Man ska vara försiktig med att använda beteckningar som (klimat)panikmakare eller (klimat)alarmist, men när Björn Källström skriver i GP idag, verkar det befogat att använda dem. Det finns inga nyanser alls, utan koldioxidutsläppen håller på att förstöra världen, menar han.

Kälsström slår fast som en absolut sanning att världshavens pH minskar. Det är inte alls någon absolut sanning. Det är modellresultat. Modeller säger att världshavens pH borde ha minskat från 8,2 i mitten av 1700-talet till 8,1 nu. Några mätningar av pH förekom dock inte i mitten av 1700-talet. Det är jag absolut säker på, eftersom pH-skalan infördes i början av 1700-talet.

Det finns dock indikatorer på tidigare pH-värden. Dessa indikatorer kan användas för att beräkna tidigare pH, som till exempel från nära ön Flinders söder om Australien:

De tidigaste värdena ligger i och för sig högst och de sista lägst, men ändå är det svårt att se någon som helst trend i dessa pH-värden. I mitten av 1900-talet låg värdena i själva verket nära de högsta värdena från början av 1700-talet. Någon korrelation med koldioxidhalten, som har ökat hela tiden, verkar inte finnas.

Det finns pH-mätningar från modern tid. Forskningsskepp har åkt omkring på världshaven och mätt olika saker, bland annat pH-värden på olika djup. Dessa observationer kan till exempel hittas här, på hemsidan för USA:s motsvarighet till SMHI.

Mätningar utanför Spaniens nordvästkust 1982 gav till exempel följande data:

Vi ser här något typiskt: pH sjunker med havsdjupet. Skalan på x-axeln är visserligen inte havsdjup i meter, men vattentryck som ungefär motsvarar en meter per enhet.

Utanför Spaniens kust är det inte så djupt som i Stilla Havet, där det finns mätningar från olika platser under en expedition 2006:

Den väldiga spridningen av värdena ner till ungefär 4 kilometers djup beror på att det är mätningar tagna vid olika platser. Även här ser vi att pH sjunker med djupet, men att trenden avtar på stora djup och att pH där tycks stabiliseras på ungefär 7,6.

Mätningar i Södra Polarhavet, södra Indiska Oceanen och södra Stilla Havet 1992 gav dessa data:

Även här ser vi att det är stora variationer för olika platser.

Andra mätningar utfördes 1994 under en expedition väster om Sydamerika:

Åter igen samma mönster: Stora variationer beroende på läge och en minskning av pH med djup, följt av en stabilisering på ungefär 4 kilometers djup.

Från den sistnämnda expeditionen har jag tagit fram lite andra data än pH:s variation med havsdjup. Vi kan till exempel se att det verkligen finns ett samband mellan pH och koldioxidhalten i havsvattnet:

Nästan alla mätpunkter ligger på en väldefinierad kurva, och de som ligger utanför är kanske mätfel.

Så om koldioxidhalten ökar till 500 ppm, kommer havens pH att sjunka till 7,9?

Nehej, så enkelt är det inte. Världshaven innehåller mycket mer koldioxid än atmosfären. Om så all koldioxid i atmosfären genom ett magiskt trollslag dumpas jämt fördelat i haven, ändras koldioxidhalten i havsvattnet bara med några ppm. Det krävs att den ökande koldioxidhalten leder till en höjning av koldioxidhalten i havens yttersta lager, och inte förs nedåt, för att pH i ytvattnet ska kunna minska rejält.

Ovanstående diagram kan dessutom ritas på ett annat sätt, nämligen med en logaritmisk skala för koldioxidhalten:

Då ser vi att pH varierar linjärt med logaritmen av koldioxidhalten, vilket är en mer komplicerat sätt att säga att pH varierar logaritmiskt med koldioxidhalten.

