Jag tänker också med stor tacksamhet på alla de underbara ”vanliga” människor jag mött under mina 30 år i Grekland. Alla gästfria som bjudit på mat, som låtit mig och mina luffande vänner sova hemma hos dem eller som ställt upp som guider till diverse historiska sevärdheter. En person jag nu särskilt tänker på är Sissy nere på Santorini, som så generöst erbjudit mina barn Gabriella och Joel att komma ner och bo hos henne två veckor i sommar. Hur kan jag återgälda nåt sånt, mer än genom att fortsätta skriva positivt om min bild av Grekland och den grekiska kulturen.

Lördagen den 31 mars – gud vad tiden går – ordnade jag och maken en riktigt härlig grekisk fest. Mat, dryck, musik, kläder – det mesta hade grekisk touch. Vi hade verkligen mycket trevligt med både gamla och nya vänner. Maten hittade vi delvis inspiration till i de här underbara kokböckerna:

Och så bilder från festen förstås:

Joel och Love förbereder den smaskiga Baklavan som blir efterrätt. (Två dagar innan)

Dukningen gick förstås i blått och vitt – vad annars?!

Grekiska flaggan  vajade och påskriset var blå-vitt förstås.

Pikilia – dvs lite av varje, smått och gott, friterade auberginskivor, paprikaröra, tzatsiki, fyllda tomater.

Huvudrätterna: moussaka och giovetsi (köttgryta)

Efterrätt: baklava och vaniljglass

Joel var barista och gjorde god frappé.

Ingen fest utan lite allsång! Anders körde hårt på gitarren.

Dagen efter festen: fina blommor (rosor och tulpaner), flera flaskor vin, en kokbok, fina ljusstakar, påskdekoration. Så trevligt när man får värdinnegåvor!

Foto: E-M Olsson 31 mars 2012©

Den 29 februari blev jag ju äntligen tonåring och firade min 13:e skottårsfödelsedag. Det var många som ville gratulera mig på min riktiga födelsedag. Så många härliga hälsningar och så mycket positiv energi att jag blev alldeles varm om hjärtat. Ett särskilt varmt tack måste jag ge de elever som överraskade mig med både sång och blommor! Det är sådant man gärna sparar i minnenas skattkista. ♥ Jag fick många fina presenter som jag gärna delar med mig av i form av bilder:

3 mars – Denna soliga och fina marslördag spenderades mest inne…. på Yllan i Kristianstad. Tillsammans med bäste Martin Klint såg och hörde jag på Johan Östberg och Helena Rask. Ett roligt sång- och lekprogram för alla barn på mässan ”Underbara ungar” följdes av en jättetrevlig pratstund. Vi gick förstås också runt på mässan och träffade en massa gamla bekanta från tidigare elever och kollegor till några av barnens gamla underbara dagisfröknar (ja, jag vet att det inte heter så).

 4 mars – Första marssöndagen kunde blivit en skön vårsöndag med långpromenad, korvgrillning och andra trevligheter. Men det blev det tyvärr inte. Kroppen ville inget annat än vila ochbara ta det lugnt; efter sovmorgon och dammsugning av hela huset blev det även eftermiddagsvila. Sova, se på TV och läsa lite, det var ungefär vad jag orkade. Var inte utanför dörren alls. Love spelade fotbollscup som maken fick följa med och titta på. Tråkigt att göra sina barn besvikna, hade gärna följt med om jag hade kunnat. Trots att jag gör så gott jag kan även mindre goda dagar så känns det.

Mars månad började bra, med en spirande skön förhoppning om att våren helt klart är på väg. Kalla nätter med stjärnklar himmel och flödande månljus. Soliga ljusa dagar ger ny livsenergi, men tar också en hel del kraft. Vårallergier vill kanske bryta fram trots att jag jobbar för att mota bort dem… healing har hjälpt väldigt bra de föregående vårarna, så jag använder det även i år.

Den 6 mars, en  vanlig tisdagseftermiddag flyttades klassrummet ut i verkligheten – till tingsrätten. Det jag och en grupp elever fick uppleva där gav oss många tankar att gå vidare med även nästa lektion. Svenska i praktiken skulle man kunna kalla detta. En av mina elever vittnade om en händelse som inträffade på skolan i december. Det stod klart att varje detalj var viktig – efter att eleven berättat sin version av händelseförloppet ställdes en mängd förtydligande frågor. Vi fick också se hur tolkar arbetar i en sådan situation. Mycket lärorikt.

7 mars, efter en lång och intensiv arbetsdag var det dags för övning medkören i Hässleholm.Vi har bara varandra, When love takes over och Let me entertain you…. Åh vad man mår gott av att sjunga och dansa! Kan knappt fatta att jag om två månader ska stå på scenen igen. Tillsammans med ett 50-tal fantastiska körsångare, lokala och nationella kändisar – och en hemlig gäst som lär vara stor även ute i Europa. Den 5 maj går evenemanget Look Alike av stapeln i Qpoolen. Lika kul att öva varje onsdag. Fastän jag är trött, inte hunnit äta innan och kommer hem sent, så är det veckans höjdpunkt att träffa kören! Att lotsas genom låt efter låt av superduktiga Jörn och ta stapplande danssteg med hans fru Maria, är bara så himla roligt.

Efter kören kom en kall och snöig natt! Gissa hur förvånad jag blev när jag vaknade nästa morgon och hela världen var VIT igen. Lika glad var jag att vi inte behövt köra i snöovädret. Det är trots allt 6 ganska dryga mil Kristianstad – Hässleholm tur och retur. Lite irrterande är det också när det kommer snö och den smälter igen. Så blev det denna gång – typisk skånsk vinter.

En särskild dag är den 8 mars, den internationella kvinnodagen. Tillbringade några sköna timmar tillsammans med härliga Margot, en tidigare kollega. Vi träffades efter skolan och åt på Teapot, pratade lätt bort en timme. Promenerade genom den ljusa men kalla kvällen, pratade ännu mer… Vi firade kvinnodagen med att se ”Jag är en grön bänk i Paris” på konserthuset. Kerstin Thorvalls fina texter framfördes på ett strålande sätt av My Holmsten och Ann-Sofie Kylin. Mogna, vackra och duktiga skådespelerskor gav oss både fniss och tankeställare kring livet och ålder. ”Jag är femton år inuti men femtio år utanpå – visst är det så man kan skratta ihjäl sig”.

