Dags för miljöombyte!

Turkiet – Bodrum – Bitez Beach - 22-26 juli

Fredag 22 juli – (Terrordåd i Oslo och på Utöya – lade sordin på hela vistelsen. CNN dygnet runt på TV. Så fruktansvärt hemskt att man inte kan fatta det som hänt.)

Up and go! Utan att göra blöjreklam tycker jag det uttrycket passar bra för en resdag! Båten till andra sidan dvs Bodrum skulle avgå 9.30, vilket är långt före vår normala stiga-upp-tid. Mobillarmet ringde vid 7-tiden. Det allra mesta var nedpackat så vi skulle bara se till att få liv i barn och ungdomar (som varit ute på barrunda igen), samt äta frukost.

Jag och maken betade för vår vistelse och bokade in ett rum till den 26:e. Vi lämnade kvar två stora tunga resväskor som vi inte ville släpa med till Turkiet. De innehöll mest smutskläder! Allt gick bra och vi kom iväg vid 8.30 – inga taxibilar pga strejk sedan i måndags. Som väl är har vi gångavstånd till hamnen och vi har resväskor på hjul. Men lite svettigt blir det alltid förstås. Det får man ta om man luffar runt som vi – charterturister har allt serverat.

Resebyråer och båtar som raggar kunder i hamnen varje kväll, utlovar en överfart på mellan 20 och 35 minuter. Det var jag självklart skeptisk till. När vi kom ner i hamnen var det minst sagt överfullt av turister som skulle på endagstur till Bodrum. Kön till passkontrollen ringlade långt utanför byggnaden! Vi som skulle stanna kvar några dagar fick dessutom gå till ett särskilt ställe och få boardingpass. Man ska även betala 4 euro per person i hamnskatt. Märkligt system, men man gör ju snällt som man blir tillsagd.

Polisen tittade knappt i passet och sen var det bara att kliva ombord. Jag valde att sitta inne med Martin och Love som skulle spela kort. De andra satt ute. Tidtagningen visade att resan i själva verket tog 50 minuter från det vi lade ut. Inte mycket det heller, men nästan dubbelt mot vad man blir informerad om.

Det kändes riktigt hett i Bodrums hamn, som ligger nedanför ett gammalt fort. Säkert vackert om man promenerar, men nu hade vi fokus på att hitta en taxi. I Turkiet är det i alla fall strejkfritt.

Vi gick igenom en del av gamla stan, gågator och massor av affärer. Bodrum lär ju vara ett shoppingparadis. Vi behövde inte gå så långt innan de kanariegula bilarna stod på rad – en taxistation! Det fick bli två bilar för 30 euro vardera. ALLT kostar – hade vi visst var bussen gick hade det varit billigare – en tiondel av priset. Resan gick snabbt – ut ur centrum upp på höjderna ovanför stan, svänga av stora vägen ner mot Bitez. Först hittade inte chauffören till DREAM Apts, men det andra försöket gav bingo.

Första in trycket av hotellet var väl sådär, en stor grusplan framför (parkering), själva byggnaderna ganska ”grekiska” vita med blå luckor och balkongräcken. Liten pool men helt okej. Problem nummer ett var att det äldre paret som driver ställer enbart pratar turkiska…. Men med teckenspråk och kroppsspråk kommer man långt!

Vi fattade att rummen inte var klara så vi väntade ute vid poolen där det fanns en stor bardisk och en del utemöbler. Vi visste att det skulle finnas Wi-Fi, så vi testade och det gick bra att komma in. Alltid nåt! Jag hade känt mig ofri av att vara hänvisad till en stund varje kväll på en bar eller taverna. Man hinner inte blogga om man måste kolla post och Facebook också.

Det dröjde inte särskilt lång tid för damen att städa rummen. Det visade sig att vi hade en större familjelägenhet med sovrum, vardagsrum/kök och pyttelitet badrum. Ola och Martin fick ett dubbelrum med dubbelsäng och ännu mindre badrum. De skämtade om att sitta på toa och duscha samtidigt! Nåväl, man ska vara glad att ha tak över huvudet.

Hungriga som vargar vid lunchtid letade vi efter matställe – tog det som var närmast Pagoda! Där blev vi underhållna av en knasig Elviskopia och en kepskille! Vi fick beställa frukost fast det var sent på dagen. Man fick en stor English eller Irish breakfast för 5 TL dvs mindre än 25 kr! Ägg, bacon, bönor, korv, toast, stekt tomat (och svamp). GOTT. Killarna spelade jättebra musik – mest 80-tal och gamla godingar så vi hade det bra. Vi lovade komma tillbaka och det gjorde vi två dagar till – sen var vi trötta på Elvis!

Vi var ganska trötta och tillbringade eftermiddagen vid poolen. Vattnet var så varmt att det inte kändes svalkande direkt. Men så var det säkert minst 35 grader varmt i skuggan. Vi hörde minsann böneutrop vid 2-tiden och senare på eftermiddagen. Man blir påmind om att man är i ett muslimskt land.

Trots all trötthet ville ungarna åka in till Bodrum på kvällen. Vi hade sett små dolmusbussar köra precis utanför hotellet. De går typ hela tiden – kanske var tionde minut. Vid 19-tiden åkte vi in – 3 euro biljetten för en halvtimmes resa. Det var ju fredagskväll vilket innebar massor av bilar och trafikstockning på sina ställen. Vår dolmus körde t o m upp på trottoaren för att komma förbi en lastbil… Lite spännande med sådana upplevelser!

Väl framme var det MAT som hägrade mest. När ungarna fick syn på en Burger King-restaurang kunde vi inte säga nej. De hade inte fått skräpmat på en månad så varför inte. Jag bröt min ”diet”och tog ett whoppermeal med cola! MUMS. Efter det var man laddad för shopping – killarna i alla fall. De kom in i prutandet riktigt bra och tyckte det var så kul!

Ola var i sitt ässe och fixade billiga Björn Borg-kallingar till Love och Converseskor till Gabriella. Det var roligt att se dem i aktion. Martin lärde sig ord på turkiska – dyrt/billigt, tack, hej…