Nu har jag äntligen fått klippt våra två värmländska skogsfår! Ja, här finns ju ingen ekonomi i att anlita någon för två ynka får, så det är bara att plocka fram en bra textilsax och frisera själv. Jag måste går föriktigt fram, för man vill ju inte råka klippa dem i skinnet, så jag börjar försiktigt och putsar mig mer och mer innåt. Cessi blev jättefin, svart som sammet, men det är klart, man kommer ju inte i närheten av klippning med trimmer, där du verkligen kan komma tätt intill. Leja, gammeltackan var livrädd för saxen denna gång, och jag tror det beror på att jag råkade repa henne i sidan sist…
Därefter, när jag ändå hade ångan uppe, gjorde jag vårens beskärning av rosorna. Fick ju börja med att städa hönshuset, och hos kaninerna så att jag hade en skottkärra full med bajs, allstå gödsel, som jag samtidigt kunde mylla ner i jorden runt rosorna. Vet ju att kogödsel är det de rekommenderar, som är mer långtidsverkande, men jag har ingen ko, och ska jag åka och köpa försvinner ju tanken med det egna kretsloppet. Snart får jag nog säckar med hästgödsel från alla vänner och bekanta som har hästar… I vilket fall så är ju hönsgödsel rena dunderhonungen för buskarna!
Silkeshönan Silke tycker om att vara med!
