Då var det min tur att bli riktigt förkyld, var ju ett tag sen sist. Med tanke på alla barn som är snoriga och hostiga är det konstigt att jag inte blivit sjuk tidigare. Jag har iallafall orkat tagit mig till jobbet den här veckan. Förkylningen började ordentligt i onsdags morse. Det sätter sig alltid i bihållorna på mig och så även denna gång. Det gör ont, men tror inte att jag behöver gå till läkaren. Hoppas att det ska släppa efter snart. Just nu känns det som febern börjar komma också. Måste orka tvätta imorgon iallafall, för nu är snart alla rena kläder slut.

Idag lyckades jag med att motstå att ta en tårtbit på jobbet. Vi har en kollega som fyllt 40år och det firades idag med schwartzwald tårta. Trots att det var just den tårtan så lyckades jag motstå. Jag förberedde mig hela dagen igår och halva dagen idag, och det gick. Kände mig mycket stark och motiverade efter det.

Lyckades tyvärr inte motstå kakpaketet hemma sen, men tar ändå med det positiva från dagen. Kände mig så motiverad att jag tränade 10 minuter när jag kom hem. Att det blev så kort berodde helt enkelt på att benen inte orkade mer. Har tydligen tappat det mesta av kondisen och benstyrkan också. Bara att träla på så det kommer tillbaka igen.

Idag satt jag med på FN-föreningens första styrelsemöte. Jag nöjde mig inte bara med att sitta med i styrelsen. Jag tog idag på mig två ansvarsområden också. Jag ska vara sekreterare och webbansvarig. Sekreterar jobbet känns inte så betungande och hålla på med hemsidan är ju något som jag tycker är oerhört roligt.

Eftersom jag mår dåligt emellanåt och är oerhört trött så kanske detta inte verkar som det smartaste att göra, ta på sig ännu mer att göra. Men jag känner att jag behöver något att göra på kvällarna, för att skingra tankarna. När man har fullt upp är det svårare att tänka och få dom här känslorna. Jag vet vart min gräns går och känner inte att jag tar på mig för mycket. Just nu ser jag bara fram emot alla mina välgörenhetsuppgifter.

Idag kom då äntligen det brev jag väntat på sen november, min tid till vuxenpsyk. Ska inte dit förrän 30 mars, men det känns ändå så skönt att ha tiden klar. Först läste jag bara att jag skulle träffa en sjuksköterska och tänkte då ”är det ett skämt”. Men läste sen att även en psykolog och psykoterapeut kommer att delta. Så det verkar ju som det är ett bedömningssamtal jag ska på. Men känns ändå lite lättare nu när det äntligen hänt nåt.

Idag var jag på första Viktväktar mötet på mycket länge. Invägningen var hemsk, jag har gått upp 10kg sen jag var med sist. Visst jag vet på ett ungefär varför, men känns ändå jobbigt. Men nu är det bara att börja om från början och verkligen ta tag i det.

Kände att mötet gav mig motivation. Viljan att verkligen göra detta den här gången. Det viktigast nu känner jag är att tänka på vad jag äter. Börja motionera om förkylningen kan bli bättre nån gång. Och att jag går och väger mig nästa onsdag och stannar kvar på mötet.

Nu har jag bestämt mig, för kanske 100 gången, nu ska de där hemska extra kilona bort. Jag har sagt det många gånger förr, men nu känns det riktigt bra. Jag har bestämt mig för att prova Viktväktarna igen, och vara noga denna gång. Det funkar ju inte om man fuskar hela tiden.

Så nu har jag precis blivit månadsmedlem genom deras hemsida och på onsdag ska jag försöka gå på första mötet. Idag har jag ätit alldeles för mycket points, men jag har inte ätit nåt godis eller kakor så jag känner mig ändå ganska nöjd. Får jobba på att komma ner i det pointsantalet jag ska hålla mig till.

Ska dra igång med träningen också. Vill bara att nästappan ska släppa lite mer först. Ska iallafall återuppta Vibrationsträningen igen den här veckan. Det ska bli så härligt, har saknat det.

Igår hade jag möte med mitt hyresbolag om det stammbyte som snart kommer påbörjas i mitt hus. Eftersom det är ett stort hus dröjer det ända till juni innan jag måste flytta ut. Jag får flytta tillbaka i mitten på september sen.

