Sista fredagen i januari 2012 är redan snart passerad. Snart är en tolftedel av året redan förbi. Att tiden snabbt flyr är egentligen ett helt onödigt konstaterande, men jag gör det ändå. Men att kämpa motströms är en från början förlorad kamp. Det gäller att flyta med och njuta av varje ny dag. Just den gångna arbetsveckan har varit extra fylld av flow. Allt har liksom flutit på i ett alldeles lagom tempo.

Jag beslutade redan i augusti (efter en lång sommar i Grekland i total avkoppling) att inte låta mig stressas av jobb eller fritid. En nyhet för året är att börja varje dag med att tänka positivt kring det som komma skall och be om en bra dag. Varje dag avslutas med att tacksamt summera det som varit bra. Jag har också helt slutat med att irritera mig på sådant som ligger helt utanför min kontroll. Varför lägga energi på att rödljuset ”aldrig” slår om eller att tekniken i skolan strular? Varför tillåta vissa personer göra en arg och ledsen, när det finns andra som gör en glad och lugn? Vi har alltid ett val.

Alla behöver bekräftelse, inte bara småbarn behöver uppmuntran. Jag försöker varje dag sprida värme och positiv energi till mina medmänniskor. Det känns viktigt i vår många gånger kalla värld. I måndags läste jag en text tillsammans med engelskelever där allt handlade om positivt tänkande och att må bra. Där var många goda råd, men särskilt ett passar in på veckan. Det handlade om att göra det där lilla extra – att le mot en främmande människa, ge någon en kram, säga ett vänligt ord. Så enkelt och ändå lever vi sällan så. Jag fick anledning att ge kramar redan senare samma dag, när en elev behövde tröstas i en svår stund. Nästa dag var det jag som fick ta emot kramar av ett par elever. Den ena var bara glad att se mig och den andre blev överlycklig över ett fint resultat på ett prov… Delad glädje är minst dubbel glädje.

I onsdags fick jag beröm av en kollega som tyckte att jag alltid hittar på så roliga saker för våra ungdomar. Sånt värmer mycket. För mig känns det ju självklart att ta med eleverna på skolbio eller planera undervisningen utifrån deras önskemål hellre än att strikt följa en lärobok. Det kräver mer tid men det är det värt. På onsdagen fick jag även massage och det höjde feel good- hormonerna avsevärt. Ännu mer lyckokänslor spreds genom kroppen under kvällen. Då v ar det dags för sångträning i Hässleholm. Andra gången och vi har redan övat in fyra låtar! Att sjunga ger verkligen livsglädje.

Torsdagar och fredgar är sköna dagar då det finns tid för samtal med kollegor. Man behöver verkligen gemansamma kafferaster eller lunchtider, men det blir alltmera sällsynt i dagens skola. Man lägger skulden på schemaläggningen, men det köper jag inte. Det gick utmärkt att ha en gemensam rast när det fanns mer än dubbelt så många elever och lärare på skolan.

Vi är ju inte enbart yrkeproffs, vi är människor också. Omkring mig finns personer som har sorg, det finns de som har sjuka barn, det finns de som oroar sig för olika saker och behöver prata.  Varför skulle jag då inte lyssna och försöka ge ett gott ord eller två? Man behöver också ha tid att reflektera över pedagogiska utmaningar och det är inte alltid kreativiteten flödar under ett inrutat möte sist på dagen. En rar kollega sa igår att jag var hennes klippa, en hon kan fråga mig om allt. Jag ser mig inte som någon levande uppslagsbok, men jag kan en hel del och blir glad om någon efterfrågar det jag kan. Det handlar om att känna sig behövd och uppskattad.

Dagens goda gärning var nog att ta med en klass på skolbio – ett arrangemang i samband med förintelsens minnesdag. Vi såg den hemska men mycket tänkvärda American history X.  Eleverna var mycket nöjda och tacksamma att jag ordnade detta för dem. Några av slutorden i filmen var att livet är för kort för att vara förbannad och hata. Jag skulle  även vilja lägga till: för kort för att inte bry sig, vara nöjd och glad. För kort för att inte göra gott.

 

Foto: E-M Olsson 120122©

Söndag – igen! Hur fort får en vecka egentligen passera?! Och samtidigt hur seg får en gråtrist vinter vara….
Jag har alltid tyckt att januari är en enda lång pina, särskilt om snön uteblir. Lite snö och kyla gör trots allt världen både ljusare och vackrare. Under den gångna veckan har nog hela landet pudrats av nysnö, även vi under lördagskvällen. Jag kan trots det känna en viss avundsjuka mot alla dem som nu har en riktig vinter – en sådan som vi hade förra vintern. Den skånska vintern gör mig mest trött och deppad, orkeslös och irriterad. Jag vet att jag har många medsystrar och bröder som känner likadant. Jag gör så gott jag kan för att peppa andra att försöka se positivt på allt som sker och lite spiller väl av på mig själv.

Vad kunde jag glädjas åt under vecka 3 år 2012 då? Att jag och familjen håller oss friska när många i omgivningen blivit krassliga. Tycker verligen synd om alla småbarnsföräldrar som åker på den ena omgången efter den andra. Vi har verkligen välsignats med friska barn. Visst hade vi vår beskärda del av förkylningar och magsjukor under dagistiden, men inte ens då var barnen sjuka särskilt ofta. Det var inte många VAB-dagar vi använde. Det värsta var nog vattenkopporna som gick över alla fyra under en och samma period. Ett par olycksfall har vi haft, en bruten arm, ett djupt sår som fick sys… men inget riktigt allvarligt. Undrar om maken haft en enda sjukdag sedan han började arbeta som lärare…. Själv har jag inte varit borta mer än någon enstaka dag sedan min långa sjukskrivning våren 2007. Men för att orka jobba intensivt, som man gör i läraryrket, krävs det att man använder mycket av den lediga tiden till vila och avkopplande fritidssysselsättningar. Under månader som november och januari finns ingen ork att vara särskilt social – tyvärr. Det blir mest mys hemma vid brasan med hunden tätt intill, titta på Tv eller läsa.

 

Jag är också tacksam för alla de möten jag haft med olika grupper av människor. Det gäller konferenser med kollegor likaväl som trevliga lektioner med ungdomar. Jag uppskattar väldigt mycket att träffa likasinnade på min högskolekurs nere i Malmö. I tisdags var det dags för höstterminen sista träff och redovisning av vår hemtenta – textanalys. Det var jättekul att träffa kursarna igen efter mer än en månads uppehåll. En av tjejerna har blivit en riktgt god vän! Vi har nästan daglig kontakt med hjälp av Facebook. Tågresorna var tredje vecka uppskattar jag också, för då hinner jag läsa kurslitteraturen eller bara slappna av en stund. Förseningar tar jag med största ro för sådant jag inte kan påverka lägger jag ingen energi på!

Under veckan som gick tillkom en extra positiv dimension. Jag hade glädjen att möta en massa nya härliga människor genom musiken. Jag och tre väninnor från Kristianstad var i Hässleholm för en första träff med en ny körkonstellation. Vi ska medverka vid ett stort evenemang längre fram i vår. Det blir övningar varje onsdag, minst tio låtar ska vi träna in! Redan den första kvällen var jätterolig och det kändes så gott i hela kropen – och i själen! Att sjunga är rena medicinen mot nedstämdhet. Precis vad jag  behöver, även om det är långt att åka och det blir en dag hemifrån som sträcker sig från kl.8 till 22.