Solstormar, flödande månljus, milt vårväder efter snökylan, ”after work”- behandling på Hälsa & Helhet, middag med levande ljus, krispiga fredagstulpaner – precis ALLT sådant påverkar välbefinnandet på bästa sätt. Helgen kunde inte inletts bättre! Lördagen bjöd på traditionell sovmorgon för alla (inklusive hunden), gemensam frukost/brunch som börjar stillsamt men alltid slutar i högljudda diskussioner (denna lördag om pengar och vem som får mest bland barnen). Eftermiddagen blev tyst och lugn, fyra medlemmar av AB Olsson-Pedersen handlade, medan jag och en son städade. Kvällen blev hur mysig som helst – jag såg Melodifestivalfinalen hemma hos Martin. Hans mamma var med och hade ordnat en massa gott.

Ljuvlig söndagssol medförde automatiskt ett gott humör! Vem kunde vara sur efter en lördagskväll som den vi fick? Hade jättetrevligt hos Martin, tillsammans med hans fina mamma och mina fina ungar. God mat och fika, skratt, sång och lite skaka rumpa Är det Melodifestivalfinal så är det. Och vilken FINAL det var i Globen – den bästa på många år tack vare bra tävlande och fantastiska programledare. Vi var så glada när LOREEN vann så överlägset!

11 mars var en solig och fin söndag. Kände ett inre tvång att gå ut en sväng i det fina vårvädret. Fastän man älskar sol och värme och längtar till våren, kan det ju vara så att man ändå inte kan njuta helhjärtat. Tror alla allergiker vet vad jag menar. Försöker blunda för alla grannar som så ivrigt kastar sig ut i rabatterna också… Gick en lagom lång  promenad runt byn med lilla hunden. Det är tur att vårens första budbärare varken luktar starkt eller ger allergiska besvär. De är bara så vackra! Det tycker Randi också.  Vintergäck, snödroppar och krokus gör mig lika glad varje vår. Maken invigde grillsäsongen och det var välkommet förstås.

Tisdagen den 13 mars var en strålande vacker dag. Efter lugn och skön förmiddag – jag är alltid ledig då –  blev det full fart igen. Eftermiddagen innebar jobb och på var det dags för denna månads besök på högskolan i Malmö. Undrar ibland varför jag frivilligt betalar dyra kursböcker, lägger ut 160 kronor för att åka tåg till Malmö var tredje vecka, använder min värdefulla fritid till att studera – läsa in, göra inlämningar och tentor – egentligen….

Vilken trevlig torsdag jag hade den 15 mars! Bra lektioner och mumsig torsdagsfika på storskolan. Sen ett mycket givande besök hos kollega på lillskolan med auskultation och elevintervjuer. Hann även med flera viktiga samtal och en lärarlagsträff utöver planering, kopiering, mejl, dokumentation…  Kvällen bjöd på ett väldigt underhållande föredrag på biblioteket om den omöjliga gränsdragningen mellan fakta och fiktion i sk dokumentärromaner, författares frihet vs. historisk ”sanning” och objektivitet. Det är inte varje dag man lyckas fånga sina elevers totala uppmärksamhet, men jag tror minsann det lyckades på fredagen när jag visade filmen Hotel Rwanda. Tacksam att jag avslutar varje vecka med ett förnöjt leende på läpparna. Utsikten från ett fönster på skolan - svagt blå scilla. Och hemma lyste rabatten av klarblå minililjor. Vårvädret var helt enkelt ljuvligt.

Först blev jag himla besviken på att lördagen 17 mars var så grå – ville ju ha sol och kunna sitta på altanen och njuta av vårvädret som jag drömt om så länge – men sedan blev dagen jättebra ändå. Jag hann göra lite hemsysslor, köra dotter till fotboll, hämta son från övning med kören i kyrkan, gå på vernissage hos Margot som är en konstnärlig vän, samt handla mat och fina blommor att plantera. Efter all effektivitet blev det vila och bara vara – på soffan i st f solstolen!

18 mars var det söndagsbrunch på Arenan med Martin och hans mamma  – jättegott, som Mat-Tina skulle sagt. Det var min och Lillemors födelsedagspresent. gentleman som Martin är, hade han beställt bord också. Vi fick en riktigt bra start på dagen. Hemma igen blev det trädgårdsarbete och plantering av nya blommor. På kom Evelina vår duktiga ”hemfrisör” och gjorde dottern fin. Slingor i aluminiumfolie lades med van hand - och hon gjorde sitt projektarbetade och hemfriserade samtidigt som hon jobbade med egna företaget. Nytta och nöje i skön förening.

19 mars hittade jag några läskiga hubotar på jobbet Jag har följt TV-serien Äkta människor hela våren och tycker den är en jättebra. Man får sig en och annan tankeställare om hur vi utnyttjar vissa grupper i dagens samhälle på liknande sätt som de humana robotarna i serien blir. Fick en bra början på en ny vecka, trots att jag vaknade långt innan klockan ringde, troligen pga vinden som ven. Fick skön massage av en elev – även det ett projektarbete. Sov bort ett par timmar när jag kom hem, innan middagen. Dagens rätt var färgglad, nyttig och jättegod – en sorts risotto med rödbetor, paprika och broccoli till stekt kyckling. Drömmer om sommar och Grekland.

Den 20 mars innebar Vårdagjämning - det var kyligt och inte mycket till vår, men man får glädja síg åt att det kommer! Snart skulle den sköna värmen komma om man skulle tro på väderprognoserna. Gråväder och allmän tristess gör mig bara så otroligt vårtrött, så jag önskar mig solen tillbaka eftersom andra tydligen har lagt beslag på den!  Redan dagen efter var det härligt vårväder! Blåsippan kanske inte står ute i backarna, men i min trädgård visade ett par små sippor upp sina blå ansikten. Tänk vilket under att livet återvänder varje år i mars.

22 mars bjöd på iskall morgon – och kväll – men däremellan underbart varmt och skönt! 15 grader på eftermiddagen inte alls fel. Skönt att fixa lite i trädgården efter en mycket bra arbetsvecka. Hann inte med att sitta i solstolen, men det kommer ju fler dagar! Det går fort nu – gröna blad på krusbärsbusken, stora knoppar på syrénerna, nya blommor slår ut varje dag. Älskar våren!

Den sista marshelgen kom med fint väder och jag hade ny energi och var mer flitig än vanligt. Hann göra mina husmorssysslor redan på förmiddagen – diska, tvätta, städa, vattna blommor… Körde sen in till stan för en trevlig eftermiddag med mina egna gymnasister. Dottern letade idrottskläder och sonen kostym! Det blev bingo för sonen så nu är bal- och studentklädsel fixad. Av shopping blir man hungrig så vi åt goda mackor på Subway. Ett besök i bokhandeln gav ”tre böcker betala för två” – en verklighetsbaserad bok, en deckare och en grekisk kokbok. Handlade därefter både på ÖB och Kvantum innan det bar hemåt. Maken grillade hamburgare på kvällen och Love gjorde sin underbara chokladmousse. Avslutade lördagen med att se ”En dag” med min söta dotter.

25 mars  ville jag bara sjunga ”SOL ute, SOL inne, SOL i hjärta, SOL i sinne” – den gamla textraden stämde så bra! Ute sken solen och Love tvättade och vårstädade bilen, medan maken gjorde fint i komposten. Ute i solen var även Gabi som spelade match. Inne satt jag i solen och lusläste sonens projektarbete en stor del av dagen. Joel gräddade våfflor dagen till ära. Randi är så helt galen av sol och vår att hon helst vill vara ute jämt, men det får hon inte. Denna första SOMMARDAG (vi ändrade ju tid iunder natten) lyste det många solar i rabatten bl a söta tussilago.

Sista måndagen tog jag tåget mot Malmö för en heldag med fortbildning för språklärare. Är mycket stolt över mig själv som klarade av att stiga upp i ottan. Min hjärna bryr sig inte om att det är sommartid. Jag somnade långt efter midnatt. Det blev en väldigt givande dag på Malmö högskola. Det var Lärarnas Riksförbund och deras forum för moderna språk som arrangerat dagen för alla typer av språklärare. Lite märkligt att det enbart var jag och en lärare till från Kristianstads språklärare som var där. Gratis fortbildning (inklusive god  lunch och fika) av högsta kvalité med forskare från Karlstad, Uppsala och Göteborgs universitet och en mycket kunnig representant för Skolverket. Undervisningen ska ju bygga på de senaste forskningsrönen – men hur ska dessa nå ut till lärarna om de inte får ordentlig fortbildning?!

I Kvällsöppet diskuterades filmen ”Hungerspelen” och om den är (o)lämplig för små barn. Åldersgränsen är satt till 11 år – alltså kan även en 7-åring se den i vuxet sällskap. Jag såg filmen söndag  kväll tillsammans med mina elever som läst boken (de är 17-18 år). Med var också mina egna tonåringar 15 och 17 år gamla. När vi gick ut efter den både våldsamma och ofta otäcka filmen, såg jag en liten tjej  med sin mamma (?). Blev ganska bestört måste jag säga. Fattar inte vad ett litet barn ska på en film som handlar om att döda sina medspelare för att överleva. Allt utspelas i en mycket dyster framtid där allt kan ses på TV – Hungerspelen är en dokusåpa som följs av alla i landet Panem. Enligt min åsikt skulle ingen under 11 år se filmen! (Det skulle inte heller småbarn göra med Sagan om Ringen eller Harry Potter) Det är inte hur blodig en film är som gör den otäck, vilket några tycks tro. Det psykologiska obehaget kan vara värre. Hungerspelen är jättebra så man ska se den – om man är gammal nog! Det finns massor av etiska frågeställningar att diskutera och fundera över.

Veckan, som var den sista innan påskledigheten blev intensiv. Det är mycket som ska avslutas i jobbet. Att läsa, bedöma, markera i matriser, skriva positiv feedback och ge ”feed forward” kan ta drygt en halvtimme per prov. Så får man en liten uppfattning om vilken tid det här arbetet tar om klassen består av 15, 20 eller 26 elever… Sen har man ju fler klasser, fler arbetsuppgifter, fler prov att rätta. Kan inte påstå att jag direkt ser fram emot fyra olika typer av nationella prov (och varje provtyp är sen tredelat) som ska genomföras i slutet av april och början av maj. Rättningsarbetet gick lite lättare med choklad och vackra blommmor.

Torsdag torsdag torsdag…. och mycket snart fredag! Har sällan njutit så av en helt vanlig torsdagskväll som nu. Om dagen igår var intensiv så var dagen idag inte mindre intensiv – men hann äta i alla fall. Full fart på stora gymnasiet hela förmiddagen, sen god påsklunch och därpå full rulle på det mindre gymnasiet hela eftermiddagen.

Till sist i veckan en finfin fredag blev det! Roligt på jobbet. Skönt efter jobbet – fick en välbehövlig ansiktsbehandling på Hälsa & Helhet. Därefter  schamponering, huvudmassage och föning på Skägg & Lockar. Unnande mig detta trots att lönen i princip tog slut samma dag den kom. Avslutade med ett besök på Teapot där bäste Joel gör sin prao

 Lördagen den 31 mars höll vi en grekisk fest hemma hos oss, men den förtjänar ett eget inlägg med många fina bilder.

Foto: Eva-Marie Olsson mars 2012 ©

Dagarna från den 13 februari till den 29:e var fyllda av diverse trevligheter för min egen del. För resten av familjen var det inte odelat roliga veckor tyvärr. Alla utom jag och Ola drabbades i omgångar av rejäla förkylningar, feber, influensasymptom som följdes av halsfluss för maken och dottern. Joel var hängig större delen av månaden. Jag var givetvis trött ibland (sover ju alltid dåligt) men inte sjuk!

Vecka 7 kändes lite speciell för det var veckan innan sportlovet. Hur man än gör så blir det alltid vissa saker som ska avslutas och andra som ska förberedas inför ledigheten. Alla hjärtans dag firades med skolbio på jobbet och lite presenter till maken och barnen. På kvällen var det en mysig kärleksmässa i Heliga Trefaldighetskyrkan, helt arrangerad och genomförd av konfirmander. Jag skulle vilja ha mycket mer sådant som engagerar och lockar folk att komma till kyrkan.

På torsdagen fick vi författarbesök på Österänggymnasiet. Det var Augustvinnaren 2011 Jessica Schiefauer som kom för att föreläsa för alla elever i år 1. En liten grupp elever, mest mina egna, fick även uppleva en skrivarworkshop efteråt. Det var väldigt bra och uppskattades. Jag anser att alla kulturinslag berikar skolvardagen och försöker använda utbudet av teater, skolbio, utställningar osv. i undervisningen. Författarbesök ligger mig varmt om hjärtat. Flera prisbelönta ungdomsboksförfattare har varit i mina klassrum genom åren.

