Den heter fortfarande ”En plats vid eken” men här är en länk

enplatsvideken.blogspot.com

Välkomen!

Det var därför så roligt när jag hittade en sida på nätet som har en webbkamera över ett havsörnsbo. Webbkameran är ju inte något nytt påfund. Men det är verkligen kul att se vilka idéer som finns med en webbkamera.

Så jag berättade om sidan för min fågelintresserade fader som är smått ny i nätets värld. Jag tänkte som så att det borde intressera honom! Mycket riktigt blev han väldigt intresserad och lyrisk. Helt underbart! Att det fortfarande finns saker som andra inte har upptäckt än. Det är rätt coolt tycker jag. För mig är det inte så konstigt att det finns en kamera i ett träd någonstans i världen som sänder ”live” för den som vill. För pappa var det verkligen stort, det är roligt. Han fick blodad tand och har funnit en massa andra kameror med just fåglar. Tänk vad enkelt att få ett nytt intresse som väcker en nyfikenhet.

Jag kollar själv in många gånger under dagen på detta örnbo. Det är roligt att se deras sätt att bygga upp ett ”hem”. Vet inte om det finns ägg i boet ännu men kanske. Det är främst fascinerande att se dem breda ut vingarna och lämna boet för en stund. Eller att se dem landa med en stor stor gren till bygget. Läckert verkligen!

Ta en span du också. Länken är på Estniska. Men om du kollar längre ner på sidan så kan du se en mycket liten engelsk flagga som du kan trycka på och få sidan på engelska. Tryck på bilden med en örn för att komma direkt till boet. Sedan finns det även andra kameror som visar vildsvin (främst på kvällen då dem äter), råddjur och en hel del annat. Varsågoda!

Örnboet  

Jag tror att både du och jag känner igen oss, den där gången. Samtidigt så vill man alltid så väl när det drabbar någon i ens närhet. Omöjligt att veta hur du o jag känner, det kan aldrig bli lika. Men att respektera o visa att man finns det är detsamma för oss alla, även om det inte alltid visar sig.

Det går inte att förbereda sig

livet är inget vi kan äga

Livet är något vi lär oss att vårda och vara rädda om,

på många sätt skört som glas

och ändå precis ditt egna

När smärtan blir som hårdast ser vi klart livets sprödhet

Att vi lever här och nu

inte då och inte förr

Ändå är det så svårt att greppa

när dem kära o nära inte längre står där vid våran sida

inte längre kan nås, är inte där

Tårarna får ge oss sitt svar

för alla älskade dar

i våra minnen lever dem nära o kära kvar

det kan aldrig från oss försvinna

En klen tröst är att höra att andra har varit med om det förr, man förstår säger dem. Så är det ju, något man inte riktigt vill höra i stunden, för man känner att smärtan är för stor.

Men jag vill ändå att du ska veta att jag kommer aldrig glömma hur det kändes. Och minna minnen kan ingen stjäla från mig, dem gör att du lever hos mig än.

Kramar till dig o din familj. Kom ihåg att det är du som rår över dina känslor, ingen annan.

Jag önskar att du som läser detta vill stödja Esantila och hennes familj. Dem har bott här i Sverige i över 3 år men nu kommer dem få lämna vårat land.

Det händer dagligen tänker du nu och visst är det så. Du tänker säkerligen även att vi här i Sverige kan inte hjälpa alla. Nää så är det också. Men något som är stort fel i vårat land är att så många som kommer hit får vänta så många år innan dem får veta. Varför ska det vara så? Varför ska en familj hinna bo in sig, få vänner, trygghet o stabilitet o sedan få veta att det inte är för evigt? Det är så fel!!! Läs om Esantila och hennes familj som är specielt fall. Jag jobbar på hennes skola och vet mycket väl vilken härlig tjej detta är och hur mycket hon utvecklats under dessa 3 år.

Det finns en familj som kommer från Albanien, och familjen har varit här i 3 år och 3 månader. Esantila är 10 år, går på Birgittaskolan och är gravt hörselskadad/döv. Hon har utvecklats enormt sedan de kom till Sverige och fått börja på Birgittaskolan.
              
Idag kan hon både svenskt teckenspråk och svenska och är en glad och pigg tjej som älskar att lära sig mer. Innan hon kom hit hade hon inget språk. I Albanien som familjen kommer från finns ingen skola för henne. Det är ju helt galet att skicka tillbaka henne till Albanien och ta ifrån henne sina två språk hon fått lära sig här. Hennes pappa är hämtad av polisen och sitter i förvaring tills familjen ska skickas tillbaka nästa vecka.
           
TV4 har intervjuat familjen förra veckan, och i intervjun såg man henne att teckna till mamman ”Jag kan inget albanska, bara Svenska. Jag vill stanna kvar i Sverige.”
           
Pappan i familjen har överklagat många gånger, och även min pappa (Janne Carlsson) har jobbat mycket med detta. De har gjort nästan allt som går att göra – kontaktat myndigheterna, tidningar, TV men det är segt.