Slutligen ett diagram sim visar pH:s variation med latitud om vi bara tittar på mätningarna närmast ytan:

Här ser vi ett typiskt mönster: pH har ett lokalt minimum nära ekvatorn, ökar en bit från ekvatorn, för att sedan minska igen närmare polerna.

Det finns helt enkelt inte ett enda pH-värde för havsvattnet. Havsvattnets pH nära ytan kan sjunka på grund av koldioxidutsläppen, men bara märkbart om koldioxiden blir kvar där och inte förs nedåt och blandas upp i vatten på lägre djup.

Källström försöker dessutom att skrämmas med att korallreven kommer att snart vara försvunna på grund av koldioxidutsläppen.

Ur ett geologiskt perspektiv är koldioxidhalten ovanligt låg, trots ökningen de senaste 150 åren. Korallreven har överlevt betydligt högre koldioxidhalt i det förflutna.

Som vanligt hävdar de klimathotstroende att denna tid är speciell. Just nu och en tid framöver kommer ekosystemen att kollapsa under förhållanden som de har överlevt tidigare.

Jag har några gånger på denna blogg nämnt Piers Corbyn, våderspåmannen som hävdar att partiklar från Solen styr Jordens klimat och som gör långtidsprognoser för många månader framåt. Själv hävdar han att träffsäkerheten är över 80 %. Hans kritiker hävdar att prognoserna är så allmänt hållna att de passar in på det mesta som kan tänkas hända.

Tydligen hävdar Corbyn också att Solen styr jordbävningar. Han har nu gjort en prognos om att kommer att inträffa minst en stor jordbävning under perioden 1-3 februari.

Han har också gjort en väderprognos för Skottland,  England och Alperna. För Skottland förutspås hagel och snöstormar 2-3 februari och för södra/östra England under dessa dagar kyla och snöfall. Alperna och norra Italien kommer att få snöstormar. Kylan i England och Skottland håller i sig 4-6 februari, men det blir mestadels uppehåll. Mer snö kan förväntas i nordvästra England 7-8 februari.

Vi får se hur det går med det. Jag är i alla fall skeptisk till att det går att förutsäga jordbävningar på det här sätter. Är det förresten någon nytta med en förutsägelse som säger när men inte var? Eller har Corbyn också en prognos för var, men avslöjar den inte utan betalning? Han påstår sig kunna leva på sina långtidsprognoser för vädret. Kanske tar han betalt för jordbävningsprognoser också?

En sak är klar i alla fall: Har Corbyn rätt i att partiklar från Solen styr världens klimat, finns inte mycket utrymme för någon klimatpåverkan från mänsklighetens koldioxidutsläpp.

Christian Azar och Henning Rodhe hör till den klimathotstroende grupp av forskare som länge har försökt skrämma politiker och allmänhet med att klimatförändringarna är farliga och måste förhindras med drastiska minskningar av koldioxidutsläppen. Azar och Rodhe har väl i och för sig tillhört den mer lågmäldaa fraktionen av den gruppen.

Ändå är det anmärkningsvärt att de tillsammans skriver en debattartikel som verkar vara början på en reträtt från klimathotstron. De klimathotstroende försöker ständigt tona ner osäkerhet och hävda att klimatforskarna är överens. Här antyder åtminstone Azar och Rodhe att motsatsen är sannare.

Helt har ränderna inte gått ur än. De två försöker hävda att den globala uppvärmningen fortsätter i samma takt, vilket de borde veta att det gör den inte alls. Det har jag bland annat tagit upp här. Enligt de mest trovärdiga temperaturserierna har den globala uppvärmningen tagit paus eller upphört. Det är naturligtvis ett stort problem för de klimathotstroende, som tidigare har hävdat att koldioxidens klimatpåverkan är så stor att inga naturliga faktorer kan hindra uppvärmningen. Nu försöker de hitta på olika bortförklaringar, fast den rimligaste förklaringen är att de klimathotstroende kraftigt har överskattat koldioxidens påverkan på klimatet.

