen… trots sina polotröjor, fleece-byxor och fodrade mocka-skor. Lilla frysis!

Fick förfrågan om vart våffel-korgen (se förra inlägget) kommer ifrån. Svaret är ”design by J Kopp”. Här är hemsidan:

www.designbyjkopp.se/

(Våfflor: Vårt smeknamn för vovvarna. Vovvar, voffsingar, våfflor… enligt vanlig smeknamns-logik.)

Innan våffelkorgen hade dom bara en filt framför brasan (som iofs alla tre fick plats på).

Sen kom våffel-korgen, så oerhört mjuk och skön att ligga i tydligen. Här är Pietro som gosat ner sej.

Här är kompakta lilla Bisse Buse, som viker ihop sej rätt bra i korgen han också.

När Logan tar över våffel-korgen så får ingen annan plats – det är nätt och jämnt att han själv får det.

Men småkillarna Bisse och Pietro kan krypa ihop tillsammans i korgen och få plats båda två, t ex för en session öron-tvätt.

När man ska dippa chips och grönsaks-stavar kan man ju förstås använda Go Greens vegandippar. Eller så kan man köpa vanligt dip-pulver från Olw eller Estrella, nån sort som inte innehåller ost- eller mjölk-pulver förstås, och blanda med naturell soja-yoghurt.

Det har vi just ätit, med chips, morot- och gurk-stavar, samt öl till. Så nu är man mätt och go i magen.

Man måste ju få slappa lite efter att ha varit ute på en och en halv timmas promenad… Man blir så trött av att gå i snö och på is (man spänner benen mera när det är halkigt, har jag märkt), så en och en halv timmas promenad i det här vädret motsvarar väl typ två och en halv timmas annars.

…är det ju bra att den är liten iaf.

Jag var ute på en ganska lång promenad (en och en halv timma) med gossarna. Pietro hade på sej ordentligt med kläder samt mocka-skorna, men mot slutet av promenaden blev han ändå frusen och tog upp ena tassen. Det löser man snabbt genom att helt enkelt pula in honom innanför jackan så bara huvet sticker upp, och låta honom sitta så fem minuter. Voilà! Varm italienare.

Såsom varandes hundägare måste man givetvis göra en liten såhär-gick-det-med-fyrverkeri-biten-på-nyår-rapport. Här kommer den:

Logan och Pietro har aldrig brytt sej om när det smäller. Logan har ju t o m varit med om en del sjuka grejer, typ fått en hemmagjord bomb avbränd väldigt nära sej, såna saker, men han skräms inte ens av sånt. Bissen däremot har gradvis byggt på sej för varje år som går. Dom sista åren i Skarpnäck tillbringade han tolvslaget med att gömma sej under täcket i sängen. Bissen har ju, precis som Logan, varit med på nyårsfest när han var yngre, varit mitt i stan när infernot brakat loss, såna saker… och sett såhär i backspegeln var det väl inte helt smart. Visst, en 100% skott- och smällar-fast hund som Logan påverkas inte av sånt, påverkas just inte av nånting. Men det är ju svårt att veta om hunden verkligen är 100% innan man har ”testat” att utsätta den för allt möjligt… Och om det visar sej att hunden faktiskt bygger på sej gradvis, så är det desto svårare att reparera sen.

Men hur som helst. I år var det alltså första nyåret som Bissen tillbringade ute på landsbygden. Det är klart att folk smäller här också, men inte alls på samma nivå som i förorten… Bissen låg hela nyåret igenom framför elden och myste! Så himla skönt dessutom att slippa dom här kissrundorna (en vid nio på kvällen, en vid tre på natten) när man mer eller mindre får springa gatlopp mellan fyllon och ungdomar och skitungar som ränner runt med sina pjäser… utan bara kunna släppa ut hundarna på tomten. Ja, nyår på landet är verkligen att föredra!

Men i slutändan tycker jag det borde bli förbjudet för privatpersoner att köpa pyroteknik öht. Ja, det är fint att titta på. Och varje år så är det runt 250 personer som får läggas in på sjukhus pga fyrverkeri-skador, ingen vet hur många ytterligare som skadas men inte kommer till sjukhus, i genomsnitt en som spränger ihjäl sej vartannat år, för att inte tala om all miljöförstöring och skador på egendom när raketer landar på hus eller helt enkelt används för medveten skadegörelse. En del ungdomsgäng använder också raketer som vapen, siktar på folk med avsikt att skada.

Är det värt det? Nej, det tycker jag inte. Är detta ett specifikt hundproblem som ska lösas med bättre avel? Nej, självklart inte. Hundavel har ingenting att göra med allt jag skrev ovan.

Hoppas skiten förbjuds i framtiden… även om jag håller med om att det är fint att titta på.

Såhär ser vi ut när vi ska gå på promenad och det är kallt:

Jag: Gamla förstora byxor köpta på rea nån gång, benvärmare från H&M, kängor från vegetarian shoes, och en brandkårs-jacka som jag fått från pappa som han i sin tur fått från jobbet.

Bisse: En barntröja omsydd till hundtröja, fleece-byxor som jag sytt från scratch.

Pietro: Polotröja som en kompis gjort till honom, fleece-byxor som jag har gjort, under det en joggingdress från doggie.se, och mocka-skor med fleece-foder från SoFor pets.

Logan: Tjock päls. Det är allt han behöver!

Och sålunda påbyltade kan även Pietro, världens frusnaste lilla hund, följa med på långpromenad i fina vinter-vädret.