Var in på staden idag för att köpa en tunnare jacka – jag är av den varmblodiga sorten så jag håller på att smälta bort i min vinterjacka… har plockat fram en tunnar jacka men även den är för varm (och framför allt ful enligt make och dotter).

Jag bävar dock alltid för att handla sånt eftersom det alltid är problem med storlekarna. Jag måste alltid gå på herr jackor och byxor när det kommer till vinter/vår plagg – dam har det aldrig varit någon vits att prova… fram tills idag…

Jag hittade en jacka + byxa av skalmodellstyp samt i dammodell och till min förvåning var storlek 52 alldeles för stor så jag köpte storlek 50 och då fanns det gott om utrymme i både jacka och byxor. Perfekt då det faktiskt ska rymmas någon tröja i om det kyler lite. Jag är nästan i chock! Har dubbelkollat men det är en jacka i lite insvängd modell så det är dam och inte herr/unisex… I’m amazed!!

DET är länge sedan jag en drömde om att ha dammodell på en jacka. Med andra ord är det dags att jag börjar inse att kilona jag tappat – 17,5 fram tills nu – faktiskt har farit någonstans ifrån. Det är helt sjuk hur svårt det är att själv se att jag minskar i storlek, jag menar, jag känner att det är mindre Eva men kan ej se det – hur knasigt det än låter… Jag kan faktiskt förstå hur anorexiafall inte kan se hur smala de är – öga och hjärna jobbar inte ihop… helt enkel… det är min slutsats…

Nåväl – jacka och byxa ska invigas imorgon på promenaden till jobbet. Hoppas de känns lika bra som de ser ut.