Azar och Rodhe försöker också låtsas om att det intevall på klimatkänsligheten som de klimathotstroende, med IPCC i spetsen, länge propagerat för, fortfarande gäller. De borde inte vara okunniga om den forskning, till exempel av Lindzen och Choi respektive Braswell och Spencer, som visar att klimatkänsligheten sannolikt är låg. Och med låg menar jag då lägre än det lägsta värdet som förekommer i IPCC:s rapporter. Ytterligare stöd för att klimatkänsligheten är lägre än de värden som stoppas in i nästan alla klimatmodeller kommer från det faktum att modellresultaten och verkligheten inte stämmer överens.  Klimatmodellerna förutsäger vissa detaljer om uppvärmningen och dessa detaljer syns inte i verkligheten.

Azar och Rodhe tar upp istäcket i Arktis. De skriver inte så rakt ut, men vill säkert att läsarna ska koppla ihop koldioxidutsläpp med en uppvärmning som leder till ett minskat istäcke. Mätdata visar dock på i stort sett motsatsen. Först kom förändringar i molnighet, som ledde till att mer solstrålning når ytan under den arktiska sommaren. Då smälter mer is, vilket gör att solstrålningen dessutom effektivare kan värma havet. Minskningen av sommaristäcket i Arktis har dessutom förstärkts av förändringar i havsströmmar och vindar. Spelar koldioxidutsläppen alls någon roll, så är den i så fall ytterst liten.

Havsytan sjönk faktiskt i fjol, i strid mot de klimathotstroendes förutsägelser om att ökningstakten ska accelerera. Nu har nog havsytan börjat stiga igen, men länge har takten varit en som tyder på att haven kommer att stiga med 2-3 decimeter till 2010. Det är ju i undre halvan av det intervall som IPCC förutsäger. Ändå hävdar många klimathotstroende att ökningen kommer att bli större än IPCC:s övre gräns. Hur trovärdigt är det egentligen? Tja, i och för sig ungefär lika trovärdigt som det mesta som de klimathotstroende påstår, det vill säga inte alls.

Havsytan kan stiga med 1-2 meter, hävdar klimathotstroende. Då nämner de inte att åtminstone två osannolika antaganden måste uppfyllas. Den globala uppvärmningen måste ta fart igen, och med högre takt än tidigare. Istäckena i Grönland i Antarktis måste börja reagera på uppvärmningen mycket kraftigare än tidigare, och förmodligen på ett helt ofysikaliskt sätt. Om nu inte uppvärmningen just där ska bli tiotals grader. Det mesta av isen på Grönland och Antarktis befinner sig ju i områden som aldrig blir varmare än att det fortfarande är tiotals grader under noll.

Extrema väderhändelser är en av de klimathotstroendes favoriter. De hävdade tidigare att global uppvärmning leder till fler och värre extrema väderhändelser. Numera har de allt mer börjar att hävda att klimatförändringar leder till fler och värre extrema väderhändelser. För att alla sorters klimatförändringar ska kunna leda till mer extremväder, måste ju det nuvarande klimatet vara det mest perfekta som finns. Hur troligt är det?

Azar och Rodhe verkar i alla fall erkänna att det bara är förändringarna av värmeböljor och köldknäpparna som är statistiskt säkra. Sådana förändringar kan bara skrämma de okunniga. De kunniga vet ju att köld är dödligare än värme. Färre köldknäppar och fler värmeböljor leder tillsammans till att färre människor dör en för tidig död.

De klimathotstroende verkar vara på reträtt på alla fronter, vilket är begripligt eftersom verkligheten inte har ”samarbetat”. Det verkar som vi klimathotsskeptiker nu med fog kan citera Gandhi: Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan bekämpar de dig, sedan vinner du.”

De klimathotstroende har definitivt slutat att skratta åt klimathotsskeptikerna nu.

Det är så typiskt för svensk miljödebatt att den antagligen störste förvillaren av den alla utses till miljömäktigast 2012. Johan Rockström som ständigt sprider felaktigheter omkring sig, speciellt om klimatet, i olika debattartiklar har alltså störst inflytande över miljöpolitiken i Sverige? Inte konstigt då att miljö-, klimat- och energipolitiken ser ut som den gör.

Rockström är tydligen en skämtare också, förutom att vara tämligen inkompetent och okunnig om de frågor han har så mycket åsikter om. Miljöministern ska stå över finansministern, tycker han. Som alla (?) har noterat, brukar till finansministrar utses människor som inte bara kan lägga ihop två och två, utan också begriper en hel del om ekonomi och finanser. Till miljöministrar utses däremot ständigt folk utan några som helst kunskaper om miljö och klimat.

Rockström skämtar dessutom om att Stockholm Environment Institute tillhandahåller det vetenskapliga underlaget. På det institutet skulle man ju inte känna igen vetenskapen om de så knackade på dörren och presenterade sig med: ”Hej, jag är Vetenskapen!”

I samma tidskrift, alltså Miljöaktuellt, går det ofta att hitta andra (o)lustigheter än att förvillare utses till miljömäktigast eller att de skämtar under intervjuer. Där står till exempel också att det är dags att utse världens ondaste företag. Vinnaren tycks bli ett gruvbolag. Och ”brottet”? Jo,  att bolaget håller på att bygga en vattenkraftsdamm i Amazonas.

Hur var det nu då? Skulle inte fossila bränslen och kärnkraft ersättas av sol, vind och vatten, enligt miljöorganisationerna? Fast det där med vatten gäller tydligen inte när fattiga länder vill bli rikare genom att satsa på industrialisering, som kräver mer energi. Då blir det: ”Fy!” och ”Ajabaja!” från miljöorganisationerna.

När det gäller vilket som är Sveriges ondaste företag, är det desto enklare. Det lär utan tvivel vara Heimstaden, som är en av Sveriges största hyresvärdar, men också en av Sveriges mest oseriösa hyresvärdar. Där ses hyresgäster bara som en intäktskälla, medan service och underhåll ska hållas på minimum. Hyresgäster får frysa för värmen är avstängd. Det går heller inte att lita på att det alltid finns varmvatten. Det händer att Heimstaden tömmer källarförråd för hyresgäster som fortfarande bor kvar och fraktar grejerna till återvinningen.  Det händer att Heimstadens personal slarvar bort inlämnade nycklar när hyresgäster flyttar, förnekar att de någonsin har fått in nycklarna och vill att hyresgästen ska betala låscylinderbytet. Hyresgäster kan få vänta i åratal på att få brandvarnare uppsatta, trots att det är lag på att hyresvärden ska sköta det, medan andra får vänta i åratal på utlovade reparationer. Så vad du än gör, hyr inte av Heimstaden! Och hyr du av någon annan, be en bön att huset inte säljs till Heimstaden! För skulle det hemska hända, lär du få se oerhörda hyreshöjningar och att underhåll och service minskar till ett absolut minimum.

När världens makthavare verkar besatta av att diskutera ett klimathot som lyser med sin frånvaro, åker verkliga hot omkring där ute i rymden. Alldeles nyss missade en av dem med en hårsmån.

Civilisationen går inte under av koldioxidutsläpp, men däremot av drastiska minskningar av dessa utsläpp i syfte att rädda ett klimat som inte behöver räddas.

Civilisationen går inte under av långsam och stadig uppvärmning. Däremot av långsam och stadig nedkylning, eftersom det i slutet av en sådan avkylning finns en verklig klimatkatastrof: En ny istid.

Civilisationen kommer att gå under om en tillräckligt stor rymdsten slår ned. De överlevande, om några människor överlever, kommer att få börja om från början. Inte från stenåldern, kanske, men i alla fall från tidig järnålder.

För övrigt är det stor risk att ett sådant nedslag skulle orsaka en istid, i alla fall en liten sådan som varar i åtskilliga årtionden.

Om världens makthavare vill bemöta verkliga hot mot mänsklig civilisation, skulle de sluta prata koldioxid och börja diskutera åtgärder för att hindra att stora rymdstenar kolliderar med Jorden. Möjliga lösningar finns, men några konkreta planer finns inte. Det förekommer visst inte ens några ordentliga diskussioner om börja planera.

Visserligen är det osannolikt att en stor rymdsten ska slå ned på jordytan de närmaste tusentals åren. Men risken finns verkligen, till skillnad mot klimatkatastrofen orsakad av koldioxidutsläpp. När en rymdsten på kollisionskurs med Jorden väl upptäcks, kan det vara för sent att göra något.

Det är faktiskt en billig försäkring att förbereda sig i god tid för detta, visserligen osannolika, men ändå verkliga, hot. När Civilisationsförstöraren väl upptäcks, vare sig det är nästa år eller om tusentals år, bör vi vara förberedda för att försöka stoppa den innan den slår ned.

När Greenpeace och WWF slår sig ihop om en debattartikel är det överraskande att en sak faktiskt stämmer: Borrning efter olja i Arktis är ett hot mot miljön där. Det är ett rätt mer än vad det brukar bli när dessa både organisationer är inblandade.

Fast annars visar de som vanligt att de ingenting begriper och ingenting vill begripa. Meningen ”Faktum är att vi inte ens kan förbränna den olja vi redan hittat om vi ska kunna undvika allvarliga klimatförändringar.” är typisk för deras förakt för vetenskap. Några klimatförändringar som är allvarligare än normalt syns inte till i verkliga trender från verkliga världen. Det lär bli ytterst svårt att göra världen två grader varmare ens om alla tillgängliga fossila bränslen eldas upp. De klimathotstroende påstår i stället, med sin sedvanliga ignorans för vetenskap och verklighet, att det blir svårt att hålla uppvärmningen under två grader.

Annars är det ju en viktig sak Greenpeace och WWF tar upp här, men försöker dölja i floskler om klimat och farliga koldioxidutsläpp: Ska vi tillåta oljeutvinning i Arktis?

Det lär i och för sig vara svårt att stoppa om de förnybara energislagen fortsätter att vara långt ifrån konkurrenskraftiga och om oljan sinar på andra håll.

Arktis är dock en känslig miljö där oljeutvinning bör tillåtas bara i nödfall. En olycka med stora oljeutsläpp i Arktis skulle vara en mindre katastrof.

Å andra sidan: Om mänskligheten inte har tillräckligt med energi, är det en stor katastrof. Storskalig och global energibrist skulle leda till fattigdom, svält, misär och för tidig död för massor av människor. Det verkar inte aktivisterna i Greenpeace och WWF vilja fatta. Eller eftersträvar de till och med det, fast de inte vågar säga och skriva det rakt ut?

Idag hävdar en artikel i DN att det finns ett bevisat vetenskapligt samband mellan köttätande och tjocktarms- och ändtarmscancer.

Eftersom köttätandet ökar i Sverige, borde det väl synas på cancerstatistiken genom att tjocktarms- och ändtarmscancer blir allt vanligare relativt andra cancerformer? Det verkar väl vettigt?

Vad har då data i Socialstyrelsens cancerregister att säga om saken?

Här har jag lagt ihop tjocktarms- och ändtarmscancer och dividerat med alla former av cancer. Det handlar då om antalet nya cancerfall per 100 000 personer i hela riket.

Visserligen sträcker sig inte Socialstyrelsens statistik 60 år tillbaka i tiden, men nog har väl köttätandet ökat också sedan 1970?

Av den förväntade ökningen av tjocktarms- och ändtarmscancer jämfört med alla cancerformer syns ingenting. Finns det någon trend, är det mot att dessa cancerformer ökar långsammare än cancer i sin helhet. För cancer blir ju allt vanligare.

Eftersom cancer tar långt tid att utveckla i kroppen, från orsak till konstaterade tumörer, drabbar den främst gamla personer. Eftersom medellivslängden ökar, är det rimligt att det också leder till fler fall av cancer.

Fast kanske är det egentligen det ökande köttätandet, och inte ökad livslängd, som ligger bakom ökningen av alla typer av cancer? Vilken annan förklaring kan det annars finnas till att ökat köttätande inte leder till en snabbare ökning av tjocktarms- och ändtarmscancer än för andra cancerformer?

Idag konstaterar DN att naturkatastroferna kostar allt mer. Vilket i sig är rimligt, eftersom människorna blir allt fler och allt rikare. Alltså drabbas allt fler och allt rikare människor när naturkatastrofer väl inträffar.

Artikeln noterar också att jordbävningarna visserligen har blivit allt kostsammare men inte fler. Det finns heller ingen fysikalisk anledning att tro på någon ändring av antalet jordbävningar med tiden. Jordens inre borde vare sig bli mer eller mindre aktivt, i alla fall inte över så korta tidsrymder som årtionden, århundraden och årtusenden.

Artikeln försöker däremot påstå att väderrelaterade naturkatastrofer har ökat. Det kan vi kontrollera med data från International Disaster Dataset. Jag har gjort ett diagram med data där jag har dividerat antalet av några typer av naturkatastrofer med antalet jordbävningar för varje år under perioden 1980-2009. Det gäller då antalet rapporterade naturkatastrofer, vilket inte nödvändigtvis är det antal som verkligen har inträffat. Eftersom jordbävningarna ju inte har ökat i verkligheten, så kommer divisionen att visa om några typer har verkliga trender:

Vulkaner har inte ökat sina utbrott, och det är väntat. Precis som jordbävningarna beror de ju på förhållanden i Jordens inre, förhållanden som inte borde ha ändrats över en så kort tidsperiod. Torka verkar heller inte ha ökat, tvärtemot vad som påstås i artikeln.

Stormar och extremtemperaturer har blivit fler under perioden, men knappast sedan 1996. Det stämmer väl in med att världsmedeltemperaturen inte har haft någon signifikant trend under ungefär samma tid.

Den enda av dessa typer av naturkatastrofer som har ökat under hela perioden är översvämningar. Översvämningar kan till exempel orsakas av mycket regnande, högt vattenstånd i havet och asfaltering av allt fler landytor. En ökning av antalet översvämningar kan bero på klimatförändringar men behöver inte göra det.

Sedan finns alltid möjligheten att rapporteringsgraden för någon typ av naturkatastrof har ändrats snabbare eller långsammare än rapporteringsgraden för jordbävningar. Då skulle uppstå i ett sådant här diagram uppstå en trend som inte beror på någon verklig förändring.

Huvudbudskapet är i alla fall det vanliga när det gäller naturkatastrofer: Det mesta av de ökande kostnaderna och den ökande rapporteringen av dem beror på ökande rapporteringsgrad, allt fler människor och allt rikare människor. Det är långt ifrån de klimathotstroendes ständiga mässande att naturkatastroferna snabbt ökar på grund av ökande temperaturer i världen. Globala medeltemperaturen ökar ju inte ens.

Miljöpartisterna fortsätter visst att skämta med väljarna, att döma av ett inlägg av språkröret Gustav Fridolin.

”Klimathotet försvinner inte för att det är finanskris och hög arbetslöshet”, menar Fridolin. Nej, naturligtvis inte. Klimathotet försvann med de vetenskapliga framsteg som visar att det är oerhört osannolikt. Inte för att klimathotet någonsin har funnits, men möjligheten att det existerar fanns länge.

Tydligen är det Sverige som ser till att det finns klimat i världen. Vi har ju klimatutsläpp. Var sker dessa utsläpp av klimat egentligen? Jag har sett många andra än Fridolin påstå att Sverige har klimatutsläpp, men aldrig någon berätta exakt var dessa utsläpp av klimat sker. Och växer gör visst dessa utsläpp av klimat också. Blir det bara mer och mer klimat i världen då, heller?

Fridolin påstår att Milöpartiet bland annat vill satsa på moderna eneriglösningar. Såvitt jag vet vill MP satsa på sol och vind, vilket är så långt ifrån moderna eneriglösningar man kan komma. Sol och vind är tvärtom två av de äldsta energilösningar som mänskligheten har försökt med. Det är bara muskelkraft som är äldre.

Sol har använts för att torka kläder, människor och vissa sorters mat. Det är ungefär vad den duger till också. Sedan är den oerhört viktig som energikälla för fotosyntesen, vilken är en de nödvändiga förutsättningarna för allt högre liv. De andra två nödvändiga ingredienserna för fotosyntesen är vatten och koldioxid. Just det, alla koldioxidhatare: Utan koldioxid finns heller inget högre liv på vår planet.

Det är tveksamt om det någonsin kommer att vara en bra idé att försöka använda solljus för att producera elektricitet. Det är däremot oerhört klart att det är en utomordentligt dålig idé att försöka använda vinden för att producera elektricitet. Alla nackdelarna med vinden är uppenbara då. Ett modernt samhälle behöver kontinuerliga leveranser av elektricitet, inte tillfälliga då vindarna behagar blåsa tillräckligt mycket.

Sol och vind är visserligen gratis, men det är verkligen inte gratis att försöka använda dem. Och priset är inte bara i pengar.

”När världen förändras måste även politiken klara av att förändras”, konstaterar Fridolin på slutet. Förändras i takt med världen gör ju verkligen inte Miljöpartiets politik. Den lever i det förgångna och vägrar ta till sig tekniska och vetenskapliga framsteg. Det är en politik som vore förödande för Sverige om den genomfördes. Det är en politik som inte förtjänar några röster alls.

En ledarartikel i DN hävdar bland annat att de teoretisk bästa lösningarna (på klimatfrågan) är svåra att genomföra.

Jaså? Den teoretiskt bästa lösningen är att göra som mänskligheten har gjort under hela sin existens, och alla arter tvingats till för att överleva: Anpassa sig till klimatförändringarna. Det är dessutom en metod som fungerar oavsett orsakerna till klimatförändringarna. Att däremot göra felaktiga antaganden om orsakerna och sedan försöka ta bort de förmodade orsakerna fungerar inte alls och kan få katastrofala följder.

Johannes Åman påstår dessutom i sitt inlägg att ett pris på koldioxidutsläpp gör att ”alla förorenare skulle sättas under press att förbruka mindre koldioxid”.

Huh? De enda som förbrukar koldioxid är de gröna växterna. De använder denna gas i sin fotosyntes, vilket bland annat ”förorenar” luften med syre. De lär knappast vara villiga att betala för den koldioxid de använder. Inte i pengar i alla fall.

Mänskligheten släpper ut koldioxid som en bieffekt av att vi utnyttjar den energi som uppstår då fossila bränslen reagerar med detta syre i luften. Någon förbrukning av koldioxid är det inte, utan tvärtom produktion av gasen.

Fingrarnas flöde över tangentbordet var nog snabbare än tanken när Åman skrev det där…

Däremot förtjänar miljörörelsen kritik för sin besatthet av enda möjliga lösningen på ett klimathot som sannolikt inte finns är drastiska minskningar av användandet av fossila bränslen. Även om klimathotet hade varit verkligt, skulle inte en avindustrialisering av världen vara någon bra lösning. Snarare en väldigt dålig lösning som skapar fler problem än det löser.