Skriv under på följande sida upprop.nu/RNUP

Gå med i Facebook gruppen LÅT HENNE STANNA I SVERIGE www.facebook.com/group.php

Se gårdagens manifestation www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/orebro

]]> http://metrobloggen.se/eken/lat_esantila_stannas_hos_oss/feed/ 4 http://metrobloggen.se/eken/colour_of_the_wind/ http://metrobloggen.se/eken/colour_of_the_wind/#comments Thu, 14 Jan 2010 22:58:00 +0000 Åsa http://metrobloggen.se/eken/?p=11 Läs mer →]]> Den här texten o låten är bland det finaste som Disney har i sitt arkiv. Tycker verkligen att den säger massor mer än det som är uppenbart. Hur vi möter alla människor omkring oss, som en del människor kan ha svårt att respektera för den dem är. Love it!

Colour of the wind ”Pochahontas”

(You think I’m an ignorant savage
And you’ve been so many places
I guess it must be so
But still I cannot see
If the savage one is me
How can there be so much that you don’t know?
You don’t know… )

You can own the Earth and still
All you’ll own is Earth until
You can paint with all the colors of the wind

En sak som slagit mig är att man allt för sällan tar tag i alla dessa kort som man har ligger o skramlar där i datorn Finns det ens någon som kommer ihåg hur man fick bete sig förr för att kunna se sina bilder? Alltså innan man hade den digitala eran? Det är verkligen guld att kunna spara så många bilder i datorn. Man kan bläddra, slänga och modifiera. Fast ärligt så glömmer jag bort dem. Foto är så vansinnigt kul men det blir lite slumrandes just nu tyvärr. Så därför, här är lite minnen av en massa mys!

Det bästa som finns med kamera är ju att ta mackro, det är guld verkligen! En dag kan försvinna hur fort som helst. Sen finns det mycket annat trevligt att ta på som våran lägenhet och när…. hmmm… ja jag kryper på golvet. Hahahha, det får en verkligen att le, nu när det är så kallt ute. Sköt om er! Kramizzzzz

Ja nu är granen klar här hemma, känns mysigt med riktig gran. Det är specielt även om min näsa gör lite motstånd först. Blir alltid så, att jag känner lite lite utav allergin, men brukar ge sig

Så det känns rätt lugnt inför julen här. Inte alls en lång lång lista med såna där ”måsten” som man hör så där omkring sig. Alltså det har jag inte varit så mycket för alls, men på något sätt så dras man in i det där lite grann ändå. Förskräckligt ärligt talat! Framförallt om man är helt ledig, som jag är nu ett antal dagar, så varför skulle jag ödsla den tiden på ”måsten” o stress. Så detta år tog vi ner julen ännu mer, för att verkligen bara se till vad den egentligen är. Vill bara ha det mysigt o skönt tillsammans o göra det till en mysig helg. Förvisso så står det en gran där, men inte för att den SKA stå där, utan för att det är mysigt. Så mycket mer tänker vi inte göra, det räcker o är lagom.

Här om dagen så mötte vi en man i våran portuppgång som jag inte sett här alls förut. De ska inte kunna komma in eftersom det är kod o porttelefon. Han hade ett skrämmande uttryck o var helt snorig i ansiktet. Han gick bara förbi oss, upplevde honom som trött o smått arg. Tänkte bara en sak ”Vad hade han inne i vårat trapphus att göra, knappast någon som han har besökt här precis. Läskiga människa, hoppas han inte kommer tillbaka”. Vi gick sedan upp, jag tog lite kaffe o tittade på Musikhjälpen som varit nu en vecka www.musikhjalpen.se Någonstans där gick det upp för mig vad denna man troligen hade gjort i våran trapp. Troligen hade han varit inne här i trappen en stund för att värma sig. Fråga mig inte hur han kom in men något slog mig att han verkligen frös o troligen var en uteliggare. Jag blev arg på mig själv, eftersom jag alltid tänkt på dessa människor i vårat land som inte har tak över huvudet. Det kan bero på mycket, en del av dem är inte så fina som man vill tro att dem är osv osv. Men ändå så kan jag inte hjälpa att tänka på dem. O varje jul brukar jag skänka pengar till stadmissionen som verkligen kom som en påminelse just då

Så jag tänker som så även denna jul ge ett litet bidrag till deras arbete för dem som inte har ett tak över huvudet. Det är lätt att tänka som så att det inte rör mig o det är ju självklart sant. Jag rår väl om dem nära o kära som jag har omkring mig. En gammal uteliggare som dricker för mycket ska ju inte jag ta hand om. Visst är det så. Men på något sätt har dem aldrig gjort mig något o jag tycker dem som arbetar för dem inom organisationen gör ett fantastiskt jobb verkligen. Har en nära vän som det höll på att gå väldigt illa för o som hamnade där en kort tid, att inte ha ett tak över huvudet. Finns ytterligare en man i stan här som samlar burkar hela dagarna. Ibland brukar han få en flaska av mig o jag har aldrig känt att han kommer tjata eller tigga av mig. Snarare möter han en alltid med ett leende o är inte det viktigt så vet jag inte vad. Det känns viktigt för mig att man kan få en medmänniska att le utav en fjuttig liten pet flaska. Här är stadsmissionens hemsida o E.M.Ds fina låt o tankar om dem hemlösa.

www.stadsmissionen.se/

E.M.D i nyhetsmorgon

Kan bara säga en sak. Denna låt är våran min kära, av helgens minnen . Den handlar om oss rakt igenom. Blir varm av orden o tanken på våran resa tillsammans. Älskar dig.

