Hösten, sitt speciela som man antingen gillar eller som man drar en stor suck åt för att endast längta ihjäl sig till sommaren igen. Bli så där gnälligt tjurig för att det praktiskt taget bara kan ”gå ut för nu”….

Ja det finns ju alltid bättre o sämre dagar o tider. Usch vad tråkigt det skulle vara annars. Eller hur? Fast fullt så där positiv är nog inte ens jag Däremot så kan jag verkligen inte tycka att det är en hemsk tid här o nu. Tvärtom! Det är nog nu jag vaknar som mest på ett sätt, blir mer så där öppen o vill bara njuta av höst. Särskilt naturen som ger så mycket mer till oss än vad vi kan förstå. ”Det är synd om människan” sa August Strindberg, vilket jag fukkomligt kan hålla med om. Vi förstår ju inte ens vad vi har hos oss här o nu ens, inte ens framför näsan på oss.

Att se tiden här som något mysigt, med mörker, ljus, värme o kyla. Är inte de känslor som på ett sätt är ganska så mysiga. Att efter en rask promenad, där kyla biter sig fast, så kommer man in, tar varm choklad o slänger sig i soffan med en filt, levande ljus högt o lågt. Mmmmm… kanske en bra bok just för stunden som också får en att fundera lite. Som denna som jag nyligen sträcklästes i slutet. Vilken kamp hon har gjort genom sitt liv o hon grjade de, medans myndigheter såg tvekande ut. Det är strongt. O oj oj oj vad jag grät. Här kommer en del från hennes bok om hennes kamp i livet.

”Känn pulsen slå” Berny Pålsson
Ibland slår det mig att jag var så nära att kasta bort allt det här. Jag har varit nära döden så många gånger, hatat och föraktat livet och slösat bort min tid på ett ingenting. Men det finns tid kvar, det finns tid att utforska och upptäcka världen i det här nya skimrande ljuset, i den värld där inga demoner utan jag själv styr. Jag vet inte hur jag kommer att leva om ett år eller ens om en vecka, men just nu, just idag väljer jag bort drogerna. Just nu, just idag, väljer jag bort självdestruktivitet, och mitt mål är att arbeta hårt med mig själv för att nå det som jag äntligen vågar längta efter, friskheten som jag till sist tror på.
Jag är glad över att vara levande.
Lägg fingertopparna mot handleden. Känn pulsen slå. Det är ditt liv och det är värt mer än allting annat.

Det var länge sen nu, som Mannen med hatten fanns i mina tankar, trots att jag vet vart jag har dig. Det är alltid denna tid på året som vi återfår kontakten, säg vad kan det bero på? Med ”vissa” så är det bara så att tiden har sin gång. Även om tiden o livet inte alltid är samma sak.

Jaja… Av en händelse kom Tarot på tal och jag tänkte som så att jag skulle ta ett kort bara så ur inget. Men utav de kortet som jag fick upp förstog jag ganska så snart vad som fanns i mina tankar. Eftersom kortet var The Tower. Man får tro det eller ej, men det var aningen sammanträffande just ikväll att jag tar detta kaotiska kort. Det är inte alls bevis för något, inget som man ska följa o tro på, absolut inget bevis för något. Det är endast kort, ärligt så är det så. Men, jag kan inte släppa, att just detta kort kommer upp nu ikväll. Så pass att jag bara måste säta mig o blogga om de.

Det finns inga rätt o fel med Tarots betydelse. Fritt från tolkning enligt mig för att man på något sätt ska hålla fötterna något sånär på jorden. Men självklart kan man tolka allt väldigt djupt o grundligt efter symboler o tecken. Det kan leda precis dit du vill eller inte. I vilket fall som helst kan jag inte släppa innerbörden med detta kort just ikväll.

För mig symboliserar kortet livet, som här o nu är i spilror. Livcts rötter är i gungning och tillvaron känns rörig. Det är ofta en stor pågående förändring som hållt på under en lång tid som nu fått sin absoluta topp. Behöver inte alls ses som något negativt utan snarare att något nytt kommer byggas ur detta myller av händelser, förändringar, uppror, kaos…. ja allt de där som kan sätta livet i gungning. Som ett torn på en strand. För mig betyder kortet helt klart ett uppvaknande. Händelser gör att vi vaknar. Nya vägar kan nås.

Jag tror vännen min att detta är på sikt något viktigt som händer. Inte enbart kaos o myller av frågor. Det handlar också om att se bortom här o nu, att se att ur detta kan något bra kliva fram. Jag tror på er, att ni kommer greja detta. Ibland är inte svaren tydliga o direkta utan kommer i små små skeenden.

