Jag har länge funderat på om jag ska göra mitt tredje marathon nästa år eller inte. Det krävs rätt mycket långdistansträning för att loppet ska kännas roligt och det är just det som har tagit mig emot. Jag är ett större fan av kortare intervallpass jämfört med att nöta tjugotalet kilometrar åt gången. Ändå har suget funnits i bakhuvudet. Det är trots allt en fin utmaning.
Såå… för skojs skull kikade jag in på Stockholm marathons hemsida en kväll häromveckan. Vad fick jag se? 189 platser kvar. 189?!?! Adrenalinet började pumpa. ”Ska jag, ska jag inte?? KLART JAG SKA!!” En halvtimma senare var anmälan stängd och gissa vem som fick en av de sista platserna? Moi! Nu finns det definitivt inga undanflykter till att bättra konditionen och låta benen håva in kilometrar igen. Jag är taggad! Men det kommer bli tungt att ta sig ut på de långa rundorna. Jag behöver peppning! Får googla fram några inspirerande löparbloggar. En klasskompis som har en välbesökt matblogg löptränar friskt, när hon inte är fullt upptagen med att jobba som fikavärd förstås! Får allt håva in lite motivation hos henne.
Annars pinnar dagarna på, med långa dagar i skolan pluggandes pediatrik. Så sjukt intressant, men trots det kan det vara svårt att sitta hemma och läsa. Sitter jag i skolan är det dock inga som helst problem. Om kvällarna lubbar eller cyklar jag iväg till gymet och kör mina pass. Har möblerat om lite bland gympassen. Istället för 4-split så har jag lagt upp en 2-split som jag kör igenom två gånger i veckan. Därmed hinner varje muskelgrupp ”bara” vila ca 48 timmar jämfört med tidigare det dubbla. Enligt forskning ska det räcka med 48 timmar och det har känts bra förr! Kroppen behöver en smula variation! Skulle vara intressant att köra lite mer funktionella övningar som omväxling, men eftersom det är lite nytt för mig så känns det lite läbbigt om inte någon visar och säger hur jag ska göra. Den nöten får knäckas i framtiden!
God natt!