Ja, idag var det en riktigt skön men deprimerande dag. Skolan kvart i 9 och då för en kvart – tjugo minuters info om veckan och dagen. 
Dagen bestod av Matte, samhäll, Svenska, Engelska. På de strukna lektionerna gick jag och tränade i 1.5 h på gymmet. Väldigt skönt och uppfriskande, blev en snabb bastu på det och sedan till jobbet och dricka kaffe.

Imorgon blir samhäll, italienska, historia. Ja känns seriöst men imorgon blir det att träna igen. Sen blir det nog att sola också och sedan ska jag till frisören och klippa mig. Sedan blir det ett obligatoriskt besök på jobbet för mer kaffe och trevligt sällskap och gå igenom arbetstider med chefen.  

När vi beskedet att vi inte skulle ha någon samhäll var jag nog den ända som blev ledsen för det. På riktigt min lärare Bo Johansson var tydligen på sjukhuset denna morgon, Jag blev orolig och jag blev också nedstämd för vi inte skulle få ha någon samhällskunskap idag eller imorgon. Nu kommer jag låta som värsta pluggisen men Samhällslektionerna är det ända skälet till varför jag är i skolan på måndagar och tisdagar. Sedan har jag en underbar lärare. Nej det är inte någon smörning för Bo inspirerar mig på lektionerna och är lätt att föra intressanta diskussioner med.

Men ikväll är det pluggning och Brottningstittande på schemat.

http://ellinesj.blogg.se

Var på stan idag med mamma och vi kollade runt lite det blev tillslut en kjol, en paljett topp, en kofta och en julklapp till min bror. Jag vet tidigt att köpa julklapp nu men jag såg den perfekta julklappen och fick lov att köpa den till han. Sedan när vi var på A wear så såg jag en sådan underbar klänning som jag tycker att min mamma ska ha på nyår, hon skulle vara så underbart fin i den. Det var en lila klänning som var i blankt tyg med en slags brodyr vid brösten. Svår att förklara men den var riktigt fin.

Efter vi köpt det vi skulle tog vi oss en tur med bilen med mig på förarsidan och jag tycker att det gick ganska bra, men jag var dock lite disträ och bilen gjorde inte alltid som jag ville, den ville inte lägga i den växeln jag vill lägga i.  Men det gick bra att göra och parkera. nöjd är jag iallafall.

   Så hände det något kul idag då? Nja det var inte mycket folk i skolan det som lyste upp min dag var S skulle jag tro, som hade en liten grej till mig för att stilla mitt abstinens från kaffe. Hade ju inga kontanter i skolan och de tar ju inte kort så jag var helt uttorkad. Men det blev det ändring på när jag kom hem och laddade bryggaren och fyllde kroppen med vätska. Sedan var jag på topp igen efter att ha vart helt disträ och inte vart fokuserad någonstans. 

   Nu kollar jag igenom det kalla, tråkiga och gråa staden och märker att på hösten/vintern är den tråkigaste tiden på året. man vill bara låsa in sig och inte komma ut fören det är nyår, sedan låsa in sig en gång till och inte komma ut fören det är vår. Vilket underbart land vi lever i…

   Nej men vad sägs om att resa bort och bara ligga på stranden och njuta för ögonblicket.

Men i och med att skolan började så började ansvaret, sveket, saknaden och försummelsen bli större. 

Jag saknar dig, förstår du det? Jag klarar inte här ensam. Jag behöver dig, Vill ha dig hos mig vill ha dig att krama om och bara njuta av din närhet. Din underbara närvaro gör så livet får ljus och blir ett uns bättre. Jag vet att det är omöjligt och jag gör inte direkt mitt allt heller. Men du får inte tro fel. Jag har väntat på dig i 2 år och jag fortsätter vänta. Du vet själv hur det ligger till och jag hoppas inte du glömmer mig. Vännen, älskling, du är mitt allt och med endast dina ord kan du värma den kallaste vinternatten till sommardag. Jag kommer aldrig släppa dig hur det är slutar mellan oss.

