Vad ska bort?

Christofer Fjellner är en moderat EU-parlamentariker som den senaste tiden har retat gallfeber på miljöpartister genom att i flera inlägg påpeka att Miljöpartiets politik är floskler och förslag till ineffektivt utnyttjande av resurser.

Ett av dessa inlägg fanns i Göteborgsposten, och de två miljöpartisterna Isabella Lövin och Peter Eriksson har försökt att bemöta Fjellner. Försöka kan de, men lyckas kan de inte, eftersom Fjellner har rätt.

Åter igen ser vi miljöpartister hävda att 100 procent förnybar energi är eftersträvansvärt och möjligt.

Ser vi rent vetenskapligt och tekniskt på det hela, finns det ingen förnybar eller förnyelsebar energi. Energi kan omvandlas mellan olika former, men den kan inte skapas, förstöras eller förnyas. Omvandlingen kan till exempel innebära att kemisk energi eller rörelseenergi görs om till . elektrisk energi. Sådan omvandling kräver kraftverk, som definitivt inte består av förnybara material. Tvärtom består de av ändliga resurser. Det gäller också solpaneler och vindkraftverk.

I dubbel bemärkelse finns det ingen förnybar energi. Dels för att energi i sig inte kan förnyas. Dels för att omvandling av energi mellan former kräver anläggningar som inte består av förnybara material.

Låt oss ändå, för tillfället, acceptera miljöflummarnas indelning i energislag som förnybara och icke förnybara. Stämmer det då att Sveriges energi till 100 % kan komma från förnybar energi?

På energifakta finns en sammanställning av Sveriges totala energitillförsel. Den är från 2011 och därmed lite inaktuell, men så mycket har inte ändrats. Den duger för min analys.

Ska vi bort med vad miljöflummarna kallar icke förnybart, så försvinner 168,6 TWh från olja, 14,5 TWh från naturgas, 22,9 TWh från kol och koks samt 168,4 TWh från kärnkraft. Totalt ska 374,4 TWh bort, ersatt av andra energislag och/eller av minskad energianvändning.

Kvar blir 66,7 TWh från vattenkraft och 132,2 TWh från biobränslen, torv med mera. Ingen av dem går att öka särskilt mycket utan stora konsekvenser för miljön. Värmepumpar i fjärrvärmeverk kan vi också räkna som förnybart, så där tillkommer 5,1 TWh. Vindkraft är så opålitlig, att större delen av dess produktion försvinner i dess reglerkraft, som i Sverige är vattenkraften. Bara ungefär 10 % av vindkraftens produktion är dess egen, medan resten är vad vattenkraften måste ha i beredskap för de många tillfällen då vindkraften producerar ingenting eller nästan ingenting. För att vara generös mot miljöflummarna, och ta hänsyn till att vindkraften (tyvärr) har byggts ut sedan 2011, räknar jag med 1,5 TWh från den. Totalt 205,5 TWh från förnybara energislag, och särskilt mycket mer kan det inte bli utan stora konsekvenser för miljön.

Beräkningen är dock inte helt korrekt. Produktionen från kärnkraft anges utan avdrag för värmeförluster. I Sverige används ju kärnkraftverken inte som värmekraftverk, utan bara för elproduktion. Därmed försvinner ungefär två tredjedelar av energi med kylvattnet, i stället för att användas för att värma hus. Jag drar därför bort 112,3 TWh från den icke förnybara energin. Kvar blir då 262,1 TWh.

Av Sveriges energitillförsel, ska alltså mer än hälften, eller 262,1 TWh bort, medan mindre än hälften, eller 205,5 TWh, blir kvar. Om miljöflummarna får bestämma, och bara vad de kallar förnybara energislag blir kvar.

Vad ska vi ersätta de där 262,1 TWh med? Ökning av produktionen från förnybara energislag, som till största delen bara kan ske med stor påverkan på miljön? Eller ska vi klara oss med bara 44 % av den energianvändning vi har idag? Vad ska vi i så fall sluta med? Hushållsmaskiner? Belysning i hemmen? Kanske uppvärmning av hemmen?

Ska sjukhusen dra ned sin energianvändning med mer än hälften? Hur ska det kunna ske utan att färre patienter kommer att lämna sjukhusen levande?

Ska transporterna av livsmedel minska med drygt hälften? Kommer alla i så fall att få tillräcklig tillgång till mat?

Blir det slut med alla semesterresor som inte kan göras med tåg eller buss? Fast tåg och buss får väl också minska med drygt hälften. Görs undantag på ett ställe, krävs ännu större minskning någon annanstans.

Jobbpendlande måste också minska rejält. Fast det lär inte bli några större problem, eftersom en stor del av alla arbeten lär försvinna när nödvändiga apparater inte längre för elförsörjning.

Alla som inte tillhör miljöflummarnas skara inser nog att det här fungerar inte. Det går inte att ta bort vad miljöflummarna kallar icke förnybara energislag utan att det får stora konsekvenser för miljön, samhället eller båda. Och då har Sverige ändå rätt mycket förnybart. De flesta länder har inte alls samma möjligheter att använda vattenkraft. Utan vattenkraften som reglerkraft till opålitlig solel och ännu opålitligare vindel, behövs kraftverk eldade med fossila bränslen som reglerkraft. Eller så får man klara sig utan tillräckligt med reglerkraft, vilket innebär frekventa, omfattande och långvariga  strömavbrott.

100 % förnybara energislag är helt enkelt en omöjlighet för ett modernt samhälle där medborgarna förväntar sig välstånd och välfärd. Lägger vi sedan till att det faktiskt inte finns några förnybara energislag i verkligheten, borde saken vara klar: Det är dags att sluta lyssna på miljöflummarna och deras totalt orealistiska drömmar om framtiden. Drömmar som skulle vara verkliga mardrömmar om de genomfördes.

Lämna kommentar

Omoraliska klimatåtgärder

Vissa försöker göra klimathysterin till en fråga om moral och omoral. De anser då att det moraliskt riktiga är att omedelbart ta till drastiska och vansinnigt dyra åtgärder för att bemöta ett påstått klimatproblem.

En av dessa är Billy Larsson, fil. dr. i psykologi, som har lyckats få in ett debattinlägg på Svenska Dagbladets debattsida.

Namnet verkade bekant. Och mycket riktigt. I september 2012 kommenterade jag en artikel som denne Billy Larsson hade fått publicerad på Newsmill. Han är alltså en av många psykologer som försöker förstå varför så många människor inte okritiskt accepterar ett hot vars existens är obevisad. Vore det inte mer intressant att dels analysera varför så många utan tillstymmelse till bevis vill acceptera ett påstått hot och dels varför så många är beredda att bemöta detta hot med åtgärder som är mycket värre än vad hotet självt skulle vara?

Visst kan klimatfrågan sägas vara en fråga om moral och omoral. Det är fullständigt omoraliskt att vilja föröda världens ekonomi för att komma till rätta med ett problem vars existens är obevisad. Det skulle vara fullständigt omoraliskt att vilja föröda världens ekonomi till och med om det vore väl bevisat att katastrofala klimatförändringar är på gång. Föröda världens ekonomi har värre följder än vad katastrofala klimatförändringar skulle ha. I alla fall katastrofala klimatförändringar som innehåller global uppvärmning. Katastrofala klimatförändringar som innebär en ny istid går att jämföra med att föröda världens ekonomi. Men ingen föreslår på allvar att utsläpp av växthusgaser leder till en ny istid.

Det finns ingenting i den verkliga världen som tyder på att världen håller på att överhettas, att klimatförändringar håller på att skena iväg eller att extremvädren kommer att bli mycket vanligare. Inte ens i klimatmodellernas fantasivärldar blir stormarna vanligare om världen blir varmare. Tvärtom blir de sannolikt ovanligare.

Fast dessa klimatmodeller klarar inte tester mot verkligheten och duger inte för några förutsägelser om framtiden. Kanske hoppas de klimathotstroende att modellerna har fel också om stormar, och att stormarna kommer att bli mycket vanligare om världen blir varmare? Men hur skulle det kunna var det minsta moraliskt att hoppas på katastrof?

Larsson jämför ozonfrågan och klimatfrågan. Men de är mycket olika. De gaser som förmodligen skadade ozonskiktet gick att ersätta till någorlunda överkomlig kostnad. De gaser som påstås skada klimatet skapas av människors strävan efter att skaffa ett allt bättre liv för sig själva och sina efterkommande. Det går inte att snabbt sluta släppa ut dessa växthusgaser utan förödande konsekvenser för världens ekonomi.

Ett annat sätt att se det är att det spelade ingen roll om freonerna verkligen skadade ozonskiktet eller inte. Det var ändå ekonomiskt acceptabelt att sluta med dem, för säkerhets skull. När det gäller klimatfrågan spelar det ingen roll om växthusgasutsläppen skapar stora klimatförändringar eller inte. Konsekvenserna av att försöka snabbt sluta med utsläppen är ändå större och värre än vad stora klimatförändringar skulle vara. Några ekonomiskt acceptabla åtgärder som kan göras för säkerhets skull, och innebär stora utsläppsminskningar, finns inte.

De som propagerar för en snabb minskning av användandet av fossila bränslen är inte alls några moraliskt högstående människor som arbetar för mänsklighetens och framtida generationers bästa. Tvärtom propagerar de för en ekonomisk katastrof och att framtida generationer ska få det mycket sämre än dagens. Vad de än tror om sig själva, är de onda människor.

Inga har drabbats av några utsläpp av växthusgaser. Det är obevisat att dessa utsläpp har lett till några negativa konsekvenser någonstans. Det skulle ha varit negativt om de hade lett till mer torka, fler översvämningar och fler stormar, men dessa förändringar har till stora delar inte ens inträffat. Det är meningslöst att diskutera orsaker till förändringar som inte har inträffat.

Däremot har vi sett positiva effekter av utsläppen av växthusgaser. Världen har blivit grönare tack vare en ökande koldioxidhalt i atmosfären. Världens livsmedelsproduktion har mångdubblats de senaste drygt 50 åren. Det beror visserligen på många faktorer, men en ökande koldioxidhalt är ett av bidragen. Om utsläppen har bidragit till en del av den globala uppvärmningen, är det också en positiv effekt. Den lilla uppvärmningen har haft flera positiva effekter, men knappt några negativa.

Den som bryr sig om kommande generationer, och de fattiga i dagens värld, är definitivt inte för drastiska klimatåtgärder, utan tvärtom motståndare till sådana åtgärder. Kommande generationer och dagens fattiga skulle drabbas hårt av försök att snabbt avveckla användandet av fossila bränslen. Kommande generationer skulle definitivt inte tacka dagens för beslut som innebär en förstörd framtid.

Det stora hotet är inte klimatförändringar. Det stora hotet är drakoniskt dyra åtgärder för att förhindra klimatförändringar. Dessa åtgärder kan mycket väl vara helt verkningslösa, och ger i alla fall värre konsekvenser än det problem de påstås lösa.

Det är vansinne att på allvar överväga sådana åtgärder. Det är dags att sluta med det vansinnet. Och det är dags för psykologerna att analysera varför så många är beredda att acceptera vansinnet.

2 Kommentarer

Ännu en sammanfattning

Svenska medier rapporterade igår att IPCC offentliggjort en ny rapport, denna gång från WGIII. Fast egentligen handlar det väl om en ny sammanfattning, medan den egentliga rapporten kommer om några månader.

Någon hade lyssnat på radio strax före presskonferensen och hört en svensk radioreporter rapportera att bara 5 journalister fanns på plats. Tre av dem svenskar!

När jag ser vad svenska medier rapporter om sammanfattningens innehåll, undrar jag om IPCC:s olika arbetsgrupper verkligen vet vad de andra håller på med? Eller motsäger de varandra?

WGI, arbetsgrupp 1, har till exempel erkänt att den globala uppvärmningen har tagit en lång paus, om än motvilligt och på ett sätt som verkar avsett att misstolkas. De andra två arbetsgrupperna verkar i stället utgå från att den globala uppvärmningen fortsätter i minst samma takt som 1975-2000.

I sin specialrapport om extremväder, SREX, konstaterade IPCC att det finns få fall av ökande extremväder. Stormarna har till exempel inte alls blivit vanligare, och förutspås inte heller bli det i framtiden. Tvärtom, förmodas de bli något ovanligare. De andra två arbetsgrupperna verkar utgå från att extremväder av alla former blir allt vanligare.

WGI anser det osannolikt att världen kommer att bli fyra grader varmare, i alla fall till 2100. De andra två arbetsgrupperna verkar utgå från att världen kommer att bli minst fyra grader varmare om inte utsläppen av växthusgaser snabbt minskas.

Tydligen tror WGIII, arbetsgrupp 3, att drastiska åtgärder för att snabbt minska utsläppen av växthusgaser kommer att kosta 0,06 % av världens totala BNP varje år. De har nog räknat några storleksordningar fel där. Det kommer snarare att kosta 60 % av världens totala BNP, eller mer. Hur skulle drygt 80 % av världens energibehov snabbt kunna avvecklas utan att det får allvarliga, ekonomiska konsekvenser?

Ledarredaktionerna på tidningarna ska väl också kommentera det senaste från IPCC, men än har jag sett bara två göra det. Först ute var tydligen Ingrid Runsten på Helsingborgs Dagblad. Där finns inga självständiga tankar, utan sammanfattningens påståenden vidareförmedlas okritiskt. Om det nu är sammanfattningens. När det gäller sammanfattningen från WGII, kunde jag snart konstatera att journalister och debattörer började påstå att där står saker som inte står där. Jag borde väl inte ha blivit förvånad, men blev det ändå.

Jag har inte haft lust att läsa sammanfattningen från WGIII, och frågan är om jag får det.

Den värsta i den värsta samlingen, alltså Aftonbladets Eva Franchell, kan naturligtvis heller inte låta bli att skriva om det. Hon har ingen lust att lära sig något om klimatfrågor, men däremot stor lust att skriva okunniga inlägg.

Stormar, orkaner, torka och hetta ska öka, menar hon visst. Eller menar hon att de redan ökar? Trots att IPCC själv, tidigare i alla fall, har sagt att stormar och orkaner inte har blivit vanligare. Ja, de förväntas heller inte bli vanligare om uppvärmningen tar fart igen. Vilket Franchell skulle veta om hon ägnade några minuter åt faktakontroll. Men det är väl ett ord som hon aldrig har hört talas om.

Hetta har blivit vanligare, om vi menar dagar med extrem värme. Å andra sidan har dagar med extrem kyla blivit färre. Sammantaget är det positivt för människors hälsa, eftersom kyla är dödligare än värme, och värme dessutom är lättare att anpassa sig till än kyla. En värmebölja i Stockholm slår hårdare än en värmebölja i Aten, för i Aten är invånare vanare vid värme. Det är dessutom svårt att döda en annars frisk människa med värme av den sort som är rimlig i en värmebölja. Däremot är det lätt att döda henna med kyla, till och med när kylan inte är särskilt extrem. Släng bara ut henne i kylan i alltför lite kläder och hon kommer att dö om hon inte kommer in i värmen eller får på sig mer kläder.

Någon forskare (?) som heter Thomas Sterner har tydligen deltagit i arbetet med rapporten och sammanfattningen från arbetsgrupp 3. Eftersom han är svensk, har han fått uttala sig i många tidningar. Han har dessutom fått in en debattartikel i DN.

Han är i alla fall ärlig nog att beskriva skrivandet av sammanfattningen som en politisk process, där formuleringar har fattats genom diskussioner (och omröstningar) och inte baserat på vetenskap.

Han tycker att Sverige är ett föredöme, genom sin koldioxidskatt. Sverige har lyckats förena ekonomisk tillväxt och minskning av koldioxidutsläppen. Det beror dock inte så mycket på koldioxidskatt, som att vi har gott om vattenkraft, att kloka politiker för flera årtionden sedan beslutade att satsa på kärnkraft, samt att fjärrvärmen har byggts ut i svenska städer.

Det sistnämnda är ett bra exempel på att det är bra att energibehoven ordnas genom produktion på några få, stora enheter i stället för att decentraliseras till många, små enheter. Ändå förespråkar så många motsatsen: Att elproduktionen ska decentraliseras och nästan varje hushåll vara elproducent. Vilket sannolikt bara leder till resursslöseri, ökad miljöpåverkan, ineffektivitet och ökande elpriser.

Somliga debattörer hävdar dessutom att Sveriges koldioxidutsläpp inte alls har minskat. Vi importerar varor från alla länder. Egentligen har vi exporterat produktion och koldioxidutsläpp, mena dessa debattörer. Utsläppen från importerade varor borde helt och hållet räknas som gjorda i Sverige, menar de. Jag begriper inte alls hur de tänker, om de alls gör det. Produktionen borde väl ha positiva effekter också där den görs, och inte bara i Sverige? Då ska väl inte alla utsläpp som produktionen orsakar anses vara gjorda i Sverige?

Även när det gäller klimatpolitik, borde verkligheten styra. Den verklighet som säger att någon klimatkatastrof inte syns till. Den verklighet som säger att den globala uppvärmningen inte alls följer utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser och att den till och med har avstannat. Den verklighet som säger att nästan alla klimatmodeller har för mycket uppvärmning och att klimatkänsligheten sannolikt är låg. Vilket i sin tur betyder att det inte ens kan bli någon klimatkatastrof orsakad av människors utsläpp av växthusgaser.

Denna verklighet säger dessutom att vi är för beroende av fossila bränslen för att kunna avveckla dem och att inga vettiga alternativ finns.

Tydligen säger i alla fall denna, senaste publikation från IPCC att det kan vara bra att satsa på kärnkraft och att ersätta kol med naturgas från fracking. Det lär reta gallfeber på alla miljöflummare. Vilket vi andra kan strunta i. Kärnkraft och fracking är utmärkta exempel på att använda försiktighetsprincipen som den ska tolkas, inte som miljöflummarna vantolkar den.

Lämna kommentar

14 enkla steg

Vad skulle kunna få mig att sluta vara skeptisk och bli en klimathotstroende?

Jag har svårt att tänka mig någonting alls. I alla fall någonting som kan inträffa under min livstid. Jag finner det omöjligt att jag någonsin skulle kunna anse det vara bättre att föröda världsekonomin än att låta klimatförändringar ske och anpassa sig till dem.

Joanne Nova har också funderat över frågan, och skrivit ett blogginlägg som är bra och värt att presentera på svenska.

Precis som jag, anser hon tydligen att Katastrofal Antropogen Global Uppvärmning är en religion. Hon har hittat tio dogmer i denna religion:

  1.  Världen blev varmare under 1900-talet.
  2.  Världens värms upp just nu.
  3.  Den globala uppvärmningen kommer att fortsätta i framtiden.
  4.  Denna uppvärmning är ovanlig, onaturlig och utan motstycke.
  5.  Denna uppvärmning är generellt en dålig sak.
  6.  Denna uppvärmning orsakas främst av en ökande koldioxidhalt i atmosfären.
  7.  Mänskliga koldioxidutsläpp är huvudorsaken till uppvärmningen.
  8.  Människor kan minska de globala koldioxidutsläppen.
  9.  En ansenlig mängd uppvärmning kan undvikas om människor minskar sina koldioxidutsläpp.
  10. Mängden av minskning av koldioxidutsläppen som skulle uppnås genom att genomföra en koldioxidskatt skulle minska den globala uppvärmningen med så mycket att det är värt de ekonomiska plågorna som skulle inträffa genom att införa koldioxidskatten.

För att vara klimathotstroende, måste man tro på alla tio dogmerna. Skepticism mot bara en av dogmerna, innebär skepticism mot hela religionen.

Det är bara den första dogmen som är uppenbart sann och som i stort sett alla håller med om. De troende försöker få det till att tro på första dogmen innebär tro på hela religionen, men det finns alltså, enligt Joanne Nova, nio dogmer till att omfamna för den som vill vara en klimathotstroende.

Den tionde dogmen är definitivt inte korrekt. Kostnaden för en koldioxidskatt är inte värt sitt pris. Det är till och med osäkert om den minskar någon global uppvärmning.

Den åttonde dogmen är i och för sig sann i teorin, men på grund av att den tionde är falsk, blir i praktiken effekterna för stora för att någon större minskning av koldioxidutsläppen ska kunna ske.

Den fjärde dogmen är också direkt fel. Den uppvärmning som vi har sett sedan 1800-talets mitt avviker inte från vad diverse indikatorer säger har hänt tidigare, när människor omöjligt kan ha påverkat klimatet. Det finns ju nästan inga mätningar av väder före ungefär 1850, men en hel del indikatorer som kan användas för att uppskatta temperaturer, nederbörd, förekomst av torka och översvämningar, och en del annat.

Hon presenterar också 14 stycken enkla steg som en troende måste ta för att kunna övertyga henne om att tron är riktig. Och antagligen inte bara henne, utan de flesta skeptiker:

  1. Sluta göra förutsägelser som inte blir verklighet.
  2. När du gör en förutsägelse, säg inte bara att något ”kan” inträffa.
  3. Lev inte ditt liv som om du inte tror på ett ord av vad du säger.
  4. Stoppa hatet.
  5. Sluta undvika debatt.
  6. Svara på frågor.
  7. Sluta njuta av katastrofer.
  8. Använd inte felaktiga argument.
  9. När du har fel, erkänn det och be om ursäkt.
  10. Sluta påstå att 97 % av forskarna är eniga om att människor signifikant värmer världen.
  11. Sluta ljuga. Om du tror att det är OK att ljuga för en god sak, har du fel.
  12. Tillrättavisa andra klimathotstroende om de beter sig ovetenskapligt.
  13. Sluta att skylla allt på Global Uppvärmning.
  14. Varför är de enda lösningarna alltid Den Stora Starka Statens ”progressiva” politik?

Hon ger också exempel på var och en av de 14 punkterna. Vi har väl alla till exempel märkt att vissa personer säger att flyg bidrar till katastrofala klimatförändringar och att flygandet måste minska, samtidigt som de flyger runt omkring i världen för att delta i konferenser eller hålla föredrag.

Vissa av stegen borde gälla också andra än klimathotstroende. Hur skulle det till exempel se ut om vindkraftsanhängare och kärnkraftshatare skulle börja följa punkterna 8 och 11?

Nej, det kommer inte att hända. Vare sig klimathotstroende, vindkraftsanhängare eller kärnkraftshatare kommer att börja följa dessa råd om hur de ska övertyga meningsmotståndare. De kan inte, för då tvingas de själva ändra ståndpunkt, i stället för att omvända någon till sin tro. De bryr sig inte om fakta och de bryr sig inte om sakargument. De vill leva kvar i sin tro, och anser tydligen att känsloargument, personangrepp, åberopande av verkliga eller påhittade auktoriteter, och andra felaktiga sätt att argumentera, kan övertyga. I själva verket övertygar det bara de som redan är övertygade, eller ligger nära gränsen för att bli det. Vi som har tagit reda på fakta, blir föga imponerade av de troendes metoder och bisarra försök att argumentera. Omvända blir vi definitivt inte.

2 Kommentarer

Vad kommer barnbarnen att tycka?

Klimatdebatten förs minsann inte bara på debattsidor och ledarsidor. Den förs även på kultursidor. Där är den ungefär lika ensidig som på ledarsidorna, och förmodligen av liknande anledningar. Kulturpersonligheter är vanligen naturvetenskapliga analfabeter, med små möjligheter att sätta sig in i klimatvetenskapen och ännu mindre vilja. Detsamma gäller för ledarskribenter. På debattsidor dyker då och då upp människor som kan en del. Och därmed är kritiska till larmandet om en kommande klimatkatastrof.

På DN:s kultursidor har den brittiska författaren Zadie Smith fått in en lång, översatt drapa till klimathotets ära. Att nästan ingenting stämmer, bryr hon sig väl inte om. Eller begriper inte ens. I brist på egna kunskaper, har hon litat på de värsta av de värsta när det gäller att sprida desinformation.

Mötte jag henne, skulle jag kunna säga: ”Jag fattar mycket väl vad som håller på att hända, medndet gör inte du. Du har inga kunskaper alls, medan jag har läst massor av artiklar och flera av IPCC:s publikationer.”

Klimatet har alltid förändrats, men enskilda fall av extremväder är inget bevis för klimatförändringar. Det nya normala existerar inte utanför de klimathotstroendes fantasivärld. Det är ingenting onormalt med väder och klimat i dagens värld. Vi ser ingenting som inte har funnits tidigare och i många fall är påstådda förändringar rena myter.

Sedan 1800-talet har vi haft en liten och långsam uppvärmning av världen, men ingenting utöver vad som har förekommit tidigare, enligt vad som går att utröna från temperaturindikatorer. Det är inte en uppvärmning som ger någon anledning till oro, egentligen. Särskilt inte som den har stannat av till en takt som inte går att skilja från noll. De klimathotstroende försöker dock skapa panik av denna måttliga uppvärmning. De gör så framför allt genom att hävda att det blir mycket mer och snabbare uppvärmning snart. Vilket de har fått från klimatmodeller som inte klarar just några tester mot verkligheten. Bland annat har praktiskt taget alla klimatmodeller överskattat den globala uppvärmningen de senaste årtiondena. Det är ganska enkelt att dra slutsatsen att modellmakarna överskattar koldioxidens påverkan på klimatet. Den enkla förklaringen passar dock inte de klimathotstroende, för då har de inget klimathot att försöka skrämmas med längre.

Det faktum att klimatet alltid förändras och att människor minns sämre än de tror, kan förklara alla fall av ”det är inte som det brukade vara”. Sådana fall är ingalunda bevis för att klimatet är i olag.

Smith verkar begripa att de dickenska, snörika jularna till stora delar är villfarelser. Snöfattiga jular var vanliga i England även på 1800-talet. Hon lyckas tydligen inte inse att det gäller många andra av de påstådda förändringar hon verkar oroad över.

Varför skulle vi längta tillbaka till den tid då Themsen frös till åtminstone ibland? Det var en kall och hård tid för mänskligheten. Sedan dess har vädret blivit bättre, och inte sämre.

Klimathotstron är verkligen en religion, utan vetenskapligt stöd. En gång fanns möjligheten att den skulle kunna få vetenskapligt stöd, men det blev inte så. Klimatmodellerna misslyckades, extremvädret har till stora delar låtit bli att öka, uppvärmningen har stannat av och havsytan stiger inte i någon onormal takt. Denna havsyta som för övrigt har varierat med hundratals meter genom geologiska eoner. Och nu vill de klimathotstroende att vi ska förfäras över att den stiger med 3 millimeter per år, vilket eventuellt kan öka till 4 mm/år mot slutet av århundradet.

Särskilt mycket utrymme för en ökande takt finns inte. De stora, landbundna glaciärer som fanns i slutet av senaste istiden finns helt enkelt inte nu. Istäckena på Antarktis och Grönland är tämligen stabila och inte särskilt temperaturberoende. Ja, på Antarktis borde det bli mer is om den globala uppvärmningen tar fart igen. Detta eftersom uppvärmning borde leda till mer nederbörd nära polerna och på Antarktis faller den nederbörden som snö. Snön blir så småningom is som läggs till glaciärerna. Antarktis behöver bli tiotals grader varmare för att istäcket ska börja minska, och så mycket uppvärmning kan helt enkelt inte människors utsläpp av växthusgaser orsaka.

Det är egentligen rent löjligt att kalla stormen Sandy för en superstorm. Sedan början av 1900-talet, har mer än 200 orkaner varit starkare än Sandy. Sandy var en ganska svag orkan när den drog norrut för att försvagas ytterligare lite innan den drog in över ett New York som inte var förberett, trots att staden borde ha varit det. Svåra stormar har nämligen drabbat trakten förr, och kommer att göra det igen, oavsett klimatförändringar eller inte. Inga klimatåtgärder i världen kan hindra att New York drabbas av stormar ibland. Lokala makthavare kan dock se till att följderna blir små. Men då gäller det att inse att ansvaret ligger just på lokal nivå, och att minskningar av växthusgasutsläppen i världen inte ger något skydd mot stormarna.

Jag vet inte vad för någonting allvarligt Smith inbillar sig kommer att hända omkring 2050. Inbillning är det i alla fall. Förändringarna går långsamt eller sker inte alls. 2050 ligger bara 36 år in i framtiden. Har vissa solforskare rätt, kommer det att bli 36 ganska kalla år. Någon våldsam uppvärmning är i alla fall inte att vänta. Sedan globala medeltemperaturer började att beräknas utifrån satellitdata, har uppvärmningstakten i genomsnitt varit 0,14 grader per årtionde. Tar uppvärmningen fart igen, och når upp till den takten, kommer världen att bli en halv grad varmare till 2050. Vilket inte är någon katastrof. En halv grads avkylning skulle vara närmare en katastrof.

Varför tror så många att våra barnbarn kommer att bli glada om vi idag beslutar oss för att föröda världsekonomin för att lösa ett problem vars existens är obevisad? Drakoniskt dyra klimatåtgärder är värre än flera graders uppvärmning. Drakoniskt dyra klimatåtgärder kommer att kosta ungefär 80 % av världens totala BNP. I alla fall om tanken är att helt stoppa de utsläpp av växthusgaser som vissa inbillar sig är på väg att orsaka en klimatkatastrof. Flera graders uppvärmning kommer att kosta ungefär 20 % av världens totala BNP, enligt den (ö)kända Sternrapporten. Det borde vara självklart att en kostnad på 20 % av BNP är att föredra framför en kostnad på 80 % av BNP. Ändå är så oerhört många beredda att välja 80 %-vägen. Varför? Och varför tror de att de hjälper sina barnbarn genom att propagera för den vägen?

Den som verkligen vill sina, och andras, barnbarn väl, är naturligtvis motståndare till drakoniskt dyra klimatåtgärder, vars effekt på klimatet till och med är osäker. Det är snarare motbevisat än troligt att utsläpp av växthusgaser leder till stora klimatförändringar. Genom drakoniska klimatåtgärder undviks ingen katastrof, utan inleds i stället marschen mot en säker katastrof.

För övrigt är avkylning ett större problem än uppvärmning. Den troligaste klimatkatastrofen är en ny istid, vilket bara kräver en avkylning på några grader. För att en global uppvärmning ska kunna bli katastrofal, behöver den sannolikt vara uppåt tio grader.

Det är verkligen märkligt att så många vill kasta in världen i ett ekonomiskt kaos med garanterat förödande konsekvenser för att undvika en global uppvärmning som knappast kan bli särskilt farlig. Och i alla fall inte lika farlig som den ekonomiska kollapsen som följer på drakoniska klimatåtgärder.

Lika märkligt är det att så många vill skriva om sådant de inte begriper, inte har några kunskaper om och till och med har små möjligheter att begripa något om. Författare, agronomer och andra kan väl hålla sig till vad de begriper och låta bli att ge sig in en klimatdebatt där de bara visar sina okunskaper?

Jag skulle helst slippa lägga mig i klimatdebatten, men så länge desinformatörerna fortsätter och makthavarna inte lyssnar på de verkliga experterna, tänker jag fortsätta.

Lämna kommentar

En av världens främsta klimatforskare

Igår uttryckte jag starka misstankar om att Åsa Romson och andra miljöpartister ljuger en del, till exempel om att världens främsta klimatforskare har gjort alarmistiska uttalanden.

En av dessa världens främsta klimatforskare torde vara Lennart Bengtsson, som har varit med om att skriva åtskilliga klimatvetenskapliga artiklar och i flera internationella samarbeten inom klimatforskningen.

I Dagens Industri återfinns en intervju med honom, där vi kan se vad en av världens främsta klimatforskare vet och tycker. Och det är väldigt långt ifrån vad miljöpartisterna påstår att världens främsta klimatforskare hävdar.

För den, som till skillnad mot miljöpartister, har satt sig in i klimatvetenskapen, är Bengtssons påstående inte alls överraskande eller märkliga. När det gäller fakta, återfinns de också i IPCC specialrapport om extremväder och/eller i senaste rapporten från WGI, som sysslar med själva vetenskapen. Den som har trott på svenska mediers och miljöaktivisters bild av vad som händer med världens klimat, blir däremot säkert förvånad och kanske till och med väljer att inte tro på Bengtsson.

När det gäller de åsikter han framför, är de helt rimliga att dra utifrån vad mätningar och observationer av klimatet säger. Det är helt enkelt ingen fara och det finns inget behov av snabba och drastiska klimatåtgärder. Den globala uppvärmningen har gått sakta, och på senare tid saktat in till en takt som inte går att skilja från noll. De närmaste årtionden är det osannolikt att vi kommer att få se en kraftig uppvärmning. Blir det någon uppvärmning alls, stannar den nog på under 2 grader fram till 2100.

Det är heller ingen stor fara med havsnivåhöjningen, som sker i ganska långsam takt.  De områden som skulle kunna drabbas, kan lära av Nederländerna, som i århundraden har kämpat mot att havet har höjt sig relativt landet. Bangladesh är dessutom inte hotat alls, eftersom allt slam som förs med till floddeltat ökar landets yta. Likaså är små öriken bestående av korallöar inte hotade, eftersom korallrev och -öar är dynamiska formationer som följer med i havsytans svängningar. Annars skulle faktiskt korallrev ha upphört att existera för länge sedan.

Bengtsson har egentligen nått pensionsåldern, men fortsätter ändå att arbeta. Kanske är det hans ålder som gör att han på senare tid har uttalat sig alltmer kritiskt till klimatalarmismen? Han har ingen karriär och inga forskningsanslag att förlora på att tala klarspråk om hur det verkligen ligger till med världens klimat.

Hans budskap ogillas naturligtvis av de klimathotstroende, och speciellt den alarmistiska minoriteten bland de troende. Några sakargument som talar emot Bengtsson kan de inte uppbringa. De kan möjligen hänvisa till resultat från klimatmodeller, men alltfler inser att dessa modeller inte alls beskriver verkligheten bra. Snarare tvärtom.

Annars får de troende ignorera Bengtsson, hålla tyst och hoppas att hans visdomsord snart är glömda. Eller ta till sin gamla vana med personangrepp. Går det inte att vederlägga motståndarens argument, kan man försöka med att så tvivel om personens karaktär.

Svenska journalister borde skämmas, eftersom de nästan konsekvent vägrar att ge en korrekt bild av klimatfrågan. Fast det gör de inte. En majoritet av dem är miljöpartister eller vänsterpartister och står för ideologier som aldrig har tvekat att vara vårdslös med sanningen i sin propaganda.

Ett av riksdagspartierna har alltså företrädare som tycks ljuga rent ut om vad forskare påstår. Är inte det anmärkningsvärt? Detta parti har dessutom en EU-parlamentariker som ljuger om genteknik och genmodiferade grödor och deras följder.

Ska vi verkligen rösta in folk som ljuger till EU-parlamentet och till riksdagen?

Lämna kommentar

Notoriska lögnhalsar?

Det verkar faktiskt som om miljöpartister ljuger en massa. Jag har svårt att dra någon annan slutsats. Åsa Romson är till exempel undertecknare av ett debattinlägg som med små variationer återfinns i flera svenska tidningar, som Helsingborgs Dagblad, med någon lokal miljöpartist som andra undertecknare.

I versionen i Helsingborgs Dagbladet står det till exempel ”Beskeden från världens främsta klimatforskare börjar likna ett skräckfilmsmanus. De räknar med att klimatförändringarna kommer att leda till kraftigt minskad matproduktion, ökad svält, stigande havsnivåer, fler konflikter och hundratals miljoner människor på flykt.” I andra versioner har kanske något enstaka ord ändrats, men andemeningen är densamma.

Såvitt jag kan se är påståendet en ren lögn. Ingen av världens främsta klimatforskare tycks ha påstått något sådant,  bortsett från att ingen kan förneka att havsnivån långsamt stiger. I alla fall om man med framstående klimatforskare menar sådana som har fört klimatforskningen framåt på något sätt, till exempel med nya analysmetoder, bättre mätmetoder eller intressanta delteorier. Sedan kan man kanske med framstående klimatforskare mena någon som uttalar just det som Romson med partivänner hävdar, men då handlar det om en definition på ”framstående forskare” som inte skulle gå hem inom något annat forskningsområde.

Romson, tillsammans med Isabella Löwin, har också skrivit en slutreplik på en replik av moderaten Christer Fjellner som helt riktigt påpekade att Miljöpartiet vill slösa bort resurser i onödan.

Löwin och Romson skriver ”Ny kärnkraft är allt annat än kostnadseffektiv, den är svindyr och fortfarande osäker.” Vilket också verkar vara en ren lögn. Kärnkraft är fortfarande det säkraste energislaget, trots vad som hände i Fukushima. De två dödsfallen där ändrar inte statistiken tillräckligt mycket för att något annat energislag ska kunna gå förbi och bli säkrare.

Olkiluoto II, den reaktor som är under byggnad i Finland har i och för sig blivit både försenad och dyrare än förväntat. Men, som jag påpekade i ett tidigare inlägg, borde kostnaden för byggandet och räntekostnader ändå bara bli ungefär 20 öre/kWh.

Det finns olika analyser av vad el från olika energislag kostar. En har till exempel gjorts av IEA, som borde vara experter på just energi. Vid 5 % ränta, är kärnkraft alltid billigare än vindkraft och gaskraft, och ibland billigare än kolkraft. Vid 10 % ränta, är den jämförbar med kolkraft och gaskraft och för det mesta billigare än vindkraft. En analys gjord vid Göteborgs Universitets Handelshögskola, visar att kärnkraft för det mesta är billigare än vindkraft. Före skatter och subventioner, det vill säga. Politikerna har ju fått för  sig att de miljöförstörande, farlig, resursslösande, dyr vindkraft ska subventioneras och säker, resurssnål kärnkraft straffbeskattas. Ytterligare en analys, tydligen gjord av en anställd vid Vattenfall, visar också att kärnkraft är billigare än miljöflummarnas favoritenergislag, vindkraft, solel, bioenergi och vågkraft.

Olkiluoto II är dessutom en av de första reaktorerna av en ny typ, EPR, och det är inte märkligt om det blir problem med en teknik som inte tidigare har prövats praktiskt. När de första väl är klara och i drift, borde viktiga lärdomar ha vunnits, så att kommande EPR-reaktorer kan byggas snabbare och billigare. Jämför det med väderkvarnar, som befanns odugliga för länge sedan och övergavs. Och då inte bara som sädmalare, utan också som elproducent. Det är inget nytt att försöka använda väderkvarnar som elproducent. De försöken inleddes redan i slutet av 1800-talet och ledde aldrig till någonting som fungerade acceptabelt. Så fort det går att använda något annat energislag, blir vindkraften utkonkurrerad, om den inte får subventioner.

De två miljöpartister tror sig veta hur mycket koldioxid det går att släppa ut utan att världen blir mer än två grader varmare. Eller rättare sagt tror de sig veta att klimatforskarna vet det. Hur nu klimatforskarna skulle kunna veta det, när de är djupt oense om hur stor klimatpåverkan koldioxidutsläppen har.

De två miljöpartisterna fabulerar om smart förnybar energi som har framtiden framför sig, slippa importberoende av fossil energi och nya gröna tillväxtbranscher. Vad menar de då? Vindkraft hör till det förflutna och väderkvarnarna borde aldrig ha tillåtits återkomma, inte ens som förvuxna försök att producera el, vilket de är ännu sämre på än på att mala säd. Grön teknik klarar inte att stå på egna ben, utan behöver subventioner som kostar stater massor av pengar, och som dessa stater i all större grad inser att de inte har råd med. Opålitliga energislag, som sol och vind, behöver massor av reglerkraft. De flesta länder har knappt någon vattenkraft alls, och behöver använda kol eller naturgas för reglerkraften. Vilket ofta innebär import. Med ökad satsning på sol och vind, följer också ökad import av kol och gas. Såvida vi inte börjar med fracking, men det är miljöflummarna, som miljöpartister, motståndare till. Vad är det förresten för smart med att satsa ändliga resurser och pengar på energislag som producerar så sällan att deras reglerkraft producerar mer?

Hur Ecofys har lyckats komma fram till att Miljöpartiets klimatförslag skulle kunna leda till minskad fossilimportnota är en gåta. Eller är det ytterligare en miljöpartistisk lögn? För övrigt kostar Miljöpartiets förslag så oerhört mycket pengar i subventioner, konkursade företag, förlorade jobb och andra konsekvenser, så att det mer än väl skulle uppväga en minskad fossilimportnota, även om en sådan skulle finnas.

Miljöpartiet är inte alls ansvarsfullt och vill kommande generationer ont, genom att ge dem en värld som är mycket sämre än dagens.

Lämna kommentar

Miljöpartiets politik är verkligen inte trovärdig

Det här borde inte behöva påpekas, men: Att ett parti har miljö i partinamnet, betyder nödvändigtvis inte att det har en politik för bra miljö. Att ett parti är berett att satsa mer pengar än alla andra partier på påstådda miljöproblem, innebär inte nödvändigtvis att det har bästa miljöpolitiken.

I Sverige är det tvärtom, vilket i alla fall moderaten Christer Fjellner har insett.

Vi har i riksdagen ett parti som heter Miljöpartiet. Och som står för den sämsta miljöpolitiken av alla riksdagspartier. MP vill att vi satsa enorma resurser på överdrivna eller påhittade problem. Vilket naturligtvis tar resurser från verkliga problem. MP vill att vi snabbt ska avveckla kärnkraft, som är ett säkert och miljövänligt energislag. Vad vi än ersätter med, kommer fler människor att dö för att tillfredsställa vårt energibehov, och miljöpåverkan kommer antagligen att öka.

Resurser bör användas så effektivt som möjligt. Det borde vara självklart, men i alla fall Miljöpartiet håller inte med. De vill slösa bort resurser. Till exempel försöka ersätta kärnkraft med vindkraft är slöseri med stål, betong och pengar. För att producera 1 TWh el, använder vindkraft betydligt mer stål och betong än kärnkraft. Dessutom kostar den samhället mer.

Otroligt nog vill tydligen Socialdemokraterna också slösa bort resurser. De tar inte avstånd från Miljöpartiets förslag, utan står delvis för samma politik och kan tänka sig ett regeringssamarbete med partiet. Tidigare generationer av socialdemokrater vill utveckla välfärden. De vänder sig väl i sina gravar när de ser att nuvarande generation vill avveckla den och samarbete med ett parti som är fientligt inställt till utveckling och teknik.

Inte ens alla moderater verkar begripa att Miljöpartiet absolut inte går att samarbeta med när det gäller energi, ekonomi och miljö.

Det behövs fler politiker som Fjellner. I alla partier som inte har miljö i namnet.

Lämna kommentar

Det är svårt att sia, särskilt om framtiden

Sammanfattningen av IPCC:s WGII:s rapport presenterades i måndags. Många kommenterar den, men få av dem verkar ha läst den. I alla fall uttrycker de betydligt mer säkerhet än vad som finns i sammanfattningen.

Kommentarerna finns minsann inte bara på nyhetsplats, ledar- och debattsidor. Även på kultursidorna, går de att hitta, som när Anders Ekström och Henrik H Svensen skriver på DN Kultur.

Som så många andra debattörer försöker de insinuera att tyfonen Haiyan berodde på global uppvärmning orsakad av mänskligheten utsläpp av växthusgaser. Och de hävdar att de klimatrelaterade naturkatastroferna blir fler.

För två år sedan publicerade IPCC sin specialrapport om extremväder, SREX. Inte många verkar känna till vad där står om tropiska cykloner, som tyfoner. Deras frekvens förutspås bli oförändrad eller minska. Förutsägelsen är alltså inte att de blir vanligare. Det finns heller inga hållbara bevis för att de har blivit vanligare. Förbättrade observationsmetoder har gjort att små, tropiska cykloner som tidigare lätt missades nu nästan säkert upptäcks.

SREX anger också att de tropiska cykloner förväntas bli starkare. Alla dessa förutsägelser om tropiska cykloner förutsätter dock att världen blir varmare. Som bekant(?) har uppvärmningen tagit en lång paus. Det är inte alls säkert att den kommer att starta igen, för klimatkänsligheten är sannolikt mycket mindre än i de klimatmodeller vars resultat IPCC använder. Med låg klimatkänslighet, kan en ökande koldioxidhalt inte orsaka särskilt mycket uppvärmning och naturliga faktorer kan lätt ha större effekt än koldioxidens lilla.

Vad säger SREX om andra sorters extremväder då? Jo, bland annat det sannolikt har skett en ökning av antalet extremt varma dagar och en minskning av antalet extremt kalla dagar, i alla fall i Nordamerika och Europa.

Översvämningar nämns redan på sidan 8 i SREX, där det står att inte mycket bevis finns för förändringar, på grund av begränsat med mätningar och oklar påverkan av landförändringar och ingenjörsskap, och att det finns liten enighet om dem.

När Ekström och Svensen skriver att vi dagligen matas med bilder av översvämningar, extremtemperaturer och orkaner, är det minst sagt en överdrift. Det är inte ens bevisat att det har varit någon ökning av någon av dessa tre typer av extremväder. Ökningen av antalet extremt varma dagar kan ju ha kompenserats helt, eller ännu mer, av minskningen av antalet extremt kalla dagar. Fast kanske Ekström och Svensen bara räknar extremt varma dagar som extremtemperaturer?

Det som har normaliserats är att vi får rapporter från nästan varje naturkatastrof, hur liten den än är. Så var det inte i början av 1900-talet. Rapporteringsgraden för naturkatastrofer har ökat, vilket jag har påpekat många gånger. Det visas till exempel av att antalet rapporterade naturkatastrofer på grund av jordbävningar och vulkanutbrott har ökat kraftigt, trots att det inte finns någon fysikalisk anledning att tro att Jordens inre har blivit mer aktivt. När andra typer av naturkatastrofer tycks öka i samma takt som de som orsakas av jordbävningar och vulkanutbrott, är det ett tecken på att ingen verklig ökning har skett. Det är bara viljan och förmågan att rapportera dem och sprida informationen om dem som har ökat.

När det inte finns några bevis för att naturkatastrofer har blivit vanligare, finns naturligtvis heller inga bevis för att människor har orsakat dem. Eller i alla fall orsakat orsaken till någon naturkatastrof. Människors agerande kan förvärra naturkatastrofer. Typexempel är hur Katarina drabbade New Orleans och Sandy New York. I bägge fallen hade makthavarna underlåtit att bygga tillräckligt mycket skydd mot vågar och vind, och att underhålla de skydd som fanns. När sedan naturkatastrofen är ett faktum, skyller de på utsläpp av växthusgaser, fast det är de själva, och deras företrädare på höga poster, som bär den största skulden.

Det är synnerligen tveksamt om drastiska åtgärder för att försöka minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser kommer att förhindra en enda storm, en enda översvämning eller en enda värmebölja. Även om de i det sistnämnda fallet möjligen kan göra värmeböljan mindre intensiv.

Däremot är det självklart att åtgärder för att se till att de fattigaste länderna blir rikare, och det helst snabbt, kommer att ge dem betydligt bättre möjligheter att klara naturkatastrofer. Sådana åtgärder är förmodligen raka motsatsen till åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. Snarare kommer de att öka utsläppen.

Det är också självklart att det alltid är bra att förbereda sig innan naturkatastrofen slår till, och se till skydd byggs och underhålls. Det är ingen bra idé att göra som i New Orleans eller New York. Eller som i England, där översvämningar nyligen fick betydligt värre konsekvenser än de kunde ha fått. Myndigheter hade inte tömt kanaler och vattendrag så mycket som möjligt trots en korttidsprognos om ihållande regn. I stället valde de att tro på en långtidsprognos om extremt lite nederbörd och risk för vattenbrist. Dessutom hade de underlåtit att muddra. Igenväxta kanaler och vattendrag klarar naturligtvis inte lika stora vattenmassor som innan de tilläts växa igen, och mer vatten än nödvändigt rinner ut på gatorna och in i folks hus.