Us against the world
Against the world
Us against the world
Against the world
You and I, we’ve been at it so long
I still got the strongest fire
You and I, we still know how to talk
Know how to walk that wire

Us against the world
Against the world
Us against the world

Tänker inte vara någon dagboks skrivare här nu o ta fram klockslagen minut för minut med risk för att bli tröttsam. Dessutom är det inte alls min stil, inte ens om jag så ska berätta för vänninan om en händelse, så okvinnligt de kan bli med andra ord

Det viktigaste för mig är att känna kärlek, det går upp mot allting annat. Samt att få ge o känna uppskattningen. Rent ärligt så kan inte prylar o pengar ge mig det, på fullaste allvar. Även om det skulle vara något jag drömt om så skulle det inte funka att lura mig om jag inte kände att det var på riktigt. Att den här personen vill ge mig det här av ren kärlek, det går inte om jag inte känner de. Ärligheten. Det var de som gjorde denna helg så mysig.

Fick ett uppdrag att leta reda på en sak i vardagsrummet, någonstanns. Högt uppe på Tv möbel stog mitt favo vinglas med en lapp i sig. Fick ta en stol för att nå. Där i fanns det ett viktigt meddelande om att det nalkades vin o riktigt riktigt god mat hihihiiii… mys mys med andra ord.

Detta var i lördags o jisses vilken fullträff på maten. Smakade så gott o kvällen var lyckad. Uppkklädda o myste runt här hemma, bara jag o Kristian. Det var härligt. Kärlek med andra ord!!!! Blev lite sent

Så dagen som är D, eller hur säger man nu då, började med att frukosten var serverad o sedan en proemand ut för första advent. En riktig grå o kall dag, snön saknades. Men mysigt att gå runt där o titta, hålla om varandra o sen…. ja…. så kom det ytterligare en berlock till mitt Thomas Sabo Charm Club armband YEEEE!!! Använder detta armband nästan daligen så det är kul att utöka de, med en Convers sko.

Sitter fint där på armen!!!

Så kan säga att detta var en sån där födelsedag som jag önskar fler skulle ha. Inte en massa måsten o tider att passa för att det ska vara på ett särskilt sätt. Utan lugnt o stilla, mysigt o strosandes runt. En fika blev de o här ikväll valde jag att äta Sushi vilket inte Kristian gör. Synd för honom eller hur det smakade riktigt bra. Kunde snickra ihop den själv över nätet, min beställning som jag inte gjort förr. Det var kul!!!

Så gott.

Tack för att du finns vid min sida, älskar dig o tack för en fin dag.

Nästa helg tar vi släkten

Jag har inte tyckt illa om julen, det kan jag inte säga. Men jag kan bara inte med när det blir ett stort krav av julen. Att det ska krävas en massa högt o lågt, det ska firas hit o dit o det ska verkligen överglänsa med precis allt. Som maten, presenterna o allt ”pling plong” av junk saker. Det beror nog på att det inte riktigt har funnits hos mig, kanske skulle se det annorlunda då. Men jag vet också att jag är en person som inte kan ge o känna bara för att det förväntas av mig. Det är inte äkta o jag sviker verkligen min personlighet. Därför har det alltid varit så att just presentbiten har varit svår, eftersom jag vill ge något som har betydelse, inte för att jag ska ”jaga” för att det förväntas av mig. Får vara billigt eller dyrt, det har inte heller betydlesen. Det ska kännas som att jag vill ge, det är betydelsen.

Tror att många har varit där, gjort så… att ”jaga” efter paket för att det förväntas. Vad är det för sätt? Hur kan det ha blivit så? Att önska är en sak, men att inte alltid få sina önskningar har nästan blivit fel o det ger en stress. Dels att komma på vad som ska önskas o att man girit VILL att man ska få de. Till vilket pris o vad är det vi ger? Pengar? Materia? Prylar? Kärlek? Ja allt de där o visst en del kärlek kan det förvisso finnas med i bilden. Men något är glömt, glädjen finns inte riktigt.

Så denna jul, har vi satt stopp för mass handlande o ge presenter till dem små o mellan stora i släkten i första hand. Min systers barn. Det känns mer på riktigt o att ge till oss andra om man känner att det där vill jag ge, av ren vilja. Tänk vad allt kändes mycket lättare. Varför ska man ge när det skapar mer stress än nytta??? Nää, det är inte jag. Känns som denna jul kommer bli den som andra tror att dem jagar efter.