Livet är inte bara dagarna vi minns utan alla de dagar som passerar. Bra dagar såväl som dåliga, spännande eller tråkiga, soliga eller grå. Januari brukar vid sidan av november vara en ganska tuff månad. Det är fortfarande mörkt och grått, tomt i kassan, verkligheten är tillbaka efter en tids ”bara vara”.

Det gäller att verkligen leta efter ett guldkorn varje dag. För de finns där. Denna söndag hade ine så mycket att erbjuda utöver disk, tvätt och dammsugning. Men när en mycket blek vintersol försökte tränga igenom det grå molntäcket, kände jag att jag måste ut!

Bestämde mig för att ta en promenad med hunden… Det är ju bra med motion. Men det ska nog inte vara glashalt när man går! Det blev jag snabbt varse. Det var så halt inne i  byn att jag fick hålla igen på stegen, spände musklerna i låren framförallt. För första gången i livet önskade jag att jag haft broddar på skorna!

Jag och Randi kasade oss ut mot stora vägen. Där borde det väl vara barmark tänkte jag…annars blir det svårt med en rask promenad. Men det var mycket isigt där med, så min tänkta power walk blev en slow-motion promenad i ultra rapid.

I det långsamma tempot hann man se desto mer. Gräs som stack fram i snön, vindkraftverken i full sving, solglitter på skaren, hästar som var ute och luftade sig, solen… Det blev en skön timme ute. Dagens guldkorn.

Den vindpinade skånska allén mot övre Balsby.

Grusvägen mot Nosaby gjorde skäl för namnet ISGATA idag!

På vissa ställen har vårens gröda blottats. Det som göms i snö….

Randi var nyfiken på piggarna i stubåkern.

Solen sken på skaren och spred silverglitter en kort stund.

Hästarna verkade njuta av utevistelsen i solen.

Under det tjocka snötäcket är gräset ändå grönt!

Kraftledningar och vindkraftverk påminner mig om elpriset…

Vi gick till Balsby gamla skola, där far gick i slutet av 40-talet. Idag är det en mycket omtyckt förskola, Smultronstället.

Det finns fortfarande höga snödrivor trots tövädret.

Foto: E-M Olsson 110109©