Under veckan som gick fick jag även lite kroppslig omvårdnad. Jag har fått möjlighet att delta i ett projekt där  jag får massage en gång i veckan! Den första gången i onsdags var det verkligen skönt. Det är drygt ett halvår sedan jag fick min kropp knådad. Den gången på ett hamam i Turkiet. Nu kände jag hur spända musklerna är i nacken och och övre delen av ryggen. Har varit öm efter massagen, men förväntar mig att det ska bli bra med regelbunden behandling under 10 veckor. Antar att arbete vid datorn har en stor del i de spända musklerna….. fast jag är noga med att strecha armar och fingrar ofta.

Veckan har bjudit på många tillfällen att njuta av god mat och goda bakverk. Maken lagar underbart god mat och sönerna tar efter honom! De gillar dessutom att baka. Minstingen har testat olika versioner av kladdkaka under veckan. Godast var nog den i torsdags. Då firade vi alla grabbarnas namnsdag, Henrik, med kladdkaka med hallon och mango i. Verkligen en fantastisk kombination. I helgen åt vi grekisk mat som maken gjorde och italiensk som äldste sonen lagade. Nybakade kanelbullar blev det också.

Att sammanfatta en vecka är ett bra sätt att få syn på allt det roliga som faktiskt sker i vardagen. Ibland känns det som om ingenting händer, men det gör det ju hela tiden! Något nytt lär man sig varje dag och livet är gott att leva. Jag är nöjd - även om jag inte hinner eller orkar med alla mina uppsatta mål. Skrivandet har inte hunnits med under veckan som gick, men jag ser fram emot nya möjligheter den kommande.

Jag är tacksam för att mina nära och kära har det bra. Jag gläds med barnen som är duktiga i skolan och duktiga i sina fritidsintressen. Just nu är jag glad att äldste sonen hittat en flicka han tycker om. En flicka som är en lika bra och duktig person som han! Att han spendarar mycket tid borta får man ta, så länge man vet att han är lycklig. Livets bräcklighet blev jag påmind om i veckan, då en kollega förlorade sitt barnbarn. Så fruktansvärt att man saknar ord. Jag kunde i alla fall ge en kram.

Foto: E-M Olsson 2012 v.3©

Men visst var det alldeles nyss vi firade jul och nyår, eller… Klockan tickar på; minuter blir timmar, dagar, veckor, månader och år. Många stressar för att ”hinna”, både på arbetet och hemma. Men vad är det vi ”måste” och varför ska vi jaga livet ur oss?  Måste all ledig tid vara fylld av olika aktiviteter? Måste barnen ha sysselsättning konstant? Tider att passa, tider att ruta in hela tillvaron efter. Egentligen är det väl helt galet att försöka vinna kampen mot klockan. Vi hinner det vi hinner, dagligen såväl som i livet!

Efter den filosofiska inledningen kan jag berätta vad jag har ”hunnit” sedan nyår! Det nya årets två första veckor har varit fyllda av händelser och upplevelser. Kanske inte av det storslagna slaget, men jag väljer att försöka ta dagarna som de kommer när jag är ledig och göra mitt allra bästa varje arbetsdag, utan att stressa eller oroa mig. Man hinner det man hinner helt enkelt. Att vara närvarande i nuet har blivit allt viktigare med åren. Att planera allt i minsta detalj eller alltför långt fram i tiden är inte min väg till ett gott liv. Skynda långsamt, hinna se, känna, lyssna och uppleva - det är det jag uppskattar. Att se storheten i det lilla.

 Nyårsafton firade vi hemma hos oss tillsammans med våra bästa vänner och deras barn. Det blev precis så trevligt som man kan önska – god mat, glada skratt, spel, musik, raketer, önskningar om ett gott 2012.

Här står jag med min stilige 18-åring Ola, som åt med oss innan han åkte till Blekinge på fest.

Skålar i välkomstdrinken (Cider med frysta hallon i) med Love, 12 och Joel, 14 år. Snart stora karlar de också!

Här står lillebror med två fina flickor – Gabriella och Randi (hund).

Min käre make i köket, där han trollade fram den goda nyårsmaten med hjälp av vår vän kocken. Hummer till förrätt, oxfilé med potatisgratäng och rödvinsås till huvudrätt och färgsprakande fruktsallad + päron med After Eight till efterrätt. Joels fantastiska baklava till kaffet.

Nyårsdagen 1 januari startade med en skön sovmorgon förstås, brunch och sen en vacker musikstund i Heliga Trefaldighetskyrkan. Det är tradition att inleda det nya året med aftonsång där den fantastiska goss- och herrkören deltar.  Prästens nyårstal var både fint och tankeväckande och handlade om just det där att ta vara på nuet! Efter kyrkan blev det bio med de tre barnen (fyran är ju ”vuxen nu), samt en väninna och hennes dotter. Vi tittade på den nya Sherlok Holmes-filmen och fick action för lång tid framöver, men det var en bra film ändå! Vi bjöd hem väninnan på fika efteråt, så vi fick verkligen en mysig start på året!

De första dagarna på året gick i stilla mak och det är guld värt! Så skönt att bara vara. Man får sova, och äta när man vill, läsa, se en massa bra på TV, läsa en deckare, skriva, promenera… Någon skulle säert kalla det lata dagar, men jag kallar det underbara dagar av frihet. Jag kan ju även diska, dammsuga eller tvätta precis när jag har lust. Den 4 januari var en lite speciell dag dock. Då skulle Ola ta hem en flicka och vi skulle bjuda henne på middag. Det blev mycket trevligt, hon var lätt att prata med och barnen hade kul när de spelade Monopol.

Trettonhelgen var lika stillsam, 5 och 6 januari bjöd på fint väder och en fantastisk skymningshimmel. Jag och Randi var ute och gick våra rundor runt byn, precis lagom motion för oss. Killarna gick runt i sina kalsonger  och nattrockar halva dagarna, tog en nattmacka, drack te och snackade.

Trettondagen var en bra dag då Gabriella spelade hem vinsten i finalen i Alliansens fotbollsturnering med sitt lag F16 KDFF:

Jag och pojkarna hjälptes åt att laga mat. Det blev riktigt goda pajer av diverse rester!

På lördagen åkte småkillarna till farmor och hennes man i Köpenhamn. De ville passa på att njuta den sista helgen och även passa på att shoppa för de presentkort de fått i julklapp! Joel kom hem med fina kläder (reafynd) från New Yorker och Love hade köpt Harry Potter LEGO.

 

Ledigheten över jul och nyår var ovanligt lång, men allt har ju ett slut. Det sägs att man ska sluta när det är som bäst. Det gäller kanske ledigheter likaväl som fester ellersportkarriärer. Jag och maken började arbeta tisdagen den 10:e och Ola började sin allra sista termin på Furulundsskolan. Det lär inte dröja länge innan vi har en student i huset… Tiden går ju som sagt väldigt fort. Gabriella började på onsdagen och pojkarna i torsdags. Jag tror alla tyckte det var roligt att träffa arbetskamrater och kompisar, att återgå till vardagen, även om det var lite trögt att stiga upp i den mörka vintermorgonen. Till och med hunden tyckte nog det var skönt att få vara lite mer ensam och få sova i fred på dagarna!