Fredagen den 17 februari fick jag möjlighet att se smygpremiären på Sound of Music. Emil Sigfridsson hade så generöst bjudit in sina tidigare musikalartister och Gabi, Joel och Love fick vara med. Tyvärr mådde Love inte alls bra, så jag tog hans plats. Det vi fick uppleva var verkligen jättebra! Jag satt och önskade att jag fått vara med i nunnekören och sjunga de vackra sångerna. Anna Renud i rollen som Maria, var strålande på alla sätt. Valet av Johan Wikström i rollen som Herr Von Trapp var ett smart drag. Barnen var jätteduktiga, kläderna fina och dekoren enkel med smarta lösningar där ljuset spelade en viktig roll. Det var extra roligt att se mina vänner Anders och Christel i rollerna som butler och husa. Storyn håller bra fortfarande och väcker många känslor förstås. David Rix får garanterat många fler regiuppdrag efter det här och Emil Sigfridsson kommer att definitivt vara etablerad som Kristianstads egen musikalkung. Det tackar vi för.

På lördagen var det Melodifestivaldags igen. Tredje delfinalen från Växjö bjöd på en riktig skräll när Björn Ranelid tog sig direkt till finalen i Globen – utan att kunna sjunga. Han deklamerade en massa om kärlekens mirakel (mycket var gammal skåpmat) och det gick tydligen hem hos svenska folket. Sara Li som sjöng själva refrängen var bra men kom helt i skymundan för den litteräre giganten. Kvällen avnjöts hemma hos bäste vännen Martin. Vi festade först på pizza ute på Gamlegårdens grekiska restaurang, och sen på glass och jordgubbar hemma hos Martin.

Söndagen gick helt i lugnet och avslappningens tecken. Sådana dagar behövs verkligen efter hektiska arbetsdagar och en lördag som ofta används till städning, inköp och andra hemsysslor. Gillar att vara skönt sysslolös på söndagen – vilodagen! Skriva räknas för stås inte som ”arbete” för det gör jag varje dag. Annars mår jag inte bra.

Måndag den 20 februari inledde vecka 8 – dvs sportlovsveckan! Så mycket sport blev det inte för oss och kanske inte för så många andra heller. Snön var borta igen, men vädret var ruggigt kallt och inbjöd verkligen inte till uteaktiviteter. Vid närmare eftertanke kom jag fram till att just måndagen var veckans enda dag då alla familjemedlemmar skulle vara hemma samtidigt…. alltså övertalade jag maken att vi borde äta lunch tillsammans. Det blev mat på Rose Garden. Tack vare att en tidigare elev jobbade där, fick vi rabatt på notan. Inte alls fel.

Efter måltiden skulle vi gå en promenad ut till Naturum, där några av oss aldrig varit. Trots att det är mer än ett år sen Naturum invigdes har jag och maken inte lyckats ta oss dit. Döm av vår förvåning och besvikelse när vi upptäckte att det var stängt – endast på måndagar förstås! Så det fick bli en länre promenad i stället. Vi hann med en tur i konsthallen också innan familjeeftermiddagen var slut.

 På tisdagen blev det en utflykt till IKEA i Älmhult. Ola och Joel hade åkt till farmor i Köpenhamn, så vi var en liten lagom familj som tog bilen på en tur. På ditvägen körde vi via Vånga och vidare norrut, en sväng in i Blekinge inann vi kom fram, delvis slirande på snömoddiga hala vägar… Väl framme tittade vi på lite av varje men mest intressant var köksavdelningen. Vi vill gärna fräscha upp vårt kök lite.

Givetvis åt vi middag på IKEA också. En lyckad utflykt med den decimerade familjen. För mig känns det alltid så lite med bara två barn… Maken var särskilt nöjd eftersom det var glest med folk. Randi blev jätteglad när vi kom hem (som hundar alltid blir) och gillade verkligen Gabis nya matta!

På onsdagen hade en en skön dag minsann! Det var dags att lösa in min julklapp från maken – helkroppsmassage på Hälsa& Helhet. Har inte fått massage sen vi var i Turkiet förra sommaren, så det var verkligen härligt. Man känner sig lite lyxig när man går omkring i en tjock frottébadrock och badskor. Avslappningen det ger att bli ompysslad från skalp till tåspetsar kan inte förklaras i ord. Ljuvligt skönt täcker liksom inte.

Efter den sköna starten på dagen hade jag träff med min vän, bloggkompis och en gång skolkamrat Gunilla. Vi ”ses” ju ofta i cyberspace men i verkliga livet var det nog ett år sen sist. Vi gick till Teapot – ett favoritställe – och åt hemlagad och god paj till lunch. Det blev mycket prat om allt. Hon fick en liten present av mig och jag fick jättefina tulpaner av henne. Vi fyller år med några dagars mellanrum. Våra mammor låg på BB samtidigt minsann. På 60-talet åkte man inte hem samma dag förlossningen var överstökad.

Torsdagen blev en mellandag med vila och ”bara-vara”-tid. Jag stickade på Randis nya tröja, en rosa läckerbit med lite knepiga flätor. Det är verkligen kul att sticka men jag får så ont i mina stackars händer. På kvällen gjorde Love pizza tillsammans med sin pappa. Hemgjort är alltid godast.

Sista vardagen på sportlovet blev en sorgens dag. En dryg vecka tidigare hade en bekant omkommit i en trafikolycka. Det kom som en chock för hela stan, eftersom hon var en välkänd politiker och en oerhört omtyckt person. Jag hade haft många kontakter med henne de senste fem åren både i min lärarroll och privat. Nu skulle hon begravas och det kändes väldigt speciellt, eftersom det var en muslimsk begravning. När man känner sig helt okunnig är man rädd att göra fel. Bara det att antalet begravningsbesökare kunde räknas i hundratal… Men det som är annorlunda är också lärorikt och vackert. Jag tänkte ofrånkomligt på hur jag skulle vilja ha min egen begravning när den dagen kommer, vem som skulle vilja vara där osv.