För en massa år sen nu så gjorde jag något som jag nu inte kan förstå att det var jag. Anledningen tänker jag inte ta här. Men jag vet att jag då tänkte eller snarare orkade inte tänka längre. Valet var rätt då av ren egoism. Utifrån absolut inte alls klokt och så här efteråt så dumt så dumt. Men jag gjorde mitt val och det är väl inte alltid så att omgivningen SKA förstå varför.

Jaja… nog om detta. Det finns en tanke med detta inlägg också och inte alls någon form av förlåtelse på något sätt. Jag står för mina handlingar som jag gjorde, som ledde till att jag förlorade en mycket nära vän. En vän som jag inte hört av på alla dessa år och som jag tänkt ta kontakten med oavsett vilket resultat.

Men tanken räckte inte så värst långt tydligen för du vännen hann före mig. Tänk att det kändes som att vi talades vid igår. Tack! Texten nedan är så vacker med Erik Hassle som betyder mycket i detta sammanhang vännen.

I used to laugh it off
I used to look the other way
I used to save them troubles for another day
I kept my fingers crossed
I used to never take the blame
I’d pull a sunshine story in a pouring rain
The more I had to change I’d just stay the same

(The same, the same, I stayed the same)

You don’t know what you got till you’re missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I’m going through is hurtful

I used to buy my time
I used to beat around the bush
I’d rather give my ego another push
I used to be a fool
It was a foolish game I played
And it’s a fool’s faith coming mistakes I made
Once I had it right it was all too late

(Too late, too late, too little too late)

You don’t know what you got until you’re missing it a lot
I had to go throw it away
I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
What I’m going through is hurtful
What I’m going through is hurtful
It is hurtful
It’s hurtful

Oh what I did to you
(What I did to you)

What I did to you was hurtful
What I’m going through is hurtful

I was wrong from the start from the bottom of my heart I apologize
What I did to you was hurtful
And what I’m going through is hurtful

Thanks to through for these lyrics

Men vad är det med katten?!! Titta så fint han visar upp sig! En riktig modell där bland blommorna som en äkta prydnad. Jo då nog kan han vara sån ibland, att han ska stå som om det är de första man ska se när man kliver in i ett rum. Antingen så eller att han ska kliva över fötterna på en. En riktig egoist sån är han. Bäst o ska ha full uppmärksamhet.

Men Salem är inte alls kenis med varken matte eller husse på denna bild. Vi är inte värda någonting i hans ögon just i detta ögonblick som jag förvisso kan förstå. En vän till Kristian o mig var på en kort visit mellan tågbytena o hade sin flat coted retriver med sig. Med andra ord en rätt så stor hund …. Hmmmm det var väl inte så populärt kanske.

Salem visade ganska så snart vem som bodde här o att det inte alls var okej att bara tro att man kan få göra precis som man vill här inne. Dessutom verkar ju både matte o husse bara finna sig i detta, det är inte okej. Så här kommer jag, med pälsen rätt ut, klorna fram o behövs de så ger jag genast en rak höger. Där har du, din håriga, glada j-vel. Tänker minsanna inte ligga under soffan, näää då, här kommer jag för här är det jag som BOR!!!!

Oavsett att de förflutan passerar oss hur mycket vi ibland vill hålla kvar i speciella stunder så är det förflutna redan historia. Det är inget unikt o vackert som jag här o nu kom på, många säger det samma redan. Men det förflutna hinner emellanåt ifatt oss som det så fint heter. Igår var just en sådan dag, som man stundom inte vill tänka alls på, som man ibland återkommer till för vardagen gör sig påmind. Det känns även som jag skrivit om just detta så många gånger innan men det beror verkligen på att det är en tuff bit från livet som jag trodde att jag visste hur jag skulle hantera. Men visade sig vara så mycket mer än så, hur jag trodde att jag skulle hantera de???!!!

Tankarna återkommer ofta till dig Monica. Ena stunden så känns det så självklart att inte ha dig hos oss samtidgit går det fortfarande inte alls att förstå. Alldeles för snabbt gick det, kan inte fatta hur lätt o skört våra liv är, med en fingerknäppnig är allt annorlund, med en fingerknäppning kan någon ha lämnat oss.

Jag önskar att du här o nu har funnit ro.

Minnen

Så fort jag får en bok i min hand som är självbiografisk så kan jag inte stoppa min tankeverksamhet. Det kommer alla möjliga funderingar, relationer o andra skumma kopplingar som inte alls bara ska glömmas. Är det riktigt bra så anntecknar jag medan jag läser. Skriver av många gånger o funderar en massa. Det är helt oundvikligt att inte göra på ett annat sätt Älskar kombinationen dessutom att få skriva förhand som är det bästa som finns. Det går inte att ersätta detta, att sitta här o knappra… nope!