 Fredagen den 13 blev absolut ingen otursdag för vår del. Det var dessutom Randis tvåårsdag! Det firades med tuggben och tårta. Värre var det för dem som befann sig ombord på en lyxkryssare utanför italienska kusten. Att ett så stort och fint skepp nära nog går under får det att gå rysningar längs ryggen. I år är det 100 år sen Titanic sjönk, den tidens mest påkostade och ”osänkbara” båt. Fartygsolyckan i fredags får mig också att tänka på Estonia som sjönk 1994. Jag vågade inte åka båt på flera år efter det och jag kan fortfarande inte sova ombord på en färja.

 

Januarihelgen som vi just lagt bakom oss var lugn och skön. Den gav precis den avkoppling jag önskade efter de första intensiva dagarna på jobbet. När man varit ledig och sedan sätter igång med full kraft och all energi, då blir man trött! Alltså har jag mest vilat om eftermiddagarna efter jobbet för att klara av kvällarna. Nu blev det promenader och mysdagar vid brasan. Temperaturen har äntligen krupit under noll, så solen har tittat fram på dagarna och stjärnorna på nätterna. Tack vare sena rundor med Randi får jag se månens växlingar och de mest underbara stjärnor.

Lördagen började så skönt med att vakna till grekisk musik och doften av nybakade bullar. Det var maken somgjorde frukost åt oss. Bättre kunde vi inte inlett helgen. Under dagen var vi en tur till stan och handlade. Lördagskvällen tillbringade jag framför TV:n med maken och det händer inte ofta. Han har sin sport och jag har mina filmer. Nu såg vi på hyllningskonserten till Drottning Margrete, som suttit 40 år på den danska tronen. Love och Gabi hade kul, eftersom Joel och Ola sov borta.

Idag på tulpanens egen dag åt vi både semlor och en jättegod middag alla tillsammans och firade att våren är på väg. Vi hade plockat ner julsakerna och dessutom hittade jag snödroppar i trädgården! Halva januari har redan passerat, vi är en god bit på vägen genom 2012. Det har börjat bra och det kan bara fortsätta så, 2012 är ett på många sätt magiskt år.

Foto: E-M Olsson 111231 – 120115©

Det sägs att vi lever livet framåt, men det kan enbart förstås bakåt. Så är det nog. Vi ser inte det som händer just nu i ett större perspektiv, det får man först efter en tid har passerat. Så här precis i början av året är det mer regel än undantag att summera året som gått. Det kan både vara smärtsamt och befriande att göra det. Att sammanfatta och avsluta det som varit kan vara bra för att kunna se framåt och leva gott i nuet framför allt.

 

Jag roade mig lite med att leta fram min tidigare årskrönikor. 2010 var ett fantastiskt år – det kan du läsa om här.

2009 valde jag att berätta om i bilder — del 1 januari - juni här och del 2  juli - december här.

Jag ville tydligen inte se bakåt på 2008 för jag hittar ingen krönika. Det kan jag nästan förstå, eftersom det året mest handlade om att bygga upp hälsan och livet efter kraschen året innan. Läs nedan om det.

Trettonhelgen 2007 var ingen rolig helg - kan inte låta bli att minnas den varje år. Det var då jag kom till en viktig men smärtsam brytpunkt i livet.

 

Men hur var egentligen 2011 då? Jag hade ju bestämt att även 2011 skulle bli ett fantastiskt år… och det blev det i mångt och mycket också. Men det levde inte helt upp till förväntnungarna tyvärr.

I januari ville jag förändra min blogg och skrivandet genom att anta en utmaning i 30 delar. Det var tänkt att jag skulle skriva en utmaning per dag, men det höll inte förstås. men kika gärna på alla ämnena här! Jag skrev om 20 ungefär – leta i bloggarkivet om du är nyfiken. Vintern var kall och snön låg kvar i många veckor. Love gjorde TV-debut i Amigo!

Februari var en riktig vintermånad med både glädje och sorg. Men också ett ganska fantastiskt mirakel fick jag uppleva på nära håll. Ingen födelsedag det året men det gjorde inget för det firades en hel del ändå! Joel och Love var med i musikalen Skönheten & Odjuret – och jag gjorde audition till Körslaget och Team Ann-Louise. Hur det gick vet ni.

Mars då?  Tja, våren började komma så smått efter en vinter kallare och snörikare än på många år. Och vi fick uppleva en supermåne! Det hände mycket på jobbet och på fritiden var det mycket körsång på gång!  Randi gjorde audition till hundroll i Legally Blonde.

I april fyllde min käre make (vi gifte ju oss 2010) 42 år och det skulle firas. Dagen innan begravdes han käre morbror Mogens, vilken var mindre roligt. Massor med härliga bilder från påsklovet finner du här! Då var det sommarvarmt och hur underbart som helst. jag fick uppträda i Musikslaget i Hässleholm och uppleva mycket annat också. Valborg firades också i försommarväder!

Sköna maj var välkommen förstås. Livet rullade på med arbete och barnens olika fritidssysslor, men jag fick i alla fall en härlig helg i Stockholm. Sista helgen var det sommar och fest.

Äntligen juni och nästan sommarlov. Den 2 juni fyllde Ola 18 år. Svärmor Alice fyllde 60 den 5 juni och hade en jättehärlig gårdsfest för massor av gäster. Skrev tyvärr inget inlägg om detta. Midsommar kom och firades i Hammar. Den 27 juni åkte vi til Grekland för att spendera vår andra sommar – sex veckor där nere. Vi hamnade genast i krisen, strejker och upplopp – jag åkte dessutom in på sjukhus…

Juli var en underbar månad. Att varje dag befinna sig i paradiset, leva i nuet, äta gott, sova ut, läsa och skriva – vad mer kunde jag önska? Allt detta fick jag dessutom dela med hela familjen. Jag skrev många inlägg och det finns många fina bilder så jag förslår att du går in i bloggarkivet och läser allt om hela resan! Ett antal höjdpunkter  hittar du här. Kreta och Santorini. Kos. Turkiet. Pireus och Atén igen. Joel passade på att fylla 24 och Love blev 12.

I början av augusti njöt vi fortfarande av friheten i Grekland. Den 1:e firade vi vår första bröllopsdag på Kreta! Resan till Spinalonga var ett minne för livet.

September måste ha inneburit en hel massa arbete för jag bloggade INGENTING. Efter skolstarten i slutet av augusti fylldes dagarna av ”dubbelarbete” i och med att jag skulle tjänstgöra på två skolor. Det var både utmanande och spännande, men också krävande. Jag fortsatte också studera på Malmö högskola en tisdagskväll var tredje vecka. Första helgen i september var det Bokfestival i Kristanstad, så fredag-lördag var fyllda av föreläsningar och möten med författare. Sista helgen var det dags för Bokmässan i Göteborg, även det en orgie i böcker, möten och ord!

