My Life

Varning för ett långt inlägg!

Nu har det gått några dagar sedan tävlingen och allting börjar sakta men säkert sjunka in.. Jag har fortfarande svårt att förstå att JAG var med, tävlade och vann (!)  Att tävla fanns ju inte ens på världskartan för två år sedan.. Jag skulle ju aldrig kunna mäta mig med alla dessa snygga och duktiga fitnesstjejer. Nej, det var bara att fetglömma.. Men nu står jag här och har trots tvivel på mig själv genomfört min första riktiga diet och tävling där jag till och med lyckades presterat bra. Jag kan inte med ord beskriva hur stolt jag är över mig själv just nu. Jag lyckades med något som jag tvivlade på

Trots en enorm lättnad att denna resa är över så känns allting väldigt konstigt. Det känns liksom tomt. Nu får jag äta vad jag vill och hur mycket jag vill, jag kan träna på ett annat sätt och inte behöva leva lika slaviskt som jag tidigare gjort. Jag har mer frihet.

Kosten och träningen

Min diet pågick sammanlagt i över 200 dagar. Jag gick ner ca 12 kg och minskade måtten med 54 cm runt kroppen. De kost och träningsupplägg jag följde var ett eget som jag knåpat ihop. Jag bestämde mig redan i början att jag skulle göra det här själv och inte anlita någon PT för hjälp med kost/träning för det har jag absolut inte råd med. Jag tänkte ”Det får gå som det går, är ju inte på liv eller död”. Visst fick jag lite tips under vägen men det mesta har jag gjort helt själv. Upplägget jag änvände mig av är absolut inget avancerat och bygger inte på någon hemlighet utan jag räknade bara kcal in, kcal ut/dag och såg till att få i mig rätt näringsämnen. Eftersom jag är intresserad av matlagning så försökte jag oftast piffa till maten och göra det hela lite roligare. Jag hade inte pallat äta ugnsstekt kyckling och ris varje dag. Jag åt väldigt varierat och väldigt god mat i mitt tycke

Träningen bestod av styrketräning 4-5 dagar i veckan och någon form av cardio varje dag, oftast promenader. Fokus låg såklart på att förbättra mig i både chins och dips. Dessa två moment tränade jag mellan 1-2 gånger/veckan beroende på hur sliten kroppen kändes. Med tanke på den utbildning jag går så blev det ju även lite mer fysisk aktivitet vissa dagar då vi övade osv.

Några jämförelsebilder. Här hade jag ändå tappat ca 2-3 kg redan.

Lärdomar

Det är två saker jag kommer ändra tills nästa diet. Det första är cardion, nästa gång kommer jag köra betydligt mer högintensiv cardio i form av intervaller/spining osv. Dels för att spara tid men också för att jag får ut mer av det. För mig är en bra kondition rätt viktig. Det andra är nog det största och viktigaste, kosten! Jag gick ut alldeles för hårt för fort. Började lägga mig väldigt lågt med maten för tidigt, nära min basala energibehov. Kroppen anpassade sig och vänjde sig att leva på den minimala mängd mat jag gav den. Otroligt att man fungerar med så pass lite mat, så mycket träning och allt annat. Sen så slarvade jag väldigt med fettet under nästan hela dieten och det var först på slutet som jag verkligen började ta tag i det och då märkte jag skillnad både med träningen och med hur kroppen formade sig. Kommer även ligga betydligt högre med kolhydraterna till nästa gång så jag inte blir lika låg som denna diet. Och så till sist så kommer jag vid nästa diet inte att ha några fria ätardagar utan bara höja maten. Det är inte värt att äta överdrivna mängder och svulla. Man mår bara piss och sen så har man i princip förstört en hel veckas slit och dieten drar då ut på tiden.

