Om jag någonsin sagt att jag gillar hundar skulle jag vilja ta tillfället i akt att ta tillbaka det påståendet. Jag tycker INTE om hundar. Med undantag från min egen hundfamilj, förstås.

Varför jag kommit till insikt med detta är därför att jag för närvarande ofrivilligt är sambo med en riktig, livs levande hund. En hund som i måndags blev utkickad från sitt hunddagis på grund av brist på hyfs och överskott av energi. Lucky me som har en dreggelhög framför mig så fort jag öppnar dörren.

Idag när jag kom hit efter jobbet blev jag i vanlig ordning nervält på golvet av detta loppbo. Rullar runt på golvet för att skydda mig från att bli slickad på armarna och i ansiktet. Jag misslyckas. När hunden ödslat några kilo saliv på mig roffar den tag i min väska med sin snuskmun och springer runt hela huset. Jag springer efter och gormar ”släpp” och ”loss”. Hunden varken släpper eller lossar. Vi har istället dragkamp. Jag vinner till sist och tar min salivfyllda handväska under armen och älgar iväg mot mitt rum. Utanför min dörr kliver jag i en våt pöl med hundurin. Två gånger. Tackar hunden med en blick som kommer ändå från hjärtat. Hoppar in i duschen och gnuggar mig noggrannt. Går i handduk mot rummet och ser i ögonvrån hur hundskrället kommer i full fart. Fan. Mina nytvålade ben berikas återigen med 14,5 kilo hunddreggel. Jag väljer att ta dagens tredje dusch.

Om jag mot all förmodan någongång i framtiden börjar knorra efter hund, var god ta ditt medmäskliga ansvar och påminn mig om att min hud blir skrumpen av tre saneringar om dagen. Och att jag tycker att dreggel är äckligt.

Jag lever!!

Gammal har jag blivit också. 25-årig tant kan jag numera titulera mig. Det tycker jag är bra jobbat. Klapp, klapp på axeln.

Så här kul var det att fylla 25 år:

Den här sommaren har jag lämnat torftigheten i Eskilstuna för världsmetropolen Nynäshamn. Gäller att slå på stort när jag ändå ska byta stad efter att ha bott på samma ställe i 25 år.

I Nynäshamn finns kossor, skog och vatten. Det är spännande. Har även upptäckt att de säljer choklad, så jag är nöjd. Och mätt.

All ledig tid spenderas i Stockholm. Poor little Sundström får dras med mig vare sig hon vill eller inte. Det tycker hon är kul har jag bestämt. Titta så road hon är av mitt ljuvliga sällskap:

Har även passat på att vara i sommarstugan och hängt med släkt och mygg.

Fick åter igen lära mig the hard way att jag inte kan vistas i solen som normala barn:

Mina kära, kära väninnor har kommit på besök en efter en. Gillart! Fin-djur!

Sofia, Johanna, Sundström och jag vilar efter att varit på jakt i 2 timmar efter den perfekta glassen (som vi inte hittade):

Lovely Johanna övar sina barnkunskaper på min minsta kusin Lucas:

Classy Emelie och Sundström myser:

Rockbjörnen, jag, Sundström och fatöl:

Very festligt att åka fram och tillbaka med Djurgårdsbåten:

Rockbjörnen med två av livets glädjeämnen, öl och glass:

Grillade firre som rovdjuret Sundström åt skalet på. Johanna och Rockbjörnen var lite mer fina i kanten och nöjde sig med att fiskköttet:

Ankan kom på besök och drack några öl:

Och köpte skor som stasade:

Riktigt äventyr blev kvällen med närskådning av Stockholms alla gator och hörn.

Eftersom Sundström och jag fyllt tant slog vi våra gäddhäng ihop och anordnade födelsedagsparty. 50 öre till den som gissar temat.

Vi besöt oss för att hotta upp partyt lite grann med att talla lite på varandra. Fritt fram!

Icke att förglömma från sommarens bravader är att jag har sett en skabbren och Sundström stulit en katt:

Som vi alla vet är jag ett girigt fruntimmer som älskar presenter. Det har Sofia tagit fasta på och överraskat mig med botemedel mot mina söndagspåsar under ögonen. Nu är det slut med att Sofia pekar och skrattar åt mig på söndagar. Suveränt bra!

 

Sofia, ett givmilt fruntimmer utan rädsla att kliva någon på tårna:

Tack vare henne kommer jag se mänsklig ut när jag stiger upp vid 05.30 imorgon!

Jaha, då var det söndag igen då.

