vetenskapsbloggen

Det är alltid för tidigt att börja med klimatåtgärder

Eftersom klimathotet är inställt, behövs inga klimatåtgärder. I alla fall inga som bara genomförs i syfte att rädda klimatet. Det behöver ju inte räddas. Om åtgärder som genomförs är bra för något annat syfte, helst är lönsamma, och hade varit bra för klimatet om koldioxidutsläpp hade kunnat orsaka en klimatkatastrof, är åtgärderna åtminstone möjliga. Och kanske bra.

Till och med svenska medier börjar visst upptäcka att klimatkänsligheten är låg, vilket utesluter att en klimatkatastrof är på väg. Expressen och Svenska Dagbladet skriver om en vetenskaplig artikel som har kommit fram till att uppvärmningen nog blir mindre än många tidigare har trott.

Det blir allt svårare för de troende att bortförklara det faktum att den globala uppvärmningen har stannat av till den grad att takten inte längre går att skilja från noll. Några få försöker fortfarande påstå att uppvärmningen visst fortsätter, och att det till exempel är statistiska trick som ligger bakom påståenden att den har stannat av. Det är inte alls några statistiska trick som ligger bakom. Det som ligger bakom är helt enkelt linjär minstakvadratanpassning till data, vilket hör till grundläggande statistik.

De flesta av de troende erkänner ändå att jordytan och atmosfären sedan en lång tid tillbaka inte värms upp. De försöker i stället bortförklara frånvaron av uppvärmning endera genom avkylande effekter av luftföroreningar och/eller genom att påstå att den extra värmen har förts ned till stora havsdjup utan att lämna några spår på vägen.

Trots frånvaron av uppvärmning och trots de nya forskningsresultatet, hävdas det fortfarande att det blir svårt att undvika två graders uppvärmning. När ingen uppvärmning pågår, är vi ju på väg mot ingen uppvärmning alls! Fast, OK. Tar vi hänsyn till felmarginalerna, kan det bli någon tiondels grad uppvärmning på hundra år.

Det finns satellitbaserade temperaturberäkningar sedan december 1978. Under hela tiden sedan dess, ligger medeltrenden på ungefär 1,4 grader per århundrade. Den har alltså saktat in till noll de senaste 15 åren. Men den kan ju ta fart igen, så att den mer långsiktiga trenden behålls.

Med 1,4 graders uppvärmning på hundra år, plus 0,7 graders uppvärmning sedan mitten av 1800-talet, är vi uppe i ungefär två grader, som är det politiska målet. Det är nämligen ett politiskt mål och ingenting som är fastställt av vetenskapen att vara gränsen mellan farligt och ofarligt.

Nu räknas ju tvågradersmålet sedan en inte särskilt välspecificerad förindustriell tid. Förmodligen inträffade den någon gång under andra halvan av 1700-talet. Det är verkligen inte klarlagt hur mycket världens medeltemperatur ändrades under de nästan hundra år som passerade mellan denna förindustriella tid och den tid då väderstationer hade blivit tillräckligt utspridda över jordytan för att tillåta beräkningar av en global medeltemperatur.

Det är också långt ifrån säkert att den där trenden på 1,4 grader per århundrade beror på mänsklighetens utsläpp av växthusgaser och kommer att fortsätta i hundra år till. De senaste 15 åren tyder ju på att trenden har saktat in.

Kommer det att bli några problem alls att nå tvågradersmålet, även utan klimatåtgärder? Är det kört, även med drastiska klimatåtgärder? Ja, det vet vi inte säkert, men det förstnämnda verkar då sannolikare än det sistnämnda. Medan koldioxidutsläppen bara ökar, har den globala uppvärmningen saktat in, vilket är ett av många indicier på att utsläppens klimatpåverkan är liten. Vetenskapligt är frågan i stort sett avgjord. En fördubbling av koldioxidhalten ger knappast två graders uppvärmning, utan snarare omkring en grad, och kanske till och med mindre.

Klimathotet handlar dock främst om politik och ekonomi och inte om vetenskap. Därför lever det vidare och därför vägrar många erkänna att hotet knappast finns och att klimatåtgärder förefaller onödiga.

Politik är det för att politiker kan få mer makt genom klimatåtgärder. Och för att marxister som fick se sina drömmar spricka när Sovjetimperiet föll genom klimathotet ser en möjlighet att komma åt sin ärkefiende kapitalismen.

Ekonomi är det för att så många människor får sin försörjning från klimathotet, till exempel byråkrater som ska administrera klimatåtgärder och forskare som får anslag för klimatforskning, bara resultaten blir de ”rätta”.

Det är därför vi ser uttalanden som de i slutet av artikeln. De som vill hålla klimathotet vid liv kommer att hålla fast vid det tills det är helt dött.

Notera nu att jag inte har presenterat några konspirationsteorier här. Alla inblandade vet ju, underförstått, vad de förväntas göra. De behöver inte ha kommit överens om något i hemliga överläggningar. Dessutom är en hel del känt från öppna källor, och kan därmed inte vara konspirationer. Konspirationer sker ju i det fördolda, inte öppet.

Lämna kommentar

Publicerat 20 maj, 2013 av Lars Kamél

Skogar är koldioxidsänkor!

Hur ska vi klara klimatmålen?

Tre forskare från SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet, föreslår att vi ska använda skogarna, som ju är koldioxidsänkor.

Det finns vissa problem med detta. Vad händer till exempel när länder med mycket skog vill räkna i skogarna koldioxidutsläpp i sin koldioxidbudget? Jo, då hävdar klimataktivister att det är trixande med siffrorna och oacceptabelt. Det enda som duger för dessa aktivister är nedläggning av nästan all industri, övergång från lastbilar till hästtransporter och tåg, samt planekonomi, centralstyrning och avskaffande av demokrati.

Ett annat problem är att förslagen om vad den svenska skogen ska användas till leder till att Sverige snart kommer att vara avskogat. Om alla förslagen genomförs, alltså. Skogen ska ju vara råvara för pappers- och träindustri, och för framställning av biobränslen. Det behövs enorma mängder biobränslen för att ersätta ens en del av de enorma mängder fossila bränslen som används. För att inte tala om att många vill att vi ska sluta använda kärnkraft, fast det inte finns några vettiga alternativ till den.

