Idag var det inte min dag. Allt blev fel från början till slut. Jag är glad att dagen nu är över.

Många gånger känner jag mig så kluven, osäker på mig själv. Jag tror inte riktigt att jag har hittat mig själv än. Kommer jag någonsin göra de kan jag undra? Det är så mycket jag bär på som jag bara vill skrika ut men jag har inte mod nog att göra de. Ska jag bära det för evigt? Eller kommer jag bli modig nog att släppa ut de? Många tankar idag. Dåliga och bra. Då det blir som svårast drömmer jag mig bort, bort till min drömvärld som endast jag själv kan träda in i. Jag lever ett perfekt liv i min egna lilla värld tills jag orka öppna ögonen och med tunga kliv gå tillbaka till vekligheten. Idag var det tungt att öppna ögonen. Riktigt tungt.

Många gånger de varit svårt har jag fått de stöd och den hjälp jag behövt av mina underbara vänner. Men En sak har jag även insett. För att klara sig måste man vara stark. Och man kan aldrig lite på någon till 100% mer än sig själv. Jag har fått lära mig att vara självständig för det är inte alltid det finns någon där som lyfter upp dig när du faller. Och jag väntar inte på att någon ska göra de heller. Det får ta sin tid, men till slut orka man resa sig upp, även om det måste vara på egen hand. Jag har fått gå många tuffa och hårda vägar i livet men det har gjort mig till den jag är. Jag är osäker på mig själv, men när jag tänker efter så är jag faktiskt stolt över mig själv. Jag kan knappt fatta att jag just skrev de. Men det är så jag känner. Just nu för denna lilla stunden så känner jag mig stolt över mig själv. Och jag mår bra dom få sekunderna den känslan varar. 

Ellie