Just nu har jag en massa tankar från en självbiografi om en tjej som är diagnostiserad med en psykisk sjukdom (som jag undrar om det verkligen stämmer alltid) samt att hon har så stort tablett o alkholmissbruk, tack vare många mediciner m.m. Men det är på något sätt bara så givande att läsa om henne, redan från första boken.

Den heter ”Vingklippt ängel” o författaren är Berny Pålsson. Just denna bok blev väldigt kritiserad för att den ansågs rikta sig för mycket till ungdomar som i Bernys ålder tog efter henne, för att dem såg upp till henne. Jag kan till viss del förstå men samtidigt så är det ett val vilken bok man läser, det är inte författarens ansvar. Ja menar, hur hade hon mått idag om hon inte fick skriva den boken????

Nu är det så att i den andra delen ”Känn pulsen slå” så mår hon inte alls så bra. Hon tampas ständigt med att ta sig upp igen, men faller o hamnar inte alltid i så bra ljus. Men jag vill följa henne, jag tror på henne o kan inte släppa henne alls. Visst är det skumt, hur man kan dra sig till något så fruktansvärt. Nog är jag sån, så jag är ju inte förvånad, men nog kan man fråga sig om varför. Även om jag vet svaret. Jag vill veta, jag vill känna hur andra har det, hur dem tänker o lever, så har det alltid varit.

Jag är så trött på att alltid vara en hopplös arbetsuppgift,

en förkortad term i en bunt med papper,

dömd på förhand,

dömd till att leva så begränsat som möjligt

(s. 41 ”Känn pulsen slå”)

Detta är verkligen förskräckligt att behöva känna så här som så många faktiskt gör som hamnar där men aldrig tar sig upp o framåt. Vad hjälper då den där förkortningen av några bokstäver om man ändå inte känner att detta är mitt liv utan man faller hela tiden? Det måste verkligen känns långt långt där inne. Det är skrämmande vad dåliga vi är på att hjälpa dem i detta land som ändå ska vara så framgångsrikt. Borde ta mer hjälp av våra grannländer o framförallt av det stora USA som har rmycket hjälp inom såna områden.

Inatt blir du en riktig ängel

dina vingar växer sig starka nu när din livsresa inte längre ska anklagas o rotas i

Nu tar vingarna dig dit du hör hemma

en plats där inget tungt kan nå dig mer, inget skvaller, inget hot o inte falska rykten som helst ska leda dig på fall… något som hände allt för ofta för att du var den var o nu ser vi dig som den du var

Ett ljus brinner ikväll i vardagsrummet för den vackra människa du varit o är för mig

En låga som jag vill ge dig o som finns i mitt hjärta för alltid

Låt vågen o vingarna leda dig dit du vill en plats där allt är frid o ro…

allt är frid o ro, dagen är din, kväll en o natten är din o alltet är ditt

Visst är det härligt när man på olika sätt kan ge uttryck för något man känner. Att uttrycka sina känslor vet du säkerligen hur du brukar göra, hur du reagerar o känner. Det är rätt kul att studera det både hos sig själv o andra eftersom det är något man gör hela tiden så fort man egentligen möter en annan människa.

Men det jag ville berätta här var ett intressant uttryck som jag o min sambo fick vara med om för några helger sen på ett fik här i stan.

Vi hade precis fått vårat fika, min sambo står kvar vid disken o väntar på sitt medans jag tar kaffe en liten bit bort. Jag står där o ska fylla en kopp med kaffe medans jag hör den som var härnäst efter oss. Jag hör att det är en man som frågar fik-personalen om något som jag inte riktigt kan höra, men jag hör på tonen att han är lite smått orolig så där, han låter tveksam så där.

Jag tar kaffekannan o ska hälla i kaffe, jag ser att Kristian är påväg bort mot mig, när jag hör hur denne man som var efter oss säga riktigt högt;

- FAN!!!!!!

Alltså det uttrycket var så högt, så träffande o så komiskt att jag näst intill var tvungen att sluta fylla kaffemuggen. Jag ser på Kristian att han får problem att bära sitt o aningen ihop krupen av skratt. Vi säger inget mer utan håller oss för skratt just då o sätter oss ute o där skrattar vi. Det var så förlösande att höra ett så klockrent FAN!!!!!

Kristian hade ju hört lite mer o berättar för mig hur denne man hade frågat personalen om en bakelse. Om dem hade Buddapestbakelser. Han hade varit så där frågande o orolig. Deras svar var;

- Näää, tyvärr det har vi inte.

Mannens svar var då verkligen från magen med allt vad han kände;

- FAAAAANNNNNN!!! o sen så hade han lämnat fiket.

Men alltså det var sånt härligt uttryck, något så oväntat o så spontant. Härligt o roligt hur man kan uttrycka sig när man verkligen förväntar sig något som han uppenbarligen gjorde. Hahahahha…. blir full i skratt fortfarande.