Det största problemet är ändå att makthavarna inte hänger med i den senaste klimatforskning. Den globala uppvärmningen har avstannat, havsytan stiger i samma långsamma takt som tidigare, klimatmodeller klarar inte oberoende tester mot verkligheten, och klimatkänsligheten är av allt att döma låg. Klimathotet finns sannolikt inte och behovet av några klimatmål är tveksamt.

Klimatmålen behöver inte klaras, utan bör till största delen överges, som varande obehövliga!

Lämna kommentar

Publicerat 19 maj, 2013 av Lars Kamél

Arktis och oljan

Debatten om huruvida oljeutvinning ska tillåtas i Arktis rasar vidare, med tre inlägg på några dagar, ett av Eva Franchell, ett av Gustav Fridolin och ett av Carl Bildt.

Jag tycker inte om någon av dem. De två första framstår alltid som okunniga och inte särskilt intelligenta. Den sistnämnde framstår ofta som arrogant.

Vem av dem har då presterat det sämsta inlägget? Är det Franchell eller Fridolin?

Franchell lyckas få in ett personangrepp om att Bildt inte har agerat mot oljeutvinning i Arktis därför att han tänker på en kommande, internationell karriär. Dessutom kommer floskler om att ingen oljeutvinning är hållbar. Hon tycker väl att vi omedelbart ska sluta att använda olja. Vilket verkligen skulle vara en katastrof, till skillnad mot den klimatkatastrof hon inbillar sig finns.

Som vanligt har Franchell inte ens funderat på något faktakontroll av sina påståenden. Om hon hade gjort det, skulle hon ju veta att klimatkänsligheten sannolikt är låg, vilket utesluter att någon klimatkatastrof är på gång.

Havsistäcket i Arktis är förresten på en nivå som är i stort sett normal för årstiden. Det säger dock lite om hur det kommer att bli senare. Även i fjol var istäcket normalt för årstiden på våren, för att sedan i september nå ett nytt bottenrekord. Ett rekord som ingenting, eller i varje fall mycket lite, hade att göra med utsläpp av växthusgaser. En rad andra faktorer var däremot verksamma, som moln, strömmar och vindar, och eventuellt luftföroreningar från Asien, och då främst Kina.

Franchell tar också upp en skröna om Grönlandssälar, en skröna som jag tog upp för ett och ett halv år sedan. Det är helt enkelt ingenting märkligt och onaturligt att en stor mängd djurungar dör varje år. Det är tvärtom väldigt naturligt.

Fridolin tar också upp oljans påstådda klimatpåverkan som argument mot utvinning av den i Arktis. Han tar dessutom upp överfiskning, vilket till skillnad mot klimathotet verkar vara ett verkligt problem.

Vi ska överräcka Jorden i gott skick till dem som ska leva här efter oss, tycker Fridolin. Varför står han då för en politik som verkligen inte lämnar över Jorden i gott skick till barn och barnbarn? En snabbavveckling av fossila bränslen och kärnkraft, när det inte finns några vettiga alternativ, leder naturligtvis bara till misär, elände och att världen blir en sämre plats för dem som ska leva här efter oss.

Bildts inlägg verkar vara det vettigaste av de tre, men heller inte särskilt övertygande.

Åtminstone tre av de arktiska länderna, USA, Kanada och Ryssland, vill utvinna olja och naturgas i Arktis. Hur troligt är det att Sverige skulle kunna få med dem på ett förbud mot sådan verksamhet där? Fast kanske skulle Bildt åtminstone försökt? Inte för att rädda ett klimat som inte behöver räddas, men för att ett oljeutsläpp i havet i Arktis skulle få förödande konsekvenser för miljön där.

Bildt kommer också med okunniga uttalanden om klimatförändringar och utsläpp av växthusgaser. Få politiker verkar beredda att ta reda på fakta, i stället för att inbilla sig svenska medier presenterar något som ens är i närheten av en objektiv rapportering.

Bildt nämner en rapport om Arktis, och den kommenterade jag för nästan precis två år sedan. Där visade jag också flera temperaturdiagram som visar att Arktis nu är ungefär lika varmt som på 30-talet. I alla fall kring norra Atlanten, och det är bara där och på några orter i Sibirien som det finns några långa temperaturserier.

Visst har uppvärmningen de senaste årtiondena gått snabbare i Arktis än i resten av världen. Men detsamma gällde för nedkylningen under årtiondena dessförinnan. Det berättar aldrig de som tar upp Arktis som en sorts kanariefågel som varnar för klimatförändringar. Det passar inte ens i den bild de vill förmedla.

Fortfarande gäller att det inte finns några bevis för att människors utsläpp av växthusgaser har lett till några klimatförändringar alls. Det verkar troligt, men bevisen saknas. Därmed är det också oklart exakt hur stor påverkan fortsatta utsläpp kommer att ha i framtiden. Det vi kan säga med ganska stor säkerhet är att den påverkan kommer att vara liten och att någon klimatkatastrof inte är att vänta.

Lämna kommentar

Publicerat 15 maj, 2013 av Lars Kamél

Nummermagi

Vanligen när vi räknar använder vi 10 som bas. Alla vet vi att talet 200 betyder tvåhundra. Programmerare använder ibland i stället tal som har 16 som bas. I det systemet betyder inte 200 längre två gånger tio gånger tio. Det betyder två gånger sexton gånger sexton, vilket blir femhundratolv.

Vilka tal som framstår som magiska beror alltså på vilket talsystem vi använder. Det är inget magiskt med 512 när vi skriver det med 10 som bas. När vi skriver det med 16 som bas, blir det 200, och med två avslutande nollor ser det magiskt ut.

Jag nämnde nyligen nummermagin som är på gång när det gäller atmosfärens koldioxidhalt. Halten 400 ppm upplevs som magisk, eftersom det är ett tal som avslutas med två nollor.

Den halten har nu nåtts på Mauna Loa, vilket får vissa klimathotstroende och medier att gå i spinn. I alla fall Svenska Dagbladet och Expressen. Och de troende som får uttala sig där.

Det som inte nämns i artiklarna är att halten 400 har nåtts högst tillfälligt. Nu när växtligheten på Norra Halvklotet har kommit igång, kommer den att ta upp stora mängder koldioxid från atmosfären, så att halten sjunker igen. När så hösten och vintern så kommer, stiger koldioxidhalten åter. I maj nästa år kommer halten att vara ett par ppm högre än i maj i år.

