Jag skulle defintivt vilja pröva på att vara man för en dag. Och då inte bara för att pröva på hur det känns att ha snopp, haha  Utan mer för att förstå hur dom tänker.  Hade en diskussion nu på morgonen om skillnaden mellan kvinnor och män som handlade om hur vi behandlar varandra bakom ryggarna. Jag vet själv att jag ibland kan säga lite dumma saker bakom någon annans rygg, men vem har inte gjort det? Men det jag däremot tänker på är att vi tjejer väldigt sällan säger något fint om en annan tjej om vi ser någon på stan, en total främling oftast. Hon kanske är snygg i håret eller i ansiktet eller har snygga kläder på sig.. Men vad gör vi? Genast vänder vi oss till kompisen bredvid och utbrister nåt i stil med ”Men herreguuuud har du sett hon där borta, kolla dom spinkiga benen” eller ”Haha kolla vilken ful väska hon har, har du sett?!” eller varför inte ”Fyfan vilken stor häck hon har, kolla kolla!!”

Känner ni igen det?

Ni kanske inte själva håller på så men nog fasen känner ni säkert någon som gör så? Jag är fullt medveten om att det är fel och jag är väl inte direkt stolt över vissa grejer jag sagt genom åren men jag har å andra sidan blivit bra mycket bättre på att ge komplimanger när jag tycker något är snyggt eller fint, även om det är till en total främling. Reaktionen man får tillbaka kan verkligen göra underverk även för resten av MIN dag trots att det var jag som gav komplimangen eftersom personen i fråga alltid blir så otroligt glad, det skulle ju jag också bli om någon helt plötsligt kom fram till mig och sa att jag var snygg i håret eller hade en riktigt snygg jacka?!

Män däremot verkar inte ha denna egenskap, förutom vissa såklart. Dom verkar helt enkelt inte bry sig om hur andra ser ut eller om nån säger nåt korkat. Dom kanske skrattar lite lätt och sedan är händelsen bortglömd.

Om sambon och jag ska iväg och handla så kan jag känna ibland att jag skulle vilja sminka mig lite snabbt, vet inte direkt varför… kanske för att känna mig lite fräschare? Men vem bryr sig egentligen på affären? Inte är det väl någon som vänder sig om och glor bara för att jag är osminkad? Eller för att jag kanske har en tröja på på mig som jag hade dagen innan också? Varför skulle dom? Skulle någon mot förmodan göra det så har dom väl inget bättre för sig då och sen är det inte mer med det.

Dom gångerna jag säger till min sambo att ”jag ska bara sminka mig lite snabbt” om vi ska iväg till affären eller nåt så tittar han bara på mig som om jag precis sagt något på gammelgrekiska. ”-Varför då?” får jag oftast hör. För honom är det ju förmodligen bara slöseri med tid. Speciellt eftersom han vid flera tillfällen sagt att han tycker jag är vacker osminkad, denna söta lilla älskling  Sånt gillar vi, hehe.

Jag skulle nog våga gå så långt som att påstå att det är inte killarna som fått oss så utseendefixerade. Det är andra tjejer. Deras (och ibland mina, suck) blickar eller kommentarer om rent ut sagt löjliga och obetydliga saker. Det är klart att man kanske vill göra sig lite extra snygg om man ska ut på krogen eller något annat speciellt, eller helt enkelt bara för sin egen partner då och då. Men större delen utav tiden så bryr sig killar helt enkelt inte om huruvida man är sminkad eller om färgerna på kläderna matchar eller inte, om man bär en stor väska eller liten… osv. Kommer sambons killkompis över till oss i jeans och en grå T-shirt så kan jag lätt påstå att sambon säkert inte ens skulle komma ihåg vilken färg tröjan hade när kompisen gått hem igen, medan jag å andra sidan genast skulle lagt märke till den lilla, lilla matfläcken på magen eller det lilla hålet vid ena axeln… Varför ser jag dessa saker? Eller ännu mer, varför sitta och tissla och tassla och påpeka om dessa obetydliga detaljer med sin kompis? Göra det till en stor grej? Vad vinner man på det egentligen?

Vill passa på att påpeka återigen att även jag gör dessa dumheter då och då såklart, precis som alla andra skulle jag tro. Och det är säkert många, många som påpekat något om mig bakom min rygg under åren. Men så länge jag inte vet om det så kan jag inte direkt påstå att det gör mig något heller.

Vill dock sluta med att säga så här.. Oavsett hur mycket vi sitter och påpekar ditt och datt och snackar skit om andra bakom deras ryggar så MÅSTE VI VARA ÄNNU DUKTIGARE på att ge komplimanger också, och glöm för guds skull inte det. Jag lovar att du blir minst lika glad som om det vore du själv som fått komplimangen. Oftast får du till och med en tillbaka. Hur härligt är inte det?

Tänk på saken och skriv gärna en kommentar om du vill lägga till något eller har några tankar om det jag skrivit