Ja redan nu kan jag påstå att jag har semester fast jag jobbar. Sara är på kollo och det betyder att det inte är något tjafs hemma. Det va dessutom förbjudet att ha mobil med sig dit så det är tyst i luren också. Sara älskar verkligen att använda sin mobil. Hon borde ha abstinens vid det här laget. Ha, ha.

Malin och jag åker till London på torsdag. Det är min 18-års present till henne. Sara är självklart lite avis, men hon får sitt när hon fyller 18.

Alla biljetter är klara. Musical, sightseeing, båttur på Themsen, Madame Tussaud och London Eye. Sen har vi förståss Oxford street mfl.
Det ska bli helt underbart.

Nu har jag hittat ett sätt att bli av med mina problem

http://www.alltombarn.se/aktuellt/annonserade-ut-sin-bebis-pa-ebay-1.11772

Fast min är ju inte nyfödd, men ändå.

Ja, måste bara säga att det inte händer så mycket just nu. 
Malin har varit hemma flera dagar på raken. Valborg gick bra. Hon skötte sig (vad jag vet). Det är tydligen mycket plugga just nu.

Det är skönt när det är lugna perioder vilket inte är så ofta.

Ha det gott.

Idag är det Valborg om nu någon missat det  . Skulle inte tro det.
Värsta suphelgen för ungdomarna. Min äldsta är också ute på äventyr. Det va grillning på g, men det började regna så de liksom ”sket sig”. Halleluja moment för mig. Eller inte ???

Hon är ändå lite ”smart”. Hon vet att det är så mycket poliser o andra ute just Valborg å gör hon bort sig så kan hon få en ”prick i protokollet”. Hon vill nämligen bli Polis å då ska man akta sig för prickar. Smart som sagt va. Pratade för en stund med henne o jag som känner henne bäst kan bara konstatera att hon lät väldigt nykter. Men, saker kan ju ändra sig. ………. Natten é lång.

Hoppas allt går som det ska ikväll.

Gud vare med er ty själv har jag inte tid. 
Ska sova. Med mobilen som ”Snuttis”.

Kram på er alla.

Hallå, jag é här nu igen. Har verkligen varit slarvig och inte skrivit så mycket. Känner ibland att historierna bara upprepar sig och då vill jag inte vara tjatig. 

Det har väl inte hänt så himla mycket. Bara det vanliga. Lite småtjafs å så. Fast en stor sak hände förstås.

Jag va borta ett dygn och då passade hon på. Hon hade sin 18-årsfest så där helt appropå. Det hade varit över 20 personer hos mig. Ingenting hade gått sönder eller så. Det va kladdigt på alla golv men ganska städat när jag kom hem. Förutom på gården. 
Någon idiot hade kastat tomma ölflaskor ut på gården och askkoppen o ett glas jag kände igen. Det va inte roligt att komma in på gården och se det. Ingen (förutom de som gjorde det) hade sett någonting. Malin o pojkvännen fick snällt gå ut och plocka glas inför alla grannar som inte hade undgått att det varit fest.

Det kändes som ett ”övergrepp”. Tyckte inte om att det hade varit en massa människor i mitt hem utan att jag visste om det . Efteråt när jag konstaterat att inget försvunnit eller gått sönder eller så och att det gått en tid nu, så va det inte så allvarligt. Hon har bett om förlåtelse och visste själv att det va dumt, men nu har hon haft sin fest så nu är det klart. Smidigt ändå.

En sak har jag lärt mig på allvar nu. Jag tänker ALDRIG MER tala om när jag ska vara borta en natt. ALDRIG!!!

Igår hade Sara en uppvisning på sin skola. Det fanns två föreställningar att gå på. Saras pappa o jag hade redan tidigare bokat den sena föreställningen och alla platser va slut.
Sen så skulle Malin oxå med och för att hon inte skulle behöva gå ensam så fick Saras pappa gå på den tidigare föreställningen. Sagt o gjort. Allt för att alla ska bli glada o nöjda. Hur gick det då?
Pappan gick på första och jag på andra. Ingen Malin varken kom eller hörde av sig förrän det va försent. Tyckte att det va mitt fel eftersom jag inte hade sagt vilken tid det va och att jag inte ringt tidigare och påminnt. Saken va ju den att hon skulle kommit hem dagen innan (å laga mat) men inte gjorde det. Därför kunde vi inte prata om det.

Sara blev så besviken så hon börja gråta och sa att hon aldrig mer skulle prata med Malin. Jag förstår henne.

Jag blev inte förvånad och kommer en dag att ge tillbaka med samma mynt.

I onsdags kom Malin hem. Hon va på ett sånt humör som man alltid vill att hon ska vara på. Glad o trevlig. Kan vara att hon anstränger sig för hon känner sig så dum för telefonen och sen har vi det här med skolkandet också. Det förstör mitt humör ganska mycket. Efter 10 dagar påsklov så ”orkar” man inte gå till skolan första dagen och inte heller dag tre. Jag vet inte hur det här ska gå. 

Hon nämnde att hon skulle vara hemma (från killen) några dagar. Vi va ut o åt o sen tvättade hon sina kläder. Torsdag morgon gick vi samtidigt hemifrån. Det funkar att komma i tid (eller skapligt i alla fatt) om man vill. 

Eftersom jag skulle iväg efter jobbet så lovade hon att fixa maten till sig o Sara. Hon skulle komma hem direkt efter skolan. När jag påminde henne senare så låg hon o sov (hos killen som hon inte skulle vara hos på några dagar). När jag kom hem 19.30 så hade hon inte infunnit sig, så ingen mat va klar. Mycket tråkigt. 

Jag försöker att tro på hennes alla löften varje gång. Inbillar mig att hon bättrat sig osv. Nu vet jag bättre. Jag ska ALDRIG, ALDRIG mer tro på hennes löften. Känner att det inte finns någon anledning för mig att hålla mina löften heller. Ska försöka ge tillbaka med samma mynt. Blir intressant att se hur det låter då. Måste tänka ut något.

… är vad min Malin är. För femtio-elfte gången har hon slarvat/tappat/blivit av med sin mobiltelefon. Jag blir tokig!!! 

Förutom mobiler så va det nycklar som försvann hela tiden när hon va yngre. Nu, peppar peppar, så har hon i alla fall lyckats behålla sina nycklar ett bra tag, men mobilen … Jag tror det va den 2:a om inte den 3:e av den här ”dyrare” modellen. Tack o lov så betalar hon den själv, men jag retar mig ändå på att hon é så slarvig. 

Det é synd om mig, för jag hinner aldrig lära mig hennes mobilnummer utantill och hädanefter så ska jag inte ens försöka. Det känns meningslöst.

Man måste lära sig att ha ordning o koll på sina saker. Man kan inte bara lägga ifrån sig hur som helst, men att försöka få in det i hennes skalle verkar inte funka.

Det va en trevlig helg, men nu är det som vanligt igen. Sara är så mycket tonåring. Varje dag blir det tjafs när hon inte får som hon vill. Usch, hur ska jag orka med det här. Det går inte att saga emot henne för då får man bara höra att man ska vara tyst o lyssna på henne. Om hon frågar något och får fel svar så är det kört. Respekt, vad é det?