Att försöka blogga varje dag så här i slutet av läsåret är ett stört omöjligt företag verkar det som! Det händer ständigt mycket jag skulle vilja skriva om, men ”at the end of the day” är jag så trött att orden inte vill infinna sig. Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte vill se så mycket bakåt, men i vissa lägen känns det helt rätt att göra det. Denna första junivecka har det hänt mycket och en del kan kopplas till förra året. Naturen står i sin absolut vackraste prakt och jag bara njuter av grönskan, dofterna och färgerna.

Den 2 juni – i söndags – var det Olas 20-årsdag. Det känns i det närmaste helt ofattbart att JAG kan ha en son som är så gammal. En fullvuxen man. På god väg ut i livet, fattar sina egna beslut och blir allt mindre beroende av oss föräldrar. Det känns konstigt men samtidigt bra. Jag vet att han kommer klara sig jättebra, särskilt med Emma vid sin sida. Vi försökte ge Ola en fin födelsedag utan stor fest men med ett lite mindre kalas i stil med de han fick som barn. Det serverades röde pölser med bröd och jordgubbstårta (som Ola själv bakat).

Måndag 3 juni var det en intensiv arbetsdag. Det var så skönt att komma hem efter en lång dag inomhus, bara sätta sig ute i trädgården och njuta av all prakt. Samtidigt drömde jag mig tillbaka till 2012. Det var denna dag exakt ett år sen Ola var på sin studentbal på Bäckaskogs slott.

Ja, vad är väl en bal på slottet…. säkert alldeles alldeles underbar

Den 4 juni var det också full rulle på jobbet. På en stor gymnasieskola, som min nuvarande arbetsplats Österänggymnasiet, händer det saker hela tiden. En rolig grej denna tisdag var ett sk kundvagnsrace. Till jubel från åskådarna körde undomar i kapp med sina kundvagnar!

Vädret var strålande vackert, solsken och värme, klaraste blåa himlen. Ola gjorde sin sista tentamen för läsåret. Tänk att han redan läst ett år på sin ingenjörsutbildning vid LTH i Lund.

Onsdagen den 5 juni var en viktig dag förra året – då tog nämligen Ola studenten från Furulundsskolan i Sölvesborg. De slutade så tidigt pga en superviktig händelse för Sölvesborg, nämligen Sweden Rock Festival. I år var det en viktig dag för hans kära syster Gabriella. Hon tar studenten i år, fredagen den 14 juni, och ägnade hela onsdagen åt skattjakt tillsammans med alla andra glada blivande studenter.

Skattjakten i Tivoliparken och på stan 2013.

 Underbara dagar har det verkligen varit och det hjälper mig att överleva de mest hektiska arbetsdagarna på hela året. Tänk om juni, juli och augusti alltid var lika soliga och underbara som nu. Då behövde ingen åka utomlands på sommaren utan kunde stanna här och verkligen njuta av livet.

Foto: E-M Olsson©

1 juni 2013. Snart har det gått ett år sedan jag bloggade sist. Alla stora ambitioner om att skriva mycket och dagligen har kommit på skam. Tror inte jag är ensam om att svika bloggen som förut var ens livsluft. För min del har småskrivandet tagit över. Facebook har fungerat som min mikroblogg med dagliga uppdateringar. Ibland några rader bara, ibland lite längre texter. Jag har fokuserat på att kommentera mycket hos andra och på det sättet sprida nätkärlek. Men NU har jag tänkt väcka min fina blogg till liv igen! Hoppas just DU vill följa med mig på livets slingrande stigar.

Visst är det  svårt att leva i nuet, men man kan öva sig och bli bättre. Tycker själv att jag blivit mycket bättre de senaste åren. Försöker att utöva min egen form av mindfullness dagligen. Vill verkligen se vad som sker i naturen, lyssna till fåglarna och lukta på blomdoften. Vill samtala med barnen om viktiga ämnen eller hjälpa dem med olika skolarbeten. Ta vara på värdefulla ögonblick helt enkelt. Ser gärna världen genom min kameralins så det blir många bilder förstås. Några av mina ögonblick vill jag gärna dela med mig av.

Men att leva i och uppskatta nuet hindrar inte att man minns goda stunder som passerat. Just ikväll när det är sommarens första kväll – enligt almanackan åtminstone – vill jag gärna minnas de fina stunderna i maj. All stress och all press som tyvärr också hör maj månad till vill jag bara glömma fortare än kvickt!

Jag ser fram emot sommaren som kommer mer än någonsin. Vintern var ovanligt lång och starten på året var tuff med sjukdomar. Våren hannvi knappt uppfatta innan det blev sommarvarmt och härligt. Det kommer att bli en lång skön sommar full av upplevelser. Det räknar jag med i alla fall. Så häng med och se vad livet har att erbjuda SOMMAREN 2013

Vill bara meddela att familjen Perfekt idag varit väldigt imperfekt. Ifall nån fortfarande skulle tro att vi alltid är glada, duktiga, kreativa och samarbetsvilliga och att barnen jämt gör allt man ber dem om och aldrig bråkar.

I förmiddags var i princip samtliga familjemedlemmar på dåligt humör och tålamodet var kort. Maken kom igår hem efter en sk kick-off med jobbet, med en ovanligt smärtsam nackspärr (det vet jag för han bad om massage och tog emot värktabletter). Jag själv har väldigt ont i mina händer (det var ingen hit att lyfta bokhyllor, greppa tunga böcker, dra ut miljoner gem, sortera pärmar och slänga papper vid gårdagens utrymning av arbetsrum). Bådas krämpor har inverkat menligt på nattsömnen och humöret förstås.

Äldste sonen var sur för att han tyckte han fått för lite beröm för det arbete han gjort under sommaren (maken nämnde att han tyckte sonen borde varit hemma och målat igår i st f att vara på stranden…) Dottern var väl inte direkt på dåligt humör, men är allmänt besviken på att övningskörningen aldrig kommer igång (pga att makens danska körkort måste godkännas, vilket tar tid. Det är inte lätt att vara invandrare ens från grannlandet…) Mellansonen har haft en extremt bad hairday (efter en mindre lyckad färgning igår) och går knappt att snacka normalt med. Allt kretsar kring håret och skolfotot som ska tas på tisdag… Lillen klagade över låg veckopeng… och fick då veta att man inte får pengar på sommaren om man mest chillar (vilket han är extremt bra på). Ja, ni kan föreställa er att frukostdiskussionens vågor gick höga.

Och ovanpå allt var det varmt men mulet! Vi hade ju beställt sol och strandväder efter den första lite halvdana jobbveckan…

Under de timmar som passerat har lugnet återställts någorlunda. Maken gick ut och hackde bort färg på en vägg (och  slog samtidigt bort en del frustrationer kan jag tro) fastän jag tyckte han kunde vara lite rädd om nacken…

Jag och dottern tog itu med städning av vardagsrum och kök inklusive att vi sorterade och slängde en massa papper (vi var väl uppladdade efter gårdagens städning på arbetsrummet då hon hjälpte mig otroligt mycket). Storsonen stack iväg och spelade fotboll… och kunde förhoppningsvis använda sin ilska till urladdning på planen. De vann i alla fall… Mellanson och lillson drog sig undan till sina rum, städade lite men gjorde även det jag bad dem om.

Och SOLEN kom tillbaka och det blev hela 27 grader varmt, kvavt och svettigt… men då var det för sent att åka iväg till havet.

Slusatsen får bli att bråk ibland är oundvikliga, men det så klart är synd att exempelvis smärta i kroppen ska gå ut över humöret och påverka resten av familjen. Lika synd att jobbiga upplevelser ska fördärva för andra. Men så är det nog för de flesta.

Ikväll blir det i alla fall inga sura miner! Då väntar kräftskiva hos goda vänner.

Jag fick en snäll kommentar av en Facebookvän som tycker att vi har ett ovanligt gott teamwork i vår familj och att vi är unika. Man blir självklart jätteglad för vänliga ord, men särskilt för positiva tankar om ens egen familj. Jag skriver gärna  – både i bloggen och på Facebook – om det som jag finner positivt i vardagen och då blir det mycket om vad jag upplever (musik, naturen, litteratur, resor) eller vad vi gör tillsammans.

I sommar har det varit extra mycket på facebook om matlagning, bakning, målning  av huset, trädgårdsarbete och många andra vardagspärlor pga av det ovanliga sommarvädret. Och barnen ÄR verkligen duktiga på att göra både det ena och det andra. Det är ingen underdrift, att de fixar det mesta som många ungdomar (eller vuxna) inte alltid gör. Därmed inte sagt att jag vill framställa familjen som ”perfekt” för den perfekta familjen finns inte!

Vi tycker ju att vi är helt vanliga… även om kärnfamiljen med flera barn i sig är mindre vanlig idag. Barnen har väl blivit lagom curlade och lagom fostrade bara. De har fått ta ansvar efter ålder sen de var typ 1 år. Så tidigt kan ett barn lära sig plocka undan leksaker exempelvis. Redan tidigt kan ett barn hjälpa till att baka, laga mat och städa. Man måste bara ha lite tålamod och inte tänka att man gör det fortare eller bättre själv.

Om man inte låter barnen hjälpa till med ALLT, kan man inte förvänta att de plötsligt ska börja städa rummet, sortera tvätten eller laga mat osv när de är tonåringar. Eller att de plötsligt ska kunna en massa saker om de sällan eller aldrig fått pröva – och misslyckas.

Sen får man avväga mängden tjat mot mängden belöningar och det är svårt. Uppmuntran är självklart jätteviktigt, men man ska också kunna tala om när något blivit mindre bra – utan att döma eller förnedra dock! Barn ska ha mycket kärlek, kramar och pussar, det kan aldrig bli för mycket av den varan.

Tro inte att allt flyter friktionsfritt. Vi har också konflikter och gnäll – som alla andra. Men vi löser det mesta. Med diskussioner och rak kommunikation kommer man långt. Ibland blir någon sur (även vi föräldrar), går sin väg, stänger en dörr och stannar på rummet tills man är glad igen.  Vi försöker att inte medveten såra varandra. Det är viktigt att kunna erkänna om man gjort fel. Viktigt att kunna be om ursäkt – och bli förlåten!

Vi har låtit barnen vara med och bestämma (även här efter ålder/mognad) om väldigt många saker. Vi har verkligen försökt lyssna på deras tankar och åsikter. Delaktighet i stora ekonomiska beslut, som att köpa en ny dator eller planera en resa, gör att barn får respekt för pengars värde. De har tidigt fattat att man inte kan få allt man pekar på och att märkeskläder inte är bättre än billiga. Man får inte heller veckopeng utan motprestationer – bädda sängen, röja på sitt rum och liknande är ett måste.

 Varje familjeföretag behöver bra en arbetsledare – en position som mamman ofta tar på sig. Så har det nog varit i vår familj också, kanske för att jag är den äldre och klokare Men efter en sjukdomsperiod för drygt fem år sedan, har jag tvingats delegera mycket. Annars skulle jag inte orka med arbete, hem och min rehabilitering. För familjen har det säkert varit bra att ta över en del av mina arbetsledande funktioner.

Samarbete, kommunikation och god vilja! Det skulle kunna vara vårt motto.

Familjen i Atén sommaren 2011 – Joel lite skymd, Ola, Love, Henrik och Gabriella.

Foto: E-M Olsson ©

Ordspråkets innebörd för mig är att vi ska ta vara på de goda stunderna livet ger oss. Om man väljer att se det, så finns det mycket att minnas, många guldkorn att ta med sig från varje enskild dag. I vår tekniska tid finns det gott om stöd för minnet –  om det skulle svikta. Vi har möjligheter att ta massor av bilder, skriva bloggar,uppdatera statusar på Facebook och Twitter, göra egna fotoböcker osv. Jag gillar alla dessa möjligheter, men i vissa perioder tvingas man prioritera andra delar av livet än själva dokumentationen.

Så har det varit i fyra långa månader nu. Ja, så länge sen var det jag senast skrev i bloggen! Innan dess var det också tunnsått med inlägg. Förstår om alla trogna läsare gett upp…. Livet har liksom rullat på i ett tempo jag försökt anpassa mig till utan att bli sjuk. Under april-maj var det väldigt mycket som hände, både i privatlivet och på arbetet. Korta facebookstatusar fick räcka. Dygnet räckte verkligen till alls och jag sov väldigt lite….

Hade planerat att börja skriva igen så fort sommaren och semestern kom…  Då skulle det finnas gott om tid, men i början av ledigheten var jag i så pass dåligt psykiskt skick att jag i princip inte orkade nånting. När halva sommaren passerat tyckte jag det kändes fel att börja ”sommarblogga” – och inte hade jag nåt spännande att rapportera heller. Sommaren, solen och värmen lyste mestadels med sin bortvaro. Regn och gråväder gjorde mig än mer deppad.