Man skulle kunna tro att jag haft ett gäng smutsiga a-lagare utan vett och sans här hemma. Men det var bara mina tanter som tittade på festivalen.

Det blev 11-12 timmars sömn för mig ändå, vaknade strax efter åtta. Så nu är jag utvilad, med besked! Kanske slipper ofrivilligt fnitter nu.

Idag jobbar jag faktiskt inte på lagret, jag jobbar hemma istället. Förmiddagen bjöd på studier. Just nu har jag lunch och äter linssoppa, som jag för övrigt gjort alldeles själv. Smakar till och med ljuvligt! Alldeles strax ska jag ner och träna. Passar ju bra eftersom jag är pigg. Väntar nu bara på att Emelie ska sluta jobbet så vi kan köra igång. Jag har tråkigt!

Sedan ska jag hem och fortsätta studera, tvätta, städa och piffa. För ikväll får jag finbesök av min gamla kamrat Madelene! Vi ska vintuta och skvallra natten lång, sådant gör man på fredagar.

Åh, vad jag har haft många skrattanfall denna vecka! Trevligt att skratta, lite pinsamt bara när man går ensam och inte kan sluta skratta. Var tvungen att säga till mig själv på skarpen vid ett par tillfällen när det gick överstyr. Vill ju inte gärna att folk ska tro att jag är en galenpanna på rymmen. Har nog bara varit lite extra trött denna vecka och tyckt att allt varit lite extra roligt. Har det inte varit citroner eller sushi så har det varit något annat. Men roligast av allt är nog historien om Agnes på kryssning.

Vi var på tacky kryssning i höstas. Dagen efter vi dansat hela natten tänkte Agnes och jag mysa i hytten med lite godis. Vi knallar ner till taxfreen och hittar två jättepåsar med choklad för 70 kr, trodde vi. Jackpot, tänkte vi och skramlar fram 35 kr var och går till kassan.

Framme i kassan ringer Agnes telefon, det är Sofia som står vid parfymerna och undrar om hon skulle köpa parfym åt Agnes. Samtidigt säger killen i kassan ”75 kr, tack”. Agnes räcker fram våra 70 kr och rotar djupt i väskan för att hitta 5 kr till. Det tar lite tid. Sofia kräver ett svar. Agnes funderar och svarar Sofia ”Kan jag betala när jag fått lön?”. Killen i kassan ser fundersam ut och frågar ”Vad menar du? Ska du betala när du fått lön”.

Jag som stått nere vid rullbandet och bevittnat det hela får kämpa för mitt liv för att få luft mitt i skrattanfallet. Sedan gick vi tillsammans ner till hytten, den ena skrattandes och den andra arg som ett bi.

Jag skrattar fortfarande lika gott åt det, så här ett halvår senare.

Kryssningsbild:

Agnes i mitten. Hon betalar gärna för sig, men först efter hon fått sin lön.

Klockan är fyra på morgonen. Jag har sovit i över sju timmar och är nu pigg. Det är inte okej, jag är faktiskt ingen pensionär. Dessutom har jag egentligen sovmorgon idag till åtta.

Hade det varit ljust hade jag gått en morgonpromenad. Men nu är det inte ljust och jag är rädd för mördare. Så jag får gå och lägga mig igen, stirra lite i taket och hoppas på det bästa.

Nu har jag fått en ny sak att skratta åt!

Sundström söker jobb för fulla muggar (jag med för den delen) och ibland kan det bli lite fel. Ett företag skrev i annonsen att de anställda brukar gå ut och äta sushi tillsammans då och då. Självklart skrev Sundström att hon tycker väldigt mycket om sushi för att visa att hon platsar i gänget. Sedan glömde hon bort att radera sushi-raden, och fortsätter skicka samma text till fler företag. Det står alltså ”jag tycker väldigt mycket om sushi” längst ner i hennes personliga brev.

Det är bra att Sundström så frikostigt berättar om sina matvanor så att företagen vet vad som förväntas av dem. Bäst att langa fram sushi redan på anställningsintervjun, annars kanske hon vänder i dörren.

Jag är upprörd. Melodifestivalen är alldeles för dålig i år för att vara till någon samhällsnytta. Det är ju de här fem veckorna jag lever för, så nu vet jag inte vad jag ska göra av mig själv. Ont i öronen har jag också.

Det här svt, det ska ni få äta upp!

Tacka vet jag Lena, en riktig människa.

Vad gulligt och snällt av er som fortfarande kommer in och kollar bloggen, trots att jag inte skrivit något på ett halvår!

Hej mamma!