Annons:
 
 

Puuuh

Nu är alla kattungarna placerade i trygga hem. Den här svarta hanan var den sista att lämna  hemmet. Man ser ju på de som hämtar kattungarna hur de är och om de är bra hem åt kattungarna. Man träffar ju också personerna som skall ha kattungarna så man får ju en känsla av hur ungarna kommer att ha det.

Själv försöker jag kämpa mig igenom min sjukdom, mitt öldrickande, tar ju antabus regelbundet men själva betendet med att sitta framför datorn direkt efter jobbet har ju inte ändrats. Har ännu inte fått riktigt med  ork och inspiration till att försöka ändra här hemma. Känner bara att jag inte alls har något roligt att tillföra andra människor för tillfället.

Hoppas ni mår utmärkt allihopa. Ha en fin helg.

John woke up after the annual office new year party with a pounding headache, cotton-mouthed and utterly unable to recall the events of the preceding evening. After a trip to the bathroom, he made his way downstairs, where his wife put some coffee in front of him.

- Louise, he moaned, tell me what happened last night. Was it as bad as I think?’

- Even worse, she said, her voice oozing scorn. You made a complete ass of yourself. You succeeded in antagonizing the entire board of directors, and you insulted the president of the company, right to his face.

- He’s an idiot, John said. Piss on him.

- You did, came the reply. And he fired you.

- Well, screw him! said John.

- I did. You’re back to work on Monday!

En kvinna går till sin läkare och undersöker möjligheten att få sina blygdläppar opererade. De är nämligen alldeles för stora.
Hon ber också läkaren att hålla operationen hemlig, därför att hon tycker att den är genant och att hon vill att ingen ska få veta. Läkaren går med på detta.
När hon vaknar upp efter operationen finner hon tre rosor vackert placerade på bordet bredvid sängen. Hon känner sig förolämpad och ropar omgående på läkaren och säger:
- Jag trodde jag bad er att inte berätta för någon om operationen!?
- Oroa dig inte, säger läkaren. Jag har inte berättat det för någon.
Den första rosen är från mig, därför att jag beundrar dig för att du har gått igenom detta helt ensam. Den andra rosen är från min sköterska. Hon assisterade mig under operationen och har dessutom gått igenom samma operation själv.
- Men den tredje rosen då? Frågar hon.
- Jo, säger läkaren, den rosen kommer från en kille en trappa upp på brännskadeavdelningen. Han vill tacka dig för sina nya öron.
       

2 Kommentarer

2 Responses to Puuuh

Hur har du det??

//I

Skrivet av I 2010-04-08 vid 03:00 Svara

Här går det upp och ned. Beteenden är svåra att förändra, jag har nu först efter över 2 månader med antabus börjat orka förändra mina beteenden, det som är en del av mig missbrukarpersonligheten, men inte fan är det lätt inte. Urjobbigt stundtals och man orkar ingenting.

Jag försöker låta det vara så, orkeslöst periodvis, för jag är ju nykter och allt kommer inom sin tid vill jag tro. Ja, du det är en evig kamp det här, att lära sig leva.

Bra att du fått nåt att sova på, jag har provat propavan men fick sånt benpirr av dom så det fungerade inte. Nu har jag insomningstbl, ja beroendeframkallande, men hellre det än alkoholen.

Stor styrkekram till dig//I

Skrivet av I 2010-03-28 vid 08:47 Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Annonser: