Ljusglimtar i det grå

Söndag – igen! Hur fort får en vecka egentligen passera?! Och samtidigt hur seg får en gråtrist vinter vara….
Jag har alltid tyckt att januari är en enda lång pina, särskilt om snön uteblir. Lite snö och kyla gör trots allt världen både ljusare och vackrare. Under den gångna veckan har nog hela landet pudrats av nysnö, även vi under lördagskvällen. Jag kan trots det känna en viss avundsjuka mot alla dem som nu har en riktig vinter – en sådan som vi hade förra vintern. Den skånska vintern gör mig mest trött och deppad, orkeslös och irriterad. Jag vet att jag har många medsystrar och bröder som känner likadant. Jag gör så gott jag kan för att peppa andra att försöka se positivt på allt som sker och lite spiller väl av på mig själv.

Vad kunde jag glädjas åt under vecka 3 år 2012 då? Att jag och familjen håller oss friska när många i omgivningen blivit krassliga. Tycker verligen synd om alla småbarnsföräldrar som åker på den ena omgången efter den andra. Vi har verkligen välsignats med friska barn. Visst hade vi vår beskärda del av förkylningar och magsjukor under dagistiden, men inte ens då var barnen sjuka särskilt ofta. Det var inte många VAB-dagar vi använde. Det värsta var nog vattenkopporna som gick över alla fyra under en och samma period. Ett par olycksfall har vi haft, en bruten arm, ett djupt sår som fick sys… men inget riktigt allvarligt. Undrar om maken haft en enda sjukdag sedan han började arbeta som lärare…. Själv har jag inte varit borta mer än någon enstaka dag sedan min långa sjukskrivning våren 2007. Men för att orka jobba intensivt, som man gör i läraryrket, krävs det att man använder mycket av den lediga tiden till vila och avkopplande fritidssysselsättningar. Under månader som november och januari finns ingen ork att vara särskilt social – tyvärr. Det blir mest mys hemma vid brasan med hunden tätt intill, titta på Tv eller läsa.

Jag är också tacksam för alla de möten jag haft med olika grupper av människor. Det gäller konferenser med kollegor likaväl som trevliga lektioner med ungdomar. Jag uppskattar väldigt mycket att träffa likasinnade på min högskolekurs nere i Malmö. I tisdags var det dags för höstterminen sista träff och redovisning av vår hemtenta – textanalys. Det var jättekul att träffa kursarna igen efter mer än en månads uppehåll. En av tjejerna har blivit en riktgt god vän! Vi har nästan daglig kontakt med hjälp av Facebook. Tågresorna var tredje vecka uppskattar jag också, för då hinner jag läsa kurslitteraturen eller bara slappna av en stund. Förseningar tar jag med största ro för sådant jag inte kan påverka lägger jag ingen energi på!

Under veckan som gick tillkom en extra positiv dimension. Jag hade glädjen att möta en massa nya härliga människor genom musiken. Jag och tre väninnor från Kristianstad var i Hässleholm för en första träff med en ny körkonstellation. Vi ska medverka vid ett stort evenemang längre fram i vår. Det blir övningar varje onsdag, minst tio låtar ska vi träna in! Redan den första kvällen var jätterolig och det kändes så gott i hela kropen – och i själen! Att sjunga är rena medicinen mot nedstämdhet. Precis vad jag behöver, även om det är långt att åka och det blir en dag hemifrån som sträcker sig från kl.8 till 22.

Under veckan som gick fick jag även lite kroppslig omvårdnad. Jag har fått möjlighet att delta i ett projekt där jag får massage en gång i veckan! Den första gången i onsdags var det verkligen skönt. Det är drygt ett halvår sedan jag fick min kropp knådad. Den gången på ett hamam i Turkiet. Nu kände jag hur spända musklerna är i nacken och och övre delen av ryggen. Har varit öm efter massagen, men förväntar mig att det ska bli bra med regelbunden behandling under 10 veckor. Antar att arbete vid datorn har en stor del i de spända musklerna….. fast jag är noga med att strecha armar och fingrar ofta.

Veckan har bjudit på många tillfällen att njuta av god mat och goda bakverk. Maken lagar underbart god mat och sönerna tar efter honom! De gillar dessutom att baka. Minstingen har testat olika versioner av kladdkaka under veckan. Godast var nog den i torsdags. Då firade vi alla grabbarnas namnsdag, Henrik, med kladdkaka med hallon och mango i. Verkligen en fantastisk kombination. I helgen åt vi grekisk mat som maken gjorde och italiensk som äldste sonen lagade. Nybakade kanelbullar blev det också.

Att sammanfatta en vecka är ett bra sätt att få syn på allt det roliga som faktiskt sker i vardagen. Ibland känns det som om ingenting händer, men det gör det ju hela tiden! Något nytt lär man sig varje dag och livet är gott att leva. Jag är nöjd - även om jag inte hinner eller orkar med alla mina uppsatta mål. Skrivandet har inte hunnits med under veckan som gick, men jag ser fram emot nya möjligheter den kommande.

Jag är tacksam för att mina nära och kära har det bra. Jag gläds med barnen som är duktiga i skolan och duktiga i sina fritidsintressen. Just nu är jag glad att äldste sonen hittat en flicka han tycker om. En flicka som är en lika bra och duktig person som han! Att han spendarar mycket tid borta får man ta, så länge man vet att han är lycklig. Livets bräcklighet blev jag påmind om i veckan, då en kollega förlorade sitt barnbarn. Så fruktansvärt att man saknar ord. Jag kunde i alla fall ge en kram.