Efter sorg kommer glädje, precis som det kommer sol efter regn. Lördagen den 25 februari var en dag vi sett fram emot sen i höstas. I oktober beställde jag biljetter till Melodifestivalens delfinal i Malmö till mig, Joel, Gabi och min kompis Martin. Nu hade vi tänkt oss åka tåg till Malmö, men precis den helgen skulle det utföras spårabeten och bussar sättas in mellan Häsleholm och Eslöv. Resan skulle ta en timme längre var väg och det orkade vi inte med, så Henrik fick ställa upp som chaufför! Medan vi njöt av festivalen fick han hälsa på sin moster Karin som bor i Malmö. Det vi fick uppleva var så häftigt. Det måste vi göra om igen!

Söndagen blev en härlig vilodag efter en händelserik vecka. Alla behövde ladda sina batterier inför skolveckan som skulle komma. Solen sken och det var föraning om en ny vår. Vi fick ett kort besök av syrran med familj som hade med sig sin nya familjemedlem, valpen Jay! Vilken liten gosig chokladmumsing.

De sista dagarna i februari ägnade jag mig åt födelsedagsfirande. Nja inte så mycket på måndagen mer än att det kom ett kort och jag funderade på hur jag skulle fira min riktiga födelsedag för en gångs skull. På tisdagen den 28 februari blev jag helt överväldigad när jag kom in på Facebbok! Det var väldigt många som gratulerat mig på födelsedagen. I normala fall (3 år av 4) brukar jag fira min födelsedag den 28 februari. MEN i år 2012 var det äntligen dags för en äkta skottårsfödelsedag. Kvällen tillbringades med maken på teatern. Vi såg ”Ur vulkanens mun” – ett äktenskapsdrama med viss igenkänning… Innan föreställningen åt vi frikadeller och grönsaksgratäng.

Onsdagen den 29:e firade jag min 13:e födelsedag och blev därmed tonåring – JIPPI. Det har jag väntat på – tänk att få vara kaxig och trotsig bara så där. Säga vad man tycker och strunta i vad folk tycker, satsa på framtiden och förverkliga sina drömmar….Underbart helt enkelt. Jag uppvaktades med tulpaner av en kollega, stor fin blombukett av några elever. Så många härliga hälsningar och så mycket positiv energi på facebook  Det är sådant man gärna sparar i minnenas skattkista, liksom telefonsamtal, kort, sms och mejl. Familjen ordnade både en fin frukost och en riktigt god grekisk middag på kvällen. Ola hade bjudit in sin flickvän och morfar. Min födelsedag blev väldigt fin. Hur det var  att fylla år de andra elva gångerna kan du läsa här. Tolvårsdagen 2008 firades så här. Dottern skrev en dikt om att vi var lika gamla. Den här gången är jag lika gammal som Love…..

Den första kvinna jag kommer att tänka på är min mormor Elvira. Hon föddes i januari år 1900, arbetade och slet som piga bland annat, gifte sig med morfar, fick fyra barn – varav ett sladdbarn, min mor. När barnen var små arbetade hon i tobaksodlingar och hackade betor. Hon bodde med man, barn och barnens farfar i ett litet vitkalkat hus med tre rum och kök, länga och utedass på gården. Där skötte  hon allt hushållsarbete och tog hand om den underbara trädgården. Det huset var mitt paradis, trädgården, skogen, åkrarna – allt. Där bodde mormor tills hon drabbades av en hjärnblödning och hamnade på långvården, utan att kunna tala eller klara sig själv. På sjukhemmet tillbringade hon flera år och fick god omvårdnad.

Min mormor var en otroligt omtänksam, snäll och god människa. Jag älskade hennes kritvita änglahår, som jag gärna fick kamma på kvällarna. Jag bodde nämligen hos min kära mormor (och morfar) under några år i barndomen. Ett av mina starkaste minnen är hur hon ”lurade” mig att gå långa sträckor fast jag egentligen inte orkade på mina barnaben! Vi brukade cykla till affären, men vi fick gå tillbaka för varorna skulle ju fraktas på pakethållaren där jag tidigare suttit. En gång skulle vi gå ända från kyrkogården i nästa by – flera kilometer bort. Då fick hon muta mig med en chokladbit med jämna mellanrum! Kanske var det hon som grundlade min passion för just choklad….

När jag blev äldre brukade jag alltid hjälpa mormor med storstädning. På 70-talet ”kunde” ju inte karlar göra sånt…och morfar hade dessutom dåligt hjärta… Jag hann bli 18 år innan mormor dog. Minns att hennes begravning hölls en iskall, snöig vinterdag. Men det vita var en naturens egen hyllning till min fina mormor!

Nästa förebild är min mor Ella, som föddes 1934. Att vara ung på 50-talet innebar framtidstro och optimism för alla undomar, så även för min mor. Efter de tuffa krigsåren, fyllda av oro och  matransoneringar, kunde man andas ut och leva livet. Mor älskade att dansa och var ofta en självklar del av det ungdomsgäng som fanns i den lilla byn. Hon var en glad tjej med skinn på näsan, en bra kamrat, omtyckt av alla. Man gjorde utflykter till havet som låg nära, man fikade på kondiset eller samlades vid affären. Cykeln användes flitigt för att ta sig dit man ville, gärna till olika dansbanor. Min mor skaffade aldrig körkort – en självklarhet för mig när jag blev 18.

Efter sju år i folkskolan var det arbete som gällde. Mor hjälpte till hemma givetvis, passade ibland sina systersöner och hos olika bönder med bethackning och andra liknande sysslor, innan hon fick jobb i den stora fabriken – Iförverken. Hon arbetade fram till sitt giftermål med min far. Det var 1959. Året därpå (eller egentligen bara några månader senare) föddes jag. Som det var på den tiden så blev mor hemmafru och tog hand om mig, och senare min syster. Mor försökte anpassa sig till livet på en bondgård, farmor och farfars, dit hon flyttat med sin make. Det var nog inte lätt alla gånger. jag tor att mor var precis lika frihetstörstande och självständig som jag är. Men mycket av sin längtan fick hon säkert dämpa ner.

Livet blev inte så som det borde ha blivit. En tragisk bilolycka förändrade allt. Livet gick från ljus till mörker. Sjukdomar, både fysika och psykiska blev hennes lott fram till hennes alltför tidiga död.  Att långa perioder vara ifrån sina barn, måste ha varit fruktansvärt. Som barn och tonåring förstod man inte allt, men idag kan jag se klarare på många saker. Mors kamp mot omöjliga odds har säkert bidragit till min egen styrka.

Min tredje förebild får bli min egen dotter Gabriella, den fjärde generationen av starka och duktiga kvinnor! Hon föddes 1995, så svårt sjuk att jag emellanåt var orolig för att vi skulle mista henne. Men det gick bra och idag är hon en ung kvinna på väg ut i livet. Hon pluggar på naturvenskapliga programmet, ett år före sina jämnåriga. Hon är en jätteduktig sångerska och en bra fotbolsspelare. Hennes förutsättningar ligger ljusår från min mormors, men de två har ändå mycket gemensamt, liksom hon har med mig och med sin mormor.

 Detta inlägg är en del av bloggstafetten. Följande bloggar deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?,  Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks,  Erica – en dröm i rosa, Tvärtemot, …och dagarna går, Fix Me Up,  TinaO  , Calle Brunell, Bokodyssé,  Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker,  Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter,  Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg,  Kill your darlings, Sandra Gustafsson,  Desirée Fredlund,  …and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

Idag torsdagen den 8 mars anordnar bloggaren Enligt O en bloggstafett på temat Internationella Kvinnodagen. Det är väldigt många som deltar i stafettskrivandet, som startade redan en minut över tolv i natt och fortsätter hela dygnet. Det är en minst sagt en fullspäckad dag med en massa bloggsinlägg. Missa inte det!

Mitt bidrag ska publiseras kl.16.30!

Vecka 6 innehöll förutom arbete en tur till Malmö högskola, sång och dans i Hässleholm, fredagsfika med Martin, skaldjursfest och en fantastisk gospelkonsert.

Foto: E-M olsson 120204-120212© 

Vi som fick stanna hemma roade oss bäst vi kunde. Det innebar att göra ansiktsmasker på varandra och äta lite god grekisk mat. Eller bara gosa med hunden.

 Söndagen var en lugn och skön dag. Sovmorgon och brunsch. Promenad med Randi och Joel i solen. Det var ganska kyligt och lite isigt på cykelvägen, men vi saknar snön… Ola hade sin flicka på besök så vi bjöd på en extra god och danskinspirerad middag – ”stjerneskud” vilket betyder stjärnskott. Det är stekt fiskfilé på grovt bröd, räkor och remouladsås med flera goda tillbehör. Det passade särskilt bra också, eftersom Danmark vann handbolls-EM denna söndag!

Jag fick en riktigt bra start på veckan! Roligt på jobbet, fick mycket gjort, glada ungdomar – och ett överraskande möte med tidigare elev! Hörde hur någon ropade mitt namn ute på parkeringen när jag skulle ta mig från den ena skolan till den andra. Det var en tjej som tog studenten förra året och numera studerar i Örebro och delar lägenhet med en annan av mina elever. Kramen jag fick värmde verkligen i snålblåsten!
Fick senaste numret av tidningen Nära i brevlådan – och därmed var kvällen räddad. Pasta med baconsås och ärtor gillades av alla inklusive Randi.

Lille minstingen Love mådde inte bra, så han fick stanna hemma från skolan  måndag till och med onsdag. Han var rejält förkyld, hängig och trött. Trötta är vi nog lite till mans efter jobbet och skolan. Beundrar Gabriella och Ola som orkar träna så mycket som de gör – i ur och skur även nu ute i kylan.

 Onsdagen blev en mycket lång historia – som alla onsdagar. Trots att en klass är ute på sin praktik, är det fullt upp ändå. Tiden går åt till andra lärarsysslor under den lektionstid som blir ”ledig”. Onsdagsförmiddagen användes till att förbereda inför torsdagens och fredagens lektioner, göra en längre planering i olika kurser och fundera ut bra uppgifter till ett engelskprov.

Jag hann köra hem en kort stund innan det var dags för körövning i Hässleholm. Då hittade jag Ola och Emma i köket pluggande på engelsk litteraturhistoria! De hade använt din studiedag till att studera! Prov i engelska C var i faggorna. Tog en macka innan jag blev hämtad av Ulrica och Agneta, mina trogna vapendragare i diverse körsammanhang! Perfekt att de bor i Österslöv och Ekestad så vi kan samåka.

Körledaren Jörn är inte bara en enastående musikalisk ledare – han är minsann rektor också! Han ska lyckas med konststycket att domptera en stor kör, sätta stämmor till minst 10-12 låtar och få oss att le och dansa (eller åtminstone göra diverse rörelser till musiken). Hittills har träningen gått på räls och det låter redan riktigt bra! Roligt är bara förnamnet – hur ska det då inte bli den 5 maj när vi ska framträda i Qpoolen med en rad kändisar så som Charlott Perelli i ”Look-a-like”…. (läs mer här) Bakom allt står Roger Liljenberg, en för mig ny och positiv bekantskap i nöjesbranschen. Hässleholm står helt klart för veckans energikick och lyckokänsla!

 Sent i säng på onsdagskvällen, uppe i ottan på torsdagen! Vad kan man säga om dagen då? Jo, den började med tandläkarbesök i gryningen med lille Love ♥ – inga hål, så besiktningen gick utmärkt. Hann köra honom till skolan innan jag själv skulle starta. Förmiddagen ägnades åt värdegrundsarbete – en  fantastisk föreläsare trollband en storpublik av gymnasieungdomar i årskurs 2. Värderingsövningar gav förhoppningsvis lita nya tankar på gamla frågor om alkohol och bilkörning. Eftermiddag blev planeringstid och möte med arbetslaget. Tänk att få köra hem i skymningen i st f i mörker! Man märker nu att det är ljusare morgon och eftermuddag. Tack för det februari!

Trodde inte det fanns gröna blommor…. men min julros har skiftat färg från vit till grön! Lite besynnerligt, men den är ganska vacker tycker jag.

Fredag är den kortaste och roligaste arbetsdagen, inte bara för att helgen väntar utan det är en dag som ger mig mycket gensvar. Har en klass som gör mig glad och stimulerar mig till nya metoder. Jag hinner alltid dricka kaffe med kollegor, vilket man borde kunna varje dag. Man behöver prata med varandra och koppla av en stund.

Just denna fredag den 3 februari var det extra kul på jobbet – kvällstid! Det var dags för personalfest. En kväll när kvicksilvret sjunker mot -15 är det perfekta tillfället att värmas av en het mexikansk fest! Jag är verkligen tacksam för att jag gick dit och fick uppleva hur allt var organiserat så fint; mysig miljö, jättegod mat, trevlig underhållning och bra bordsplacering! Man kunde knappt fatta hur den vanliga lite kala och tråkiga cafeterian kunnat transformeras till en färgglad mexikansk restaurang. Musik och sång bjöd Jonas Svensson, Charlott Jeppsson och Agneta Almqvist på – kända musikprofiler i Kristianstad. Alla vi som var där fick hjälpa till och sjunga allsång, uppträda lite, dansa och skoja. Vi bjöds också på melodikryss till karibiska och spanska tongångar. Vinnarna fick slå ner en pinjata! Senare på kvällen var det discodans och gung i baren. Mycket trevlig kväll – och visst körde jag hem efteråt helt nykter!

Det var alltså en jättebra avslutning på veckan.  Lördagen kom med sträng kyla (se förra inlägget) solsken och skridskoåkning. Söndagen bjöd på årets – och hela vinterns – första snöoväder. Vi fick närmare en decimeter snö under morgontimmarna, Plötsligt var världen så där vit och vacker som jag önskat. Men det fanns en baksida. Den snörika söndagen blev inte alls som den skulle. Joel skulle ha varit i Lund för att sjunga i domkyrkan med Trefaldighetskyrkans goss- och herrkör. Jag och maken skulle ha åkt ner för att lyssna på dem och uppleva stämningen i en katedral. Men dåligt väglag satte tyvärr stopp för det. En bilolycka hindrade körledaren från att ta sig till Lund och hela resan ställdes in. Vi tog det mycket lugnt det mesta av dagen. Var och en med sina tankar.

Avslutar detta långa inlägg med en bild av Gabriellas bukett som är lika fin efter en hel vecka! Bra hantverk av de florister som gjorde buketterna.

Foto: E-M Olsson 120128 – 120205© 

Ikväll har vi sett första delen av Melodifestivalen – det är ett säkert tecken på att februari är här! Oavsett om man gillar spektaklet eller ej, så måste man hålla med om att det är lite glitter och glamour vi behöver just nu.  Att människor i hela landet samlas vid Tv:n för att hylla eller ogilla en massa låtar är socialt på nåt sätt. Sms och facebook går varma av allt tyckande och röstande. Många gör det festligt och äter gott. Vi åt en god grekisk middag innan vi slog oss ner för att titta och lyssna. Joel hade bakat gott bröd och gjort shrimp saganaki. Grillade auberginer och vitt vin smakade gott till.

För min del  handlade januari om att övervintra, vänta på ljuset och bara ta en dag i taget. Februari står lite mer på tröskeln till våren, men är oftast kall och snöig. Vi har fått minimalt med snö, i princip ingenting, trots att hela landet sägs vara snötäckt nu. Jag gillar snön, eftersom den skänker ljus, ett vitt lugnande täcke över allt. Just nu har vi alltså en riktig köldknäpp, det talas om ryssvinter. Vågar inte tänka på hur omänskligt kallt det måste vara norrut, där det lär vara -42 grader. Vill inte heller tänka på Sibirien och alla de stackars människor som förvisades dit av Stalin en gång. Läser just nu romanen Between Shades of Gray av Ruta Sepetys med mina elever och förfasas över hur folk från Litauen behandlades. De deporterades till just Sibirien under vedervärdiga förhållanden. Vi har utmanat kylan med skridskoåkningoch promenad på sjön!

Foto: E-M Olsson 120204© utom sista bilden på på Randi som togs av Gabriella Olsson.

Sista fredagen i januari 2012 är redan snart passerad. Snart är en tolftedel av året redan förbi. Att tiden snabbt flyr är egentligen ett helt onödigt konstaterande, men jag gör det ändå. Men att kämpa motströms är en från början förlorad kamp. Det gäller att flyta med och njuta av varje ny dag. Just den gångna arbetsveckan har varit extra fylld av flow. Allt har liksom flutit på i ett alldeles lagom tempo.

Jag beslutade redan i augusti (efter en lång sommar i Grekland i total avkoppling) att inte låta mig stressas av jobb eller fritid. En nyhet för året är att börja varje dag med att tänka positivt kring det som komma skall och be om en bra dag. Varje dag avslutas med att tacksamt summera det som varit bra. Jag har också helt slutat med att irritera mig på sådant som ligger helt utanför min kontroll. Varför lägga energi på att rödljuset ”aldrig” slår om eller att tekniken i skolan strular? Varför tillåta vissa personer göra en arg och ledsen, när det finns andra som gör en glad och lugn? Vi har alltid ett val.

Alla behöver bekräftelse, inte bara småbarn behöver uppmuntran. Jag försöker varje dag sprida värme och positiv energi till mina medmänniskor. Det känns viktigt i vår många gånger kalla värld. I måndags läste jag en text tillsammans med engelskelever där allt handlade om positivt tänkande och att må bra. Där var många goda råd, men särskilt ett passar in på veckan. Det handlade om att göra det där lilla extra – att le mot en främmande människa, ge någon en kram, säga ett vänligt ord. Så enkelt och ändå lever vi sällan så. Jag fick anledning att ge kramar redan senare samma dag, när en elev behövde tröstas i en svår stund. Nästa dag var det jag som fick ta emot kramar av ett par elever. Den ena var bara glad att se mig och den andre blev överlycklig över ett fint resultat på ett prov… Delad glädje är minst dubbel glädje.

I onsdags fick jag beröm av en kollega som tyckte att jag alltid hittar på så roliga saker för våra ungdomar. Sånt värmer mycket. För mig känns det ju självklart att ta med eleverna på skolbio eller planera undervisningen utifrån deras önskemål hellre än att strikt följa en lärobok. Det kräver mer tid men det är det värt. På onsdagen fick jag även massage och det höjde feel good- hormonerna avsevärt. Ännu mer lyckokänslor spreds genom kroppen under kvällen. Då v ar det dags för sångträning i Hässleholm. Andra gången och vi har redan övat in fyra låtar! Att sjunga ger verkligen livsglädje.

Torsdagar och fredgar är sköna dagar då det finns tid för samtal med kollegor. Man behöver verkligen gemansamma kafferaster eller lunchtider, men det blir alltmera sällsynt i dagens skola. Man lägger skulden på schemaläggningen, men det köper jag inte. Det gick utmärkt att ha en gemensam rast när det fanns mer än dubbelt så många elever och lärare på skolan.