Oktober inleddes med sensommarvärme och Grease. Här finns en del sköna bilder från slutet av månaden. Min far firade sin 71-årsdag. Sista dagarna hade höstlovet börjat och Love följde med mig till Stockholm. Vi hade fyra sköna dagar som förenade nytta (Skolforum) med nöje.

Så kom årets nästsista månad november. Så varm att det slogs rekord över hela landet! Det fanns flera ljuspunkter i en annars allt mer mörknande månad bl a barndop i Danmark.

December slutligen var en månad fylld av arbete och andra åtaganden,  då jag skrev ETT enda inlägg… Vårt julfirande kan du läsa om i förra inlägget.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det hände mycket under 2011, så mycket att jag under hösten var en extremt dålig bloggare! Jag avger inte några nyårslöften längre, men har en stark önskan om att 2012 ska bli ett bättre bloggår. Jag tror också att detta mytomspunna år, kommer bli ett spännande och lärorikt år på alla plan. Vad jag går till mötes vet ingen, men jag fortsätter på min inslagna positiva bana.

GOD FORTSÄTTNING på 2012 alla kära läsare!

Foto: E-M Olsson 2011-12-31©

 

 

 

Mitt förra inlägg behandlade december fram till jul. Dags för lite bilder från själva julfirandet. Jag hoppas att alla läsare hade en trevlig jul, precis sådan som var och en ville ha den. Julen handlar inte om att ha det perfekt städat eller ha lagat all julmat själv, inte ens om att ha köpt flest och dyrast julklappar. Nej, julen handlar om glädje, gemenskap och värme. Detta kan alla fira oavsett religion eller om man är ateist.  Men är man kristen betyder det lilla jesusbarnet i krubban att hoppet föds på nytt, hoppet om ljus i mörkret och om evigheten.

Lillejulafton den 23 december firade vi, jag och familjen, genom att bjuda hem min far, syster, svåger och systerdotter. Det blev några timmar med traditionell julmat, julklappar till gästerna, gröt och hemlagat julgodis. Julgranens tindrande ljus och stjärnorna i alla fönster gav den rätta mysiga stämningen. Sent på kvällen var det uppesittarkväll med Bingolotto, medan Joel och gabriella fixade de sista julklapparna som skulle packas in.

Julafton 2011 startade relativt tidigt. Väckning vid 8, eftersom vi skulle köra till Danmark. Julafton skulle firas hos makens bror med familj. De bor i den söta lilla byn Aversi, nära Haslev, en bilresa på ungefär tre timmar. Vi kom väl iväg vid 10-tiden och hade siktet inställt på att vara framme vid 13, vilket lyckades trots en massa vägarbeten och ombyggnader av E22 ner till Malmö. Vinterväglag och snö lyste definitivt med sin frånvaro denna ”vårdag” med sol och ca 10 grader varmt!

Lilla kusin Silje var jätteglad att se sina stora kusiner igen. Senast var de på semester i Bodrum i september. Hon hade gjort egna fina julbrev till alla – innehållande teckningar och pärlade alster. De skulle delas ut redan på eftermiddagen.

Vi började julfirandet med en ny ordning – ris a la malta och bingospel först. Bara för att Silje skulle få vara med och tävla också. Givetvis vann hon mandelgåvan. Undrar hur mandeln alttid lyckas hanma i den yngstes gröttallrik…Och solen sken i ögonen på oss där vi satt i det fina uterummet.

Den riktiga julkänslan infann sig först när vi kom till kyrkan i grannbyn Teestrup. Det var mer än fullsatt i den fina lilla medeltidskyrkan. Vilken känsla i sånger och psalmer och vilken härlig präst som lyckades få in så mycket aktuella händelser i sin julpredikan. Det handlade mycket om vilken värld ett barn kommer till julen 2011 och det kan man ju undra. Många paralleller med  hur det var för dryga två tusen år sen faktiskt.

När gudstjänsten var slut hade mörkret sänkt sig och se – en betlehemsstjärna lyste starkare än de andra. Nu var det verkligen jul igen och jag tror att vi alla kände den där glädjen och upprymdheten man bara känner en julafton. Tillbaka i Aversi var det betydligt mer juligt än halvannan timme tidigare. Tindrande juleljus och en underbar doft av dansk julmat.

Efter den goda maten blev det paus för diverse kramar och sen dans kring julgranen. Jag gillar att danskarna gärna har levande ljus i granen. De tänds innan dansen, så man har ju full koll, och släcker efteråt.

Kvällens höjdpunkt – besök av en snäll men underligt talande tomte – finns ej på bild. En ”omtänksam” liten person hade lagt kameran på ett bra ställe….  och varken svärföräldrar eller värdparet fick någon julklapp tack vare en viss person jag råkar vara gift med…. Så kan det gå när man släpper på kontrollen och ger ansvaret för att packa bilen inför resan! De skulle ha fått varsin korg med svenska/skånska juldelikatesser. De ska lämnas efter trettonhelgen då Joel åker en sväng till Köpenhamn.

Alla fick många och fina julklappar, men mest fick givetvis Silje. Hon ska framöver spela såväl harmonika (dragspel), fiol och keyboard. Musikaliteten verkar ju finnas i hela familjen på kors och tvärs. Mycket ”musik” (oväsen) blev det men sånt får man bara gilla en julafton! Jag fick bara tre paket, men ett var nog det STÖRSTA.

När julafton övergått till juldag, körde Ola sin farmor och hennes man till Köpenhamn. Tänk vad praktiskt med en privatchaufför! Joel valde också att följa med hem till farmor och övernatta där. Vi andra sov hos Nicolai och Tina. Randi som inte kunde slappna av riktigt på bortaplan, sov väldigt lätt och höll oss vakna mellan varven. Hon vaknade av minsta ljud eller om en bil körde förbi  och ljuset syntes i rummet där vi låg…

 

 

Juldagen 2011 steg vi upp sent. Klockan var nog efter 10 och frukosten åt vi närmare 12. Det var skönt att bara ta det lugnt och se lite julprogram på dansk TV. Denna helgdag skulle vi fira med julefrokost hemma hos farmor och Mogens på Österbro i Köpenhamn. En dansk julefrokost liknar mer det svenska julfirandet. En massa smårätter dukas fram, inte samma som de svenska men nästan. man börjar med ägg och olika sillsorter, räkor, lax, hälleflundra och tonfiskmousse. Varmrätterna är hemlagad korv (medisterpölse) med spenatstuvning, äppelfläsk (stekta äpplen med fläsk), varm leverpastej med bacon och frikadeller (köttbullar). Sist avslutar man med goda ostar, kex och frukt.

 Det var väldigt trevligt att träffa alla farmors/svärmors syskon med respktive. Det är ju inte så ofta vi träffas, kanske någon gång per år. Fast 2011 blev det många gånger tack vare jämna födelsedagar, barndop och andra festliga tillfällen. 2012 läre vi också få en del anledningar att träffas. Vi har ju exempelvis en blivande student och en konfirmand att fira. Randi trivdes mycket bra i farmors lägenhet och sov sött. Kanske var hon helt slut efter julaftonen…

Vi styrde kosan mot Sverige och Balsby igen på juldagens kväll. Det var skönt att komma hem.

Annandagen var en enda lång slappardag och vi gjorde absolut ingenting, åt rester och tittade på TV.

Foto: E-M Olsson 2011- 12-23-25©

 

 

 

Nu var det VÄLDIGT länge sedan jag skrev ett inlägg här. Det kan betyda minst tre saker: 1) att december varit en ovanligt hektisk tid fram till jullovet. 2) att jag har för mycket annat intressant att skriva på helt andra platser. 3) att jag tröttnat på att blogga om mitt tråkiga medelmåttiga vardagsliv….

Jag kan säga så mycket som att det tredje alternativet inte är särskilt sant. Jag älskar fortfarande att blogga, men tiden har blivit överfylld av arbete, familj och andra skrivforum. Jag skriver numera flest korta dagliga anteckningar på min Facebooksida och lägger ibland in en och annan bild.

Under december har jag startat en ny blogg LEVA NU – Skriva BOK?. I den ska jag försöka vara lite mer fokuserad på just skrivandet. Om det verkligen blir till en bok i slutändan får framtiden utvisa. Just nu vill jag bara få till stånd ett dagligt eller i alla fall ofta återkommande skrivande. Från 1 december till juldagen har jag skrivit små bildtexter inspirerad av en härlig adventskalender.

Men här och nu ska det bli ett LÅNGT härligt decemberinlägg! Varning för en massa bilder och en del text också.

Inför första advent hade jag och Joel inhandlat lite nytt att pynta med. Det blev jättefint med rejäla tjocka blockljus i adventsstaken. Silverglitter = tjusigt!

Dottern blev i november svensk mästare i fotboll F17 uppe i Gävle. Nu kom hon hem med den fina vinnartröjan efter en träning! Guldmedaljen var silvrig till hennes besvikelse. Hon och KDFF vann även serien 2011 och de blev tvåa i distriktsmästerskap i Skåne.

Första december var en torsdag, en vanlig välfylld arbetsdag och den andra var det studiedag. De dagarna fylldes med nytt vetande kan man säga. Men den första var det även musikcafé med Joels klass 8C. Mycket musik, första luciatåget för säsongen och en massa goda kakor till bra pris!

Lördagen den 3 december var vi inne i stan en liten runda, alla utom Ola. Vi hittade luciakandidaterna inne på Domus och Gabriella röstade på sin kompis. Hon kände minsann flera av tjejerna.

För första – och enda – gången 2011 fick vi med oss Henrik på en fika på Teapot. Det var så mysigt att sitta där i värmen och njuta av stund. Både av mat och dryck och varandras sällskap!

På kvällen samma dag gjorde Joel (vår duktiga kock och bagare) en stor sats baklava. Den blev minst lika god som den man köper i Grekland och det säger inte lite!

Andra söndagen i advent var det dags för en sånginsats i ÅHUS. En trevlig repris av förra årets spontana julkör i samband med julskyltningen där. Det är Conny, en kille från musikslaget som tagit initiativet.

Love var med och stöttade i kylan. Han fick i alla fall träffa författaren Susanne Mogensen som skriver barndeckare som utspelas i just Åhus!

Den första hela decemberveckan, vecka 49, inleddes med en frostnatt och några ynkliga dansande snöflingor i luften. Annars var hela månaden lika mild och varm som november varit.  Det var temperaturer över det normala i hela landet, varmare än på hundra år sades det.

Måndagen den 5:e var jag på ett julpysselhomeparty (vilket ord!) i Kiaby tillsammans med två väninnor och tillika systrar. Vi fick en trevlig och julmysig kväll med god fika och fint hnatverk att beskåda – och handla!

Jag köpte en Tilda-tomte, hon längst till höger på fotot, och några jättefina handgjorda julkort. Tilda pryder nu sin plats på min fina gamla spegelbyrå.

Joel blev mycket glad för sin designer t-shirt (versace) som kom med posten på tisdagen. Nu var julklädseln räddad!

På onsdagskvällen var det dags för personalen på min ena skola att ha en trivselkväll. Vi startade med att göra våra egna ljusdekorationer hos floristerna på min andra skola. Därefter var det julbord och bowling på Näsby. Den första julmaten för säsongen smakar alltid extra gott, så även detta år.

Den första lådan marockanska clementiner köptes – och åts upp ganska omgående. Tänk att frukt kan smaka så gott och så starkt förknippas med jul.

Fredagen den 9:e var det Luciakonsert – premiär på för Joel och Love. Men jag och Gabriella åkte ner till Malmö och såg Legally Blonde (andra gången för min del). Den musikalen var den bästa jag sett på mycket länge, på delad förstaplats med Romeo & Julia, som jag såg i Stockholm. I Malmö satt vi på första raden och såg precis allt som hände på scenen, inklusive skådespelarnas ansiktsuttryck! Häftigt!

Hem sent på natten, men upp igen vid 6-tiden. Lördag innebar två fyllda konserthus och härliga Luciakonserter. Vi var och tittade på den första kl.8. Far och min syster med familj var också där. Efter konserten gick vi till Axelssons konditori och åt en god frukost!

Tror att dottern saknade att uppträda – en liten smula åtminstone. Hon har fortfarande många kompisar som går i musikklasserna. I pausen mellan konserterna fick jag fånga även Love på bild!

Söndagen den 11 december blev det ännu mera musik. Joel och hans goss/herrkör uppträdde tillsammans med flera andra på Fattigmanskonserten i Heliga Trefaldighetskyrkan.

Först ut att sjunga var kristianstads lucia Josefine darin och hennes skönsjungande tärnor. Efter dem var det symfoniker, folkmusik och körmusik. allt var mycket stämningsfullt och vackert. Avslutningvis sjöng hela församlingen ”Nu tändas tusen juleljus” – då fick jag riktig julkänsla!

Andra decemberveckan med Lucia i fokus blev en omskakande upplevelse för många. Måndagen den 12.e hände det som inte får hända, eller som bara händer ”någon annanstans”. En person på min ena skola blev svårt knivskuren inför många elever och personal. Den tryckta stämning jag upplevde på luciadagen höll i sig ända fram till julledigheten, samtidigt som man beslöt att inte låta händelsen hindra ett luciafirande eller en avslutning där ljusets seger över mörker och våld betonades. luciadagen blev hektisk från arla till sent för Joel och hans klass. De lussade på ett antal förtag, inte bara den 13:e utan under hela veckan. Mycket pengar till klassresan blev det!

På jobbet var det mycket att stå i både för mig och maken. De äldsta barnen hade också många prov och annat skolarbete att göra innan jul. Ibland undrar man varför precis allt måste ske på en gång. Joel var lite stressad av tanken på sitt första betyg också. Men det hindrade inte att en och annan julklapp hann köpas och packas in i vackra papper!

Lördagen den 17:e var en härlig dag. Jag hade sedan lång tid tillbaka planerat en liten julresa för mig och de tre sångfåglarna (Jodå, Ola kan också sjunga men inte lika bra). Vi skulle åka till Helsingborg för att träffa vår vän Harriet och vara med om en härlig gospelkonsert med hennes kör! Tågresan var mysig och det blev väldigt lyckat att koppla av vardagens stress under några sköna timmar.

Joel stannade i Helsingborg till söndagskvällen. Medan han var borta passade vi på att ta in granen som Henrik och Ola själva huggit medan vi var ute på vår lilla utfärd. Fjärde advent och klädd julgran, en klar ökning av julkänslan.

Sista veckan fram till julen blev lika mild som tidigare. Blåsigt var det och ruggigt men fortfarande inga minusgrader. Jag försökte tänka en smula på det som behövde göras hemma samtidigt som de sista tre skoldagarna skulle göras. Som facklig representant fick jag bland annat hämta och dela ut en liten julklapp i form av en chokladkartong. De sista julkorten skrevs på måndagen med hjälp av Gabriella. På tisdagen var det avslutning för vissa elever och på eftermiddagen hade personalen en trevlig stund tillsammans. På onsdagen slutade även mina barn och det var avslutning i kyrkan med min andra arbetsplats. Det kändes mycket skönt att få slappna av i kyrkorummet, lyssna till duktiga ungdomar spela och sjunga, höra fina tal och se duktiga elever prisas med stipendier. Eftermiddagen avrundades på officersmässen vid Stora torg, där vi fick glögg, kaffe och julkakor.

När jag kom hem möttes jag av glada ungdomar, barnen och en frisör som jobbar hemma hos folk. Alla i familjen blev julfina utom jag, för jag hade varit hos min egen frisör torsdagen innan.

På kvällen var det stort IDOL-framträdande på Lilla torg. Våra lokala förmågor Amanda Fondell och Robin Stjärnberg blev ju Idol-vinnare och tvåa 2011. Båda har dessutom gått på C4-gymnasiet som nu stolt kan kalla sig Idol-skola! Det var lite kyligt att stå ute en dryg timme, men inte som för två år sedan då vi stod i  minus 15 grader och väntade på Calle Kristiansson (även han C4-elev en gång) och vinnaren Erik.

Den 22 december – första dagen av jullovet unnade vi oss att sova ut ordentligt. Sedan blev det julbestyr, städa, handla, slå in presenter, packa jullådor med godsaker till morfar, farmor och julvärdparet. Barnen bakade goda saffransbullar och gjorde flera sorters godis.

HÄR slutar äntligen mitt superlånga inlägg om december. JULHELGEN presenteras i nästa inlägg!

Foto: E-M Olsson 2011©

Veckan som gick var minst lika intensiv som de föregående. Undrar varför jag  alltid intalar mig att det ska bli lite lugnare i november efter barnens/elevernas höstlov…. Det är den tid då vissa klasser har sina praktikveckor och det borde innebära ett par andningshål i schemat, men icke. I stället fylls det effektivt på med en hel massa annat än lektioner, annat som också måste göras.

De senaste tio dagarna har jag avverkat två öppna hus – ett på vardera skola jag numera arbetar.Konkurrensen om det sjunkande antalet elever gör ju att marknadsföringen av skolor och utbildningsalternativ blir väldigt viktig. aldrig är väl skolan så fin pyntad och levande som en kväll med öppet hus! Önskar att en del av den känslan kunde dröja sig kvar länge efter besökarna gått hem! Det är alltid härligt att se sina elever i helt andra situationer än man är van vid.

 Jag har också haft ett antal utvecklingssamtal med mentorselever, vilket alltid tar ungefår en timme per samtal. Lägg därtill  möten med skolpsykolog, kurator och specialpedagog. Toppa med en dags fortbildning i Hässleholm. Grädden på moset – en lärarkandidat som följt varje steg jag tagit och merarbete med minst fyra timmars övertid. Jag kan i alla fall aldrig klaga över att dagarna är tråkiga och enahanda! Nej, omväxling, flexibilitet och en beradskap för det oväntade är det som gäller! Som förra torsdagen när jag blev fotograferad (av en proffsfotograf) in action mitt under en lektion – för att skolan behövde nya bilder till broschyrer och annat reklammaterial! Vi får väl se om jag fastnade…

 När höstmörkret kryper inpå blir jag alltid trött och orkeslös. Alltså blir det inte mycket gjort hemma efter en lång arbetsdag. Mörkt när man stiger upp och lika mörkt när man kör hem från jobbet. Äta, titta på TV och sova är det jag orkar. varje höst tror jag också att jag ska klara av ett par poäng på högskolan eller göra någon anna kurs. I höst är det svenska som andraspråk i Malmö och en skrivkurs på nätet som är aktuella. Orken för bådadera tog slut i mitten av november ungefär. Nu har jag valet att ta det lugnt med kurserna eller bita ihop och kämpa vidare i motvind, som det så fult heter.

Många runt omkring en har börjat julstressa. Det tycker jag är så synd. VARFÖR ska man stressa alls och varför börja redan i oktober-november? Jag tror de flesta behöver ta det lugnt för att klara sig undan deprssioner och panikångest! Jag vill tända en massa levande ljus, ligga (eller sitta) i soffan, läsa eller skriva, lyssna på musik eller se nåt bra på TV. Klappa hunden och kela med henne ger mycket kärlek och lugn i kroppen! Äta god hemlagad mat med familjen ger energi, samtidigt som man pratar om dagen som gått. Önskar bara att jag orkade gå ut och promenera mer, men ogillar att gå ut ensam i mörkret!

Foto: E-M Olsson (utom bilden med tre tjejer i svart) 11116-23©

För två veckor sedan var det Allhelgonahelg och ljusen brann som aldrig förr i det kompakta novembermörkret. Vackert och fint på alla sätt. En tradition vi ska värma om, utan att för den skull ta avstånd från ungdomarnas firande av Halloween. Allt som lyser upp tillvaron är bra! En vacker blomma, en nybakad kaka, levande ljus….

Tänk vad fort två veckor går! Tiden rusar när man har roligt sägs det, alltså måste jag haft väldigt kul! Eller också har jag haft ovanligt mycket att stå i på jobbet och hemma…. Sanningen ligger väl där nånstans – mycket att göra OCH ganska roligt samtidigt.

Direkt efter höstlovet fick jag en lärarkandidat som verligen har bidragit till att förhöja stämningen under arbetstid. Det var ganska länge sen jag hade en kandidat senast så det kändes extra roligt. Den här tjejen var pigg och glad och inte rädd för att ta egna initiativ. Hon hade god hand med eleverna och var trevlig att prata med. Vad mer kan man önska?

Första veckan efter lovet var det ovanligt hektiskt med skolarbetet. Omdömen, klasskonferenser, utvecklingssamtal, nationellt prov i svenska… Utöver det var jag i Malmö på tisdagskvällen. Det var tur att jag åkte ner för vi var bara halva styrkan och läraren gick igenom en hel del som kan vara till stor nytta när vi ska analysera texter nästa hemtenta! Trots att det blir en lång dag/kväll de tisdagar jag åker till högskolan i Malmö, känns det ändå alltid skönt att göra själva tågresan. Jag kan koppla av eller läsa lite av kurslitteraturen.

På onsdagen var det dags för ett teaterbesök. Jag är med i en Facebookgrupp där man kan köpa biljetter för en mycket ringa kostnad. Denna gån var det en pjäs som handlade om att vara svensk med finska rötter! Tog med mig både far, som blev djupt berörd förstås, och min käre make. Det var en fantastisk förställning – en ensam tjej spelade alla roller! Pjäsen heter ”Min mormors svarta ögon” och kan verkligen rekommenderas.

Fredag i den veckan var ett rent magiskt datum 11-11-11. Det var tydligen många som passade på att gifta sig den dagen enligt media. Vi gjorde inget särskilt alls, men visst tänkte man lite på nummermystik och det faktum att det var fullåne också i samma veva. På lördagen festade vi på extra festlig fruktsallad i alla fall.

Veckan avslutades med att vi var på dop i Danmark. Det är ju alltid roligt att träffa den danska sidan av släkten. Denna gång var det en liten grabb, barnens nästkusin som fick det unika namnet Melias. Högmässan började redan kl.10 så vi fick gå upp i tidiga ottan och köra hemifrån redan 7.30… Det kändes mer än lite konstigt att gå upp innan det var riktigt ljust en söndag!

Dagen blev lyckad även om jag var trött hela tiden. När vi skulle åka hem fram på eftermiddagen, passade jag och Joel på att åka bil med Karin och Christer som bor i Malmö. Vi kunde  sen ta tåget direkt från Triangeln hem till Kristianstad. När vi är sex personer som ska åka blir det inte plats till alla i bilen… Joel hade varit hos farmor under helgen så på ditvägen var vi fem som åkte bil. Jag ville göra honm sällskap på tåget. Vi gjorde ett litet kort stopp på centralen och tittade på alla de nya matställena som huserar där nu!

Veckan som gick var också fullspäckad av arbete. Trots att en grupp elever gått ut i sin praktik, fylldes den tiden deras lektioner ligger med andra arbetsuppgifter. Möten med skolpsykolog, kurator, specialpedagog, samtal med kollegor och rektor…. mer nationella prov som skulle vaktas, öppet hus och så ett antal ”vanliga” lektioner förstås!

I fredags var kandidatens tvåveckorspraktik över. Hon hade haft ansvar för en grupp elever i år 3 och avslutade sitt arbete. Jag passade på att dela ut en liten enkät till den klassen för att se hur de uppfattat höstens arbete. Även de ska ut på praktik de kommande fyra veckorna. Jag fick så mycket positiv kritik att jag blev helt överväldigad. Jag har inte känt mig särskilt uppskattad på jobbet de senaste åren – av eleverna kanske men inte av andra. Därför kändes det väldigt bra att få svart på vitt att jag är en bra lärare, en god pedagog och omtyckt både för min personlighet och mina kunskaper. Det var ett klart lysande ljus i novembermörkret!

Igår lördag var jag och maken en runda i stan för att utföra ett par ärenden. Ute vid Rusta hör jag att någon kallar på mig. Det visade sig vara en elev som gick i min allra första klass på Milnerskolan 1990-92. Hon gav mig en jättekram och pratade sen en lång stund om hur mycket svenskundervisningen hade betytt för henne under de åren. Att jag stöttat henne så att hon utvecklats och senare vågat satsa på sina drömmar. Jag blev helt paff, men givetvis kändes det underbart att höra. Man har sällan en aning om vad ens undervisning kan betyda för en enskild elev. Vi pratade enstund och skildes med hennes ord: ”Om du ska hålla en kurs i skrivande vill jag gå den!” Så mycket ”rosor” har jag inte fått på väldigt länge.

Foto: E-M Olsson 111105-18©

 

Allhelgonahelgen 2011

Helgen som snart lider mot sitt slut har varit väldigt lugn och skön på alla sätt. Precis vad jag behövde – ladda batterierna som det så fint heter. Det känns faktiskt som om det ska gå bra att klara sträckan fram till jul. Den längsta och delvis jobbigaste delen av höstterminen ligger bakom oss.

Veckan som gått sen förra söndagen har varit händelserik. För exakt en vecka sen var jag och yngste sonen i Stockholm. Vi vilade på hotell Vanadis, efter en dag på Vasamuséet och en kväll på bio där vi såg Niceville, en jättebra film. Samma dag var min dotter uppe i Gävle och spelade hem SM-guldet i fotboll med sitt lag KDFF. Helt fantastisk gjort!

Början av veckan var jag kvar uppe i Stockholm för att besöka Skolforum. Love tyckte det var kul att följa med mig och han jagade godis  och annat ”bra att ha” i de olika montrarna…. Det var trevligt att gå på mässan. Jag tog bland annat del av en bitvis häftig debatt mellan Nyamko Sabouni och Gustav Fridolin och flera intressanta föreläsningar.

En föreläsare berörde mig särskilt mycket och det var en ung lärare som berättade om hur hon bränt ut sig redan innan hon hunnit fylla 30. Hennes väg tillbaka ledde henne även till att hjälpa andra och att arbeta med healing. Hennes budskap var att det behövs ett helande synsätt även i vardagen, på jobbet och i skolan.

På måndagskvällen hade jag förmånen att vara på en fantastisk föreläsning med den irländska författaren Lorna Byrne, som var i Sverige för första gången. Hennes mission är att sprida det positiva budskapet att alla har en skyddsängel och att alla människor har en själ – även alla dem som inte tror på sådant eller har en religiös åskådning. Vi är aldrig ensamma och ingen dör heller helt ensam. Det känns trösterikt. Lorna har skrivit två böcker ”Änglar i mitt hår” och ”Trappan till himlen”. Det var härligt att lyssna på hennes livshistoria och hur hon säger sig kunna kommunicera med änglar. Tre timmars lyssnande på engelska var också fantastisk fortbildning!

Tisdagen spenderades till viss del på Kista galleria. Lite shopping ville vi hinna med innan hemresan. Vi åt också fantastiskt god grekisk mat där. Resan hem tog mycket längre tid än det var tänkt pga signalfel redan utanför Stockholm. men Love och jag hade det mysigt på tåget, vi läste, tittade på film och surfade på nätet. Vi var hemma först vid 1-tiden och skyndade i säng.

Onsdagen blev en riktig vilodag. Vi sov så länge vi orkade – inte bara jag och Love utan alla i familjen. Maken var ledig, liksom Ola och Gabi. Joel var inte hemma utan hade sin sista dag på konfirmationslägret på Ivö. Det blev brunch i stället för frukost och eftermiddagen gjorde jag inte mycket. Tittade på film, vilade, läste lite i en bok, skrev… Randi blevglad för sin nya leksak och Gabi visade upp sin SM-guldmedalj som var av silver!

På torsdagen hade vi piggnat till lite. Henrik och jag åkte till Ekohallen och storhandlade diverse grejer  förutom blommor och ljus till kyrkogården. Det är alltid råkallt på en kyrkogård, så även denna dag – trots att vi har ovanligt varmt för årstiden med flera grader över det normala. Det har varit mellan 10 och 14 graqder hela veckan.