För att rätt kunna lösa ett problem, gäller det att rätt utröna orsakerna till det. Den som tror att naturkatastrofer i allt större grad orsakas av människors utsläpp av växthusgaser, och vill att lösningen ska vara en minskning av utsläppen, är ute på farliga vägar. Den som i stället tänker att det är bra att förbereda sig för att minska effekterna, oavsett vad som orsakar naturkatastroferna, har tänkt rätt.

Kommentering avstängd

Ett ont mediaklimat

Kommentarerna till sammanfattningen från IPCC:s WGII har börjat komma från svenska ledarredaktioner.

Värst är som vanligt Aftonbladets Eva Franchell, som väl inte ens funderade över att läsa den rapport/sammanfattning hon kommenterar. Hittar hon bara på? Eller rapporterar hon från en presskonferens med IPCC:s ordförande Rajenda Pachuari och låtsas att hon rapporterar vad som står i sammanfattningen? Pachuari kan mycket väl ha påstått att delar av jordytan blir förödda och obeboeliga, men det står ingenting sådant i sammanfattningen i alla fall.

Eller kanske är Franchells artikel ett aprilskämt? Men den ligger helt i linje med hur okunnigt och opåläst hon brukar skriva om klimatfrågor, så det är nog lika osannolikt som att det finns ett klimathot.

Expressens ledarredaktionen brassar man på med flera av de villfarelser som klimathotstroende brukar komma med, i brist på sakargument. Som att bara en handfull forskare avviker från IPCC:s linje och att kol- och oljelobbyn ligger bakom att inga drastiska klimatåtgärder har blivit verklighet.

Den anonyme skribenten nämner Richard Tol, men bara för antyda att denne är någon knäppskalle som står långt till höger. Tol hoppade av arbetet med rapporten från WGII därför att de andra inte vill ta upp positiva effekter av klimatförändringar. Tol är minsann inte ensam om att anse att det finns positiva effekter. Det tvågradersmål som  världens makthavare har slukat med hull och hår, baseras väsentligen på modellresultat som visar på övervägande positiva effekter av en global uppvärmning på upp till två grader. Först uppvärmning utöver det kommer, enligt modellerna, att ge mer negativa än positiva effekter.

Expressenledaren nämner att havsytan steg snabbare 2000-2014 än 1971-2000. En uppgift som snarare verkar komma från sammanfattningen från WGI än den från WGII. Men i den förstnämnda står också att det är troligt att perioden 1920-50 hade samma takt som 2000-2014. För övrigt började havsytans nivå att baseras på satellitmätningar 1993, och inte 2000. Sedan 1993 finns inte minsta antydan om att takten med vilket havsytan stiger har accelererat. Snarare har den fluktuerat lite upp och ned. Data finns tillgängliga bland annat via Climate4you (Välj Oceans till vänster och klicka sedan på Global sea level).

Efter IPCC:s rapportomgång 2007, kunde ekonomer räkna ut att de ekonomisk prognoser som hade använts i rapporterna innebar en fantastisk ekonomisk utveckling för de fattiga länderna. År 2100 skulle det fattigaste landet i framtidsprognosen vara rikare än vad USA var år 2007. Denna ekonomiska utveckling förutspåddes ske med hjälp av stort användande av fossila bränslen, vilket ger stora utsläpp och, enligt den höga klimatkänslighet som IPCC föredrar, stora klimatförändringar.

Samtidigt vet vi att rika länder, som USA, bättre klarar av naturkatastrofer än fattiga, som Haiti. Om alla länder år 2100 är mycket rikare än vad USA är idag, är det också självklart att alla länder kommer vara bättre rustade än idag att klara naturkatastrofer. Detta oavsett vad naturkatastroferna beror på och om de blir vanligare eller ovanligare.

Varför ska vi idag hjälpa fattiga länder att hantera påstådda effekter av klimatförändringar och samtidigt genomföra klimatåtgärder som hindrar de fattiga från att bli rika nog att klara sig själva? Vad är det för mening med det? Det är fullständigt obevisat att i stort sett varje förändring som de fattiga hävdar beror på klimatförändringar verkligen gör det. Tyfoner, orkaner och andra svåra stormar gör det definitivt inte. De har inte blivit vanligare, och om någon förändringar förväntas i framtiden så är det att de blir något ovanligare.

Expressenledaren borde vara ett aprilskämt, med tanke på hur den är formulerad. Tyvärr är så knappast fallet.

Hittills har jag inte läst någon kommentar från en svensk journalist som verkar ha läst den sammanfattning från WGII som de så gärna kommenterar. Det gäller också en anonyma kommentaren på Göteborgspostens ledarsida.

Denna har fräckheten att påstå att de fel som uppdagades i WGII:s rapport från 2007 inte förändrade helhetsbilden. Skulle det vara ett litet och obetydligt fel att hävda att Himalayas glaciärer kommer att vara borta till 2035, när det möjligen kommer att ske till 2350, om det kommer att ske alls? Alla, precis alla, faktafel i den rapporten gick i alarmistisk riktning. Inget tonade ner hotet. Det säger mycket om den anda i vilken rapporten skrevs. Och det förändrade definitivt helhetsbilden i alarmistisk riktning. Det visade sig dessutom att delar av rapporten byggde på ”grå”, icke vetenskapligt granskad litteratur, som propagandaskrifter från miljöorganisationer.

Risken för extremväder påstås ha ökat. Ändå lyckades IPCC:s specialrapport om just extremväder nästan inte hitta några trender alls. Och en del av trenderna som hittades var mot mindre extremt väder, till exempel mindre torka i vissa områden. Hur kan risken för extremväder öka utan att antalet extremväder ökar?

Även Göteborgspostens ledarkommentar om sammanfattningen från WGII borde har varit ett aprilskämt, men är det tyvärr knappast.

Gång på gång ser vi samma sak: Svenska journalister skriver om klimatrapporter utan att verka ha läst någonting i dem. IPCC framställs som en helig auktoritet med nästan alla klimatforskare bakom sig, och kritikerna framställs som några enstaka kufar. Att kritikerna är många, ofta väletablerade klimatforskare, och har många relevanta sakargument tycks inte falla rödgröna journalister in.

Det påstådda klimathotet används som alibi för att försöka genomföra åtgärder som för världen in i en ekonomisk katastrof med följder som är många gånger värre än vad en uppvärmning på några grader skulle vara. Endera förekommer inget funderande över följderna av föreslagna åtgärder. Eller så är det folk som är fientligt inställda till människor som propagerar för förslagen.

I vilket fall som helst finns det ingen vettig anledning att ta till drastiska och fanatiskt dyra åtgärder för att bemöta ett hot vars existens verkar allt mindre sannolikt för varje månad.

Kommentering avstängd
css.php