Då har halva veckan snart gått..Om 2 dagar får jag träffa mitt hjärta igen. Saknar dig så. Önskar vi kunde ses varje dag.

Sitter hemma hos syster och filosoferar. Snart blir det lite lunch och i eftermiddag blir det jobb som vanligt.

Ibland undrar jag om man någonsin får glömma sitt förflutna. Det kryper inpå mig som ett spöke från mina mardrömmar. Precis så som du uppenbarade dig framför mina ögon, i verkligheten, inte i mardrömmen. Måste man ständigt bli påmind? Det gör ju så ont. Det är tufft att mardrömmen en gång var verklighet. Jag lever ett annat liv nu, jag vill inte bli påmind längre.

Du sa till mig att det är okej att låtsas att vissa saker inte har hänt. Så jag säger som du sa, mycket har jag bara drömt..Hoppas jag.

Ellie