Vi är ju inte enbart yrkeproffs, vi är människor också. Omkring mig finns personer som har sorg, det finns de som har sjuka barn, det finns de som oroar sig för olika saker och behöver prata.  Varför skulle jag då inte lyssna och försöka ge ett gott ord eller två? Man behöver också ha tid att reflektera över pedagogiska utmaningar och det är inte alltid kreativiteten flödar under ett inrutat möte sist på dagen. En rar kollega sa igår att jag var hennes klippa, en hon kan fråga mig om allt. Jag ser mig inte som någon levande uppslagsbok, men jag kan en hel del och blir glad om någon efterfrågar det jag kan. Det handlar om att känna sig behövd och uppskattad.

Dagens goda gärning var nog att ta med en klass på skolbio – ett arrangemang i samband med förintelsens minnesdag. Vi såg den hemska men mycket tänkvärda American history X.  Eleverna var mycket nöjda och tacksamma att jag ordnade detta för dem. Några av slutorden i filmen var att livet är för kort för att vara förbannad och hata. Jag skulle  även vilja lägga till: för kort för att inte bry sig, vara nöjd och glad. För kort för att inte göra gott.

Foto: E-M Olsson 120122©

Söndag – igen! Hur fort får en vecka egentligen passera?! Och samtidigt hur seg får en gråtrist vinter vara….
Jag har alltid tyckt att januari är en enda lång pina, särskilt om snön uteblir. Lite snö och kyla gör trots allt världen både ljusare och vackrare. Under den gångna veckan har nog hela landet pudrats av nysnö, även vi under lördagskvällen. Jag kan trots det känna en viss avundsjuka mot alla dem som nu har en riktig vinter – en sådan som vi hade förra vintern. Den skånska vintern gör mig mest trött och deppad, orkeslös och irriterad. Jag vet att jag har många medsystrar och bröder som känner likadant. Jag gör så gott jag kan för att peppa andra att försöka se positivt på allt som sker och lite spiller väl av på mig själv.

Vad kunde jag glädjas åt under vecka 3 år 2012 då? Att jag och familjen håller oss friska när många i omgivningen blivit krassliga. Tycker verligen synd om alla småbarnsföräldrar som åker på den ena omgången efter den andra. Vi har verkligen välsignats med friska barn. Visst hade vi vår beskärda del av förkylningar och magsjukor under dagistiden, men inte ens då var barnen sjuka särskilt ofta. Det var inte många VAB-dagar vi använde. Det värsta var nog vattenkopporna som gick över alla fyra under en och samma period. Ett par olycksfall har vi haft, en bruten arm, ett djupt sår som fick sys… men inget riktigt allvarligt. Undrar om maken haft en enda sjukdag sedan han började arbeta som lärare…. Själv har jag inte varit borta mer än någon enstaka dag sedan min långa sjukskrivning våren 2007. Men för att orka jobba intensivt, som man gör i läraryrket, krävs det att man använder mycket av den lediga tiden till vila och avkopplande fritidssysselsättningar. Under månader som november och januari finns ingen ork att vara särskilt social – tyvärr. Det blir mest mys hemma vid brasan med hunden tätt intill, titta på Tv eller läsa.

Jag är också tacksam för alla de möten jag haft med olika grupper av människor. Det gäller konferenser med kollegor likaväl som trevliga lektioner med ungdomar. Jag uppskattar väldigt mycket att träffa likasinnade på min högskolekurs nere i Malmö. I tisdags var det dags för höstterminen sista träff och redovisning av vår hemtenta – textanalys. Det var jättekul att träffa kursarna igen efter mer än en månads uppehåll. En av tjejerna har blivit en riktgt god vän! Vi har nästan daglig kontakt med hjälp av Facebook. Tågresorna var tredje vecka uppskattar jag också, för då hinner jag läsa kurslitteraturen eller bara slappna av en stund. Förseningar tar jag med största ro för sådant jag inte kan påverka lägger jag ingen energi på!

Under veckan som gick tillkom en extra positiv dimension. Jag hade glädjen att möta en massa nya härliga människor genom musiken. Jag och tre väninnor från Kristianstad var i Hässleholm för en första träff med en ny körkonstellation. Vi ska medverka vid ett stort evenemang längre fram i vår. Det blir övningar varje onsdag, minst tio låtar ska vi träna in! Redan den första kvällen var jätterolig och det kändes så gott i hela kropen – och i själen! Att sjunga är rena medicinen mot nedstämdhet. Precis vad jag  behöver, även om det är långt att åka och det blir en dag hemifrån som sträcker sig från kl.8 till 22.

Under veckan som gick fick jag även lite kroppslig omvårdnad. Jag har fått möjlighet att delta i ett projekt där  jag får massage en gång i veckan! Den första gången i onsdags var det verkligen skönt. Det är drygt ett halvår sedan jag fick min kropp knådad. Den gången på ett hamam i Turkiet. Nu kände jag hur spända musklerna är i nacken och och övre delen av ryggen. Har varit öm efter massagen, men förväntar mig att det ska bli bra med regelbunden behandling under 10 veckor. Antar att arbete vid datorn har en stor del i de spända musklerna….. fast jag är noga med att strecha armar och fingrar ofta.

Veckan har bjudit på många tillfällen att njuta av god mat och goda bakverk. Maken lagar underbart god mat och sönerna tar efter honom! De gillar dessutom att baka. Minstingen har testat olika versioner av kladdkaka under veckan. Godast var nog den i torsdags. Då firade vi alla grabbarnas namnsdag, Henrik, med kladdkaka med hallon och mango i. Verkligen en fantastisk kombination. I helgen åt vi grekisk mat som maken gjorde och italiensk som äldste sonen lagade. Nybakade kanelbullar blev det också.

Att sammanfatta en vecka är ett bra sätt att få syn på allt det roliga som faktiskt sker i vardagen. Ibland känns det som om ingenting händer, men det gör det ju hela tiden! Något nytt lär man sig varje dag och livet är gott att leva. Jag är nöjd - även om jag inte hinner eller orkar med alla mina uppsatta mål. Skrivandet har inte hunnits med under veckan som gick, men jag ser fram emot nya möjligheter den kommande.

Jag är tacksam för att mina nära och kära har det bra. Jag gläds med barnen som är duktiga i skolan och duktiga i sina fritidsintressen. Just nu är jag glad att äldste sonen hittat en flicka han tycker om. En flicka som är en lika bra och duktig person som han! Att han spendarar mycket tid borta får man ta, så länge man vet att han är lycklig. Livets bräcklighet blev jag påmind om i veckan, då en kollega förlorade sitt barnbarn. Så fruktansvärt att man saknar ord. Jag kunde i alla fall ge en kram.

Foto: E-M Olsson 2012 v.3©