8 juli Villa Roulla i Perissa, Santorini

Denna första heldag på sköna Santorini startade vid 10-tiden, efter en god natts sömn. Man sover så bra i Grekland att jag överväger flytta hit bara för den sakens skull. Utanför vår lägenhet porlar vattnet ständigt i poolen – kanske är det därför man sover lugnt. En mjuk vind sveper in genom de halvöppna fönsterluckorna, vilket gör det fullkomligt onödigt att slösa el på air condition!

Vi hade handlat in mat på BIG supermarket redan kvällen innan, så det var bara färskt bröd som saknades till frukosten. Det hämtade Joel, som oftast är den som ger sig ut på små promenader och oftast vaknar först också. Det var väldigt trevligt att kunna sätta ihop två bord och sitta alla tillsammans på min och Henriks altan. Frukosten är ofta den bästa måltiden på dagen.

Denna förmiddag hade Gabriella hunnit ut och springa en runda redan. Hon försöker hålla sin kondition igång. Själv försöker jag bygga upp min genom att simma runt 1000 meter varje dag. Ibland blir det sit-ups också. Känner viss stolthet att jag inte ätit en endaste chokladbit sen flygresan till Atén. Har undvikit läsk och bara hemfallit åt ett par klunkar när absolut ingen annan dryck funnits. Äter mycket frukt och grönsaker och dricker juice, men mest vatten i massor!

Vi spenderade eftermiddagen i och vid poolen. Ola tyckte nu att det inte var så tokigt ändå att vara på Santorini och bo i ”fattiga” Perissa.. Han gillar fina Villa Roulla och kan minsann prata fotboll med Angelo! På fin engelska dessutom.

Gabriella och Joel hjälpte Sissy att spela in reklamfilmer till hennes blivande hemsida om Villa Roulla. Jag lyckades få alla våra smutskläder från Kreta tvättade av städerskan Perij. Det var en vinst på 200-300 kr att slippa lämna på laundry. Gabi och Joel hjälpte till lite i baren också och trivs så himla bra med Sissy, som verkligen behandlar dem helt fantastiskt fint.

Redan denna första dag ville vi åka upp till Thira, den vackraste staden i den grekiska övärlden, den man ser på de flesta vykort, med kritvita hus som liksom klättrar längs bergväggen, med fler blå-vita kyrkor än på andra ställen. Vi ville visa Ola hur fint det är i solnedgången.

Vi skulle ta bussen nere vid kyrkan, men vi borde tagit den vid stranden för den var redan fullsatt. Alltså fick vi stå som sardiner i en burk hela vägen till Thira! Det är ju en upplevelse i sig – särskilt att se hur, den i och för sig smale, busspojken lyckades arbeta sig genom bussen och sälja biljetter till alla.

Turen tog drygt en halvtimme, men det var skönt att stiga av och komma ut igen. Vi vandrade upp i de smala gränderna direkt i jakten på ett bra matställe. Man ska ju sitta vid havet och se den vackra solnedgången samtidigt som man intar en god måltid. Vi hittade ett fint ställe och slog oss ner där. Det kom ett stort sällskap efter oss så de stackars servitörerna sprang omkring så svetten lackade. Maten vi fick smakade utmärkt och solnedgången var fin.

Efter middagen gick vi vidare. Jag köpte ett fint armband med svarta lavastenar till mig själv. Ola gick omkring och kollade på hattar, men det blev inget köp nu heller… Han påstår att han sparar sig till Kos, där han ska festa med sin kompis Martin, som flyger ner till oss.

PÅ vår vandring genom centrala Thira, kom vi upp vid linbanan som går ner till den lilla hamnen i Thira. Jag skulle ALDRIG åka med en sådan linbana om jag så fick betalt! Det stupar brant rakt ner liksom. Man kan även ta en åsneritt ner eller upp och det gjorde Gabi och Joel förra året.

Vi kände oss nöjda med kvällen och tog en expressbuss hem. Denna gång fick vi sitta ner som väl var! Borta bra men Villa Roulla bäst.

Foto: E-M Olsson 110708©