Fredag var det dags att tänka lite framåt – alltså var jag tvungen att göra ett besök på arbetsplatsen och förbereda vissa saker inför kommande arbetsvecka. Jag passade också på att få lite datorhjälp av vår otroligt kunnige datatekniker. Nu kan jag skriva på min bok ännu lättare! Jag hann också med en helingbehandling vilket var så skönt. Det gäller att ta hand om sig själv för att kunna ta hand om andra. Kvällen ägnades åt att mysa med hund och barn, läsa lite och skriva några rader.

Igår lördag sken äntligen en blek höstsol  igen – vi hade sol lördag och måndag i Stockholm också. Jag passade givetvis på att ta en masa härliga höstbilder – fast en del kunde lika gärna var vårbilder. Blommande maskrosor och forsythia har vi nu exempelvis. Det blev en del arbete i trädgården och det kändes helt ofattbart att kunna jobba i bara T-shirt utan jacka i NOVEMBER. Vi håller på att gräva om en rabatt som nästan vuxit igen av högt gräs under sommaren som gått. Kvällen blev så mysig med hemlagad pizza, film och myspys med massor av tända ljus både ute och inne.

Denna söndag den 6 november, dagen då Gustav II Adolf föll för en kula i den förrädiska dimman i Lutzen 1632, var en gråmulen dag. Vi sov länge och tog det sedan lugnt det mesta av dagen. Love tränade fotboll  i Nosaby, men cyklade själv både dit och hem.  Vi tog ytterligare ett tag i trädgården och planterade om en del växter, klippte ner grenar och fick ordning på rabatten. Jag hämtade Ola vid tåget senare på eftermiddagen. Han hade övernattat hos Martin i Bromölla. På kvällen åt vi en härlig söndagsmiddag med stekt anka och goda danska tillbehör. Det doftade jul i hela köket kan man säga! Gott var det. Jag avslutade veckan med att hjälpa både dottern och elever med skolarbetet. Samtidigt lyssnade jag på Tv-programmet True Talent som ujuder på fin underhållning, skön sång och bra musik. En annan TV-favorit på söndagar är de nya serien PanAm. Vilken nostalgi det är att se en serie som utspelas i början av 60-talet. Vilka kläder och vilka frisyrer – förutom en bra historia om flygvärdinnor och piloter.

Nu ser jag fram emot en ny arbetsvecka med tillförsikt.

Foto: E-M Olsson 111030-111106©

 

Lördag 29 oktober – gav mig en fantastisk upplevelse!

 

Ända sedan ”Jakten på Julia” gick i TV förra året har jag velat se musikalen Romeo & Julia. Föreställningen hade premiär på  nyårsafton och fick strålande kritik. Nu var det äntligen möjligt att se med egna ögon!

Jag och Love var i Stockholm för att förena nytta med nöje under fyra dagar. Redan första kvällen var det musikaldags. Love var kanske inte lika nyfiken som jag, men eftersom han själv är musikalartist gillar han musik och teater. Jag har fördelen av att kunna pjäsen utantill, men jag tror att Love förstod allt på sitt sätt. För att hinna till Göta Lejon i god tid, tog vi tunnelbanan en timme innan 19.30.

Vi blev helt betagna av den stora vackra foajén så fort vi kom in. Det var fullt med folk, många kom säkert med bussresor för att ha en teaterhelg i storstan. Vi hängde in ytterkläderna och köpte program. Förväntan steg!

Våra platser var precis mitt framför scenen, uppe på balkongen. Helt perfekt. Bakom oss satt  den sydafrikanska kören Star School Choir och Triple and Touch-killarna. Pratade lite med Ken, som berättade att Måns Zelmerlöv hade bjudit in dem. Det häftigaste var att stråksektionen av orkestern satt på balkonger på var sida om scenen, så högt uppe vid oss.

 

Dekoren var relativt enkelt utsmyckad – trädstammar ut mot publiken och uppe i luften över scengolvet. Glasdörrar som drogs fram och bort, stora tygstycken och  mörka kullar som kunde föreställa både berg och annat. Rekvisita som stolar och bord bars in och ut. Stora öppna ytor behövdes helt klart för alla fantastiska dansnummer! Mest häpnadsväckande var när det slog ut blommor ur träden inför våra ögon. Det var lite deja vú – när jag såg Kristina från Dufvemåla växte det upp ett helt sädesfält på scenen i Malmö…

Musikalen inleddes med ett helt fantastiskt dansnummer – en veritabel battle mellan de två släkterna Montague och Capulet. Redan där sattes ribban högt och sen fortsatte det i samma stil. William Shakespears odödliga kärlekspar spelades mycket bra av Måns Zelmerlöv och Lisette Pagler. De var bra både på sång, dans och skådespeleri. Pjäsens handling följdes ganska väl.

Andra som gjorde mycket bra ifrån sig var veteranerna Loa Falkman, som Fader Laurence, och Marianne Mörk, helt fantastisk som amman! Hon var så himla rolig och helt perfekt för rollen. Den bästa scenen var när Romeos kompis Mercutio retades med henne på ett fräckt och utmanande sätt. Mercutio spelas av en helt outstanding Anton Lundqvist. han kommer vi säkert se mycket mer av i framtiden! Hans kropp verkade vara gjord av gummi… och sjunga det kunde han också.

I rollen som Tybalt såg vi Fredrik Rydman, en bra skådis men fantastisk dansare framför allt. Alla dansnummer var väldigt moderna och verkade inspirarde av hiphop och streetdance. Koreografen Jennie Widegren hade verkligen gjort ett kanonbra jobb, liksom regissören Morgan Alling givetvis!!  Den klassiska Shakespearpjäsen Romeo och Julia har förvandlas till en häftig nutida musikal och Shakespeares poetiska språk har gjorts om till modern dialog av  Calle Norlén. Musiken samspelar perfektgenom klassiska pop- och rockhits från bland andra Metallica, Jackson 5, Christina Aguilera och Kiss. Jag rös av välbehag flera gånger! Man kunde inte låta bli att klappa takten eller nynna med i låtarna!

Första akten var toppen. Hela intrigen var utlagd så att säga. Romeo möter Julia på en maskerad och blir dödligt förälskad trots att de tillhör två släkter som hatar varandra. Julias amma blir deras förtrogna och Fader Laurence lovar att viga dem i smyg. Julia ska nämligen giftas bort med greve Paris inom kort… De blir gifta men lyckan blir kortvarig då Tybalt dödar Mercutio i en strid. Romeo dödar Tybalt för att hämnas sin väns död. Därför blir Romeo dömd till förvisning från hemstaden Verona.

Julia dricker en magisk dryck som Fader Laurence gjort. Den ska få henne sova som död i 72 timmar för att slippa giftas bort och under den tiden ska Romeo vara i Mantua. Tyvärr går det helt fel och Romeo får veta att hans älskade är död och ligger i familjegraven…. Han skyndar till Verona och därefter är tragedin fullkomlig.

Andra akten blir mindre sprudlande än den första av förklarliga skäl. Den är också lite kortare men väldigt fin. Snyft.

Jag kan garantera att ni inte blir besvikna på denna underbara musikal! Biljetterna kostar mycket, men det var värt pengarna helt klart. Love var mycket nöjd efteråt och sa att han  förstått allting.

Foto från Göta Lejon och salongen: Eva-Marie Olsson 111029©

Bilder från själva föreställningen hämtade från nätet.