Tävlingsveckan

Dagarna innan tävlingen, tömningen och laddningen fungerade perfekt för mig! Jag svarade jättebra på både tömningen och laddningen. Vattnet som jag hållt i kroppen släppte och formen har aldrig varit så bra som den var under fredagen och lördagen. Drack inte sådär super mkt men fick korrigera och dricka lite mer på kvällen då jag fick kramp.

Måla måla måla!

Tävlingen

Kanske världen kortaste dag? Trots att jag var uppe nästan hela natten sov mellan kl 2-4 så gick dagen så himla fort. Började fylla på med kolhydrater vid 4, koffeintabletter, la ett sista lager färg, fixade till mig och åt ännu mer fram tills det var dags att åka till Scandic strax innan 7 (vi bor ca 5 min bort med bil). Väl framme var det bara börja pumpa och och göra sig redo för scen, min klass var ju först ut. Hann inte riktigt reagera eller fatta att det var dags, jag var inte ens nervös  Det flöt liksom på av sig själv och sen var det hips vips över. Men vilken känsla det var! Mäktigt!

Tävlingsdagen. Väntar på mitt rostade bröd!

Under fredagen när jag övade posering så hade jag väldiga problem med kramp i alla muskler, mina fingrar låste sig, vaden krampade och latsen likså. Det var skit läskigt. Smart som jag var så fyllde jag på med lite extra vatten under fredagen och drack även grapejuice under lördagen. Detta fungerade perfekt för jag hade ingen kramp alls under lördagen

Efter första ronden så fyllde jag på med mer kolhydrater och vatten men också lite salt samtidigt som jag hejjade på mina killkompisar som tävlade i korta respektive långa klassen. När dom var klar var det dags för oss damer att chinsa och dipsa. Jag kände mig otroligt pigg i både kroppen och huvudet. Samtidigt som jag var taggad så hade jag en väldigt bra känsla i kroppen. Jag kände mig lugn, harmonisk, euforisk och helt utan prestationsångest. En väldigt trevlig känsla  Det spelade ingen roll hur det gick för mig, bara att jag gjorde mitt bästa, var nöjd och hade kul. Mina resultat blev 13 st chins (1 bortdömd) och 22 st dips (1 bortdömd) vilket jag är nöjd med. Jag har som mest gjort 26 st fula dips och 15 st chins på träning.

När styrkeronden var slut, vid kl 10.30 så var det paus för oss fram till kl 16.00 då rodden skulle dra igång. Hungern infann sig så jag och mamma gick till Mormors bageri som ligger i närheten och äta en bit mat. Jag köpte en kalkonbagel och mamma en landgång av något slag sen delade vi faktiskt på en biskvi. OPS!  haha! Med mat i magen traskade vi tillbaka för att kolla lite byggning men jag vart så trött så vi tog bilen och drog hem en stund. Det var jätte skönt att få komma bort nån timma och bara ta det lungt här hemma, vila i sängen och sen fylla på med ännu mer kolhydrater inför rodden.

Lunch på Mormors bageri. Kalkonbagel med pepparotsvisp!

Runt 15 så var vi tillbaka på Scandic och började värma upp. Sprang runt lite, gjorde upphopp, flaxade med armarna, stretchade osv för att mjuka upp kroppen och få upp lite flås.. Ut på scen, klistra fast rumpan, spänna fast fötterna och sedan när signalen gick var det bara att dra! Hann knappt reagera innan minuten var över. Vet bara att jag tänkte ”jävlar vad söligt det går!!” Efter rodden var jag mäkta groggy. Ranglade ut på mina geleben med blodsmak i munnen och utan att veta hur långt jag rott eller vilken placering jag fick. Till slut fick jag veta att det blev 291 m och en andra placering. Mitt mål var att ro 290 m så jag var skit nöjd att jag klarade det  Har som längst dragit 289 m.

