My Life

Det här med kost har med åren blivit en rätt så stor del av mitt liv och tar upp väldigt mycket av min tid. Matlagning och bakning är ett av mina största intressen och har varit det sedan länge tillbaka. Det skänker mig mycket glädje men också en del  ledsamhet och ångest de senaste åren.

Under tiden jag höll på med fotboll så var det där med kost inte något jag tänkte på. Jag åt det jag ville, när jag ville och tills jag blev mätt. Jag hade ingen koll på hur mycket kalorier jag fick i mig eller om jag fick i mig rätt sort. Hur som helst så kan jag tänka tillbaka på den tiden och känna: Fan vad skönt! Jag åt det jag ville, gick varken upp eller ner i vikt, mådde prima ballerina och var nöjd med min kropp. Att kolla hur många veck magen viker sig när man sätter sig ner eller hur mycket fett man har på latsen var inget man ens ägnade en tanke åt.

Sen kom den där tiden då jag började styrketräna och hipsvips så började man bli mer och mer fixerad vid sitt utseende och maten. ”åh jag vill se ut som hon” ”Så coolt med magrutor!” osv. Dem här tankarna kring kost, träning och utseendet växte sig hela tiden större med åren och idag kan jag känna att dessa tankar är lite väl jobbiga och tar en sån himla stor plats. Ibland blir jag galen på mig själv när jag hela tiden går och tänker på vad jag ska äta vid nästa middag osv. Då vill jag bara spola tillbaka tiden då dessa ”bekymmer” inte fanns.

Självklart så ångrar jag inte att jag började med styrketräning, det är ett av de bästa jag gjort, men ibland blir allting bara för mycket. Med styrketräningen följde ett helt paket med som innehöll en massa annat också.

I och med tävlingen och dieten som pågått större delen av förra året så har ju inte detta tagit mindre plats utan snarare mer. Har blivit en slags besatthet. Under själva dieten var jag rädd att jag efter tävlingen skulle falla in i någon slags ätstörning. Egentligen kan man väl säga att jag har gjort det lite grann. Inte åt svälthållet utan åt det andra hållet, hetsätning. Har i och för sig blivit lite bättre nu men de första tre veckorna efter tävlingen åt jag verkligen allt jag fick tag i och nästan konstant. De enda som rörde sig i mitt huvud då var mat, mest i form av slisk och sötsaker, och tanken: ”Jag förtjänar det här nu när jag slitit så hårt i flera månader och samtidigt vann”

För mig har det här livet blivit lite antingen eller, svart eller vitt, svält eller hetsätning. Jag hatar det för jag vill verkligen kunna hitta en balans och släppa dessa mat-tankar. Visst, jag har tidigare skrivit att jag tänkt njuta av maten nu men det är skillnad på att njuta och svulla. Och det är de sistnämnda som jag ägnat mig åt. Skäms lite att berätta men varför himla? Det är ju såhär det ligger till. Något föredömme är jag knappast.

Idag ställde jag mig faktiskt på vågen för att få det hela bekräftat och det var inga trevliga siffror som jag möttes av. Jag sa till mig själv att jag inte skulle över 60 kg off men tro fan att jag spräckte den gränsen. Inte helt oväntat i och för sig… Nu är jag i valet och kvalet om jag ska skala av dessa extra kilon och försöka börja om när jag gått ner eller om jag ska försöka få bukt med kosten och kanske gå ner nått kilo som en trevlig bieffekt. Fokus på kosten eller vikten? Jag kan i alla fall konstatera att jag inte alls trivs med min kropp som den ser ut just nu så något måste i alla fall göras. Och sen måste jag få bukt med mitt slisksug annars kommer det barka totalt! From nu, godis på helgen.