Också ett lördagsnöje…

En helt vanlig majlördag i storstan kan man göra allt eller inget. Inför denna korta stockholmsvistelse hade jag inte planerat ett enda dugg – inget museum jag ville se, ingen kurs jag skulle gå (som det annars brukar när jag är i huvudstaden), ingen shopping som kändes nödvändig och inte ens en musikal eller pjäs jag ville se. En helt oplanerad helg är man inte så van vid på hemmaplan – om inget annat så finns det ju alltid något hushållsjobb som ska göras. Så vad skulle jag då ta mig till??? Två hela dagar bara för mig.

Hade verkligen sovit gott och vaknade utan att väckas – bara en sån sak. Tog det lugnt till frukostbuffén som hade öppet ända till 11. Det var fler än jag som sovit ut kan jag säga. Försökte äta lugnt och stillsamt, bara nyttigheter, och titta i dagens DN för att kanske hitta något kul.

Ett par idéer fick jag – kanske en rundvandring i Stieg Larssons Millenniumspår på söders höjder, eller en hälsomässa i Märsta. Kunde även tänka mig att bara vandra längs Drottninggatan ända till Gamla stan. Trots att Daniel Craig kanske var i krokarna (inspelningar pågår just nu), kändes inte Millenniumvandringen solklar. Det vackra vädret inbjöd ju visserligen till att vara mer ute än inne – alltså kändes shopping inte alls prioriterat. Mina fötter och ben styrde mig dock av någon underlig anledning mot Sveavägen. Solen värmde mig gott i ansiktet och jag tänkte att jag kan väl går en bit och åtminstone titta på platsen där Palme sköts.

Efter den vackra Adolf Fredriks kyrka hamnade jag vid ABF-huset där det pågick en feministisk temadag. Nyfiken som jag är gick jag in och kollade läget…. Tog ett programblad och såg att det fanns en mängd intressanta föreläsningar – helt GRATIS. Alltså hamnade jag i en stor sal där Lars Ohly skulle prata om förnyelsen av feminismen inom vänstern. Det ville jag ju gärna höra. Stackaren blev ju så misstolkad när han pratade om delad föräldrapenning och bröstpumpar i valrörelsen.

Ohly visade sig vara den mest charmerande och personliga politiker jag mött. Jag har faktiskt träffat några stycken, även Palme en gång på 80-talet. Ohly hade inte långt till leende och skratt, samtidigt som han besvarade samtalsledarens frågor utan de sedvanliga långa slingriga politikersvaren.

Efter politiken valde jag att gå på ett seminarium med författaren Rebecca Walker från USA. Hon har skrivit en bok med titeln Black, White and Jewish, som behandlar hennes egen situation. Hon är barn till den afroamerikanska författaren Alice Walker, som skrev The Color Purple, även en storfilm, och en judiskstjärnjurist. Efter föräldrarnas skilsmässa levde Rebecca dubbla liv – medelklassliv i New York och mer konstnärligt/bohemiskt i San Fransisco. Frågan om vilken ras man tillhör – eller känner sig som – är mycket vanlig i USA och Rebecca hade svårt att definiera vem hon var som barn och tonåring.

Det var väldigt intressant att höra henne berätta om sitt liv och även läsa bitar ur boken. Hon var en mycket behaglig person, en sådan man gillar direkt utan krusiduller. Hon hade undervisat på Linköpings universitet på fredagen och söndag-måndag skulle hon hålla skrivarkurser i Stockholm. Jag hamnade i en lite jobbig sits när man talade om att det fanns en plats kvar i respektive kurs…. Det skulle handla om ”creative but non-fiction writing” . Kunde det vara något för mig? Sov på saken och kom fram till att jag inte skulle lägga 1000 kr till på skrivkurs, när jag redan håller på med en annan. Men visst hade det varit lite häftigt att skriva med en så pass berömd och duktig lärare.

Unnade mig en grekisk afton med underbart god bifteki på grekisk restaurang. tog till och med en grekisk öl. Filosoferade över livet och betraktade min omgivning. Återvände till hotellet, duschade och njöt av ensamheten – tillsammans med Martin Stenmark på TV. Tänk om han skulle komma och uppfylla en eller annan dröm hos mig….