Men nu har vi en ny månad framför oss – en ny möjlighet att påbörja saker. Jag griper tag i den chansen! Detta inlägg är alltså början på något nytt.

Den första augusti kommer för all framtid att vara ett minnesvärt datum. Inte nog med att jag förlovade mig den dagen 1996, jag gifte mig också samma datum 2010. Förlovningen skedde lite oväntat uppe bland molnen. Vi (Henrik, jag, Ola 3 år och Gabriella knappt 1 år) flög mellan Köpenhamn och Göteborg. Vi ville knyta våra band i ett tomrum mellan våra länder, ingen fysisk plats alltså. Det är en ganska kort flygtur och efter halva resan satte vi på ringarna. Enkelt men speciellt. På kvällen åt vi en god middag. Vi stannade i Göteborg några dagar och hade jättekul med barnen på Liseberg, Paddan, Naturhistoriska museumet osv. Vi bodde lyxigt på ett SAS-hotell på Avenyn.

2012 var det bröllopsdags. Äntligen kanske många tyckte. Visst hade jag och Henrik känt varandra i 18 år och visst hade vi fyra halvstora barn och visst ägde vi ett eget hus. Det kunde ju vara juridiskt praktiskt att vara gifta… När min 50:e födelsedag närmade sig ville jag absolut inte ha någon stor och kostsam fest. Nej, jag ville åka till Grekland, det jag saknat mest i alla de där 18 åren. Jag och Henrik började skoja om att vi borde gifta oss i Grekland med tanke på att det var där vi träffades en gång – på Samos.  Vi tog kontakt med Svenska Kyrkan i Utlandet (SKUT) och fick så småningom klartecken för vigsel söndagen den 1 augusti.

Ingen visste att vi skulle gifta oss förrän några månader innan.  Allt var planerat och vi bjöd in alla som ville att komma, men det var så sent att ingen kunde eller ville ta sig till Atén. De flesta hade redan planerat sina semestrar och skulle resa på andra resor – eller jobba. Det blev ett bröllop i all enkelhet, men så minnesvärt för alla i familjen!

Läs allt om vårt bröllop här!

Förra året hade vi lyckan att åter få vistas i Grekland. Den första bröllopsdagen firades i Koutouloufari på Kreta.

Här kan du läsa om hur vår ettårsdag var!  Vi åt exempelvis en bröllopsmiddag som var helt gudomlig på restaurang Galini.

Hur var det då idag 2012? Två år har vi varit gifta nu. Drömmen om Grekland för tredje gången  gick i stöpet, men två av barnen, Joel och Gabriella, fick åtminstone möjligheten att åka ner till Santorini i två veckor. De kommer hem i morgon. Jag och Henrik firade vår bröllopsdag med att ta det riktigt lugnt – han tittade på en hel massa OS från LONDON. Jag slappade, läste, tog hand om mina blommor ute och inne. Ola och Love tränade fotboll men…

Framåt kvällen blev det en trerätters meny – tillagad av käre maken. Jag fick lite fler blommande krukväxter och han fick en deckare av mig. Det var hyfsat fint väder denna dag – utan regn – med sol och ganska varmt mellan varven. Det blev en vacker kväll och vi kom på i sista stund att vi borde ta några ”bröllopsbilder”. Sagt och gjort. Vi småsprang ner till sjön. Love följde med och tog en serie väldigt fina och romantiska bilder. Nu flödar fullmånens vackra sken över oss och jag har tänt en massa ljus i augustimörkret.

Toast Skagen till förrätt – och Loka.

Huvudrätt: Oxrullader med fetaostfyllning, squashplättar, stekt potatis, tsatsiki och vitt vin.

Efterrätt: hemlagad jordgubbsglass, päronhalvor och dessertchoklad.

Bilder tagna vid Råbelöfssjön.

 Foto: Love Olsson 2012-08-01©

Att jag vurmar för allt det härliga den grekiska kulturen står för har nog de flesta förstått. Jag kan för lite om grekisk politik tyvärr, så jag kan inte tillföra mycket i debatten kring det rådande ekonomiska läget där. Men rent logiskt borde det missgynna situationen ännu mer om vi turister vänder grekerna ryggen. Jag har inget till övers för korrupta politiker eller businessmän och miljardärer som utholkat statskassan. Nej, mina sympatier finns hos dem som nu verkligen har det svårt; äldre, sjuka, arbetslösa och barn som inte går till skolan för att föräldrarna inte har mat att skicka med till skolunchen….

Jag tänker också med stor tacksamhet på alla de underbara ”vanliga” människor jag mött under mina 30 år i Grekland. Alla gästfria som bjudit på mat, som låtit mig och mina luffande vänner sova hemma hos dem eller som ställt upp som guider till diverse historiska sevärdheter. En person jag nu särskilt tänker på är Sissy nere på Santorini, som så generöst erbjudit mina barn Gabriella och Joel att komma ner och bo hos henne två veckor i sommar. Hur kan jag återgälda nåt sånt, mer än genom att fortsätta skriva positivt om min bild av Grekland och den grekiska kulturen.

Lördagen den 31 mars – gud vad tiden går – ordnade jag och maken en riktigt härlig grekisk fest. Mat, dryck, musik, kläder – det mesta hade grekisk touch. Vi hade verkligen mycket trevligt med både gamla och nya vänner. Maten hittade vi delvis inspiration till i de här underbara kokböckerna:

Och så bilder från festen förstås:

Joel och Love förbereder den smaskiga Baklavan som blir efterrätt. (Två dagar innan)

Dukningen gick förstås i blått och vitt – vad annars?!

Grekiska flaggan  vajade och påskriset var blå-vitt förstås.

Pikilia – dvs lite av varje, smått och gott, friterade auberginskivor, paprikaröra, tzatsiki, fyllda tomater.

Huvudrätterna: moussaka och giovetsi (köttgryta)

Efterrätt: baklava och vaniljglass

Joel var barista och gjorde god frappé.

Ingen fest utan lite allsång! Anders körde hårt på gitarren.

Dagen efter festen: fina blommor (rosor och tulpaner), flera flaskor vin, en kokbok, fina ljusstakar, påskdekoration. Så trevligt när man får värdinnegåvor!

