Tills vi hörs igen!

Vad trött man kan bli på såna här historier.
Och att läsa: – ”Jag oroar mig för framtiden. Jag vet inte alls vad som kommer att hända nu. Jag måste ju försörja mig.”…ja det gör mig så trött. Dels har hon massor av pengar, dels är hon pesionär. Men mest är detta om åldersrasism, hon sa ju samma sak när hon fick sparken från SVT för X antal år sedan. Mig veteligen var hon yngre då…

Idag skiner solen i varje fall!

Det känns som om att när man inte har nått vill man ha allt och lite till. Dock ser man från och till att ha allt är heller inte så lätt. Det senaste exemplet på det är ju modeskaparen McQueen. Och när man läser om hans öde dyker två tankar upp i mitt huvud, ”man mår inte bättre av att ha allt” och ”han som  har allt gör detta, vad har då jag som inte har nått för chans?”

Modeskaparen McQueen död (dn.se) 

Såna tankar får det att snurra i huvudet….

Jag vill dock inte vara rikast i världen, det är jag redan som har en underbar familj som jag älskar över allt annat! Jag vill bara kunna klara av vardagen på ett värdigt sätt. Inte för mycket begärt eller?

Kom att tänka på att det snart är OS. Många som man pratar med ser verkligen fram emot det. Hemma har vi inte haft tv på över två månader så det blir ännu en grej som går en förbi

Shit vad man gnäller….ett I-lands problem att inte kunna se på tv gissar jag på….men det blir otroligt tomt utan ibland bara :/

Det är vardagens bekvämligheter man saknar mest. Mat kommer på första plats. Men jag gillar att kolla på tv, se på film, läsa. Men sånt lyx får man försaka ständigt. Det blir maten som blir det viktigaste och att ha nånstans att bo.

Roligt att läsa såna här artiklar när man själv gör nått man brinner för och det ändå inte fungerar. Ska man börja brinna för nått annat då eller? Blir väldigt mycket brinnande det!

Experten: Säkrast att göra det du brinner för (metro.se) 

*Min fru jobbar.
*Jag jobbar i vårat företag.
*Dåliga tider har kommit.
*Företaget har gått sämre sedan krisen startade.
*Hemma ekonomin har blivit allt sämre då jag inte längre kan ta ut lön.
*Hemma ekonomin och företagets ekonomi drar hela tiden ned varandra längre och längre ner mot botten.
*Vi lever bara på fruns lön och den räcker inte på långa vägar.
*Den senaste månaden har allt kraschat djupare och djupare.
*För att undvika personlig konkurs vill vi att företaget ska gå jämt upp, för att få ett så skuldfritt avslut som möjligt är.
*Den ekonomiska situationen är just nu så att både hemma och på företaget ligger vi två månader efter med räkningarna. Vissa liggar ännu längre bakåt i tiden.

Så kan jag väl sammanfatta situationen just nu….

Det är ganska roligt att läsa andra bloggare som skriver om att de har det svårt. De pratar hela tiden om att man måste dra in och prioritera om. Lösa in olönsamma lån och så. Men hur gör man det när man ständigt går på minus och inte har några pengar ALLS? Har man pengar kan man ju göra såna saker, men har man ett underskott varje månad på ca 15000:- så fungerar ju inte sånt.

Skulle vilja hitta nån som tagit sig ur en liknande situation som våran, finns du där ute tro?

Du har dina idéer och projekt som du funderar på. Kan det vara så att du funderar på välja en ny yrkesroll i livet? Starta eget? Men du vet inte när du ska ha ork/lust/tid att göra det, samtidigt känner du att tiden bara försvinner och att du känner dig gammal, trots att livet knappt har börjat för dig. Spåkulan anser att tiden är en siffra precis som din ålder. Vill du så kan du och det vet du själv om men du behöver en push i rätt riktning.