Mötet tog inte så lång tid, det var mest lite frågor och packinstruktioner. Alla grejer får finnas kvar i lägenheten men de ska samlas mitt på golvet i vardagsrummet. Jag som har fem Billys bokhyllor och tre andra i vardagsrummet kan ha lite svårt att få plats med det. Men de trodde att det skulle gå, annars skulle jag säga till så fick de frakta bort lite. Precis allt i hela lägenheten ska packas, så det blir som att flytta fast jag slipper bära ner allt.

Under renoveringen så kommer jag få bo i paviljonger som är indredda så jag behöver i princip bara ha med mig elektriska hushållsmaskiner som jag anser mig behöva och mina personliga saker. Allt annat finns redan där. Jag får betala halv hyra när jag bor där och då ingår också el, bredband och telefoni så jag hoppas kunna spara en del. Roligast blir ändå att jag får välja tapeter och färger. Så lägenheten blir som jag vill. Eventuellt ska jag få både kyl och frys, inte delat som nu, kommer ju kosta lite extra men känns som det är värt det. Möjlighet att koppla in tvättmaskin kommer också att finnas. Hyran blir ju dyrar efteråt men jag hoppas ha råd att bo kvar.

I morse försov jag mig, ganska rejällt. Det händer sällan så egentligen är det inte så farligt. Men idag var absolut fel dag att göra det på. Jag skulle öpnna förskolan 6.15 och hon jag brukar öppna med hade semester så en annan personal skulle komma klockan sju. Vi har barn som kommer tidigt så man måste vara där i tid.

Jag vaknade kvart i fem och tänkte att nu får jag sova en halvtimme till. Vaknar sen igen och tänker jag ska kolla vad klockan är och det var tur det, för klockan var 6.20. Eftersom jag inte har bil tar det mig nästan en halvtimme att ta mig dit. Men ringde andra huset och bad dom hålla utkik efter barnet. Så när jag kom var barnet hos dom, skönt att föräldrarna hann till jobbet iallafall.

Men att vakna sådär hastigt och hoppa ur sängen gjorde att resten av dagen blev förstörd. Det var som om jag aldrig vaknade riktigt. En seg dag så det blir att lägga mig tidigt.

Idag har det kännts lite bättre än igår. Jobbigt har det varit och mitt tålamod har inte varit världens största. Men jag har ändå tagit mig till jobbet och fått en hel del gjort. Eftersom det rörde till sig så dant i går på eftermiddagen hade de tagit in vikarie. Det var skönt att vara en extra person, men imorgon ska vi klara oss ändå har vi sagt.

Känslan av hopplöshet och trötthet finns fortfarande här, men inte lika mycket som igår. Är alltid tufft när man pratat med sjukvården och inser att inget hänt… att det kommer fortfarande dröja veckor innan nåt händer.

Tänkte ta itu med disken och sen titta på lite friidrott innan det är dags för Greys Anatomi.

Idag har jag ännu en gång stångat mig blodig i mina försök att äntligen få hjälp. Det var dags att ringa vuxenpsyk igen, var ju två veckor sen senast. Jag vet ju att det inte händer nåt om man inte ligger på och det har det verkligen inte gjorts här.

Min remiss har ju då tydligen inte behandlats än. Jag vet inte riktigt hur allt funkar. Men jag lyckades ju få en tid precis innan nyår och tänkte att det skulle bli lättare efter det, något som det tydligen inte blev. Trots att den läkaren jag var hos frågade om jag hade en samtalskontakt och jag svarade nej så har hon tydligen ändå antagit det i journalen.

Lappen som skrevs efter mitt förra samtal låg fortfarande kvar i högen. Den jag pratade med skulle försöka få mitt ärende i toppen av högen så att det togs upp nästa gång remissgruppen träffades. Hon frågade om det skulle kännas lite lättare om jag ändå fick en tid, så jag visste när hjälpen skulle komma. Och visst lite lättare skulle det väl bli, men faktum är ju att jag egentligen behövde hjälp för flera månader sen.

Idag har jag mått väldigt dåligt och mina kollegor föreslog att jag skulle gå hem och vila. Men jag känner att om jag går hem så dröjer det innan jag kommer tillbaka. Jag känner hur ett nytt sammanbrott är nära, men jag vill inte hamna där ige, jag vägrar. Jag vill inte heller vara hemma från jobbet, jag mår inte bättre av att bara gå hemma snarare tvärtom.