I förra inlägget skrev jag om små vardagsmirakel. Redan dagen efter fick jag – och många andra – bevis för att det sker även stora mirakel en helt vanlig torsdag! Jag och min vän Gunilla och hennes dotter åkte till Osby med en liten förhoppning om ett mirakel.

Vi ville se och uppleva den i andliga kretsar välkände Terry Evans. Han är ett engelskt medium, sen många år bosatt i Sverige. Mest känd är han nog för sin medverkan i programmet ”Det okända” i TV4+. Där tar han hand om andar som hemsöker olika familjer och hjälper dem att komma till ljuset och andra sidan. Han kan berätta om vem som finns där och varför denne finns där, om det är en äldre släkting osv. Är man det minsta skeptisk till livet efter detta och till mediers påstädda förmåga att kunna förmedla budskap från de döda har man två val. Antingen avvisar man allt som humbug och ett sätt att lura pengar av lättlurade godtrogna personer. Eller gör man som jag – blir nyfiken och vill se med egna ögon innan man tar definitiv ställning!

 

Vi kom till Osby en hel timme innan föreställningen skulle börja. Rebecca skulle träffa den person som hade en biljett till henne. Redan i foajén på Borgen satt Terry och han såg likadan ut som i TV. Det var ju bra bara det. Vi gick in och satte oss och det tog inte lång tid för hela salongen att fyllas till sista plats. 350 personer.

Vi satt och småpratade i nästan en timme innan det äntligen var dags. Terry berättade om hur han jobbar, att han inte kan styra vem som får budskap eller vem som kommer från andevärlden. En duktig tjej tolkade allt till svenska, vilket var lite tröttsamt för mig som kan engelska, men jag förstår verkligen att det är meningen att alla ska förstå precis allt som sägs. Det måste vara väldigt känslomässigt och nervöst för den som blir utvald en sådan kväll.

Under en och en halv timmes tid fick 8-10 personer uppleva hur deras bortgångna anhöriga eller nära vänner ”kom tillbaka” och berättade olika saker. Mycket var framfört med både humor och värme! Någon fick uppmaning att skriva en bok, någon annan att gå vidare och utveckla sin egen mediala sida och någon fick höra att han borde byta kallingar och strumpor lite oftare… Men alla fick höra att deras avlidna bekant hade det bra och levde i ljus och kärlek på den andra sidan, utan sjukdomar eller annat elände.

När första paret ut blev några som satt alldeles nära oss, sjönk vår förhoppning om att vi skulle ha turen att höra något. Desto större blev förvåningen och glädjen när min vän blev den sista som valdes ut… Terry frågade vem som förlorat ett barn i salen. Då blev vi hoppfulla – jag ville verkligen att min vän skulle få glädjen att höra från sin älskade pojke som dog för några år sen i en olycka.

Terry förmedlade en hel massa saker som absolut ngen utomstående kan veta eller ta reda på. Han visste t o m att en av damerna åt i smyg fast hon officiellt gick på en diet! Mer om vad som sades kan du läsa här i Gunillas blogg och i Rebeccas blogg.

Vi gick ut till fikapaus helt upprymda och lite chockade tror jag. Till sist blev det en 45 minuter lång frågestund, som också var väldigt intressant. Publiken fick fråga om allt – utom privatlivet…

Vilken kväll och vilken bekräftelse på att allt verkligen inte låter sig förklaras med vetenskapliga metoder eller mätbara metoder.