Foto: E-M Olsson 31 mars 2012©

Förra månadens händelser delgav jag er läsare i TVÅ ynka inlägg – ännu sämre blev det sen.  Här kommer alla minnesvärda händelser under mars månad i ett och samma inlägg . Varje dag är en gåva – kan kännas som en klyscha men jag tycker faktiskt att det är så. Även en dag då allt känns grått och tungt kan man vara tacksam, glad för att man lever, att man har ett jobb man trivs med, att man har sin familj och vänner. Ja, det finns alltid något att vara glad och tacksam över varje dag! När jag tänker tillbaka på mars 2012 väljer jag hellre att glädjas åt alla fina blommar som kom – och de dagar när tempen gick upp till 15 grader eller mer. Lite mindre tänker jag på att det faktiskt kom snö också, eller att jag vissa dagar var väldigt trött. Hasseln släppte iväg sina förhatliga pollen, men jag klarade mig med några nysningar och ögondroppar ett par gånger.

Den 29 februari blev jag ju äntligen tonåring och firade min 13:e skottårsfödelsedag. Det var många som ville gratulera mig på min riktiga födelsedag. Så många härliga hälsningar och så mycket positiv energi att jag blev alldeles varm om hjärtat. Ett särskilt varmt tack måste jag ge de elever som överraskade mig med både sång och blommor! Det är sådant man gärna sparar i minnenas skattkista. ♥ Jag fick många fina presenter som jag gärna delar med mig av i form av bilder:

3 mars – Denna soliga och fina marslördag spenderades mest inne…. på Yllan i Kristianstad. Tillsammans med bäste Martin Klint såg och hörde jag på Johan Östberg och Helena Rask. Ett roligt sång- och lekprogram för alla barn på mässan ”Underbara ungar” följdes av en jättetrevlig pratstund. Vi gick förstås också runt på mässan och träffade en massa gamla bekanta från tidigare elever och kollegor till några av barnens gamla underbara dagisfröknar (ja, jag vet att det inte heter så).

 4 mars – Första marssöndagen kunde blivit en skön vårsöndag med långpromenad, korvgrillning och andra trevligheter. Men det blev det tyvärr inte. Kroppen ville inget annat än vila ochbara ta det lugnt; efter sovmorgon och dammsugning av hela huset blev det även eftermiddagsvila. Sova, se på TV och läsa lite, det var ungefär vad jag orkade. Var inte utanför dörren alls. Love spelade fotbollscup som maken fick följa med och titta på. Tråkigt att göra sina barn besvikna, hade gärna följt med om jag hade kunnat. Trots att jag gör så gott jag kan även mindre goda dagar så känns det.

Mars månad började bra, med en spirande skön förhoppning om att våren helt klart är på väg. Kalla nätter med stjärnklar himmel och flödande månljus. Soliga ljusa dagar ger ny livsenergi, men tar också en hel del kraft. Vårallergier vill kanske bryta fram trots att jag jobbar för att mota bort dem… healing har hjälpt väldigt bra de föregående vårarna, så jag använder det även i år.

Den 6 mars, en  vanlig tisdagseftermiddag flyttades klassrummet ut i verkligheten – till tingsrätten. Det jag och en grupp elever fick uppleva där gav oss många tankar att gå vidare med även nästa lektion. Svenska i praktiken skulle man kunna kalla detta. En av mina elever vittnade om en händelse som inträffade på skolan i december. Det stod klart att varje detalj var viktig – efter att eleven berättat sin version av händelseförloppet ställdes en mängd förtydligande frågor. Vi fick också se hur tolkar arbetar i en sådan situation. Mycket lärorikt.

7 mars, efter en lång och intensiv arbetsdag var det dags för övning medkören i Hässleholm.Vi har bara varandra, When love takes over och Let me entertain you…. Åh vad man mår gott av att sjunga och dansa! Kan knappt fatta att jag om två månader ska stå på scenen igen. Tillsammans med ett 50-tal fantastiska körsångare, lokala och nationella kändisar – och en hemlig gäst som lär vara stor även ute i Europa. Den 5 maj går evenemanget Look Alike av stapeln i Qpoolen. Lika kul att öva varje onsdag. Fastän jag är trött, inte hunnit äta innan och kommer hem sent, så är det veckans höjdpunkt att träffa kören! Att lotsas genom låt efter låt av superduktiga Jörn och ta stapplande danssteg med hans fru Maria, är bara så himla roligt.

Efter kören kom en kall och snöig natt! Gissa hur förvånad jag blev när jag vaknade nästa morgon och hela världen var VIT igen. Lika glad var jag att vi inte behövt köra i snöovädret. Det är trots allt 6 ganska dryga mil Kristianstad – Hässleholm tur och retur. Lite irrterande är det också när det kommer snö och den smälter igen. Så blev det denna gång – typisk skånsk vinter.

En särskild dag är den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Tillbringade några sköna timmar tillsammans med härliga Margot, en tidigare kollega. Vi träffades efter skolan och åt på Teapot, pratade lätt bort en timme. Promenerade genom den ljusa men kalla kvällen, pratade ännu mer… Vi firade kvinnodagen med att se ”Jag är en grön bänk i Paris” på konserthuset. Kerstin Thorvalls fina texter framfördes på ett strålande sätt av My Holmsten och Ann-Sofie Kylin. Mogna, vackra och duktiga skådespelerskor gav oss både fniss och tankeställare kring livet och ålder. ”Jag är femton år inuti men femtio år utanpå – visst är det så man kan skratta ihjäl sig”.

Solstormar, flödande månljus, milt vårväder efter snökylan, ”after work”- behandling på Hälsa & Helhet, middag med levande ljus, krispiga fredagstulpaner – precis ALLT sådant påverkar välbefinnandet på bästa sätt. Helgen kunde inte inletts bättre! Lördagen bjöd på traditionell sovmorgon för alla (inklusive hunden), gemensam frukost/brunch som börjar stillsamt men alltid slutar i högljudda diskussioner (denna lördag om pengar och vem som får mest bland barnen). Eftermiddagen blev tyst och lugn, fyra medlemmar av AB Olsson-Pedersen handlade, medan jag och en son städade. Kvällen blev hur mysig som helst – jag såg Melodifestivalfinalen hemma hos Martin. Hans mamma var med och hade ordnat en massa gott.

