Hittade min diktbok (hehe, ja, jag har haft en sån period också och den kommer faktiskt tillbaka lite grann lite då o då nu också). Längesen jag kollade i den nu. Men den gör mig glad =)
När Ville döptes så skrev jag en dikt till honom. Numera står den i en ram i mammans och pappans bokhylla. Jag var i thailand när jag skrev dikten. Jag gjorde ett hjärta i sanden med massa snäckskal och så skrev jag Ville i hjärtat. Han är verkligen min lilla plutt. Går nog inte ens att beskriva hur mycket han betyder för mig. Bara jag skriver det här om honom så saknar jag honom så att de värker i hjärtat. Töntigt, jag vet, men jag är ju lite av en tönt också.
Här är dikten till Ville på hans dopdag:
Känn dig inte som
en i mängden
för alla vi
är en av oss
och alla är vi speciella.
Känn dig mer som
hemma här.
Känn dig älskad
och behövd.
Tivla aldrig
på oss alla
för vi finns ju här.
Om du inte skulle se oss
i din närhet
så finns vi ändå där,
det gör vi jämt
i ditt hjärta
och vi ställer upp för dig,
det gör vi alltid.
Tvivla heller aldrig
på vår kärlek
för våra hjärtan
finns i ditt
och ditt hjärta
finns hos oss.
Känn dig alltid
speciell för oss,
inte som en i mängden
för alla vi
är en av oss
och alla är vi
speciella.
Jag brukar verkligen se till att inte visa mina dikter för någon. Men den här är annorlunda. Jag känner att om jag läste upp den i kyrkan inför allt folk där så kan jag visa den här.