Trodde verkligen inte att det skulle bli problem att sluta med medicinen, då den inte hjälpte. Men där hade jag fel, när det gäller båda sakerna. Det verkar som medicinen faktiskt hjälpte på sätt som jag inte var medveten om. Jag upplever nu, en vecka efter att jag slutade med medicinen, att jag sover sämre. Inte dåligt, men sämre än förut. Jag vaknar mycket mer och är oroligare. Desutom har jag fått nåt konstigt katastrof tänkande som jag kanppt minns att jag hade innan jag började med den. Jag menar då när nåt hemskt bara ploppar upp i huvudet, att det ska hända en olycka eller liknande.

Idag har även varit en seg dag och jag mår inget vidare. Tror dock inte att det beror på medicinen, utan det är bara så det är. Men som terapeuten säger, man kan inte må bra och vara på topp jämt. När jag lägger mig för att sova ikväll, gör jag det med föreställningen om att det är bättre imorgon. Jag måste ha tilltron till att det blir bättre. Jag vägrar att gå tillbaka till hur det var.

Just nu känns beslutet att sluta med medicinen inte så där jättebra. Men det är ändå det jag vill. Att börja med den jag har ätit är dock inte ett alternativ då den har viktuppgång som vanlig biverkning. Jag måste ju gå ner, så nån sån medicin kan jag inte äta, då måste det vara en utan den biverkningen. Men jag ska klara detta ändå.

Det sjuka är hur man fungerar när man mår så här dåligt. Vad gör jag?? Jo, går och handlar massa onyttigt. Det hjälper mig ju inte alls utan gör bara allt värre. Jag som har kämpat så hårt för att gå ner börjar nu frossa i söta saker. Vilket ju också får sockret att stiga. Så det blir en ond spiral. Hoppas verkligen att allt känns bättre imorgon igen.