Och ännu en klämdag…

28 juli – Återbesök i Pireus och Atén!

Vår ursprungliga plan var att ta oss ner till Kreta via Rhodos, men den omvärderades pga alla olika strejker. Det avgår bara en båt i veckan från Rhodos till Kreta. Om den eventuellt skulle ställas in skulle det innebära stora problem för oss – inte minst ekonomiskt. Därför beslöt vi att i stället åka från Kos tillbaka till Pireus. Därifrån går det flera båtar om dygnet.

Alltså vaknade vi i en hytt på Blue Star 2 vid 6-tiden. Själv hade jag som alltid sovit minimalt. Slumrar till lite då och då, men ingen djupsömn infinner sig ombord på en båt. Tyvärr. Henrik och pojkarna sov gott från 22-tiden, medan jag satt nere vid receptionen och skrev. Jag hann uppleva både Leros och Patmos by night innan jag gick in i hytten. Känner mig instängd (klaustrofobi light?). Jag lyckades inte smyga utan väckte maken…som annars brukar sova som en sten.

Pireus i morgonljus är en mycket vacker syn. Det var precis lagom varmt och skönt ute. Vi behövde då rakt inte skynda oss för vi hade femton timmar framför oss innan nästa båt skulle ta oss till Kreta! Vi gick längs hamnen och hittade en bagageinlämning där vi kunde ställa våra resväskor. Det var värt 17 euro att inte släpa runt på dem. Henrik köpte båtbiljetter och så var allt fixat redan vid 7…. Nästa stopp ett frukostställe. Tyvärr finns det mest ställen av snabbmatstypen. Vi hamnade på Everest – en grekisk version av Starbucks. Stå upp och äta är inte min grej men nöden har ingen lag.

Fortfarande var det för tidigt att hitta på något så vi gick tillbaka till hamnen och satte oss i skuggan. Det är så fint ordnat att det finns gratis Wi-Fi i hela hamnen, alltså kunde jag blogga och barnen Facebooka lite.

Vid 10-tiden tog vi metron in till Atén. Bytte i Omonia för att komma direkt till det nya fina Akropolis museumet. Eftersom vi inte hann besöka det i juni, ville vi utnyttja möjligheten nu.

Redan på tunnelbanestationen börjar utställningen! Själva museibyggnaden är helt unik. Undrar vem arkitekten är. Under museet finns antika utgrävningar som man ser genom ett glasgolv! Detta börjar utanför entrén och fortsätter inne i huset. Allt är gjort i betong, marmor och glas. Det naturliga ljuset är fantastiskt och utsikten ut mot Akropolis är helt betagande. Inne är det fyra våningar med mängder av föremål från Akropolis, statyer, gudar, friser – allt presenterat på ett mycket överskådligt och lockande sätt. Det antika möter senaste tekniken med modeller av hela Akropolisområdet under olika tider, datapresentationer, filmvisning. Love var helt begejstrad av alla gudar ´, titaner, gorgoner, hjältar – allt det han läst om i Percy Jackson-böckerna. Love har verkligen ”ärvt” min fascination för den grekiska mytologin! Han ställer fler frågor än en historieprofessor kan besvara.

Vi åt lunch i muséets fina restaurang med underbar utsikt över Akropolis. Synd man inte fick ha med sig kameran in. Alla väskor genomlystes som på flygplaster och sen lämnas in. Det var en fin upplevelse att se allt detta och avsluta med en god måltid.

Inne var det svalt och skönt – ute slog värmen emot oss. NU hade det blivit hett – kvicksilvret letade sig upp till +34. Trots det vandrade vi vidare i värmen. Klockan var fortfarande knappt 14. Vi gick mot Syntagma, via kyrkan där vi gifte oss för snart precis ett år sen. Svenska kyrkan hade sommarstängt 20 juli till 18 augusti enligt ett anslag. Synd – vi hade gärna druckit svenskt kaffe och pratat med husmor.

Precis när vi kom fram till parlamentet, var det dags för vaktavlösning! Minns när jag såg det första gången med mina tågluffande tjejkompisar som döpte proceduren till knasgång! Och visst ser det lite knasigt ut när de går och viftar på tofsskorna och sparkar i marken. Man måste beundra de unga soldater som står blickstilla i alla väder. De rör inte en min även om svetten rinner eller tårgas irriterar deras ögon (så som det var under upploppen i juni).

Det var stekande hett i solen och vi skyndade (långsamt) vidare ner mot shoppingatorna. Vi såg att McDonalds återuppstått ur askan likt fågel Fenix. Det var totaltförstört för en månad sen. Andra byggnader, som posten, var fortfarande helt förstörda. Vi promenerade på ömma fötter (mina) en stund till innan vi slog oss ner på en teservering för att svalka oss lite. Just då kom Hypnos (sömnguden) över mig och jag var så trött att det knappt gick att hålla huvudet uppe. Hade jag lutat mig mot maken hade jag somnat, men det gjorde jag inte! Vi drack vatten i massor denna eftermiddag. Det kändes som om det bara samlades i magen och skvalpade runt där…

Efter mikrovilan gick vi vidare till Monastiraki och marknaden där. Efter Turkiet känns allt dyrt trots att det nu är rea och 50% på det mesta i butikerna. Både jag och Joel köpte varsitt par lädersandaler. Joel även flip-flops. Vid 17-tiden hade vi fått nog av att vandra runt, så vi tog metron tillbaka till Pireus. Där intog vi bänken igen en stund. Det fläktar mer i Pireus än i Atén så värmen blir mer uthärdlig.

Vid 19 hämtade vi ut resväskorna och Joel upptäckte att hans plånbok var borta! Som vi letade i våra ryggsäckar! Bara jag och Henrik hade haft med oss väskor in till Atèn. Ingen plånbok stod att finna. Joel var upprörd och Love blev ledsen och tyckte att för mycket gått fel denna resa. Det har han ju rätt i, men vi har klarat av alla svårigheter från sjukhus till transportproblem. En plånbok kan ersättas och det var inte många pengar i. Foton av syskonen finns det fler där hemma.

Det går buss ut till yttersta hamnen där Kreta-båtarna avgår. Vi tog en sådan och gick sen ombord redan 20.30. Gott om platser att välja mellan – stor skillnad mot förra Kretaresan, då båten var smockfull efter tre dagars strejk! Avgångstiden kl.22 passerades med en timme utan att vi visste varför båten stod kvar i hamn… Inte nya strejker väl?!