Ljuvlig söndagssol medförde automatiskt ett gott humör! Vem kunde vara sur efter en lördagskväll som den vi fick? Hade jättetrevligt hos Martin, tillsammans med hans fina mamma och mina fina ungar. God mat och fika, skratt, sång och lite skaka rumpa Är det Melodifestivalfinal så är det. Och vilken FINAL det var i Globen – den bästa på många år tack vare bra tävlande och fantastiska programledare. Vi var så glada när LOREEN vann så överlägset!

11 mars var en solig och fin söndag. Kände ett inre tvång att gå ut en sväng i det fina vårvädret. Fastän man älskar sol och värme och längtar till våren, kan det ju vara så att man ändå inte kan njuta helhjärtat. Tror alla allergiker vet vad jag menar. Försöker blunda för alla grannar som så ivrigt kastar sig ut i rabatterna också… Gick en lagom lång  promenad runt byn med lilla hunden. Det är tur att vårens första budbärare varken luktar starkt eller ger allergiska besvär. De är bara så vackra! Det tycker Randi också.  Vintergäck, snödroppar och krokus gör mig lika glad varje vår. Maken invigde grillsäsongen och det var välkommet förstås.

Tisdagen den 13 mars var en strålande vacker dag. Efter lugn och skön förmiddag – jag är alltid ledig då –  blev det full fart igen. Eftermiddagen innebar jobb och på var det dags för denna månads besök på högskolan i Malmö. Undrar ibland varför jag frivilligt betalar dyra kursböcker, lägger ut 160 kronor för att åka tåg till Malmö var tredje vecka, använder min värdefulla fritid till att studera – läsa in, göra inlämningar och tentor – egentligen….

Vilken trevlig torsdag jag hade den 15 mars! Bra lektioner och mumsig torsdagsfika på storskolan. Sen ett mycket givande besök hos kollega på lillskolan med auskultation och elevintervjuer. Hann även med flera viktiga samtal och en lärarlagsträff utöver planering, kopiering, mejl, dokumentation…  Kvällen bjöd på ett väldigt underhållande föredrag på biblioteket om den omöjliga gränsdragningen mellan fakta och fiktion i sk dokumentärromaner, författares frihet vs. historisk ”sanning” och objektivitet. Det är inte varje dag man lyckas fånga sina elevers totala uppmärksamhet, men jag tror minsann det lyckades på fredagen när jag visade filmen Hotel Rwanda. Tacksam att jag avslutar varje vecka med ett förnöjt leende på läpparna. Utsikten från ett fönster på skolan - svagt blå scilla. Och hemma lyste rabatten av klarblå minililjor. Vårvädret var helt enkelt ljuvligt.

Först blev jag himla besviken på att lördagen 17 mars var så grå – ville ju ha sol och kunna sitta på altanen och njuta av vårvädret som jag drömt om så länge – men sedan blev dagen jättebra ändå. Jag hann göra lite hemsysslor, köra dotter till fotboll, hämta son från övning med kören i kyrkan, gå på vernissage hos Margot som är en konstnärlig vän, samt handla mat och fina blommor att plantera. Efter all effektivitet blev det vila och bara vara – på soffan i st f solstolen!

18 mars var det söndagsbrunch på Arenan med Martin och hans mamma  – jättegott, som Mat-Tina skulle sagt. Det var min och Lillemors födelsedagspresent. gentleman som Martin är, hade han beställt bord också. Vi fick en riktigt bra start på dagen. Hemma igen blev det trädgårdsarbete och plantering av nya blommor. På kom Evelina vår duktiga ”hemfrisör” och gjorde dottern fin. Slingor i aluminiumfolie lades med van hand - och hon gjorde sitt projektarbetade och hemfriserade samtidigt som hon jobbade med egna företaget. Nytta och nöje i skön förening.

19 mars hittade jag några läskiga hubotar på jobbet Jag har följt TV-serien Äkta människor hela våren och tycker den är en jättebra. Man får sig en och annan tankeställare om hur vi utnyttjar vissa grupper i dagens samhälle på liknande sätt som de humana robotarna i serien blir. Fick en bra början på en ny vecka, trots att jag vaknade långt innan klockan ringde, troligen pga vinden som ven. Fick skön massage av en elev – även det ett projektarbete. Sov bort ett par timmar när jag kom hem, innan middagen. Dagens rätt var färgglad, nyttig och jättegod – en sorts risotto med rödbetor, paprika och broccoli till stekt kyckling. Drömmer om sommar och Grekland.

Den 20 mars innebar Vårdagjämning - det var kyligt och inte mycket till vår, men man får glädja síg åt att det kommer! Snart skulle den sköna värmen komma om man skulle tro på väderprognoserna. Gråväder och allmän tristess gör mig bara så otroligt vårtrött, så jag önskar mig solen tillbaka eftersom andra tydligen har lagt beslag på den!  Redan dagen efter var det härligt vårväder! Blåsippan kanske inte står ute i backarna, men i min trädgård visade ett par små sippor upp sina blå ansikten. Tänk vilket under att livet återvänder varje år i mars.

22 mars bjöd på iskall morgon – och kväll – men däremellan underbart varmt och skönt! 15 grader på eftermiddagen inte alls fel. Skönt att fixa lite i trädgården efter en mycket bra arbetsvecka. Hann inte med att sitta i solstolen, men det kommer ju fler dagar! Det går fort nu – gröna blad på krusbärsbusken, stora knoppar på syrénerna, nya blommor slår ut varje dag. Älskar våren!

Den sista marshelgen kom med fint väder och jag hade ny energi och var mer flitig än vanligt. Hann göra mina husmorssysslor redan på förmiddagen – diska, tvätta, städa, vattna blommor… Körde sen in till stan för en trevlig eftermiddag med mina egna gymnasister. Dottern letade idrottskläder och sonen kostym! Det blev bingo för sonen så nu är bal- och studentklädsel fixad. Av shopping blir man hungrig så vi åt goda mackor på Subway. Ett besök i bokhandeln gav ”tre böcker betala för två” – en verklighetsbaserad bok, en deckare och en grekisk kokbok. Handlade därefter både på ÖB och Kvantum innan det bar hemåt. Maken grillade hamburgare på kvällen och Love gjorde sin underbara chokladmousse. Avslutade lördagen med att se ”En dag” med min söta dotter.

