Kärnkraft, ja tack!

Enligt IAEA, är över 60 kärnreaktorer under konstruktion i världen. Flera av dem har dock varit under konstruktion väldigt länge, så det är tveksamt om alla kommer att bli färdiga någon gång.

Utanför den lilla ankdammen Sverige lever i alla fall kärnkraften vidare och det planeras för en utbyggnad. Det är visserligen sant att utvecklingen stod stilla väldigt länge. Nästan inga nya reaktorer kom till, gamla stängdes, och endast tack vare uppgraderingar av av befintliga reaktorer lyckades kärnkraften i världen behålla sin produktion. Eftersom de totala energibehoven samtidigt ökade, minskade kärnkraftens andel av världens energiförsörjning.

Sedan slog flera tsunamis till mot den japanska kusten. Kylningen av reaktorerna vid Fukushimas kärnkraftverk slogs ut och tre av reaktorerna drabbades av härdsmälta. Radioaktivitet har läckt ut, men i så små mängder att ingen människa (ännu) har tagit skada. En liten ökning av antalet cancerfall förväntas, men så liten att den antagligen kommer att drunkna i det totala antalet.

Japan stängde alla sina kärnkraftverk efter haverierna, men effekterna av att försöka klara sig utan har lett till planer på att starta åtminstone några igen.

Än värre var det i Tyskland, ett land som knappast kan drabbas av några tsunamis. Det skulle i så fall vara om en meteorit slår ned i Östersjön, men i så fall finns det få människor kvar i området som kan oroa sig över havererande kärnreaktorer. Lika fullt drabbades tyska politiker av panik och beslutade att avveckla kärnkraften i Tyskland. Vilket, precis som i Japan, har lett till så negativa följder att det finns funderingar på att riva upp beslutet.

Med minskande produktion från kärnkraft i Japan och Tyskland, har kärnkraftens andel av den totala elproduktionen fallit kraftig sedan 2011.

Det är två länder det, och situationen kan komma att ändras i bägge länderna. I Ryssland och Kina byggs många nya reaktorer. Till och med i USA är 4 (eller 5?) reaktorer under konstruktion.

Två av dem ligger vid Vogtles kärnkraftverk i Georgia, USA, och presenteras i en liten broschyr av en av ägarna.

Kostnaden beräknas till 10 miljarder dollar, alltså ungefär 72 miljarder kronor. Vilket också är ungefär vad kostnaden för den tredje reaktorn i Olkiluoto har skenat i väg till. Skillnaden är då att i Georgia byggs två reaktorer för den kostnaden, medan det i Finland blir bara en.

Byggandet av de två reaktorerna i Georgia ger 5000 arbetstillfällen medan konstruktionen pågår och 800 arbetstillfällen när reaktorerna är färdiga. För att bygga vindkraftverk som ger samma mängd el, i genomsnitt över ett år, behövs det över 1500 verk på 4 MW var. Jag vet inte hur många arbetstillfällen det skulle ge att konstruera och sätta upp dem, men det verkar osannolikt med så många som 5000. Jag vet inte hur många arbetstillfällen de skulle ge när de väl var på plats, men det skulle knappast vara mer än en handfull.

Företrädare för vindkraftsbranschen påstår ofta att en viss, nyöppnad vindkraftspark ger el till si och så många villor. Vilket för det mesta inte är sant. Normaltillståndet för vindkraftverk är att stå stilla. Normaltillståndet för kärnkraftverk är att producera. Uppgiften att Vogtle 3 och 4, när de är klarar, levererar el till 500000 hushåll kommer att stämma för det mesta.

Kärnkraftshatarna hävdar ofta att kärnkraften är subventionerad. Av faktabladet, kan vi se att Vogtle 3 och 4 har fått en slags subvention, i form av lånegarantier från staten. Om allt går bra, kommer staten och skattebetalarna att få tillbaka pengarna. Medan subventioner till vindkraft är pengar som är förlorad för alltid och bara hjälper till att höja kostnaden för elen.

Låt oss också göra en uppskattning av hur byggkostnaden kommer att bidra till kostnaden för elen från reaktorerna. För att gå kärnkraftshatarna lite till mötes, antar vi att reaktorerna bara kommer att vara i drift i 40 år och bara ha en tillgänglighet på 70 %. Med en total effekt på 2234 MW, kommer de två reaktorerna då att producera totalt nästan 550 miljarder kWh. 72 miljarder kronor utslaget på 550 miljarder kWh, blir ungefär 0,13 kr/kWh.

Till dessa 13 öre/kWh, kommer kostnader för löner, kärnbränsle och underhåll. Låt oss också göra en uppskattning av kostnaden för de anställda. 800 personer som jobbar där i 40 år och kostar företaget 1 miljon kronor per person och år, i löner, ersättningar, skatter och avgifter. Det blir 32 miljarder kronor. Eller utslaget på hela produktionen knappt 6 öre/kWh.

Jag vet inte vad kostnaden för underhåll och kärnbränsle kan tänkas bli, men låt oss dra till med att totalkostnaden för elen från dessa två kärnreaktorer blir 60 öre/kWh. Då har jag räknat med lägre tillgänglighet än vad som verkar sannolikt, kortare livstid än vad som verkar sannolikt och eventuellt överskattat kostnaderna för kärnbränsle, löner och underhåll.

Jag har inte räknat in kostnaderna för att så småningom riva de två reaktorerna. Rivningskostnaden för Barsebäcksverket i Sverige handlar om några ören per kWh. Jag har inte räknat med skatter och avgifter som kärnkraftsbolaget måste betala. I Sverige finns en speciell straffskatt för kärnkraft, men så är väl inte fallet i USA? Jag har inte räknat med kostnaden för att hantera avfallet, men varför skulle den vara mer än några ören per kWh?

Elpriserna i Georgia ligger på i genomsnitt drygt 10 cent/kWh, alltså drygt drygt 70 öre/kWh. Med min överslagsberäkning verkar det då tveksamt om de två nya reaktorerna kommer att gå med vinst. Elpriset inkluderar ju inte bara producenternas kostnader, utan också elnätsavgifter och diverse skatter och avgifter som delstat och stat vill ha in. Då har jag å andra sidan antagligen överskattat en del kostnader, och enligt faktabladet kommer de två reaktorerna att gå med vinst.

Om nu ny kärnkraft kan gå med vinst i USA: Varför skulle den inte kunna göra det i Sverige?

Lika fullt påstår sig regeringspartierna S och MP ha träffat en överenskommelse som åtminstone miljöpartisterna tolkar som att kärnkraften kommer att bli så dyr att ägarna själva avvecklar den. Genom att gå den vägen, i stället för att stifta en avvecklingslag, slipper staten betala ersättning till kärnkraftsverkens ägare.

Kärnkraften ska bära sina samhällsekonomiska kostnader, tycker miljöpartisterna. Huh? Kärnkraften är en vinst för samhället, genom säker (i dubbel bemärkelse) och ganska billig produktion av något som ett modernt samhälle behöver mycket av. Det är begripligt om vissa länder vill subventionera den, för det är subventioner som ger samhällsvinst. Till skillnad mot subventioner till vindkraft.

Det har kommit en del kommentarer om den kärnkraftsöverenskommelse som socialdemokrater och miljöpartister inte verkar vara helt överens om hur den ska tolkas.

UNT:s ledarredaktion skriver till exempel att energifrågan inte alls är löst genom överenskommelsen. Där uttrycks också tvivel på att förnybara energislag kan ersätta två reaktorer, om nu så många stängs under mandatperioden.

Det finns all anledning att tvivla på det, eftersom det enda så kallade förnybara energislag som kan ersätta kärnkraft på ett acceptabelt sätt är vattenkraft, men det är i alla fall politiskt omöjligt att bygga ut vattenkraften särskilt mycket till.

Om nu S och MP bjuder in till blocköverskridande överläggningar om energiförsörjning, borde dessa överläggningar ske helt förutsättningslöst. Inte med ett krav på att gamla kärnreaktorer ska avvecklas och absolut inte ersättas med nya och moderna.

På Sveriges värsta ledarredaktion, verkar man oroliga över att kärnkraftsdebatten kanske inte är över. Funnes där några miljövänner, för att inte säga några vettiga människor, skulle man i stället vara oroliga över att svensk kärnkraft kanske avvecklas.

De senaste dagarna har det uppmärksammats att Oskarshamns kärnkraftverk går med förlust. Vilket i och för sig är naturligt för ett verk där reaktorerna står stilla för underhåll och uppgradering. Det har bara blivit för mycket stillastående för underhåll.

Till det kommer att ägarna måste betala en effektskatt vare sig reaktorerna producerar eller inte, vilket Expressens ledarredaktion har lagt märke till och inte verkar tycka vara bra.

Tänk om kärnkraften vore subventionerad och vindkraften drabbades av effektskatt i stället. Då skulle utbyggnad av vindkraft och avveckling av kärnkraft inte vara det minsta aktuellt.

Om svenska politiker behandlade alla energislag likadant, och gav alla samma förutsättningar, skulle det inte vara några problem. Nya och moderna, och lönsamma, kärnreaktorer skulle planeras. Inte ett enda vindkraftverk mer skulle ställas upp, till glädje för alla fåglar och fladdermöss.

Kärnavfallet används ofta som argument för att kärnkraften ska avvecklas. Vilket jag inte alls begriper. Med fortsatt utveckling av kärnkraften, finns hopp om att dagens avfall blir bränsle i framtidens reaktorer. Avvecklas kärnkraften, sitter vi där med kärnavfallet och får ingen billig och miljövänlig el från kärnkraft för det.

Hur sannolikt är det då att riksdagen ska fatta beslut som mer eller mindre direkt innebär att kärnkraften avvecklas? Tittar vi på mandatfördelningen, har de kärnkraftsvänliga partierna M, FP och SD tillsammans 151 mandat. Om alla socialdemokrater följer partilinjen, trots att många av dem personligen borde begripa hur väl Sverige behöver kärnkraft, har avvecklarna säkert 159 mandat, från S+MP+V. KD framstår som ganska kärnkraftsvänligt, och kommer nog inte att rösta för avveckling. Då har kärnkraftsvänliga 167 mandat i riksdagen, vilket är 8 mandat från att få majoritet. Det tveksamma är då Centerpartiet, som länge har dominerats av kärnkraftshatare men under sin tid i regeringen svängde till att acceptera kärnkraften (men hoppas att den snart ska avvecklas av ägarna). Kommer C att gå sin egen väg och rösta för avveckling? Eller hålla fast vid överenskommelsen som gjordes under alliansregeringen? Och kommer verkligen alla socialdemokrater att följa en partilinje som många av dem vet är förödande för Sverige?

Möjligheten finns naturligtvis också till någon sorts manipulerande från regeringens sida, så att å ena sidan allianspartierna och å andra sidan SD ser sig ha olika, men liknande, förslag och finner sig inte kunna rösta på den andra sidans. Vilket leder till att regeringens avvecklingslinje (om det nu verkligen finns en sådan) vinner i riksdagen.

Lämna kommentar

Världen räcker inte till?

WWF har nu tydligen kommit med sin Living Planet Report. Den kommer ganska regelbundet men jag minns inte om det är varje eller vartannat år. Det är den som ger uppmärksamhet åt begreppet ekologiskt fotavtryck, även om det inte är WWF som räknar ut det.

Som vanligt, får rapporten och WWF:s uttalanden obefogat mycket uppmärksamhet i svenska media. Och dessutom utrymme på DN:s debattsida.

Jag skrev en kommentar där och trodde att den hade blivit bortcensurerad. Men nu ser jag att den är där, så kanske var det bara långsam granskning?

Vad har Trinidad och Tobago gjort för att hamna så högt upp på listan över ”onda” länder? Jag har föreställt mig det som ett ganska fattigt land som lockar välbärgade turister från Nordamerika och Europa. Fast landet har en ganska hög oljeproduktion, och ligger 43:a på listan över världens största oljeproducenter. Vilket är rätt bra gjort för ett land med bara 1,2 miljoner invånare.

Fast bra tycker inte WWF och andra miljöflummare det är att länder producerar och använder olja. Senast jag kollade, var det koldioxidutsläpp som dominerade världens ekologiska fotavtryck. Jag förmodar att det är så fortfarande. Med mindre fotavtryck från användning av fossila bränslen, skulle vi slippa sådana dumheter som påståenden att vi behöver mer än ett jordklot för vår livsstil eller att ”overshoot day” inträffar långt innan året är slut.

Senast jag kollade, och jag förmodar att det är så fortfarande, räknades bidraget från koldioxidutsläpp till det ekologiska fotavtrycket ut genom antagandet att alla mänsklighetens koldioxidutsläpp behöver tas upp av skog och ett antagande om hur mycket skog som behövs för att ta upp en given mängd koldioxid.

Tänk om beräkningarna grundas på ett antagande om att skog tar upp mindre koldioxid än den verkligen gör då? Eller att alla koldioxidutsläpp inte alls behöver tas upp av växtlighet (eller världshav)? Eller att annan växtlighet än skog är bättre på att ta upp koldioxid? Då faller ju hela beräkningen och det ekologiska fotavtrycket är överskattat! Kanske till och med kraftigt överskattat.

Enligt miljöflummarna är industrialism, kapitalism, marknadsekonomi och rikedom dåligt för miljön. Hur går det ihop med att biologisk mångfald minskar snabbast i tropikerna, där de flesta länder är ganska eller mycket fattiga? Ja, det går inte ihop, naturligtvis. Detta för att ökad rikedom och ekonomisk tillväxt är bra för miljön, och inte dåligt.

Som så många andra miljöflummare, försöker de från WWF att hävda att Sveriges utsläpp av växthusgaser egentligen ökar, för att vi importerar varor som har lett till utsläpp, till exempel från Kina. Det är i stort sett struntprat. Ansvaret för utsläppen i Kina ligger huvudsakligen i Kina. Det är i Kina det bestäms hur produktionen ska gå till och varifrån energin som behövs ska komma. Det är kinesiska arbetare som får lön för att producera och det är Kina som får skatteintäkter från arbetarna och företagen.

Vad Sverige kan välja är varifrån vi ska importera varor (och tjänster). Eller om vi ska tillverka dem själva. Fast varför ska vi välja dyrare alternativ? Vem tjänar på det? Skulle miljön tjäna på det? Människor blir fattigare av att behöva betala mer än nödvändigt för varor och tjänster. Fattiga människor har större miljöpåverkan än rika.Kineserna skulle inte bli rikare i den takt som är möjligt, och därmed ha större miljöpåverkan än nödvändigt längre tid än nödvändigt.

WWF:s påståenden brukar helt okritiskt förmedlas vidare av svenska medier och förekommer det några kommentarer av journalister brukar det vara av typen hyllningar. Lite kritik finns i alla fall på annan plats i DN, av Susanna Birgersson, som har lagt märke till att koldioxidutsläpp dominerar det påstådda ekologiska fotavtrycket. Framför allt kritiserar hon att WWF beskriver Sverige som en miljöbov. Det är inte mycket till kritik, men ändå mer än vad som brukar förekomma gällande miljöflum i svenska medier.

Lite mer och skarpare kritik hittar vi på Barometerns ledarsida. Till och med skarpare kritik än jag trodde att svenska medier förmådde mot miljöflum. Bland annat tar den upp att miljöflummare som de i WWF vill avveckla kärnkraften, trots att till och med IPCC har angett den som en viktig del av lösningen på det påstådda klimathotet.

När det gäller klimat, finns inte många trender alls just nu. Vare sig global medeltemperatur eller de flesta typer av extremväder ökar. En trend verkar däremot finnas när det gäller miljöflummare/klimataktivister: De bryr sig allt mindre om IPCC. IPCC verkar inte längre skriva i sina rapporter vad miljöflummarna vill att det ska stå, så då struntar de i IPCC. Fast de låtsas ändå att deras påståenden kommer från IPCC.

Ett exempel är att miljöflummarna brukar hävda att IPCC förespråkar en kraftig satsning på så kallade förnybara energislag för att bemöta det påstådda klimathotet. Vilket bara är delvis sant. IPCC förespråkar nämligen en satsning på kombinationen förnybara energislag, energieffektiviseringar och utbyggd kärnkraft. De två sista leden försvinner alltså i miljöflummarnas version. Till och med ledet med energieffektivisering. Vilket är märkligt, eftersom miljöflummarna annars brukar förespråka energieffektiviseringar, utan någon analys över om de är ekonomiskt försvarbara eller ens möjliga.

Värst av alla är ändå den värsta på Sveriges värsta ledarredaktion, alltså Eva Franchell på Aftonbladet. Hon upprepar nästan ordagrant vad WWF påstår, utan någon kritisk tanke. Det enda egna hon kommer med är att inflika att saker är korkade. Vilket hon borde vara försiktig med att skriva, eftersom det epitetet passar in på det mesta hon skriver.

Hur är det möjligt för någon, ens för en person med Franchells bristande intelligens och fattningsförmåga, att kalla Sverige för ett skitigt land? Det stämde kanske för 30-40 år sedan, men sedan dess har vi börjat rena bort det mesta av skiten. Och koldioxid är inte alls skit, utan en livets gas som är helt nödvändig för högre liv.

För att återgå till debattartikeln där WWF presenterar sin felaktiga statistik och sina falska påståenden: De ”bästa” länderna enligt den listan är i tur och ordning Östtimor, Palestina, Eritrea, Haiti, Afghanistan, Pakistan, Bangladesh och Demokratiska republiken Kongo. I vilket annat sammanhang än miljöflum skulle dessa länder kunna presenteras som bra och föredömen?

Tror någon på fullaste allvar, i alla fall någon utanför miljöflummarnas krets, att världen skulle bli bättre om alla levde som i dessa länder?

När det gäller BNP/capita, hittar vi dessa länder långt ner på listan. Vilket säger mycket om hur miljöflummare resonerar. Det är bra att vara fattig, tycks de mena, utan att vanligen uttrycka det klart. Det är en av anledningarna till att de är motståndare till ekonomisk tillväxt, som gör människor mindre fattiga.

Om de verkligen anser det vara bra att vara fattig, varför lever de inte fattigt? Varför gör de sig inte av med alla sina tillgångar, flyttar till något av sina idealländer och lever ett, som de tror, miljövänligt liv?

Då kommer vi in på ett annat viktigt drag i miljöflummet: Hyckleri! Väldigt ofta går deras analyser och predikningarna ut på att alla andra ska späka sig, utom de ”upplysta” miljöflummarna. Miljöflummarna har sett ljuset och ska vara den elit som leder världen rätt.

Var har vi sett sådana ideologier tidigare? Sådana som anser att alla ska ha det dåligt, utom en liten elit som styr över vad andra ska tycka, tänka, äga, producera och konsumera?

Jo, i socialism, kommunism och andra ideologier som härstammar från marxismen. Socialism och kommunism är totala misslyckande, både vad gäller att ordna mänsklig välfärd, frihet, demokrati och omsorg om naturen. De socialistiska och kommunistiska länderna var värst på miljöförstöring. Det var bra för miljön när Sovjetimperiet med sina satellitstater gick under. Det finns absolut ingen anledning att återinföra det systemet, under täckmanteln av att vara en grön ideologi.

Lämna kommentar

Hoppas går ju

Klimathotstron är vad jag kallar tron att utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser leder till katastrofalt stora klimatförändringar. Katastrofen kan till exempel bestå i en snabb och stor uppvärmning och mer extremväder.

Vetenskapen fungerar i stora drag så att forskare försöker förklara ett naturfenomen genom att ställa upp en hypotes. Hypotesen gör förutsägelser, som kan testas. Klarar den testerna, stärks den. Den håller på att bli en teori. När allt fler forskare tror att teorin ger den riktiga förklaringen, blir den en allmänt accepterad teori. Så småningom kan vi kan säga att det råder konsensus om att teorin är riktig.

Det går aldrig att vara helt säker på att en vetenskaplig teori är riktig. Med tiden kan det dyka upp observationer och/eller mätningar som teorin får svårt att förklara. Ett exempel är Newtons klassiska mekanik, som i slutet av 1800-talet fick problem med att förklara sådant som Merkurius’ bana och att mätningar av ljushastigheten visar att den är densamma oavsett i vilken riktning observatören rör sig i förhållande till ljuskällan. Dessa problem ledde till utvecklingen av nya fysikaliska teorier, som kvantmekanik och relativitetsteori.

Kvantmekanik och relativitetsteori hör nu till de teorier som det råder konsensus om. Medan Newtons mekanik anses vara ett specialfall, som gäller för lagom stora objekt som inte rör sig för fort.

Konsensus kommer alltså efter att en teori har visat sig klara tester mot verkligheten. Konsensus är ett resultat av att teorin har visat sig sannolikt vara riktig. Konsensus är aldrig i sig ett argument för att teorin är riktig. Existensen av konsensus är en följd av att teorin har visat sig sannolikt vara riktig. Om påstådd konsensus används som argument för att en teori eller hypotes är riktig, finns det anledning att bli misstänksam.

Klimathotstron var en gång en hypotes. Den kunde har klarat tester mot verkligheten och blivit en allmänt accepterad teori. Det gjorde den inte. I stället misslyckades den. Den förutspådde till exempel att den globala uppvärmningen ska fortsätta så länge människan släpper ut växthusgaser. I verkligheten har utsläppen av framför allt koldioxid fortsatt att öka, medan den globala uppvärmningen åtminstone har tagit paus. Kanske har den till och med upphört för denna gång.

Klimathotstron har misslyckats med annat. Koldioxid ensamt kan till exempel inte orsaka särskilt mycket global uppvärmning. Det rör sig om ungefär en grad för en fördubbling av halten. För att få till en katastrofalt stor uppvärmning, måste koldioxiden ha hjälp av förstärkande återkopplingar. Den viktigaste av dessa är att uppvärmningen borde leda till mer avdunstning av vatten, vilket leder till högre halt av växthusgasen vattenånga, vilket förstärker uppvärmningen. Mätningar av halten vattenånga visar att detta inte har hänt. Om halten av vattenånga alls har ökat, så är det i så fall en mycket lägre ökning än vad klimathotstron behöver för att klara testet.

Klimathotstron är numera helt enkelt en religiös tro, om än en som försöker ge sken av att vara vetenskap.

De klimathotstroende får allt större problem. Deras tro är ju ingen vetenskap och det blir allt mer uppenbart för allt fler hur det ligger till. Folk kanske inte inser att klimathotstron är en religion, men de inser i alla fall att den inte är en fungerade vetenskaplig hypotes eller teori.

De klimathotstroende försöker i alla fall, allt mer desperat, att använda sin tros dogmer för att ställa om världen på ett sätt som de flesta av dem anser önskvärt. Vilket handlar om att införa planekonomi, kommunistiska och socialistiska idéer och om att avindustrialisera världen och göra utbredd fattigdom och hungersnöd till norm.

FN ordnade nyligen ännu ett i den till synes ändlösa raden av klimatmöten. Många av världens makthavare samlades för att diskutera som om det finns ett verkligt klimathot och som om klimathotstron skulle ha något med vetenskap att göra längre. Frågan är om de själva tror på det eller om de spelar med i någon sorts teaterpjäs?

Som vanligt när det gäller klimatmöten, skrivs det en massa i svenska tidningar. Och gärna artiklar illustrerade med skorstenar som spyr ut vattenånga som åtminstone delvis genast kondenseras till synlig rök. Visserligen är vattenånga en växthusgas, och tillika den viktigaste, men mänsklighetens bidrag anses vara försumbart, åtminstone när det gäller klimatpåverkan. Gärna är dessa skorstensmoln, som det faktiskt är frågan om, fotograferad i motljus, så att de ska se mörka och hotfulla ut.

På DN:s ledarsida kan vi se ett exempel på en sådan, som menar att det finns hopp om att världens makthavare kan enas om ett avtal om stora utsläppsminskningar. Varför nu det ska vara ett hopp, när det är 50 gånger dyrare att försöka stoppa klimatförändringar jämfört med att låta dem ske och anpassa sig till följderna.

Åtskilliga villkor behöver vara uppfyllda för att drastiska utsläppsminskningar ska vara befogade. Exempel på sådana villkor är att utsläppen orsakar stora klimatförändringar och att det är billigare att minska utsläppen än att anpassa sig till följderna. Inget av de två villkor jag nämner är uppfyllt.

Det finns villkor som är uppfyllda, som att koldioxid, metan och freoner är växthusgaser och att människor släpper ut dem. Det räcker inte att sådana villkor är uppfyllda. Alla villkor behöver vara uppfyllda. Annars är det inte alls vettigt med några minskningar av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.

På tal om freoner, så gjordes i Montreal en överenskommelse om att minska användandet av dem eftersom det finns starka misstankar om att de skadar ozonlagret i stratosfären. Även om vanlig syrgas, som det finns gott om i atmosfären, också absorberar en del av det UV-ljus som kan skada levande organismer, är ozonet i stratosfären viktigt. Det är dessutom viktigt för att hålla temperaturen uppe i stratosfären, då ozon också är en växthusgas. Precis som freonerna, för övrigt.

Montrealprotokollet tycks ha varit en framgång. Avkylningen av stratosfären har upphört och mätningar av ozonhalten i stratosfären tyder på att den håller på att återhämta sig.

Det var någorlunda billigt att ersätta freoner med andra ämnen som kylmedium. Montrealprotokollet är en acceptabel användning av försiktighetsprincipen.

En drastisk minskning av växthusgasutsläppen är däremot inte en acceptabel användning av försiktighetsprincipen. Det är verkligen inte billigt, utan extremt dyrt och med förödande konsekvenser för mänskligheten. Det är ytterst tveksamt om det skulle ha någon märkbar effekt på världens klimat, men helt säkert att eventuella positiva följder är mycket mindre än de negativa effekter, av klimatförändringar, som eventuellt undviks.

De kostnader för el från sol och vind som DN-ledaren skriver om är i högsta grad tveksamma. Har beräkningarna till exempel tagit med all utbyggnad av reglerkraft som behövs för solpaneler och vindkraftverk? Det verkar vara lätt att ”glömma” sådana kostnader. Hur som helst, så skrev The Economist nyligen om en studie som visar att sol och vind är de två dyraste sätten att ersätta fossila bränslen, om alla för- och nackdelar räknas in.

På DN:s debattsida har det publicerats två artiklar som bägge utgår från den totalt felaktiga tanken att det skulle finnas mer för- än nackdelar med att drastiskt minska utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.

Den ena är skriven av Håkan Pihl, som föreslår att EU försöker komma överens med andra länder om det ännu en gång inte blir något internationellt avtal.

Den andra är skriven av Lars Almström, som tycker att en stigande koldioxidskatt skulle vara en bra idé. Vi ska alltså beskatta utsläpp av livets gas, utan vilken inget högre liv skulle vara möjligt och vars klimatpåverkan fortfarande är obevisad och därmed måste vara liten.

Håkan Pihl efterlyste en plan B, och det gör även Sydsvenskans krönikör Heidi Avellan. Hon tar dessutom, precis som DN:s ledare, upp Montrealprotokollet och att det skulle kunna utvidgas till andra växthusgaser än freoner.

Varför är så många övertygade om drastiska minskningar av utsläppen har fler positiva än negativa konsekvenser, när fakta talar för motsatsen? Ja, Avellan kommer in på en trolig delförklaring: Den ökända Sternrapporten. Genom en rad tveksamma antaganden och beräkningar, kom Stern fram till att det är billigare att stoppa klimatförändringar än att anpassa sig till deras följder. Med mindre tveksamma, och mer realistiska, antaganden och beräkningar är resultatet i stället alltså att det är ungefär 50 gånger dyrare att försöka stoppa klimatförändringar jämfört med att anpassa sig.

Anpassningsvägen har dessutom fördelen att fungera oavsett vad som orsakar klimatförändringar. Med det troliga alternativet att utsläppen av växthusgaser har bidragit bara marginellt till klimatförändringarna sedan mitten av 1800-talet, är utsläppsminskningar meningslösa. Den klimatkatastrof vi vill undvika kunde ändå aldrig inträffa. Den ekonomiska katastrof som kommer i stället är värre än klimatkatastrofen skulle ha varit.

I mindre tidningar har det också skrivits ledar- och debattartiklar med den felaktiga utgångspunkten att det är bättre att försöka förhindra än att anpassa sig. Någon vilja att ta reda på fakta eller tänka över saken finns tydligen inte bland dem som skriver sådant. Hur kan de ens tro att det är en bra idé att avindustrialisera världen? Hur kan de inbilla sig att värdelösa energislag, som sol och vind, kan ersätta fossila bränslen?

Det har inte fungerat i det enda land som mig veterligen har försökt. Tyskland har en energipolitik som inte bara går ut på att ersätta fossila bränslen med sol och vind, utan dessutom ersätta kärnkraften. I praktiken ökar användandet av kolkraft och elpriserna skenar.

Andra länder som har prövat med stora subventioner till sol och vind har också sett skenande kostnader för subventionerna, väldigt lite elproduktion för pengarna och massor av riktiga jobb som försvinner för få subventionerade, ”gröna” jobb skapade.

Vare sig i teori eller praktik finns i dagens värld något annat energislag än kärnkraft som i stor skala kan ersätta fossila bränslen. De flesta som argumenterar för en snabb utfasning av fossila bränslen är dock, märkligt nog, också motståndare till en utbyggnad av kärnkraften. I stället vill de avveckla också den. Den som resonerar så vill i alla fall inte människor väl.

Även om kärnkraften skulle byggas ut så snabbt det går, skulle det inte vara snabbt nog för den snabba minskning av koldioxidutsläppen de flesta klimataktivister verkar önska. Det är bråttom, hävdar de. Inte är det då bråttom för klimatets skull. När världen har slutat att bli varmare, åtminstone tillfälligt, är det helt omöjligt att det kan vara bråttom med några klimatåtgärder.

Den enda anledningen till att de klimathotstroende kan tycka att det är bråttom, är att de inser att chansen att använda ett påstått klimathot för att ställa om världen är på väg att försvinna.

När en katastrof för världsekonomin är garanterad med snabba och drastiska utsläppsminskningar, borde världens makthavare sluta att ens överväga den lösningen på ett problem som förmodligen inte ens finns.

Lämna kommentar

Nu är det för sent igen!

Expressen skriver om en rapport som visar att det, än en gång, (nästan) är för sent för att göra något åt klimathotet. Sådana rapporter kommer då och då, och naturligtvis är det en ren slump att de alltid kommer strax före ett klimatmöte.

Eftersom den Oerhört Viktiga Nyheten kommer från TT, kan vi räkna med att den dyker upp i andra tidningar vilken sekund som helst.

Och titta där. Nu dök den upp i Göteborgsposten.

Det är alltså i stort sett för sent att rädda världen från en klimatkatastrof. Det kan vi ju förstå. Världens koldioxidutsläpp bara fortsätter att öka, och världens medeltemperatur reagerar på de ökande utsläppen till den milda grad att trenden de senaste 8-18 åren inte går att skilja från noll. Det visar att koldioxidutsläppen har en förödande effekt på världens klimat. Utan tvivel är vi på väg mot mer än två graders uppvärmning. Inom de närmaste tre miljarder åren.

Eftersom vi dessutom vet att det är mycket dyrare, cirka 50 gånger dyrare, att försöka stoppa klimatförändringar jämfört med att låta dem hända och anpassa sig, är det självklart att vi ska avindustrialisera världen och helt sluta med fossila bränslen för att hindra att världen blir mer än två grader varmare inom några miljarder år. Alla begriper väl att det är bättre att kasta in mänskligheten i fattigdom, misär och hungersnöd än att riskera ytterligare klimatförändringar?

Som alla vet, fanns det inga klimatförändringar före industrialismen. Förutom då möjligen, några mindre istider då istäcket bara var några kilometer tjockt över till exempel norra Europa. Inte mycket att bråka om, egentligen. Det visar ju bara att klimatet var nästan fullständigt stabilt innan människor började destabilisera det genom att släppa ut stora mängder växthusgaser.

Dessa utsläpp leder till en katastrof utan like. Hittills har vi till exempel sett de enorma följderna att produktionen av vete, majs och ris har mångdubblats, Sahara har minskat lite i storlek och fler korallöar i Stilla havet har blivit större än dem som har blivit mindre. Vi har bara sett början på en katastrof som utan tvivel kommer att leda till ännu fler katastrofala följder av samma typ. Typ.

Det är därför vi också ser att världens makthavare tänker ställa upp mangrant i det klimatmöte FN:s generalsekreterare Ban-Ki Mon har bjudit in till. Förutom då de högsta ledarna för Kanada, Australien, Kina, Indien, Ryssland och Tyskland, som skickar andra att företräda dem. Det visar ju hur viktigt dessa länders ledare anser mötet vara.

Om nu inte någon har fattat det redan, så är det ovanstående ironi. En ironi över alla som ”forskare” som ”råkar” komma med alarmerande rapporter strax före ett klimatmöte. En ironi över alla tidskrifter som utan någon som helst tvekan, och till synes utan den förhandsgranskning som brukar ske med vetenskapliga artiklar, publicerar de alarmerande rapporterna. En ironi över alla medier som helt okritiskt, och utan en tanke på faktagranskning eller att fråga någon verklig klimatexpert (som Lennart Bengtsson) publicerar ett pressmeddelande om de alarmistiska rapporterna.

Nog börjar tiden att rinna ut alltid. Men inte för klimatet eller världen. Utan för alla de klimathotstroende, med klimatalarmisterna i spetsen. Allt fler människor inser att det inte finns något klimathot och att modellerna inte stämmer med verkligheten. Snart har de klimathotstroende förlorat varje möjlighet att ställa om världen till planekonomi och socialism med ett påstått klimathot som argument.

Det börjar verka väldigt troligt att klimathotstron inte kommer att orsaka världen den ekonomiska katastrof dess anhängare önskar.

Lämna kommentar

Bort med alla energisubventioner!

När jag läste rubriken på ett inlägg av Naturskyddsföreningens Svante Axelsson och Johanna Sandahl, undrade jag om föreningen hade tagits över av riktiga miljövänner och bytt åsikt om kärnkraften. Men, nej då. Texten visar att de två tror sig ha hittat ett bra sätt att se till att kärnkraften avvecklas: Ta bort subventionerna till den.

Det finns inga subventioner till kärnkraft. I alla fall inte i Sverige. Ändå envisas de falska miljövännerna och kärnkraftshatarna att påstå att kärnkraft har subventioner. De hävdar till exempel att det är en subvention att Aktiebolagslagen gäller också kärnkraftsbolag. Enligt Aktiebolagslagen kan nämligen inte aktieägarna förlora mer pengar än vad de har satsat på att köpa aktier i ett företag. Går företaget i konkurs, till exempel för att det drabbas av stora skadeståndskrav, behöver ägarna inte gå in med mer pengar för att täcka upp för krav som inte kan betalas med tillgångarna i företaget.

Aktieägare kan vara både privatpersoner, stiftelser, fonder och andra företag. De behandlas ändå lika. Till och med om ett företag ägs till 100 % av ett annat företag, behöver inte ägarföretaget gå in med pengar för att täcka upp för krav efter en konkurs.

Detta kallar alltså kärnkraftshatarna en subvention, när regeln också gäller bolag som äger och sköter kärnkraftverk. Kärnkraftshatarna menar att om (när?) en kärnreaktor havererar, kommer skadorna bli så stora att ägarbolaget aldrig kan betala för allt. När dessutom, enligt kärnkraftshatarna, inga försäkringsbolag är beredda att teckna försäkringar som täcker alla skador, är det uppenbart att kärnkraften är subventionerad. Enligt kärnkraftshatarna.

Nej, det är inte alls uppenbart att det är en subvention att samma regler gäller för all verksamhet! Snarare är det negativ särbehandling att någon verksamhet undantas och får specialregler som missgynnar just den.

Negativ särbehandling är kärnkraft verkligen drabbad av. Dels har den en straffskatt som inte finns på andra energislag. Dels tycks många helt oförmögna att föra en saklig debatt om just kärnkraft. De vill att kärnkraften snabbt ska avvecklas, men har inga sakargument för den åsikten. Däremot åtskilliga osakliga argument, som känslor, myter och lögner.

För övrigt kan såväl vattenkraft som fossila bränslen drabbas av stora olyckor med enorma ekonomiska konsekvenser som ägarbolag knappast skulle ha råd med. En brusten vattenkraftsdamm leder till att vattenmassor spolar bort allt i sin väg nedströms. En urspårning av ett tåg med tankvagnar med gas och olja kan leda till att ett helt samhället ödeläggs och många människor dör. Vilket vi också har sett exempel på de senaste åren. Inte ser vi kärnkraftshatarna kräva specialregler för vattenkraft eller tågtransporter av farligt gods?

Det är en bra idé att avveckla alla subventioner till olika energislag. I alla fall i Sverige. I fattigare länder kan vissa energislag behöva subventioner för att de fattigaste ska ha råd att värma sina hem, laga mat och köra till och från arbeten. Den typen av subventioner går ofta till fossila bränslen, vilket klimataktivister starkt ogillar.

Utan subventioner skulle vindkraften försvinna från Sverige fortare än kvickt. Också solel skulle också vara illa ute. Den solel som Axelsson och Sandahl vill satsa mer på. En satsning som endast kan bli verklighet med någon form av subventioner. Solel är inte lönsam och kan inte förse ett hushåll med den el som behövs, vad miljöflummarna än påstår.

Jag kan faktiskt bara komma på en vettig användning av solel: För att driva luftkonditionering. När solvärmen är som starkast och luftkonditioneringen behövs som mest, kan solpanelerna också producera som mest.

Jag har i och för sig läst att solel används till något annat: Driva svenska fyrar. Jag begriper inte hur det går till. Det måste väl finnas batterier som laddas av solpaneler på dagen och används för att ge el till fyrljusen på natten. Men hur kan korta vinterdagar räcka till för att ladda upp batterierna tillräckligt, särskilt om det är mulet?

Trots att de vill att kärnkraften ska särbehandlas, vill Axelsson och Sandahl att skogs- och gruvindustri inte ska det. Samma miljölagstiftning ska gälla för alla, hävdar de att de tycker. Fast det tror jag inte alls på. De vill nog att vindkraft ska särbehandlas. Inte ett enda miljöförstörande vindkraftverk skulle få uppföras om samma miljölagstiftning gällde för alla.

Miljöflummare ser alltid ekologisk och konventionella odling som det goda mot det onda, fast det egentligen handlar om en gråskala. Ekologisk odling har mindre miljöpåverkan per hektar, men inte nödvändigtvis per mängd producerad gröda. Den minskar risken att maten ska innehålla skadliga ämnen skapade av människor, men ökar risken att där finns skadliga ämnen skapad i naturen. Den har mindre produktivitet, och kräver därför mer mark för samma mängd produktion. Det finns inte tillräckligt med jordbruksmark för att 100 % ekologiskt jordbruk ska kunna producera tillräckligt med mat för världens alla människor.

Ekologisk och konventionell jordbruk har bägge för- och nackdelar. Det finns ingen anledning att stödja det ena mer än det andra. Ska vi producera tillräckligt med mat för världens alla människor, kan ekologiskt jordbruk aldrig vara mer än en liten nisch för dem som vill få bra samvete genom att köpa dyrare matvaror. Ändå vill miljöflummarna att ekologiskt jordbruk ska få massor av stöd.

På tal om kärnkraft, så tar en ledare i Sydsvenskan också upp den. Jag blir inte klok på om den som har skrivit är positiv eller negativ till kärnkraften. Budskapet är i alla fall att politikerna ska fatta långsiktiga beslut om energipolitiken och sedan hålla sig borta och låta marknaden sköta om det hela.

Påståendet att utvecklingen av andra energislag går snabbt, begriper jag inte. Det händer inte mycket alls. Vindkraftverken blir större för att kunna utnyttja mer vind när det väl blåser tillräckligt, men inte för mycket. Det innebär också att de bli mer störande och farligare. Solpaneler har blivit billigare tack vare kinesiska tillverkare, som tycks vara subventionerade av kinesiska staten. För kärnkraft sker å andra sidan verkligen en snabb utveckling, med generation IV inom räckhåll. En teknik som i så fall skulle göra härdsmältor ännu mer osannolika och minska problemet med kärnavfall.

Det förefaller vara en bra råd att politikerna bara ska fatta långsiktiga och övergripande beslut om energi. De ska inte hålla på med detaljstyrning, som att subventionera vissa energislag och straffbeskatta andra. Med generella regler, som gäller lika för alla och som partier i bägge blocken ställer upp på, skulle mycket vara vunnet. Vi skulle till exempel se nya och moderna kärnreaktorer byggas i Sverige, och få glädjen över att se vindkraften avvecklas och vindkraftverken skrotas. Det sistnämnda lär tyvärr skattebetalarna få betala, eftersom ägarna inte lär ha råd med nedmontering och bortforsling.

1 Kommentar

Visdomsord av Einstein…

…finns det många. Här är en sammanställning av många av dem. Flera av dem skulle passa bra in på ett inlägg av en av medarbetarna, Ingvar Persson, i Sveriges värsta ledarredaktion, Aftonbladets.

Kärnkraft är en självklar del av framtidens elproduktion. Detta eftersom den är säker, pålitlig, någorlunda billig och ganska miljövänlig. Dessutom är den mer förnybar än de energislag som kallas förnybara, förutom att vara billigare och pålitligare än dem.

Kärnkraft och Einstein hör definitivt ihop. Det är på grund av Einsteins mest kända formel, tillika världens mest kända fysikaliska formel, vi vet att det går att få fram energi ur materia. Före Einsteins tid, trodde forskarna att energi och materia är helt olika saker. Genom de vetenskapliga framsteg som gjordes i början av 1900-talet, vet vi att materia är ett sorts koncentrerad energi och att energi i sin klassiska betydelse kan skapas eller förstöras, men bara genom att övergå från eller till materia.

Den okunnige Persson citerar den lika okunnige Mikael Odenberg, som i en intervju i SvD Näringsliv till exempel hävdar att en ny kärnreaktor kostar 70 miljarder kronor och tar 15 år att bygga.

Det är bara för det pågående bygget i Olkiluoto, Finland, som det handlar om sådana byggtider och kostnader. Där prövas ny teknik och det har varit så stora problem med den att bygget dels har blivit kraftigt försenat och dels mycket dyrare än beräknat.

Den som inte är förblindad av kärnkraftshat, inser det går att dra lärdomar av bygget i Olkiluoto, så att kommande reaktorer av samma typ går att bygga snabbare och billigare. Det är fullt möjligt att bygga en kärnreaktor för under 20 miljarder kronor och på mindre än 10 år.

20 miljarder kronor kan tyckas mycket, men då ska vi ha i åtanke att den kan komma att producera el i 60 år. Låt oss ändå, för att vara försiktiga, anta att den bara är i drift i 40 år. Effekten är antagligen minst 1000 MW (1 GW), som förmodligen alla nya reaktorer har. Tillgängligheten borde bli minst 80 %, alltså den producerar minst 80 % av tiden. Då kommer den att producera minst 1x40x365,25x24x0,80 GWh el, eller minst 280000 GWh. Vilket blir drygt 280 miljarder kWh. Byggkostnaden utslagen på hela produktionen under hela livslängden blir alltså mindre än 10 öre/kWh. Då har jag ändå räknat väldigt försiktigt.

Det är förvisso få bolag som kan ligga ute med så mycket pengar under så lång tid innan vinsterna börjar komma. I Sverige har vi ett statligt energibolag, Vattenfall, som skulle klara det. Många vill att Vattenfall ska slösa bort pengar på så kallade förnybara energislag. Bättre då att investera i ett energislag som kommer att gå med vinst när reaktorn väl är inkopplad på nätet.

Många reaktorer håller på att byggas i Kina och Ryssland. Även i USA har konstruktionen av fyra stycken reaktorer startat. Men i Europa, där miljöflummare har alldeles för mycket inflytande, pratas och skrivs det fortfarande som om kärnkraft skulle vara för dyr och farlig.

Tyskland har beslutat att avveckla sin kärnkraft och ersätta den med kolkraft. Politikerna har i och för sig sagt att sol och vind ska ersätta kärnkraften, men då blir det i praktiken dessa opålitliga energislags reglerkraft som ersätter. I Tyskland är det kolkraft. Med kraftiga subventioner till olönsamma energislag och nödvändigheten att bygga upp ett parallellt system som fungerar, skenar elpriserna i Tyskland. Miljöflummare i Sverige, och säkert många andra europeiska länder, jublar och vägrar begripa vad som händer i Tyskland.

Om Vattenfall bygger nya kärnreaktorer, är det inte för medborgarnas pengar. Företaget kan låna till byggena eller avstå från avkastning till statskassan under byggtiden. När reaktorerna är klara, börjar vinsterna strömma in. Lån kan betalas eller bidragen till statskassan återupptas. Det är mycket vettigare strategi än att satsa på opålitliga och för alltid olönsamma energislag som bara lever på subventioner. Världens stater har inte råd att hur länge som helst subventionera dyra och ineffektiva energislag. Inte ens Tyskland.

Lämna kommentar

Varför, Löfven?

Det är en gåta varför Stefan Löfven vill ha med det tillväxt-, människo- och miljöfientliga Miljöpartiet i regeringen. Det partiets miljöengagemang är bara ett spel för galleriet. Egentligen vill dess anhängare förstöra miljön, till exempel genom att peppra landskapet med tusentals fågel- och fladdemusdödande vindsnurror.

Vi har ibland sett debattartiklar från den gröna tankesmedjan Cogito, som tycks stå Miljöpartiet nära och där det, precis som i partiet, inte verkar pågå mycket tankeverksamhet alls.

Miljöpartiet är miljöflummets politiska gren. Cogito är dess tankesmedja. Miljöflummet innebär att använda påstådda miljöproblem för att ställa om samhället i en riktning som gör människor fattigare och mindre fria och som i det långa loppet kommer att öka miljöförstöringen. Miljöflummet är en religion, där dogmer står över logik, förnuft och vetenskap.

Koppla ihop Cogito och att Miljöpartiet tycks välkommet i en socialdemokratiskt ledd regering, och vi får en debattartikel i DN om vad Miljöpartiet ska göra i regeringen. En debattartikel skriven av två företrädare för Cogito, Angela Aylward och Per Gahrton. Eller? De påstår sig vara före detta när det gäller Cogito, så kanske representerar de inte alls Cogito längre? Varför då alls nämna Cogito?

De två berättar en anekdot om hur Frankrikes president Hollande tar avstånd från miljöflummet. Vilket i miljöflummarnas version blir att han inte är miljövän. Snälla nån! En absolut nödvändig förutsättning för att kunna vara miljövän är att ta avstånd från miljöflum! Fast naturligtvis är det inte en tillräcklig förutsättning. Även dem som inte vill ta någon miljöhänsyn alls, om det nu finns några sådana, och erkänner det, tar avstånd från miljöflum.

Ju framgångsrikare miljöpartister anser sig vara i en svensk regering, desto värre kommer det att bli för Sverige och svenskarna.

Ta bara det här med kärnkraft. Om de gröna vore riktiga miljövänner, skulle de erkänna att kärnkraften är bättre än alla alternativ och förespråka en utbyggnad. När de gröna propagerar för snarast möjliga avveckling av kärnkraften, visar det att de egentligen vare sig tycker om människor eller miljö.

Det finns energislag som är billigare än kärnkraft. Det finns kanske sådana som har mindre miljöpåverkan. Och visst händer det att kärnkraft dödar människor, men alla andra energislag dödar fler människor per producerad kWh. Sammantaget är kärnkraft bättre än alternativen. Den är miljövänligare än de billigare alternativen. Finns det några miljövänligare alternativ, så är kärnkraften billigare än dem. Dessutom är den alltså säkrare än alla alternativ.

Är det riktigt att kalla haverierna i Fukushima en katastrof? En ekonomisk katastrof är det för ägaren att få ett kärnkraftverk förstört. Mycket lidande blir det när människor, förmodligen tillfälligt, får lämna sina hem. Å andra sidan fick många andra sina hem förstörda av tsunamis. Det finns trovärdiga uppgifter om att två arbetare vid verket dödades i en av explosionerna. Det finns också trovärdiga uppgifter, från nationella och internationella myndigheter, som WHO, att inga människor skadades direkt av radioaktivitet med anledning av haverierna. En del människor kommer att få cancer av radioaktiva utsläpp, men så få att det nog inte kommer att märkas i den japanska cancerstatistiken.

Den verkliga katastrofen var jordbävningen, och framför allt de tsunamis den orsakade. Nästan 19000 människor dog av det. Förtjänar då ett förstört kärnkraftverk att kallas katastrof?

Aylward och Gahrton vill inte att skattemedel slösas bort på att återinföra värnplikten. Det är rimligt. Värnpliktiga riskerar att bli ”kanonföda”, dåligt utrustade och omotiverade soldater som lätt blir dödade, skadade eller tillfångatagna av fientliga styrkor.

Fast tydligen vill Aylward och Gahrton slösa bort skattemedel på subventioner till usla energislag som aldrig kan bli lönsamma, som vindkraft. Och på att avveckla kärnreaktorer som fortfarande kan användas och är lönsamma.

Var finns logiken i det?

Men logik ska vi inte förvänta oss från miljöflummare. Deras religion är ändå lika ologisk som alla andra religioner.

Lämna kommentar

Har det blivit en ful ovana?

I valrörelsen kom miljöpartister med en rad felaktiga påståenden. Vissa kan inte ha varit något annat än medvetna lögner, i avsikt att lura väljare och i hopp om att inte bli avslöjad. Den taktiken blev inte helt framgångsrik för Miljöpartiet. Visserligen hängde de kvar i riksdagen, men väljarstödet minskade något jämfört med förra riksdagsvalet. Å andra sidan har Stefan Löfven av någon obegriplig anledning bestämt att miljöpartister ska släppas in i regeringen. Nog borde överenskommelser över blockgränsen bli enklare om regeringen inte innehåller ett extremistparti som är mer socialistiskt än miljövänligt?

Kanske hoppas Löfven att miljöpartisterna ska göra bort sig så ordentligt i regeringsställning att han snart kan kasta ut dem ur regeringen och bädda för att MP åker ur riksdagen vid nästa riksdagsval, när nu det blir? Eller är det att överskatta hans intelligens och planeringsförmåga?

Hur som helst, så har tydligen inte miljöpartister slutat att ljuga bara för att valet är över. Kanske har det blivit en dålig ovana för dem att ljuga nu?

Det första exemplet efter valet, hittar vi i Sydsvenskan. Miljöpartisten Monica Eklund ljuger om att vindkraft är en bra energilösning och en långsiktigt lönsam affär för skattebetalarna.

Vindkraftverk är en fullständigt urusel energilösning. Det enda energislag som är sämre är solpaneler. De två har en kapacitetsfaktor på ungefär 25 respektive ungefär 15 %. Jag tror inte något annat energislag ligger under 70 %, om det inte tvingas till det på grund av att det behöver vara reglerkraft till opålitliga energislag, som sol och vind. Tillfälligt kan kärnreaktorer ligga lägre, om de håller på att renoveras och moderniseras för att kunna producera bättre och längre i framtiden. Det borde också gälla andra typer av kraftverk.

Om planerna på utbyggnad av vindkraft fullföljs i Sverige, kommer det att kosta skattebetalarna 215 miljarder kronor, enligt en rapport av Timbro. Det kan mycket väl vara en underskattning av kostnaden. Det enda sättet att undvika att så mycket pengar slösas bort är att avbryta utbyggnaden av vindkraft, och det helst så snabbt som möjligt. Vindkraft kan aldrig bli lönsamt, lika lite som väderkvarnar kunde vara lönsamma längre när kvarnar gick att driva med ångmaskiner. Dåtidens vindkraft, väderkvarnarna, avvecklades inte för att 1800-talets människor var dumma i huvudet, utan tvärtom för att de var kloka och inte ville fortsätta med ett energislag som inte duger och bara är användbart när inga andra finns tillgängliga.

Det är naturligtvis skattebetalarna som får stå för vindkraftens stora kostnader. Endera direkt, genom att skattemedel går till vindkraft. Eller också som elkonsumenter, vilket alla skattebetalare lär vara i dagens Sverige. Och förmodligen blir det en kombination av de två. Vindkraften får betalas både över skatten och över elräkningen.

De kommuner och landsting som äger andelar i vindkraftverk har än så länge befrielse från energiskatt. Vilket bland annat innebär att kommuner och landsting i dagens läge är i stort sett de enda som investerar i den säkra förlustbranschen vindkraft. Den skattebefrielsen innebär naturligtvis att staten får in mindre pengar från energiskatt. Det blir som ett statlig bidrag till landsting och kommuner. Ett bidrag som används för att förstöra naturen, döda fåglar och fladdermöss och bygga ut ett dyrt och ineffektivt energislag.

Tänk om någon skulle föreslå att landsting och kommuner direkt fick bidrag för att döda fåglar och fladdermöss, till exempel genom att fånga dem i fällor eller skjuta dem? Hur troligt är det att ett sådant förslag skulle gå igenom? Hur mycket skrik skulle inte komma från den så kallade miljörörelsen?

Gå omvägen över vindkraft för att ordna dödandet av flygande djur går däremot bra, tydligen. Den så kallade miljörörelsen stödjer då dödandet, trots att det finns energislag som knappt dödar några djur alls.

Förnybar och miljövänlig är vindkraften definitivt inte. Bara för att vinden är förnybar (på tidsskalor kortare än miljarder år), är inte vindkraften miljövänlig. Ett vindkraftverk består av stål, betong, koppar, glasfiber, kompositmaterial och ofta den sällsynta jordartsmetallen neodym. Neodym är i och för sig inte helt nödvändigt, men eftersom det har en extremt hög magnetisk förmåga per viktenhet, håller det nere vikten på vindkraftverket att använda neodym i generatorns magnet.

Det blir verkligen inga små mängder material som går åt i vindkraftverk. Eftersom varje vindkraftverk producerar ganska lite och sällan, behövs det till exempel flera hundra vindkraftverk för att producera lika mycket el som en kärnreaktor. Då går det också åt mycket mer material än vad som behövs för att konstruera kärnreaktorn.

Stål, betong, koppar, glasfiber och neodym är som bekant(?) inga förnybara material. Det är till och med svårt att återvinna allt, när vindkraftverket en gång skrotas. Det blir mindre byggavfall av att riva en kärnreaktor än att riva de vindkraftverk som kan producera lika mycket el som den. Det finns mindre att återvinna, men det är ju bra, eftersom mindre mängd material användes från början.

Visserligen finns radioaktiva ämnen i kärnreaktorn. Helt fri från radioaktivitet är inte heller vindkraft. På grunda av liknande kemiska egenskaper, brukar neodym återfinnas tillsammans med torium och uran i jordskorpan. Vilket betyder att den gruvbrytning som behövs för att hålla nere vikten på vindkraftverk orsakar radioaktivt gruvavfall, precis som uranbrytning! Miljöflummarna talar och skriver aldrig om det. De fattar väl det inte ens?

Ekström påstår att priset på vindkraftverk har minskat med 30 % de senaste åren. Miljöflummare hävdar ofta att priserna på vindkraftverk sjunker, men ger aldrig några belägg för det. Helt omöjligt är det inte att det stämmer. I en bransch där tillverkarna har svårt att få lönsamhet, är det möjligt att de sänker priserna för att försöka vinna marknadsandelar. Vilket också gör att chansen att få lönsamhet blir ännu mindre.

Å andra sidan blir vindkraftverken bara större och större, vilket verkar vara den enda utveckling som sker med vindkraften. Då innehåller de mer material, blir dyrare att tillverka och borde kosta mer. Kanske menar Ekström att priset per producerad kWh har minskat med 30 %? För större verk har högre effekt, och kanske lite högre kapacitetsfaktor, och kan producera mera. Kostnaden för att konstruera ett vindkraftverk borde inte öka lika snabbt som storleken, när den storleken ökar.

Det finns ändå inte en möjlighet att vindkraft någonsin kan bli ett acceptabelt energislag eller lönsam utan subventioner. För samhället som helhet, är och förblir den en förlustaffär. Dessutom en förlustaffär med stor miljöpåverkan. Utbyggnaden borde stoppas snarast. Det är inte miljövänlig och billig kärnkraft som bör avvecklas, utan miljöförstörande och dyr vindkraft!

Lämna kommentar

Nej, naturligtvis inte!

Johan Rockström har fått ett debattinlägg publicerat på Svenska Dagbladets debattsida. Ska jag sammanfatta det han skriver i ett ord, blir det: Svammel! Eftersom det är svammel som kan lura en del, finns det anledning att ta upp felaktigheterna i mer detalj.

Först noterar jag att debattredaktionen inte tillåter kommentarer, vilket är naturligt. Läsare som är kunnigare än Rockström, vilket säkert är de flesta, hade sågat inlägget jäms med fotknölarna. Det undviks genom att inte tillåta kommentarer.

I Rockströms fantasivärld förekommer tydligen allt snabbare miljöförändringar. Något vi vanliga dödliga, utan tillgång till de speciella glasögon som behövs, har lyckats undgå att märka.

Vem är den största auktoriteten på skogsbränder: Naturvårdsverket eller Rockström? Rockström, och flera andra miljöflummare, hävdar ju att skogsbranden i Västmanland är en exceptionell händelse, skapad av klimatförändringar. Den är den värsta i modern svensk historia, hävdas det. Vilket säkert kan stämma.

Frågan är när modern svensk historia startar? Förmodligen för mindre än 150 år sedan. Titta bara på vad Naturvårdsverket skriver om skogsbränder och -bränningar, i en länk jag snabbt hittade tack vare en kommentar på Klimatupplysningen.

Mer än 60 gånger så mycket svensk skog brann varje år för 150 år sedan jämfört med idag. Sedan satsades det stort på att släcka och begränsa skogsbränder innan de  hade hunnit sluka stora arealer. Ett citat från rapportens sammanfattning: ”Att det nästan slutat brinna är en av de stora ekologiska förändringarna i skogen under 1900-talet.” Det extrema är alltså inte att det brinner mycket i skogen, utan att det brinner väldigt lite! Så lite, att man har börjat med att bränna skog under någorlunda kontrollerade former, för att gynna arter som har missgynnats med de senaste 150 årens insatser mot skogsbränder.

Vem tror du har rätt: Naturvårdsverket eller Rockström?

Skogsbranden i Västmanland har jag skrivit om tidigare, och bland annat konstaterat att det inte finns någon ökning av antalet skogsbränder i Sverige per år sedan 1950-talet. Sedan 1850-talet borde det i stället ha skett en kraftig minskning av antalet skogsbränder per år.

Rockström hävdar att vi aldrig tidigare har observerat nederbördsmängder på nästan 100 mm. Om han menar per dygn eller något annat framgår inte. Avläsningar av nederbördsmängder skedde i alla fall tidigare vanligen var fjärde eller sjätte timme och brukade rapporteras som nederbördsmängd per dygn. Jag förmodar att han menar 100 mm/dygn.

Enligt SMHI, i en länk som jag också lätt hittade tack vare en kommentar på Klimatupplysningen, kom det 198 mm nederbörd på ett dygn i Fagerheden 28 juli 1997. Stationer som inte är SMHI:s officiella har till och med uppmätt en dygnsnederbörd på över 200 mm. Även SMHI:s officiella statistik visar ändå att vi visst har observerat mer än 100 mm på ett dygn tidigare.

Vem tror du har rätt: SMHI eller Rockström?

Skyfallet i Malmö har jag skrivit om tidigare. Det verkar helt enkelt inte finnas någon trend mot att skyfall blir vanligare i Malmö Den klimatförändring som Rockström och andra klimathotstroende vill skylla på existerar inte.

I lokaltidningen läste jag för övrigt en meteorolog kommentera skyfallet med att närliggande Lund bara hade ett normalt regnväder (8 mm). Det är uppenbart för alla som vill låta sina åsikter styras av fakta, att skyfall och översvämningarna i Malmö var ett högst lokalt, extremt och enstaka fenomen, inte resultatet av någon klimatförändring. Men klimathotstroende brukar inte låta sina åsikter styras av fakta.

Rockström tar dessutom översvämningar i Storbritannien och torka i Kalifornien som påstådda bevis för sina teser. Världens mest välbesökta klimatblogg, Watts Up With That, har skrivit om bägge.

När det gäller översvämningar i Storbritannien, berättas där till exempel om en studie som visar att ökande skador av översvämningar beror på urbanisering och befolkningsökning, och alltså inte på klimatförändringar.

I ett annat inlägg där, rapporteras om en studie som visar på rakt en klimatförändring i rakt motsatt riktning: Mot färre skyfall.

I ett tredje inlägg, påpekas att översvämningarna i Somerset blev så omfattande på grund av misskötsel av kanaler och vattendrag. Många har till exempel inte muddrats på länge, som de borde om de ska fungera för att föra bort extra vatten från skyfall.

Så visst har en rad översvämningsskador i Storbritannien mänskliga orsaker, men ingenting tyder på att det är utsläpp av växthusgaser som ligger bakom. Ansvaret ligger betydligt mer lokalt.

När det gäller torka i Kalifornien och resten av västra USA, visar rekonstruktioner från indikatorer som trädringar att 1900-talet var ovanligt blött där. Eventuellt är klimatet där på väg mot ett normalare och torrare läge. Den som hävdar att just torka nu beror på utsläpp av växthusgaser, får ta och komma med en bra förklaring till varför det var ännu mer torka för ungefär 800-1200 år sedan.

Inbördeskriget i Syrien och den påstådda torkan som föregick utbrottet, har jag tagit upp tidigare. Visst verkar det generellt ha blivit torrare i Syrien, men förändringen inträffade för länge sedan. Inga märkbara förändringar har skett de senaste årtiondena. Snarare är det en ökning av befolkning och konstbevattning som har lett till problem med vattenbrist i Syrien.

När det gäller fosfor, var det mycket riktigt en pristopp 2008-9. Sedan dess har priset fallit igen, men inte till lika nivå som innan toppen. Vad detta skulle ha med miljö- eller klimatförändringar att göra, begriper jag inte alls. Det är kanske ett led i försöken att bevisa att vi använder för mycket ändliga resurser?

Vad gäller matpriser, var det toppar 2008 och 2011. Den senaste verkar pågå fortfarande.

Jag vet inte om priserna från Index Mundi är korrigerade för inflation eller inte. Det spelar stor roll. En ökning av okorrigerade priser de senaste årtiondena kan förvandlas till en nedgång om de korrigeras för inflation.

Rockström hittar enorma följder av vad han påstår är 0,85 graders global uppvärmning. Andra källor brukar ange att uppvärmningen sedan mitten av 1800-talet är 0,7-0,8 grader. En svensk som verkligen är klimatexpert, till skillnad mot Rockström, är Lennart Bengtsson. Han har bland annat uttalat att uppvärmningen är för liten att märkas för vanliga människor. Den upptäcks endast genom att forskare har räknat ut den. Vidare hävdar han att verkliga problem med uppvärmningen kommer först i slutet av detta århundrade. Medan Rockström alltså ser enorma problem redan nu.

Alla verkliga klimatexperter vet dessutom att den globala uppvärmningen har hamnat i vad de kallar hiatus. En paus, alltså, men användandet av det ordet förutsätter att uppvärmningen kommer att ta fart igen. Om det nu är så att utsläpp av växthusgaser bara har liten påverkan på klimatet, kan det mycket väl bli en lång period av avkylning i stället.

Alla experter anser att nederbörden i Australien främst styrs av ENSO, alltså förekomsten av El Niño och La Niña, inte av växthusgaser. Bevis saknas dessutom för att mycket skogsbränder i Ryssland skulle har berott på några klimatförändringar.

För övrigt tycks inte exporten av sädesslag från Australien ha varit ovanligt liten 2008-9, utan högre än åren före. Om exporten stoppades, var det nog efter att mycket redan hade exporterats.

Det är hög tid att svenska makthavare slutar att bry sig om Rockströms svammel. Svenska tidningars debattredaktörer borde dessutom fundera över om svamlet behöver publiceras på deras debattsidor. Rockström är nämligen inte alls någon klimat- och miljöexpert! Det enda han verkar vara bra på är att göra reklam för sig själv och få sig att framstå som något han inte är.

Lämna kommentar

Tänker de någonsin?

I debatten om huruvida AP-fondernas pengar ska slösas bort på ”gröna” investeringar eller inte, har slutrepliken nu kommit, från de tre miljöpartisterna Åsa Romson, Isabella Lövin och Maria Wetterstrand. En replik som får mig att undra om miljöpartister någonsin använder hjärnan till att tänka med?

Tyskland har beslutat att avveckla kärnkraften och satsa på subventionerad utbyggnad av vindkraft och solel. Det sistnämnda innebär dessutom att det krävs en stor utbyggnad av reglerkraft, som i Tyskland främst är kolkraft. På grund av att så mycket effekt byggs ut, blir det ibland ett kraftigt elöverskott. Detta måste exporteras, eller dumpas kanske är ett bättre ord, till grannländer. Tysklands export av el ökar, på grund av en energipolitik som i grunden är misslyckad. Det vore bättre att Tyskland satsade på energislag som producerar kontinuerligt och därmed hade mindre behov av import och export.

Detta låtsas de tre miljöpartisterna inte fatta. De skriver att Tyskland har ett överskott av el som exporteras. Vilket är sant sett till genomsnittet över året. Vid varje tidpunkt kan Tyskland ha ett underskott, och behöva import, eller ha ett överskott som behöver dumpas till grannländer. Med mycket sol och vind blir kasten mellan dessa två tillstånd stora och sker ofta. Den stora exporten är inte ett tecken på att Tyskland är på rätt väg utan ett tecken på stora problem!

Med ökande kostnader för el, har tyskarna inte råd att använda lika mycket el som tidigare. Detta blir i miljöpartisternas ögon tydligen en frivillig minskning av elförbrukningen och något att jubla över.

Det är befogat att undra hur många extra dödsfall de ökande kostnaderna för elen i Tyskland har orsakat? El räddar ju liv, inte bara genom att användas till apparater på sjukhus. Eldrivna kylar och frysar håller maten fräsch längre så att risken för matförgiftningar minskar. Elektriska ljus i stället för fotogenlampor eller stearinljus minskar risken för  brand. Utomhusbelysning gör att folk känner sig tryggare och gör det till exempel lite svårare för brottslingar.

Här är en tabell från den tyska statistikbyrån:

Gross electricity production in Germany from 2011 to 2013
Energy sources 2011 2012 20131
Billion kWh % Billion kWh % Billion kWh %
Provisional data.

Production in run-of-river power plants and storage power plants as well as
production from natural inflow in pumped storage power plants.

Only production from biogenic share of household waste (about 50 %).
Source: Arbeitsgruppe Energiebilanzen (AGEB).

Gross electricity production, total 613.1 100 629.8 100 631.4 100
Lignite 150.1 24.5 160.7 25.5 161.0 25.5
Nuclear energy 108.0 17.6 99.5 15.8 97.3 15.4
Hard coal 112.4 18.3 116.4 18.5 122.2 19.4
Natural gas 86.1 14.0 76.4 12.1 66.7 10.6
Mineral oil products 7.2 1.2 7.6 1.2 6.6 1.0
Renewable energy sources 123.8 20.2 143.5 22.8 152.0 24.1
Wind power 48.9 8.0 50.7 8.1 53.4 8.5
Water power2 17.7 2.9 21.8 3.5 20.8 3.3
Biomass energy 32.8 5.3 39.7 6.3 42.5 6.7
Photovoltaic energy 19.6 3.2 26.4 4.2 30.0 4.8
Household waste3 4.8 0.8 5.0 0.8 5.2 0.8
Other energy sources 25.6 4.2 25.7 4.1 25.6 4.0

Kärnkraften har än så länge minskat lite. Den totala elproduktionen har ökat med 3 %, samtidigt som elförbrukningen har minskat, enligt miljöpartisterna. Produktionen från så kallade förnybara energislag har ökat mer än vad kärnkraftsproduktionen har minskat, precis som miljöpartisterna hävdar. Det beror på Tyskland måste bygga upp mer effekt än vad som egentligen behövs, eftersom sol och vind nästan aldrig producerar för fullt. Vilket miljöpartisterna inte vill berätta eller kanske inte ens fattar.

Vi ser också att användandet av brunkol (lignite) och stenkol (hard coal) har ökat kraftigt, medan produktionen från gaskraftverk har minskat. Det sistnämnda beror på att gaskraftverk har högre kostnader än kolkraftverk i Tyskland och behöver producera nästan hela tiden för att kunna gå med vinst. Med mycket opålitlig sol och vind i energisystemet, måste gaskraftverken snabbstängas gång på gång och lönsamheten försvinner. Vilket bara gör situationen ännu värre för Tyskland, eftersom gaskraftverk egentligen är bättre som reglerkraft än kolkraftverk.

2013 var produktion från gas- och kolkraftverk i Tyskland totalt 349,9 miljarder kWh. 2011 var den totala produktionen från dessa tre energislag (kol är ju två olika) 348,6 miljarder kWh. Bara en liten total ökning, alltså, men dessutom med en allt större andel av kol och en allt mindre andel naturgas. Vilket leder till ökande koldioxidutsläpp, eftersom förbränning av kol ger högre utsläpp än förbränning av naturgas för en given mängd användbar energi ut.

Om sol och vind hade fungerat som elproducenter, skulle Tysklands användande av kol och gas ha minskat i stort sett lika mycket som ”förnybart” hade byggts ut. I stället har produktionen från bägge ökat. Miljöflummarna kan eller vill visst inte dra korrekta slutsatser från det.

Det är inte Vattenfall som gör sig allt mer beroende av kol. Det är Tyskland. När svenska miljöflummare vill skylla fler kolgruvor och kolkraftverk i Tyskland på Vattenfall, visar det bara deras oförmåga eller ovilja att tänka. De borde i stället skylla på de tyska politikerna, som med beslutet att avveckla kärnkraften har gjort Tyskland mer beroende av kolkraft.

Svenska miljöpartister är inte de enda miljöflummare som inte tycks kunna skilja Vattenfall från Tyskland. En tysk dito, Ska Keller, har skrivit ett debattinlägg och kräver att Vattenfall slutar med kolbrytning i Tyskland.

Det är fullt möjligt för Vattenfall att sluta med sådant, men då kommer något annat bolag att ta över. Det är föga troligt att tyska makthavare går med på att kolgruvor helt enkelt stängs, när kolet faktiskt behövs i elproduktionen.

För att Tyskland ska minska behovet av kolkraft, behövs att beslutet att avveckla kärnkraften i landet upphävs och att nya kärnkraftverk byggs för att ersätta kolkraftverk.

Riktiga människo- och miljövänner skulle applådera en sådant beslut. När miljöpartister applåderar beslut som innebär motsatsen, visar de bara vad de egentligen har för syn på människor och miljö.

Lämna kommentar
css.php