Efter rodden var det snabba ryck att byta om igen, fylla på med lite vätska, kolhydrater och sedan var det bara börja pumpa upp igen till sista finalronden. Jag tyckte att formen var lite sämre i finalronden. Lite vattningare men jag hade bättre tryck och så var jag mer vaskulär. Poserade en runda och sen fick vi gå ut medan killarna också blev bedömda en vända till innan det var dags för prisutdelningen.

Prisutdelningen är lite smått suddig. Som tidigare under dagen hann jag inte reagera eller fatta nå. Var typ i extas  Speakern surrade lite och sen plötsligt började han rabbla upp massa namn tills de bara var jag och Ida kvar. Jag var som ett frågetecken och tankarna började snurra i huvudet. Jag insåg att jag hade en chans att hamna överst på pallen. Sjuukt!  Jag hade knappt under dagen ägnat en tanke åt att jag kanske skulle hamna på pallen utan fokuserade bara på att genomföra de olika momenten. Att det var en tävling kom i andra hand, jag hade inte tid att fokusera på det. Som jag skrivit tidigare, mitt mål var inte att jaga en pallplats utan huvudmålet var att genomföra tävlingen på ett tillfredställande sätt. Hur som helst så slutade med att mitt namn ropades ut sist. En fantastisk känsla som jag sent kommer att glömma. Fick anstränga mig för att hålla tillbaka tårarna på scen men när jag väl kom backstage så släppte allt. Alla spänning bara rann av mig och det var så skönt. 220 dagars hårt arbete, väldigt många jobbiga dagar och alla negativa tankar var plötsligt som bortblåsta. Allt de dåliga försvann i alla glädje och plötsligt kändes inte dieten så himla jobbig eller lång som den egentligen varit.. Det var lätt värt det!

Fick av Tobias ifrån våran prisutdelning

Vad händer nu då?

Ja, jag vet faktiskt inte. Ska ju inte sticka under stolen med att man inte fick blodad tand för det fick jag absolut! Vill inte ta något beslut än om hur framtiden kommer se ut för just nu vet jag inte vart jag kommer bo eller jobba när skolan är slut. När allting ordnat sig så får vi se vart båten bär  Men visst, tävlingssugen finns absolut där och SM känns väääääldigt lockande! Den närmaste tiden och fram tills efter jul/nyår så har jag bara tänkt njuta, återhämta mig, få hormonerna tillbaka i balans och träna lite som jag känner för. Helt enkelt ta dagen som den kommer. Jag märker redan en sån stor skillnad nu när jag börjat äta igen. Den sprudlande, glada och energifyllda Emelie är tillbaka! Me like!

En försenad födelsedagsfika. Man får passa på när dieten är över.

Att nu börja lägga på sig lite hull känns inte alls så farligt som jag trodde. Jag vet att kroppen behöver det och att man inte kan se ut sådär jämt, det är inte hälsosamt om kroppen och knoppen ska fungera optimalt. Jag kommer säkert inte vara lika glad när jag kollar mig i spegeln om nån vecka men det är inte hela världen. Jag vet ju min kapacitet nu och vill jag bli av med något kilo så har jag ju receptet på hur jag ska göra och vet vad jag klarar av  

Tack

Avslutningsvis vill jag tacka alla som följ min resa, stöttat och trott på mig.. Vill även tacka alla läsare och alla era fina kommentarer

Ett extra tack till er:

• Min familj
• Mina vänner hemma i Piteå
• Jörgen, som hjälpt med klubb, licens, träningsmöjlighet, posering, tips och råd. Det har varit guld värt!
• Maria, som hjälpte till och coachade på tävling, tog hand om mig backstage samt kom med goda råd.
• Klasskompisarna som haft överseende med mitt humör och min bristande energi.
• Jonas, som stått ut och tränat med mig samtidigt som han också tävlingssatsat.
• Andra personer som stöttat, peppat, kommit med tips och råd samt orkat med mitt gnäll.

Jag och Jörgen

Maria och Jag

Jag och min Mamma som alltid ställer upp.

Jag och Jonas!