Nu-faan.
Du sitter där, och är ett jävla drägg. Du lämnar mig ensam i din lägenhet och går ut och festar. Du kan fan inte ens bjuda med mig, du ser att jag blir ledsen av det men du bryr dig fan inte ens.
Allt som är klagar du på, och jag står kvar. Ger dig en till chans, en till chans.
OCh vissa dagar är du jättegullig, du bryr dig, frågar, kramas och pussas.
Du drar upp ditt jävla gamla sexliv med gamla tjejer. Hur ni hade det i sängen och hur nära ni var. OCH DET ÄCKLAR MIG. Det är fan dagen innan julafton och du lämnar mig här! Du kan inte ens berätta vem du sov hos i lördags natt, var du har fått dina rivmärken från, eller vem du gick på bio med igår.
Du pratar om hur besviken du hade blivit om jag hade träffat någon annan. MEN VAD TROR DU JAG KÄNNER?
Vill bara lita på min magkänsla och lämna dig. But i don’t have the strenght.
”Jaså… känner du igen dig i vad hon sjunger eller?”
>For når du tager hjem til hende, og hun kysser dig på kinden
Det brænder indeni, slår mig ihjel du ikke er her
Når jeg burde være din kvinde og hos mig du hører hjemme
Det er ikke sådan her jeg troede, kærlighed skulle være
Kærligheden banker indeni,
Den vil så gerne ud, men jeg må blive,
Bare til i aften kl. 10 – For der slår du op, oh
Kærligheden banker indeni
stoler på du gør det
så at vi, ses i aften efter kl. 10 – når du har slået op
Du har slået op, oh.
Säger fuck this shit, med ett glas vin på en fredagskväll.