25 mars  ville jag bara sjunga ”SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta, SOL i sinne” – den gamla textraden stämde så bra! Ute sken solen och Love tvättade och vårstädade bilen, medan maken gjorde fint i komposten. Ute i solen var även Gabi som spelade match. Inne satt jag i solen och lusläste sonens projektarbete en stor del av dagen. Joel gräddade våfflor dagen till ära. Randi är så helt galen av sol och vår att hon helst vill vara ute jämt, men det får hon inte. Denna första SOMMARDAG (vi ändrade ju tid iunder natten) lyste det många solar i rabatten bl a söta tussilago.

Sista måndagen tog jag tåget mot Malmö för en heldag med fortbildning för språklärare. Är mycket stolt över mig själv som klarade av att stiga upp i ottan. Min hjärna bryr sig inte om att det är sommartid. Jag somnade långt efter midnatt. Det blev en väldigt givande dag på Malmö högskola. Det var Lärarnas Riksförbund och deras forum för moderna språk som arrangerat dagen för alla typer av språklärare. Lite märkligt att det enbart var jag och en lärare till från Kristianstads språklärare som var där. Gratis fortbildning (inklusive god  lunch och fika) av högsta kvalité med forskare från Karlstad, Uppsala och Göteborgs universitet och en mycket kunnig representant för Skolverket. Undervisningen ska ju bygga på de senaste forskningsrönen – men hur ska dessa nå ut till lärarna om de inte får ordentlig fortbildning?!

I Kvällsöppet diskuterades filmen ”Hungerspelen” och om den är (o)lämplig för små barn. Åldersgränsen är satt till 11 år – alltså kan även en 7-åring se den i vuxet sällskap. Jag såg filmen söndag  kväll tillsammans med mina elever som läst boken (de är 17-18 år). Med var också mina egna tonåringar 15 och 17 år gamla. När vi gick ut efter den både våldsamma och ofta otäcka filmen, såg jag en liten tjej  med sin mamma (?). Blev ganska bestört måste jag säga. Fattar inte vad ett litet barn ska på en film som handlar om att döda sina medspelare för att överleva. Allt utspelas i en mycket dyster framtid där allt kan ses på TV – Hungerspelen är en dokusåpa som följs av alla i landet Panem. Enligt min åsikt skulle ingen under 11 år se filmen! (Det skulle inte heller småbarn göra med Sagan om Ringen eller Harry Potter) Det är inte hur blodig en film är som gör den otäck, vilket några tycks tro. Det psykologiska obehaget kan vara värre. Hungerspelen är jättebra så man ska se den – om man är gammal nog! Det finns massor av etiska frågeställningar att diskutera och fundera över.

Veckan, som var den sista innan påskledigheten blev intensiv. Det är mycket som ska avslutas i jobbet. Att läsa, bedöma, markera i matriser, skriva positiv feedback och ge ”feed forward” kan ta drygt en halvtimme per prov. Så får man en liten uppfattning om vilken tid det här arbetet tar om klassen består av 15, 20 eller 26 elever… Sen har man ju fler klasser, fler arbetsuppgifter, fler prov att rätta. Kan inte påstå att jag direkt ser fram emot fyra olika typer av nationella prov (och varje provtyp är sen tredelat) som ska genomföras i slutet av april och början av maj. Rättningsarbetet gick lite lättare med choklad och vackra blommmor.

Torsdag torsdag torsdag…. och mycket snart fredag! Har sällan njutit så av en helt vanlig torsdagskväll som nu. Om dagen igår var intensiv så var dagen idag inte mindre intensiv – men hann äta i alla fall. Full fart på stora gymnasiet hela förmiddagen, sen god påsklunch och därpå full rulle på det mindre gymnasiet hela eftermiddagen.

Till sist i veckan en finfin fredag blev det! Roligt på jobbet. Skönt efter jobbet – fick en välbehövlig ansiktsbehandling på Hälsa & Helhet. Därefter  schamponering, huvudmassage och föning på Skägg & Lockar. Unnande mig detta trots att lönen i princip tog slut samma dag den kom. Avslutade med ett besök på Teapot där bäste Joel gör sin prao

 Lördagen den 31 mars höll vi en grekisk fest hemma hos oss, men den förtjänar ett eget inlägg med många fina bilder.

Foto: Eva-Marie Olsson mars 2012 ©

Ännu en blick i backspegeln…så svårt det är att fånga nuet.

Dagarna från den 13 februari till den 29:e var fyllda av diverse trevligheter för min egen del. För resten av familjen var det inte odelat roliga veckor tyvärr. Alla utom jag och Ola drabbades i omgångar av rejäla förkylningar, feber, influensasymptom som följdes av halsfluss för maken och dottern. Joel var hängig större delen av månaden. Jag var givetvis trött ibland (sover ju alltid dåligt) men inte sjuk!

Vecka 7 kändes lite speciell för det var veckan innan sportlovet. Hur man än gör så blir det alltid vissa saker som ska avslutas och andra som ska förberedas inför ledigheten. Alla hjärtans dag firades med skolbio på jobbet och lite presenter till maken och barnen. På kvällen var det en mysig kärleksmässa i Heliga Trefaldighetskyrkan, helt arrangerad och genomförd av konfirmander. Jag skulle vilja ha mycket mer sådant som engagerar och lockar folk att komma till kyrkan.

På torsdagen fick vi författarbesök på Österänggymnasiet. Det var Augustvinnaren 2011 Jessica Schiefauer som kom för att föreläsa för alla elever i år 1. En liten grupp elever, mest mina egna, fick även uppleva en skrivarworkshop efteråt. Det var väldigt bra och uppskattades. Jag anser att alla kulturinslag berikar skolvardagen och försöker använda utbudet av teater, skolbio, utställningar osv. i undervisningen. Författarbesök ligger mig varmt om hjärtat. Flera prisbelönta ungdomsboksförfattare har varit i mina klassrum genom åren.

Fredagen den 17 februari fick jag möjlighet att se smygpremiären på Sound of Music. Emil Sigfridsson hade så generöst bjudit in sina tidigare musikalartister och Gabi, Joel och Love fick vara med. Tyvärr mådde Love inte alls bra, så jag tog hans plats. Det vi fick uppleva var verkligen jättebra! Jag satt och önskade att jag fått vara med i nunnekören och sjunga de vackra sångerna. Anna Renud i rollen som Maria, var strålande på alla sätt. Valet av Johan Wikström i rollen som Herr Von Trapp var ett smart drag. Barnen var jätteduktiga, kläderna fina och dekoren enkel med smarta lösningar där ljuset spelade en viktig roll. Det var extra roligt att se mina vänner Anders och Christel i rollerna som butler och husa. Storyn håller bra fortfarande och väcker många känslor förstås. David Rix får garanterat många fler regiuppdrag efter det här och Emil Sigfridsson kommer att definitivt vara etablerad som Kristianstads egen musikalkung. Det tackar vi för.