Det är helt enkelt inget skrämmande, oroande eller magiskt med att atmosfärens koldioxidhalt har nått 400 ppm. Det är inte någon klimatkatastrof på gång för den sakens skull. Den globala medeltemperaturen har inte följt med när koldioxidhalten har fortsatt att stiga de senaste 15 åren. Vilket är ett av många indicier på att koldioxidens klimatpåverkan är ganska liten. Den klimatpåverkan behöver vara stor för att någon klimatkatastrof ska kunna vara på väg.

Det räcker alltså inte med att koldioxid är en växthusgas, att halten av den ökar eller att världens medeltemperatur nu är högre än den var år 1990. Inget av detta innebär att någon klimatkatastrof är på gång. Det viktiga är hur hög klimatkänsligheten är, och den är av allt att döma ganska låg, vilket utesluter en klimatkatastrof.

Det är för övrigt intressant att notera de två artiklarna är delvis oense om hur länge sedan det var koldioxidhalten i atmosfären senast var 400 ppm. Enligt den ena var det 800000 år sedan och enligt den andra kan det vara 15 miljoner år sedan, även om 800000 år nämns där också.

En viktig orsak till det är att det är svårt att bestämma hur hög koldioxidhalten var för länge sedan. En metod är att undersöka luft som har fångats in i glaciäris, men den äldsta glaciärisen är ungefär 800000 år och finns på Antarktis.

En annan metod är att använda klyvöppningar (stomata) i fossila löv och blad. I modern tid vet vi att många arter har minskat på sina klyvöppningar när koldioxidhalten har ökat. Öppningarna används ju för att ta upp koldioxid från luften. Med högre koldioxidhalt, behövs inte lika många klyvöppningar för att ta upp den koldioxid som växten behöver. Den här metoden kan användas så långt tillbaka det finns fossila löv och blad av arter som liknar dagens arter.

Ytterligare metoder bygger på att koldioxid kan lämna spår i geologiska avlagringar. De kan användas så långt tillbaka som det finns geologiska avlagringar, men är antagligen de osäkraste av dem alla.

Den enda bevisade kopplingen mellan koldioxid och temperatur är att koldioxidhalten ökar när temperaturen går upp. Den gör så med en eftersläpning på mellan 600 och 1000 år. Det finns en enkel förklaring till att det är så. Kallare havsvatten klarar att hålla mer koldioxid än varmt vatten. Det tar 600-1000 år innan en temperaturändring har spridit sig till större delen av havsvattnet, och verkligen påverkar hur mycket koldioxid världshaven kan innehålla.

Det omvända förhållandet, alltså att en ökning av koldioxidhalten leder till en ökning av temperaturen, förblir obevisat. Det är troligt att det är på det viset, men hur stor effekten är väldigt osäker. Allt fler vetenskapliga undersökningar tyder i alla fall på att effekten är ganska liten.

Som jag påpekade häromdagen, är det inte alls något uppseendeväckande eller märkligt med vare sig dagens koldioxidhalt eller dagens globala medeltemperatur. Eller att halten passerar 400 ppm. Den halten är snarare ovanligt låg, i ett geologiskt perspektiv.

Det finns ingen anledning att ta nummermagi på allvar vare när det gäller koldioxidhalter eller klimat, eller något annat. Det blir ingen klimatkatastrof bara för att koldioxidhalten passerar en gräns som upplevs som magisk bara för att våra tal har 10 som bas.

5 Kommentarer

Publicerat 11 maj, 2013 av Lars Kamél

Den typiske klimatflyktingen

Det senaste inlägget i DN:s serie Min stund på Jorden har nu kommit, är skrivet av Shora Esmailian och har titeln Klimatkrisens offer står utan skuld.

Vilka är klimatkrisens offer då? Hör de tusentals tyskar som inte har råd att betala sin elräkningar dit? Fast de har ju skuld, åtminstone en del av dem. Den tyska regering som har valt att ge gigantiska subventioner till ineffektiv och dyr, förnybar energi har ju valts efter ett demokratiskt val. Den tyska storsatsningen på förnybar energi har framför allt märkts i snabbt stigande elpriser.

Klimatkrisen består i vanföreställningen att det finns ett akut klimathot som kräver snabba och jättedyra åtgärder. Är något enda av denna klimatkris’ offer oskyldiga? De kunde ju alla ha tagit reda på fakta och konstatera att det inte alls finns något akut klimathot. Och agerat emot onödiga och dyra åtgärder.

Klimathotstroende förutsåg för några år sedan att det i världen nu borde finnas tiotals miljoner klimatflyktningar. Med det menar de sannolikt folk som flyr från klimatförändringar. Av dem syns ingenting alls.

Det finns ändå klimatflyktningar. De kommer alla från rika länder. De flyr inte från klimatförändringar, utan från ett klimat som de upplever som för kallt och regnigt. De flyr från länder eller regioner i norr och de flyr söderut, där de upplever klimatet som bättre. Alla de svenskar som har köpt hus i till exempel Spanien och Thailand, och tillbringar stora delar av året där, är klimatflyktingar. Fast inte är de några offer för koldioxidutsläpp eller klimatförändringar.

Den typiske klimatflyktingen är en rik människa från ett rikt land, en person som har tröttnat på kyla och vill bo där det är varmare.

I östra Afrika är klimatet torrt och varmt. Allt levande där är beroende av monsunregnen för att få det vatten som behövs. Tyvärr är monsunen inte som ett regelbundet urverk som varje år uppträder likadant. Ibland uteblir monsunregnen nästan helt, utan att det har något alls med koldioxidutsläpp eller klimatförändringar att göra.

Länderna i Östafrika har dessutom stora befolkningsökningar. I Kenya är den drygt 2 % per år, i Tanzania ännu högre, i Etiopien nästan 3 % per år, i Eritrea ungefär 2,4 % per år, och i Somalia ”bara” 1,67 % per år.

Ja, det sistnämnda är inte ens ett riktigt land. Delen Somalialand har brutit sig ut och fungerar som ett land, erkänt av inga andra, medan resten domineras av olika klaner, som strider mot varandra och inte kan enas om någon nationell regering.

En befolkningsökning med 2 % per år innebär att befolkningen mer än fördubblas på 40 år. Dessa människor behöver mat och vatten. Många av dem vill ha boskap, som också ska ha mat och vatten. I de flesta länder i Östafrika ökar alltså befolkningen till och med snabbare än med 2 % per år.

Naturligtvis är det stor risk för problem med en snabb befolkningsökning i ett område där vatten redan från början är en bristvara och där det inte finns några garantier för att monsunregnen verkligen kommer varje år. Av någon anledning låtsas dock klimatdebattörer som om befolkningsökning inte betyder någonting, utan det är bara klimatförändringar som orsakar problem. En ökning av koldioxidhalten på en halv procent per år beskrivs som ett gigantiskt problem som omedelbart behöver lösas. En befolkningsökning som är flera gånger större ignoreras fullständigt. Kanske inbillar sig klimatdebattörer i allmänhet att det enda som förändras i världen är atmosfärens koldioxidhalt? Och klimatet med den?

De klimathotstroende har länge predikat att koldioxidutsläppen leder till fler och värre oväder och fler och värre väderrelaterade naturkatastrofer. Eller åtminstone väldigt snart kommer att göra det. Bevisen för sådant har dock uteblivit. Till och med IPCC, i en rapport för drygt ett år sedan, tvingades erkänna att det nästan inte finns några trender alls när det gäller oväder och extremväder.

De klimathotstroende vägrar att acceptera att världen inte ”samarbetar”. Så fort det händer något ovanligt med vädret, är de troende där och hävdar att det minsann är orsakat av klimatförändringar, i sin tur orsakade av koldioxidutsläpp. Ganska ofta erkänner de att ingen enskild händelse visserligen kan pekas ut som orsakad av klimatförändringar. Men, menar de, sådana händelser blir ju allt vanligare när koldioxidhalten i atmosfären ökar.

Det är ju bara det att de inte blir vanligare! Förutom enstaka saker, som översvämningar. Det finns en trend att skador från översvämningar blir vanligare, fast beror det verkligen (bara) på klimatförändringar? Människor kan ställa till det på många sätt, till exempel genom att bygga för nära vatten, täcka markytor med betong eller asfalt så att regn inte kan absorberas, bygga fördämningar för mark dit vatten tidigare kunder rinna ut så att det inte ställde till så mycket skada någon annanstans. Med mera.

De svåra ovädren blir inte vanligare, och förmodligen inte torka heller. Världen ”samarbetar” helt enkelt inte med de klimathotstroendes förutsägelser.

Esmailian konstaterar att torka i Nordamerika drabbar befolkningen lindrigare än torka i Östafrika, men lyckas tydligen inte tänka vidare till nästa steg.

Är det då verkligen klimatförändringar som människorna i Östafrika är drabbade av? Eller är det fattigdom, politisk instabilitet och (begynnande?) överbefolkning? Blir människorna i Östafrika hjälpta av att de rika länderna ägnar sig åt självspjäkning och gör sig själva fattigare? Eller blir det hjälpta av ekonomisk tillväxt, minskad korruption, ökande demokrati och avskaffande av kvarvarande klanstrukturer?

För den som inte är förblindad av en ovetenskaplig klimathotstro, är svaret självklart. Klimatåtgärder i de rika länderna kommer inte att hjälpa de fattiga i Östafrika ett dugg. Klimatförändringar är nämligen inte huvudproblemet i Östafrika, om de alls har bidragit. Om de alls har bidragit, finns det i alla fall inga bevis för att koldioxidutsläpp ligger bakom.

Offren är i det här fallet inte alls så oskyldiga. Speciellt är offrens politiska ledare långt ifrån oskyldiga. Visserligen har kolonialmakter ställt till det för länder i Östafrika, men de blev alla självständiga för 60 år sedan. Det börjar bli väldigt svårt att skylla dagens problem på det som hände för väldigt länge sedan. Och på västländer.

Fast försöker gör de ju, liksom deras falska vänner, klimataktivisterna, i de rika länderna. Allt mer sällan påstås problemen vara orsakade av kolonialtiden och allt oftare påstås vara de orsakade av klimatförändringar, orsakade av de rika ländernas koldioxidutsläpp.

Det är inte koldioxidutsläpp som har lett till att de flesta av Afrika länder har hamnat efter i utvecklingen och fastnat i fattigdom och ”satsat” på stor befolkningsökning. Det är heller inte minskande koldioxidutsläpp i rika länder som gör att utveckling i de flesta afrikanska länder nu ser positiv ut. Det är länderna själva som har börjat satsa på demokrati, minskning av korruption, införande rättssamhällen, och därmed också på ekonomisk utveckling.

Afrika behöver snarare ökande koldioxidutsläpp än minskande. Ekonomisk utveckling kräver ju energi, och någorlunda billig och säker energi kommer från fossila bränslen. Användningen av dem leder ju till koldioxidutsläpp.

2 Kommentarer

Publicerat 9 maj, 2013 av Lars Kamél

Andningskvoter till alla?

Förslag om personliga utsläppsrätter för koldioxid dyker upp då och då. Senast från Björn Lindgren, tidigare språkrör för Grön Ungdom. Och som kanske desperat söker uppmärksamhet när han har blivit av med den maktpositionen?

Han ägnar sig åt lite nummermagi också. Detta genom att ge uppmärksamhet åt att koldioxidhalten i atmosfären snart passerar 400 ppm (miljondelar).

Det är inte märkligare att halten är 400 ppm än att den är 397 eller 402 ppm. Det händer ingenting magiskt just vid 400 ppm. 400 är ett jämt nummer med två nollor på grund av att vi använder 10 som bas. Hade vi använt 16 som bas i stället, skulle inte 400 ens se jämt och magiskt ut. Då skulle i stället 512 framstå som jämt och magiskt, och dit är det ju långt.

Det är inte ens så att den nuvarande koldioxidhalten är ovanligt hög. Snarare är den ovanligt låg, i ett geologiskt perspektiv. Det visar till exempel en rekonstruktion av koldioxidhalter under 300 miljoner år, gjord av Gregory J. Retallack. Halter på över 1000 ppm har varit vanliga och ibland har det varit över 2000. Så lågt som 400 har det sällan varit.

En annan rekonstruktion, av Pearson och Palmer, för de senaste 60 miljoner åren, tyder på att det ”förindustriella värdet”, av så många ansedd som det mest perfekta som någonsin har funnits, nåddes först för 20-25 miljoner år sedan.

Världen är inte ens onormal varm just nu. Den är snarare onormalt kall sett i ett längre perspektiv än människor vanligen brukar räkna med. På Wikipedia finns till exempel ett diagram, sammanställt från flera olika rekonstruktioner:

Datakällorna till diagrammet finns listade här.

Lägg märke till att tidsskalan är olika i olika delar av diagrammet. Mer än hälften av diagrammet upptas av de senaste 5 miljoner åren, medan tiden 5-542 miljoner år före vår tid får resten av diagrammet.

En annan sammanställning av koldioxidhalter och temperaturer genom årmiljonerna har gjorts av Tom Rees. Den visar också att vare sig koldioxidhalt eller global medeltemperatur är onormalt höga just nu, utan snarare onormalt låga.

Världen är alltså inte onormalt varm i modern tid. Fast kanske är uppvärmningstakten de senaste årtiondena varit onormalt hög? Nej, inte det heller. Det räcker att vi går tillbaka till början av 1900-talet för att hitta en uppvärmningstakt som var lika, givet osäkerheterna. Knappast någon har försökt skylla uppvärmningen då på utsläpp av koldioxid, eftersom dessa dittills hade varit ganska små.

Det är sällsynt att temperaturrekonstruktioner har hög tidsupplösning. Snarare brukar årtionden, århundraden eller till och med årtusenden smetas ihop i enstaka datapunkter. En känd rekonstruktion från Grönland, kallad Gisp-2, har ganska hög tidsupplösning och visar snabba temperaturförändringar både uppåt och nedåt. Ett diagram med den rekonstruktionen, och annan intressant information, finns på Climate4you.

Varför ska vi då agera för att stoppa förändringar i koldioxidhalt och temperatur som inte på något vis är onormala? Eller, vad gäller temperaturer, där vi inte ens vet om vi människor har någon märkbar påverkan?

Om vi ska agera: Varför ska vi agera med personliga utsläppsrätter för koldioxid? Dessa borde väl i så fall inte bara omfatta förbränning av kolhaltiga material, utan också andning? Vi andas ju in syrgas för att den ska användas i kroppen, där den reagerar med kol och bildar koldioxid som vi andas ut.

Tar en människa ett andetag var 5:e sekund, blir det 12 andetag i minuten. Inandningsluften innehåller 21 % syrgas och utandningsluften 16 %. Resten omvandlas till koldioxid. Varje liter luft väger omkring 1,2 gram och om varje andetag är på 1 liter, blir det 0,06 gram syrgas som har omvandlats till koldioxid. Då syrgas väger 32 enheter, medan koldioxid väger 44, blir det 0,08 gram koldioxid som släpps ut i varje andetag. Multiplicera med 12 andetag per minut, 60 minuter per timme, 24 timmar per dygn och i genomsnitt 365,2425 dygn per år, blir det ungefär ett halvt ton koldioxid per människa och år. Eller drygt 3,5 gigaton per år för hela mänskligheten.

Jag har räknat lite fel här, för syrgas väger en aning mer än en genomsnittlig luftmolekyl, och det var volymprocent jag angav för syrgashalterna. Det är hur som helst överslagsberäkningar, så det får duga ändå.

Att döma av länken här, har jag dessutom överskattat hur mycket luft en människa andas in under en minut. Jag har överskattat det med 30-40 %, så varje människa släpper väl ut ”bara” ungefär 0,3 ton koldioxid genom utandningsluften då. Tittar vi på utsläppen orsakade av användning av fossila bränslen, så ligger till exempel Sverige på drygt 5 ton per person. Några få länder i slutet av listan ligger på 0,3 ton per person eller lägre, och för dem är alltså människors andning ett relativt stort bidrag.

Tittar vi på utsläppen från olika källor, är 3,5 gigaton från hela mänskligheten per år ett ganska litet bidrag jämfört med det mesta annat. Jämfört med genomsnittet 4,8 ton per person (1,3 ton kol=4,8 ton koldioxid), är inte 0,3 ton så försumbart. Vissa debattörer påstår dessutom att gränsen borde ligga vid 1 ton per person och år (förmodligen oräknat andning) och då är 0,3 ton per person och år från utandning långt ifrån försumbart.

Ska vi drastiskt minska ned på de mänskliga utsläppen av koldioxid, borde vi uppenbarligen också sakta ned på människors andning. Andningen står inte alls för någon obetydlig del av de mänskliga utsläppen. Dessa utsläpp ökar dessutom, eftersom antalet människor hela tiden ökar.

Ska vi då förbjuda fysisk aktivitet, eftersom det ökar andningstakten och därmed de personliga utsläppen av koldioxid? Ska utsläppskvoten för andning räknas in i den totala eller räknas separat? Vad ska hända med den som överskrider sin andningskvot? Blir det nackskott i gryningen då?

De som förespråkar personliga utsläppsrätter för koldioxid, skiljer förmodligen på koldioxid från olika källor. Åtskilliga klimatdebattörer brukar inbilla sig att det spelar roll varifrån koldioxiden kommer. Kommer den från biobränslen påverkar den visst inte klimatet, enligt dessa debattörer. Den vanföreställningen kommer väl från antagandet att den koldioxiden befinner sig en kort tid i atmosfären.

Föröder vi världens skogar för att producera biobränslen, så ökar det faktiskt koldioxidhalten i atmosfären för lång tid framåt. Med färre träd som tar upp koloxid från atmosfären, blir den i högre grad än tidigare kvar i atmosfären.

Dessutom kan inte naturen skilja på koldioxid från olika källor. Koldioxid från förbränning av fossila bränslen, människors utandning och från vedeldning tas upp i samma takt, oavsett ursprung. Det minskar inte koldioxidutsläppen att gå över från fossila bränslen till biobränslen. Är övergången från naturgas till ved, ökar snarare utsläppen. Naturgas består ju huvudsakligen av metan, vars molekyler var och en består av en kolatom och fyra väteatomer. Förbränningen av metan ger fyra gånger så mycket vattenånga som koldioxid. De flesta andra bränslen har en högre kolhalt i förhållande till vätehalten. Därmed ger de högra koldioxidutsläpp för en given mängd energi.

Fast för all del. Miljöpartiet kan mycket väl driva frågan om personliga utsläppsrätter. Allt som får upp väljarnas ögon för hur miljö- och människofientlig partiets politik i grunden är, är positivt. Ett modernt industriland med kunniga och intelligenta medborgare ska inte behöva ha ett parti som Miljöpartiet i sin riksdag.

Lämna kommentar

Publicerat 9 maj, 2013 av Lars Kamél

Desinformationen fortsätter

Avsnitt 9 av 10 av denna säsongs Korrespondenterna i Sveriges Television handlade om klimatförändringar i Vietnam och sändes tidigare i kväll.

Erika Bjerström upprepade gång på gång att det har blivit 0,8 grader varmare i Vietnam de senaste årtiondena och berättade vilka förödande konsekvenser det leder till.

Vilket naturligtvis är rent struntprat. En uppvärmning på 0,8 grader märks inte. Människor märker den inte, djur märker den inte och växter märker den inte. Under loppet av ett dygn och ett år upplever de temperaturvariationer som är flera gånger större än så. En uppvärmning på 0,8 grader orsakar verkligen ingen katastrof. Den upptäcks bara genom att noga mäta temperaturer under lång tid och sedan räkna ut medelvärden.

Bjerström påstod vidare bland annat att havsytan har stigit med 11 centimeter sedan 80-talet utanför Vietnams kust, vilket leder till att saltvatten tränger in i risodlingarna. Dessutom menar hon att antalet dagar med högt vattenstånd har ökat. Hon hävdar också att det blir allt blötare i landet, att vädret blir allt mer extremt (både i Vietnam och resten av världen) och att jordbruket blir allt svårare.

Hur stämmer då dessa påståenden om vi gör vad få svenska journalister tycks ens fundera över nuförtiden, nämligen gör en faktakontroll?

Det sistnämnda påståendet har jag kollat upp tidigare. Det är nästan två år sedan jag kunde presentera statistik som visar att produktionen av stapelgrödorna majs, ris och vete har mångdubblats de senaste 50 åren. Ett jordbruk, som enligt Bjerström blir allt svårare att bedriva, har alltså ändå lyckats mångdubbla matproduktionen. Jag undrar hur stor ökningen hade varit om jordbruket hade varit lika enkelt som tidigare att bedriva?

Det där med att vädret skulle bli allt mer extremt har jag tagit upp många gånger här, bland annat för drygt ett år sedan då IPCC hade kommit med en rapport om just extremväder. En rapport som konstaterade att det nästan inte finns några trender alls vad gäller extremväder. Den slutsatsen är också enkel att dra utifrån den statistik om naturkatastrofer jag har visat upp ett par gånger.

Vädret blir inte mer extremt. Statistiken visar att det inte finns någon grund för påståendet att det skulle bli allt mer extremt. Lika fullt upprepar de klimathotstroende det gång på gång och hoppas tydligen att de inte ska bli avslöjade. Det blir de ju heller aldrig av de svenska journalister som aldrig har hört talas om faktakontroll. Ja, flera av dessa journalister hör till och med till skaran av troende som sprider det falska påståendet.

Det finns en hel del väderstatistik för Vietnam. På Climate Explorer valde jag ut en del för ett område av världen som inkluderar Vietnam plus lite av grannländerna och havet utanför. Som dataserierna är tillgängliga, är det enklast att välja ett visst intervall i longitud och latitud.

Det finns inte särskilt mycket temperaturdata från Vietnam, men de som gör temperaturserier låter väderstationer representera stora områden. Enligt Hadley Center/CRU, har till exempel temperaturen i området varierat så här:

De årliga variationer är större än 0,8 grader. Finns det för övrigt någon uppvärmning på 0,8 grader sedan 80-talet?

Satellitmätningarna av temperaturer täcker i det närmaste hela jordytan, bland annat då Vietnam med omgivningar. Så här ser det ut i RSS’ version:

Finns det någon uppvärmning på 0,8 grader här?

En väderstation som visserligen inte ligger i Vietnam, men i alla fall ganska nära, är Chang Mai i Kina:

Här har det nog i alla fall blivit 0,8 grader varmare sedan 70-talet. Fast vänta nu. Det var väl sedan 80-talet det skulle ha blivit 0,8 grader varmare, väl? Den där snabba och kraftiga ökningen av temperaturen 1978-79 ser för övrigt misstänkt ut? Flyttades kanske väderstationen till en varmare plats?

Vi kan väl förresten titta på hur värmeinnehållet i havsvattnet ner till 700 meters djup utanför Vietnam har förändrats:

Nederbörden finns det också sammanställningar över, beräkningar byggda på data från väderstationer eller satelliter. Enligt CRU har nederbörden varierat så här i området:

En annan serie som bygger på väderstationsdata är GPCC:

En tredje serie är Camsopi, som bygger på data från både väderstationer och satelliter:

Det där är månadsmedelvärden. Det kanske är tydligare med årsmedelvärden:

Blötare skulle det ha blivit, enligt Bjerström. Jaha? Hon bygger tydligen sitt påstående på några andra uppgifter än de jag har tagit fram.

De där månadsmedelvärdena är förresten intressant ur en annan aspekt. En man som påstås tidigare ha varit bonde men numera vara musselodlare, tror sig minnas att klimatet har förändrats oerhört mycket de senaste 14-15 åren. Bland annat har årstiderna flutit ihop så att inte längre regnar på vintern. Och den utsmetning av nederbörden över året som han antyder märks då på månadsmedelvärdena?

Bjerström påstår också att världen kan bli fyra grader varmare under detta sekel och att det innebär att havsytan stiger med flera meter.

De där fyra graderna bygger förmodligen på Världsbankens rapport, som jag har kommenterat ett par gånger redan. Bland annat när några verkliga klimatexperter skrev en debattartikel om den och lite annat. Det handlar om ett scenario som är så osannolikt att det i stort sett är omöjligt.

För att havsytan ska kunna stiga med flera meter fram till år 2100, måste den stiga med flera centimeter per år. I verkligheten stiger den med 2-3 millimeter per år. Det skiljer bara en faktor tio eller så, och det tycker väl de klimathotstroende är tillräckligt nära.

Fast hur ser det ut i havet utanför Vietnam då? Hur snabbt höjs havsytan? Det finns satellitmätningar av det också:

Eller samma data presenterad som årsmedelvärden:

Det finns också data från vattenståndsmätare i kustsamhällen, fast tyvärr verkar det som man har slutat att mäta i Vietnam. Den sista som stängdes verkar ha varit den i Quinhon:

Som synes är det en hel del fluktuationer under loppet av ett år, på grund av bland annat strömmar, vindar och tidvatten.

En annan plats där sådana mätningar gjordes var Honngu:

Oj då, där sjönk visst havsytan relativt landytan just innan mätningarna slutade. Fast det var säkert bara tillfälligt och just där.

Annars får vi hålla till godo med mätningar som åtminstone har gjorts inte så väldigt långt ifrån Vietnam, som i Macao:

Eller Zhapo:

Eller Beihai:

Eller Shan Wei:

I en scen sitter Bjerström i en båt och låter en vietnames prata om sin by som han påstår nu ligger på havsbottnen under dem. 60 år tidigare låg den på land. Med tanke på de data som finns: Hur troligt verkar det vara att havet utanför Vietnam har stigit med flera meter på 60 år? Kanske finns det någon annan förklaring till mannens påstående om att hans by nu är helt slukad av havet?

I Vietnam bor det drygt 90 miljoner människor på en ganska liten yta. Befolkningen ökar med drygt 1 % per år. Varje år blir det drygt 900000 människor till som ska ha mat, vatten och någonstans att bo. Hur är det med grundvattennivåerna i landet? Hur är det med erosion orsakad av lokal, mänsklig verksamhet? Det är frågor jag skulle ha ställt om jag hade varit journalist på jakt efter sanningen. Fast en sådan är ju inte Bjerström.

Tillägg

Jag vill lägga till några saker, så här nästan ett dygn efter att jag först publicerade inlägget.

Det första är något jag borde ha tagit upp från början, men jag glömde det tydligen: I programmet hävdas att Hanoi har blivit flera grader varmare. Och? För den som har hört talas om Urbana Värmeöar (Urban Heat Islands, eller UHI, på engelska) är det då inte förvånande alls. Hanoi är en stor och växande stad och därmed också en stor och växande värmeö. En uppvärmning där säger ingenting om huruvida det har blivit varmare på landsbygden.

Det andra är länkar jag såg i inlägg och kommentarer på The Climate Scam. Den ena är en artikel om att Ho Chi Min-staden är på väg att sjunka på grund av för högt uttag av grundvatten av befolkningen där. Den andra påstår precis samma sak. Man ska i och för sig inte tro på allt som finns på Internet, men just det här verkar mycket rimligt.

Sjunkande land som delförklaring till ”stigande hav” misstänkte jag redan när jag såg programmet. För Bjerström dök väl aldrig ens tanken upp, eftersom den strider mot hennes världsbild.

Det tredje: Efter programmet hade SVT en chatt med en expert, minsann. Eller ”expert” borde jag skriva. För ”experten” var ju Johan Rockström. Det enda han är expert på är att göra PR för sig själv. Så fort han uttalar sig om klimatfrågor visar han att han i stort sett inte kan någonting alls. Det krävs ett PR-geni för att lyckas lura i många människor att man är expert i ett ämne trots att man är en av de okunnigaste i landet.

Rockström träder också fram som förnekare. Han förnekare ju att den globala uppvärmningen har tagit paus. Detta trots att flera kända, klimathotstroende klimatforskare har tvingats erkänna offentligt att pausen är ett faktum. Ett exempel är Phil Jones, länge chef för Climate Research Unit, CRU, och huvudansvarig för den temperaturserie som görs där. Ett annat exempel är James Hansen, som startade klimathysterin med ett vittnesmål i USA:s kongress.

Rockström hävdar också att Lennart Bengtsson, som för övrigt är en riktig klimatexpert, representerar en minoritet när han hävdar att klimathotet inte är akut. En majoritet av klimatforskarna är i stället av åsikten att koldioxid påverkar klimatet väldigt mycket, anser Rockström.

Förmodligen anser sig Rockström vara tankeläsare också, i den långa listan av talanger han inbillar sig att han har. Någon annan möjlighet finns det inte att han skulle ha kunnat komma fram till att en majoritet av klimatforskarna tror att klimatkänsligheten är hög. Tar vi till exempel den (ö)kända opinionsundersökning som ligger bakom påståendet att 97 % av klimatforskarna är överens, handlade de två frågorna i den inte alls om klimatkänsligheten. De handlade om huruvida världen har blivit varmare sedan före år 1800 och om människor har bidragit till uppvärmningen. Det är frågor där säkert 90 % av klimathotsskeptikerna skulle svara likadant som 100 % av de klimathotstroende.

Det borde inte vara särskilt kontroversiellt längre att hävda att förstärkande återkopplingar har överskattats tidigare. Detta med tanke på att det kommer allt fler vetenskapliga undersökningar som visar att så faktiskt är fallet. När klimatmodeller förutsäger en stor ökning av halten av vattenånga i atmosfären och mätningar visar att den ökningen inte har inträffat, börjar det bli väldigt svårt att envist hävda att den starka återkopplingen finns.

12 Kommentarer

Publicerat 8 maj, 2013 av Lars Kamél

Dags att komma ut ur garderoben?

Aftonbladet tävlar ju med DN och SVT (och SR?) om att vara bäst i Sverige på att desinformera och förvilla om klimatfrågor. Överraskande nog visar det sig att denna tidning också som medarbetare har en av få svenska journalister som har tagit reda på lite fakta.

Särskilt mycket fakta behöver faktiskt inte inhämtas för att genomskåda klimatpanikmakeriet. Fast inte ens det lilla inhämtandet klarar de flesta svenska journalister.

Elisabet Höglund har alltså gjort det och till och med vågat ge offentlighet åt sin klimathotsskepticism. Vilket hon tydligen har försökt med en gång tidigare, med negativa konsekvenser.

Alla som känner till sagan om pojken som ropade ”Vargen kommer” bara för att få uppmärksamhet borde begripa att obefogade larm till slut leder till att folk ledsnar och inte längre lyssnar. Kanske känner inte klimatpanikmakare till den sagan. Eller kanske luras de så mycket att de till och med lurar sig själva. För obefogade larm har de ju kommit med, gång på gång.

Det är helt enkelt inte sant att det är något (extra) konstigt med vädret eller att det bli allt mer extremt. Det är inte sant att ovädren blir fler och/eller värre. Det är till och med rent ofysikaliskt att påstå att en ökande växthuseffekt skulle kunna leda till fler oväder. Den viktigaste anledningen till att ovädren uppstår är temperaturskillnaden mellan polarområdena och tropikerna. Om växthuseffekten ökar, kommer det att leda till större uppvärmning i polarområdena än i tropikerna. Vilket naturligtvis leder till att den viktiga temperaturskillnaden minskar, så att ovädren får svårare att bildas.

Det är dessutom rent idiotisk att hävda att vi bara skulle ha några få år på oss för att införa drastiska klimatåtgärder. Det är helt omöjligt att det någonsin skulle kunna vara så bråttom. Inga makthavare med självbevarelsedrift är beredda att föröda sina länders ekonomier för ett hot vars existens är osäker. När så åtgärderna uteblir, de åtgärder som vissa påstod var helt nödvändiga för att rädda världen, och dessutom katastroferna uteblir, börjar allt fler tvivla på riktigheten i påståendena.

De klimathotstroende, och framför allt den lilla men högljudda minoriteten klimatpanikmakare, har bundit ris åt egen rygg. De har kommit med påståenden som de borde ha begripit var orimliga eller felaktiga. De har påstått att det är bråttom, fast de borde ha begripit att det inte hade varit bråttom ens om klimathotet hade funnits. När katastroferna uteblir i lika stor utsträckning som de åtgärder som påstods behövas för att förhindra dem, ser allt fler igenom dimridåerna och fattar att de klimathotstroende inte är pålitliga.

Det är inte skeptikernas eller oljebolagens fel att klimatfrågan är döende. Klimathotet fanns aldrig, även om det ett tag var möjligt att det fanns. Det är verkligheten som är de klimathotstroendes stora fiende, och den går naturligtvis inte att besegra. Det går att lura många människor ett tag, men bara få låter sig luras en längre tid.

Lämna kommentar

Publicerat 6 maj, 2013 av Lars Kamél

Bidöd är ett verkligt problem

Medan världens makthavare ägnar mycket pengar och resor åt ett klimathot som åtminstone är väldigt överdrivet och kanske inte finns alls, existerar det faktiskt verkliga och akuta problem här i världen. Ett sådant, nämligen massdöden av bin och humlor, uppmärksammas på Göteborgpostens debattsida.

När bin och humlor bara blir färre, är det verkligen allvarligt. Utan dessa pollinatörer kan blommande växter inte sprida sig eller kanske ens växa. Bland annat drabbas jordbruket och livsmedelsproduktionen.

Det här problemet är på allvar och kan bli väldigt allvarligt. Eller är det redan. Då är det befogat att satsa mycket på att hitta orsaker och lösningar.

Debattartikeln verkar anse att huvudproblemet är minskad mångfald bland blommande växter och att bästa lösningen är mer ekologisk odling.

Jordbruksverkets rapport om bi- och humledöden anger i stället att det finns många orsaker, varav kvalster och virus är de viktigaste.

Ekologisk odling kan knappast vara lösning på något annat problem än att det skulle finnas för mycket mat, vilket det knappast gör. Ekologisk odling har nämligen lägre produktivitet än konventionell, och då blir det mindre mat per hektar. Om dogmerna som styr åtminstone tillät att ekologiska odling kunde använda genförbättrade grödor, skulle det inte vara så mycket till problem. I stället är det miljöflum som styr reglerna.

Massdöden av bin och humlor är som sagt ett problem som behöver utforskas och helst lösas så snabbt som möjligt.

1 Kommentar

Publicerat 5 maj, 2013 av Lars Kamél

Femöresskogen

Igår presenterade KVA en rapport om att biobränslen från skogsråvaror kan ersätta fossila bränslen för transporter. Igår kom också tre forskare från Chalmers med en debattartikel om nötköttets påstådda klimatpåverkan. Vilket jag kommenterade.

Idag dyker bägge två upp igen, på ledarplats på Upsala Nya Tidning. Så länge jag har läst vad den producerar, har den ledarredaktionen aldrig direkt imponerat med några större förmågor till att ta reda på fakta om de vetenskapsfrågor den gärna uttalar sig om. För många år sedan skrev jag till och med ett mejl dit och föreslog att ledarskribenterna skulle ta reda på lite fakta om klimatfrågor, eftersom de så gärna skrev osakliga och ovetenskapliga propagandaartiklar om dem. Den uppmaningen lydde de uppenbarligen inte.

Det verkar vara med svensk skog som med femöringen i den gamla visan. Femöringen, alltså skogen, ska räcka till allt möjligt. Den ska vara råvara för pappersindustri och träindustri. Den ska vara råvara för produktion av biobränslen. Den ska skötas varsamt för att bevara biologisk mångfald. Den ska användas för rekreation och för att plocka svamp och bär. Aldrig ser jag någon analys om det verkligen går att kombinera allt detta. Kanske för att det faktiskt inte går?

En sak är då klar: Biobränslet dme minskar inte koldioxidutsläppen med 95 %. Det handlar trots allt om förbränning av kolväten för att få energi som kan användas för att driva fordon. Det kan röra sig om skillnader på något tiotal procent, beroende på förhållandet mellan kol och väte i bränslet. En minskning med 95 % skulle innebära att bränslet innehåller nästan bara vätgas, vilket inte alls stämmer med beskrivningarna av dme och hur det produceras.

Antagligen baseras den påstådda minskningen med 95 % på den vanligt förekommande vanföreställningen att det är skillnad på koldioxid och koldioxid. Koldioxid som kommer direkt från användning av växter räknas visst inte riktigt, till skillnad mot den koldioxid som har kommit från växter som först har förmultnat och sedan hamnat långt nere i berggrunden som fossila bränslen.

En vanföreställning är det, för naturen kan inte skilja koldioxid som kommer från en källa från koldioxid som kommer från en annan. Koldioxidmolekylerna är faktiskt inte märkta med små skyltar som förkunnar ”Från fossila bränslen” eller ”Från biobränslen”. Koldioxid från förbränning av biobränslen är i samma grad koldioxid som den som kommer från förbränning av fossila bränslen.

Någon ohållbar uppvärmning av Jorden är inte inom synhåll. Det finns ingen anledning att ta till desperata åtgärder för att bemöta ett hot vars existens förblir obevisad. Femöringen i visan kunde inte räcka till allt som flickan där ville. Skogen kan knappast räcka till allt som klimataktivister, miljöflummare samt biobränsle- och skogsindustri drömmer om. Antagligen finns det bättre sätt att använda den än till att producera biobränslen.

Lämna kommentar

Publicerat 4 maj, 2013 av Lars Kamél