Hur tänker Du kring din vardag när det gäller somliga händelser? Är det för flummigt att tänka så att det kanske är något som Du ska lära dig något av? För är det inte så att många gånger blir det något bra utav det? Och hur kan det komma sig?

Jag satt efter maten här o bläddrade runt på nätet o tänkte att jag igen skulle lyssna på Ola Salos sommarvärds program från i år. Gillar honom skarpt o det är mysigt på något sätt att sitta o små lyssna. Han berättar om sin utbrändhet o att han en tid åkte till Indien o gick igenom en stor utveckling från en yogafilosofi. Bland annat så greppar han detta om allas uppgift här på jorden. En av killarna som också var med under denna tid han besökte Indien frågade en av deras filosofilärare om detta med smärta inte var något som var bra för oss människor o om det inte måste finnas? Läraren svarar då;

Pain is the way we learn when we don´t want to learn

Smärta är det sätt vi lär oss när vi inte vill lära oss

Mycket intressant tycker jag. För mig säger dessa ord massor. Smärta är verkligen något som vi människor tar till oss när vi inte vill, när vi blir rädda, när vi inte känner att vi är kapabla till något som vi står inför, när vi gjort fel, när vi känner att orken inte finns, när vi sviker oss själva…. det är precis svaret på massor. Svaret på att så många i vårat land mår dåligt. Pressen är hög på oss människor, det krävs mer av oss som vi inte vill. Smärtan ligger nära till hands.

Ola som är uppväxt i en kristen familj säger så här om smärta inom kristendomen att den är som en prövning eller straff när vi inte är helt perfekta som människor. Genom smärta och lidande kan vi visa oss duktiga inför Gud, att uthärda. Hmmm…. det tycker inte jag alls låter som något klingar rätt med mina tankar, verkligen inte. Däremot låter detta så mycket mer intressant, som känns som mitt svar. Ola lärde sig av yogafilosofin följande som jag försökt kopiera från hans program som sommarvärd 2009;

Vi är här för att lära. Förutbestämda till utveckling.                  

Du kan simma med i strömmen eller gå emot den. Men du befinner dig ändå i floden som är påväg åt ett visst håll.          

Det här livet är bara ett av många i en kedja av återfödelser. I varje liv har vi en läxa, något vi är satta till att lära oss för att vår själ ska kunna fortsätta sin evolution. Smärta och olycka är ledtrådar för att vi ska klara den läxan.                                    

Den olycka som drabbar oss i livet behövde vi för att lära oss det vi behövde lära oss.

Precis som Ola säger så är det inte så lätt att se det så om man skulle drabbas riktigt hårt. Men är betydligt lättare om man ser vardagens händelser så. Jag menar, vem av oss står inte o gnäller när det bara finns gammalt bröd att köpa i affären eller när vi faktiskt måste bege oss ut i regnet. Eller när smärtna når oss o blir så stor att vi inte vet var vi ska göra av den. Att livet känns hårt o tufft. Är det inte då man faktiskt, i efterhand i alla fall, kan se vad smärtan berikade oss.. Faktiskt kan man se en viss läxa i det hela att ett liv inte är en enda rak sträcka. Men jag vet, det är inte lätt för oss människor att se det så, men vore så nyttigt.

Sommarvärdar 2009

Den 26 Juli var Ola Salo sommarvärd. Lyssna gärna igen på värdarna där, det är rätt givande. Finns många bra att lyssna på

2 månader har gått sedan du lämande jorden o fortfarande så är faktumet ofattbart att det kunde ske så plötsligt. Det går inte riktigt att greppa även om döden är självklar för oss, så är det så märkligt när det väl sker, plötsligt o mitt framför oss. Du var ingen jag kände, såklart, men din energi, kärlek o berörelse kände jag som jag inte vill släppa. För alltid kommer den värme som du gav finnas kvar på jorden o vi minns dig precis för den vackra själ du är. För alltid kommer din musik spelas o människor kommer hylla dig o sjunga dina texter. Tårar kommer fällas om vart annat av lycka o glädje för minnet av dig. Ingen kan ta det ifrån oss, det starka minnet vi har av dig kära Michael.

Man brukar säga, när någon som fyller år som inte längre finns med oss, att han/hon skulle blivit x antal år. Rätt skum tanke enligt mig. Jag vill minnas dig Michael för den du var o för den du för alltid kommer vara. Oavsett om det idag är din födelsedag.

friends    är en mycket viktig organisation för många av våra ungdomar o barn i detta land som inte kan nå fram till de stöd o hjälp som dem skulle behöva. Därför, i Michaels anda, har jag idag skänt pengar till deras organisation. Kanske är det något som även du tänkt på. Stort som smått är alltid välkomet. Alla kan vi göra något, så är det.