På lördagen var det Melodifestivaldags igen. Tredje delfinalen från Växjö bjöd på en riktig skräll när Björn Ranelid tog sig direkt till finalen i Globen – utan att kunna sjunga. Han deklamerade en massa om kärlekens mirakel (mycket var gammal skåpmat) och det gick tydligen hem hos svenska folket. Sara Li som sjöng själva refrängen var bra men kom helt i skymundan för den litteräre giganten. Kvällen avnjöts hemma hos bäste vännen Martin. Vi festade först på pizza ute på Gamlegårdens grekiska restaurang, och sen på glass och jordgubbar hemma hos Martin.

Söndagen gick helt i lugnet och avslappningens tecken. Sådana dagar behövs verkligen efter hektiska arbetsdagar och en lördag som ofta används till städning, inköp och andra hemsysslor. Gillar att vara skönt sysslolös på söndagen – vilodagen! Skriva räknas för stås inte som ”arbete” för det gör jag varje dag. Annars mår jag inte bra.

Måndag den 20 februari inledde vecka 8 – dvs sportlovsveckan! Så mycket sport blev det inte för oss och kanske inte för så många andra heller. Snön var borta igen, men vädret var ruggigt kallt och inbjöd verkligen inte till uteaktiviteter. Vid närmare eftertanke kom jag fram till att just måndagen var veckans enda dag då alla familjemedlemmar skulle vara hemma samtidigt…. alltså övertalade jag maken att vi borde äta lunch tillsammans. Det blev mat på Rose Garden. Tack vare att en tidigare elev jobbade där, fick vi rabatt på notan. Inte alls fel.

Efter måltiden skulle vi gå en promenad ut till Naturum, där några av oss aldrig varit. Trots att det är mer än ett år sen Naturum invigdes har jag och maken inte lyckats ta oss dit. Döm av vår förvåning och besvikelse när vi upptäckte att det var stängt – endast på måndagar förstås! Så det fick bli en länre promenad i stället. Vi hann med en tur i konsthallen också innan familjeeftermiddagen var slut.

 På tisdagen blev det en utflykt till IKEA i Älmhult. Ola och Joel hade åkt till farmor i Köpenhamn, så vi var en liten lagom familj som tog bilen på en tur. På ditvägen körde vi via Vånga och vidare norrut, en sväng in i Blekinge inann vi kom fram, delvis slirande på snömoddiga hala vägar… Väl framme tittade vi på lite av varje men mest intressant var köksavdelningen. Vi vill gärna fräscha upp vårt kök lite.

Givetvis åt vi middag på IKEA också. En lyckad utflykt med den decimerade familjen. För mig känns det alltid så lite med bara två barn… Maken var särskilt nöjd eftersom det var glest med folk. Randi blev jätteglad när vi kom hem (som hundar alltid blir) och gillade verkligen Gabis nya matta!

På onsdagen hade en en skön dag minsann! Det var dags att lösa in min julklapp från maken – helkroppsmassage på Hälsa& Helhet. Har inte fått massage sen vi var i Turkiet förra sommaren, så det var verkligen härligt. Man känner sig lite lyxig när man går omkring i en tjock frottébadrock och badskor. Avslappningen det ger att bli ompysslad från skalp till tåspetsar kan inte förklaras i ord. Ljuvligt skönt täcker liksom inte.

Efter den sköna starten på dagen hade jag träff med min vän, bloggkompis och en gång skolkamrat Gunilla. Vi ”ses” ju ofta i cyberspace men i verkliga livet var det nog ett år sen sist. Vi gick till Teapot – ett favoritställe – och åt hemlagad och god paj till lunch. Det blev mycket prat om allt. Hon fick en liten present av mig och jag fick jättefina tulpaner av henne. Vi fyller år med några dagars mellanrum. Våra mammor låg på BB samtidigt minsann. På 60-talet åkte man inte hem samma dag förlossningen var överstökad.

Torsdagen blev en mellandag med vila och ”bara-vara”-tid. Jag stickade på Randis nya tröja, en rosa läckerbit med lite knepiga flätor. Det är verkligen kul att sticka men jag får så ont i mina stackars händer. På kvällen gjorde Love pizza tillsammans med sin pappa. Hemgjort är alltid godast.

Sista vardagen på sportlovet blev en sorgens dag. En dryg vecka tidigare hade en bekant omkommit i en trafikolycka. Det kom som en chock för hela stan, eftersom hon var en välkänd politiker och en oerhört omtyckt person. Jag hade haft många kontakter med henne de senste fem åren både i min lärarroll och privat. Nu skulle hon begravas och det kändes väldigt speciellt, eftersom det var en muslimsk begravning. När man känner sig helt okunnig är man rädd att göra fel. Bara det att antalet begravningsbesökare kunde räknas i hundratal… Men det som är annorlunda är också lärorikt och vackert. Jag tänkte ofrånkomligt på hur jag skulle vilja ha min egen begravning när den dagen kommer, vem som skulle vilja vara där osv.

Efter sorg kommer glädje, precis som det kommer sol efter regn. Lördagen den 25 februari var en dag vi sett fram emot sen i höstas. I oktober beställde jag biljetter till Melodifestivalens delfinal i Malmö till mig, Joel, Gabi och min kompis Martin. Nu hade vi tänkt oss åka tåg till Malmö, men precis den helgen skulle det utföras spårabeten och bussar sättas in mellan Häsleholm och Eslöv. Resan skulle ta en timme längre var väg och det orkade vi inte med, så Henrik fick ställa upp som chaufför! Medan vi njöt av festivalen fick han hälsa på sin moster Karin som bor i Malmö. Det vi fick uppleva var så häftigt. Det måste vi göra om igen!

Söndagen blev en härlig vilodag efter en händelserik vecka. Alla behövde ladda sina batterier inför skolveckan som skulle komma. Solen sken och det var föraning om en ny vår. Vi fick ett kort besök av syrran med familj som hade med sig sin nya familjemedlem, valpen Jay! Vilken liten gosig chokladmumsing.