Vet inte vad som mer finns att säga förutom att jag nu fått tillbaka glöden men den försvinner snart igen allt blir så meningslöst. 
Går under kniven på fredag och började träna på riktigt för en vecka sen typ. Tre månader borta från mattan, precis nu också ? När jag får sällskap av nallebjörnen? jaja Jag antar att det ingår i din plan..

Det är alltså dags nu, dags att ta sig i kragen och rensa upp sitt liv. Och växa upp ta lite ansvar för handlingar och ta konsekvenserna och inte fly. Ta dagen som den kommer men tänka efter innan.

Gårdagen är förbi, men morgondagen kanske aldrig kommer.

Jes kes siromem,

Jag känner nu att den lilla strimman av ljus och hopp sakta mörknar och försvinner. Känner att viljan tappas och folks förtroende svalnar. 
Att det man lever för, älskar och vill alltid ha, är snart ett minne blott och man har nått sin höjdpunkt, och inte kan komma längre. Jag förstår inte varför, Jag förstår inte Men jag vill veta Jag vill veta varför och hur. Kan ingen berätta ? Kan ingen berätta varför det måste ta slut och hur det tar slut ? 
Vad ska jag göra sen? Finns det något kvar? Nej, Jag tror inte det. Vad skulle det vara? 

Det jag levt för i hela mitt liv, det jag såg som en underbar grej för ca 13 år sedan. Som sedan i 10 år vart det ända som betytt. Det som jag har låtit gå före allt annat Före skolan. Jag har försummat mina vänner för denna underbara livstil. Har svikit folk jag kunnat haft en framtid med. Vad hjälper det nu ? 

Platsen som blev mitt andra hem, folket som blev min andra familj. Människor som jag aldrig kommer glömma, känns som spöken. precis som mitt hjärta, ett spöke, Svart och trasigt som föralltid kommer vara låst. Som aldrig mer kommer att återuppstå som min frälsare.

Att vänta på dommen är det värsta som finns. Att vilja veta något som ingen kan lista ut vad det är, är en plåga. Att ingen kan lista ut vad det är utan att utsätta mig för mer smärta, är en tortyr. Jag vill sluta nu. Jag vill inte fortsätta leva i denna mardröm som aldrig tar slut. Varför kan inte jag få leva med samma förutsättningar som andra? 

Men jag ska klara av all denna meningslöshet bara jag får göra det jag älskar och lever för, snart.

Var på Piratmöte idag och det gick bra. Nu väntar vi på uppstartsmöte nästa lördag som vi förhoppningsvis är flera på.

Mitt liv kanske inte är i topp just nu eftersom hon den där syster hade gjort mig missförstådd och inte kommer hem utan bjuder ner mig dit i sommar, vilket jag tackade ja till. Ända problemet nu är cash.
Men men, det löser sig nog ska vi se.

En annan anledning var att när jag satt där på mötet som hölls på Mat och Småprat så gick M förbi. Och ja jag vet vad ni tycker, ni tycker inte som jag eftersom ni inte känner han som jag gör. Han är en underbar person på alla sätt och vis och gjorde mig till en lyckligare och bättre människa. Han hjälpte mig tillbaka på ett spår jag vikit av från för längesen. Hjälpte mig att hitta i mörkter. han lös upp vägen jag gick. Han var verkligen min bästa vän. Tills dess att mina andra käraste vänner ”räddade” mig från han och ”förbjöd” mig att prata se eller träffa han. Kändes inte bra alls men idag var alltså första gången på cirka fem månader jag såg han. Och jag blev lika varm och glad inom mig, jag ville bara springa ut till honom och prata. Men nej, löfte är ett löfte hur mycket man än älskar och saknar en person. (sen kan man inte avbryta ett partimöte)

Men men nu får vi se vad som händer i livet.