De sista dagarna i februari ägnade jag mig åt födelsedagsfirande. Nja inte så mycket på måndagen mer än att det kom ett kort och jag funderade på hur jag skulle fira min riktiga födelsedag för en gångs skull. På tisdagen den 28 februari blev jag helt överväldigad när jag kom in på Facebbok! Det var väldigt många som gratulerat mig på födelsedagen. I normala fall (3 år av 4) brukar jag fira min födelsedag den 28 februari. MEN i år 2012 var det äntligen dags för en äkta skottårsfödelsedag. Kvällen tillbringades med maken på teatern. Vi såg ”Ur vulkanens mun” – ett äktenskapsdrama med viss igenkänning… Innan föreställningen åt vi frikadeller och grönsaksgratäng.

Onsdagen den 29:e firade jag min 13:e födelsedag och blev därmed tonåring – JIPPI. Det har jag väntat på – tänk att få vara kaxig och trotsig bara så där. Säga vad man tycker och strunta i vad folk tycker, satsa på framtiden och förverkliga sina drömmar….Underbart helt enkelt. Jag uppvaktades med tulpaner av en kollega, stor fin blombukett av några elever. Så många härliga hälsningar och så mycket positiv energi på facebook  Det är sådant man gärna sparar i minnenas skattkista, liksom telefonsamtal, kort, sms och mejl. Familjen ordnade både en fin frukost och en riktigt god grekisk middag på kvällen. Ola hade bjudit in sin flickvän och morfar. Min födelsedag blev väldigt fin. Hur det var  att fylla år de andra elva gångerna kan du läsa här. Tolvårsdagen 2008 firades så här. Dottern skrev en dikt om att vi var lika gamla. Den här gången är jag lika gammal som Love…..

Idag den 8 mars, den internationella kvinnodagen vill jag gärna lyfta fram några kvinnor som betyder eller betytt mycket för mig.

Den första kvinna jag kommer att tänka på är min mormor Elvira. Hon föddes i januari år 1900, arbetade och slet som piga bland annat, gifte sig med morfar, fick fyra barn – varav ett sladdbarn, min mor. När barnen var små arbetade hon i tobaksodlingar och hackade betor. Hon bodde med man, barn och barnens farfar i ett litet vitkalkat hus med tre rum och kök, länga och utedass på gården. Där skötte  hon allt hushållsarbete och tog hand om den underbara trädgården. Det huset var mitt paradis, trädgården, skogen, åkrarna – allt. Där bodde mormor tills hon drabbades av en hjärnblödning och hamnade på långvården, utan att kunna tala eller klara sig själv. På sjukhemmet tillbringade hon flera år och fick god omvårdnad.

Min mormor var en otroligt omtänksam, snäll och god människa. Jag älskade hennes kritvita änglahår, som jag gärna fick kamma på kvällarna. Jag bodde nämligen hos min kära mormor (och morfar) under några år i barndomen. Ett av mina starkaste minnen är hur hon ”lurade” mig att gå långa sträckor fast jag egentligen inte orkade på mina barnaben! Vi brukade cykla till affären, men vi fick gå tillbaka för varorna skulle ju fraktas på pakethållaren där jag tidigare suttit. En gång skulle vi gå ända från kyrkogården i nästa by – flera kilometer bort. Då fick hon muta mig med en chokladbit med jämna mellanrum! Kanske var det hon som grundlade min passion för just choklad….

När jag blev äldre brukade jag alltid hjälpa mormor med storstädning. På 70-talet ”kunde” ju inte karlar göra sånt…och morfar hade dessutom dåligt hjärta… Jag hann bli 18 år innan mormor dog. Minns att hennes begravning hölls en iskall, snöig vinterdag. Men det vita var en naturens egen hyllning till min fina mormor!

Nästa förebild är min mor Ella, som föddes 1934. Att vara ung på 50-talet innebar framtidstro och optimism för alla undomar, så även för min mor. Efter de tuffa krigsåren, fyllda av oro och  matransoneringar, kunde man andas ut och leva livet. Mor älskade att dansa och var ofta en självklar del av det ungdomsgäng som fanns i den lilla byn. Hon var en glad tjej med skinn på näsan, en bra kamrat, omtyckt av alla. Man gjorde utflykter till havet som låg nära, man fikade på kondiset eller samlades vid affären. Cykeln användes flitigt för att ta sig dit man ville, gärna till olika dansbanor. Min mor skaffade aldrig körkort – en självklarhet för mig när jag blev 18.

Efter sju år i folkskolan var det arbete som gällde. Mor hjälpte till hemma givetvis, passade ibland sina systersöner och hos olika bönder med bethackning och andra liknande sysslor, innan hon fick jobb i den stora fabriken – Iförverken. Hon arbetade fram till sitt giftermål med min far. Det var 1959. Året därpå (eller egentligen bara några månader senare) föddes jag. Som det var på den tiden så blev mor hemmafru och tog hand om mig, och senare min syster. Mor försökte anpassa sig till livet på en bondgård, farmor och farfars, dit hon flyttat med sin make. Det var nog inte lätt alla gånger. jag tor att mor var precis lika frihetstörstande och självständig som jag är. Men mycket av sin längtan fick hon säkert dämpa ner.

Livet blev inte så som det borde ha blivit. En tragisk bilolycka förändrade allt. Livet gick från ljus till mörker. Sjukdomar, både fysika och psykiska blev hennes lott fram till hennes alltför tidiga död.  Att långa perioder vara ifrån sina barn, måste ha varit fruktansvärt. Som barn och tonåring förstod man inte allt, men idag kan jag se klarare på många saker. Mors kamp mot omöjliga odds har säkert bidragit till min egen styrka.

Min tredje förebild får bli min egen dotter Gabriella, den fjärde generationen av starka och duktiga kvinnor! Hon föddes 1995, så svårt sjuk att jag emellanåt var orolig för att vi skulle mista henne. Men det gick bra och idag är hon en ung kvinna på väg ut i livet. Hon pluggar på naturvenskapliga programmet, ett år före sina jämnåriga. Hon är en jätteduktig sångerska och en bra fotbolsspelare. Hennes förutsättningar ligger ljusår från min mormors, men de två har ändå mycket gemensamt, liksom hon har med mig och med sin mormor.

 Detta inlägg är en del av bloggstafetten. Följande bloggar deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?,  Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa, Tvärtemot, …och dagarna går, Fix Me Up,  TinaO  , Calle Brunell, Bokodyssé,  Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker,  Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter,  Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg,  Kill your darlings, Sandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan