MP:s miljöpolitik är beklämmande

För flera partier går det att ifrågasätta om partinamnet verkligen beskriver vad partiet står för. När det gäller ett parti, är det helt klart att partinamnet är totalt missvisande.

Det partiet är naturligtvis Miljöpartiet som inte alls står för en minskande miljöpåverkan och en bra miljöpolitik. Men som däremot har stort stöd av den svenska journalistkåren.

Partiets ekonomipolitiske talesperson Per Bolund har nu fått skriva ett debattinlägg i Expressen.

Bolund hävdar att MP inte är emot (ekonomisk?) tillväxt. Enligt DN:s sammanfattning av vad senaste partikongressen kom fram till, vill MP på sikt ha ett ekonomiskt system som inte bygger på tillväxt. Är inte det att på sikt vara emot ekonomisk tillväxt? Eller är DN:s rapportering fel?

I så fall har fler än DN fattat fel. SVT rapporterar också att MP på sikt vill ha ett ekonomiskt system utan tillväxt.

I Miljöpartiets partiprogram, avdelningen ekonomi, står till exempel ”Ständig ekonomisk tillväxt i traditionell bemärkelse är inte möjlig på en planet med begränsade resurser”. Vilket inte är sant, eftersom ekonomisk tillväxt är möjlig så länge resurserna räcker, till exempel genom att ha en tillväxt som inte ständigt använder ökande resurser, eller en som bara använder en liten del av alla resurser.

Längre ned i samma text står det ”Genom nya mått på välfärd och förändrade prioriteringar kan vi bygga en ekonomi som gör sig fri från beroendet av ständig tillväxt”. Är inte det att vara emot ekonomisk tillväxt? Hur ska det annars tolkas?

För att Bolunds påstående ska vara riktigt, måste en del svenska medier ha missuppfattat vad som beslutades på MP: senaste kongress och dessutom måste punkter i MP:s partiprogram tolkas på annat sätt än de självklara.

Bolund visar att han anser att solpaneler hör hemma i hållbart samhället. Hur skulle det kunna stämma? Vad ingår i en solpanel?

Ofta används kisel i de solceller som bygger upp en solpanel. Kisel är ett vanligt grundämne i jordskorpan, men finns alltid i olika föreningar och inte rent. Vanligt är kiseldioxid, som i sin renaste form kallas kvarts eller bergskristall.

Här är till exempel en webbsida som berättar hur solceller tillverkas. Kiseldioxiden måste bearbetas på olika sätt för att få fram rent kisel. För att få tillgång till kiseldioxiden behövs någon form av utvinning. Vägen från kiseldioxid i naturen till färdig solcell går genom en rad processer som kräver energi, har miljöpåverkan och ger utsläpp. I miljöflummares fantasivärld kanske solpaneler trollas fram, men inte i den verkliga världen.

Det räcker inte med kisel för att tillverka solpaneler. Det behövs till exempel glas, som behöver vara av mycket hög kvalitet och kräver mycket underhåll så att det hålls rent och inte repas. Det behövs kablar, till exempel gjorda av koppar, för att leda den ström som produceras dit den behövs. Kopparn dyker heller inte upp ur tomma intet genom magi, utan tillverkas genom en rad processer som börjar med gruvbrytning.

Till råga på allt producerar solpanelerna väldigt lite el. Hälften av tiden kan de helt enkelt inte producera för att det är natt. En stor del av den övriga tiden är det annat som sätter käppar i hjulen, som moln eller tekniska problem. Enligt en studie som The Economist berättade om nyligen, är kapacitetsfaktorn för solfarmer bara 15 %, sämre än till och med för vindkraftsparker.  Det är som om solcellerna vore avstängda 85 % av tiden och bara på 15 % av tiden. Så är det inte riktigt, eftersom de producerar mer än 15 % av tiden, men sällan på full effekt.

Solpaneler och vindkraftverk är dessutom de dyraste alternativen till att ersätta fossila bränslen, så varför skulle de höra hemma i ett hållbart samhälle?

Jag är osäker på hur det ligger till med materialåtgången för att producera en viss mängd el med solceller. Med tanke på den låga kapacitetsfaktorn, går det sannolikt åt väldigt mycket material per producerad kWh. Vindkraft ligger i alla fall mycket högre än kärnkraft när det gäller materialåtgång per producerad kWh.

I Bolunds och andra miljöflummares fantasivärld är solpaneler och vindkraftverk hållbara och miljövänliga. I verkligheten gör de av med stora mängder ändliga resurser för att producera väldigt lite. Vad skulle vara för hållbart och miljövänligt med det? Lägg därtill att vindkraftverk dödar stora mängder fåglar och fladdermöss och de framstår inte alls som miljövänliga.

Inte bara vindkraftverk dödar fåglar. Det finns solkraftverk som använder stora speglar för att fokusera ljus till ett centralt torn. Fåglar som råkar flyga in i dessa fokuserade strålar bränns till döds mitt i flykten. Miljövänligt? Inte enligt min åsikt, i alla fall. Fladdermössen borde däremot klara sig, eftersom de främst är ute på natten, då solkraftverk och solpaneler inte producerar någonting.

Eller gör de det? Vi har solpaneler i Sverige också. De levererar nästan ingenting till elnäten, men kanske levererar de ström till anläggningar i närheten utan att gå vägen förbi elnäten?

Jag räknade ut solhöjden under året för en plats på 60 graders latitud, vilket i Sverige blir någonstans mellan Uppsala och Gävle. Sedan jämförde jag med den lilla produktionen från solpaneler som finns i statistiken från Svenska Kraftnät. Vilket kan visas i detta intressanta diagram:

SolkraftISverigeVSSolhöjd

Solpanelernas totala produktion är alltid låg, men sällan noll. Vilket i sig är intressant. Titta på solhöjd=0, vilket jag har låtit betyda både att Solen står vid horisonten och att den är under horisonten. Solpanelernas produktion borde alltid vara noll i det fallet. Men det är den inte! I åtskilliga fall finns en produktion som visserligen är låg, men inte noll.

Hur är det möjligt? Mån- eller stadsljus borde vara för svagt för att solcellerna ska kunna producera elektricitet. Ändå har de ibland, enligt denna statistisk, producerat. Det beror heller inte på att solpanelerna egentligen ligger på lägre latitud än 60 grader. I många fall påstås svensk solkraft ha levererat nära midnatt på vintern. Vilket i princip borde vara omöjligt.

Enligt nyhetsrapporter, har solpaneler i Spanien ”producerat” på natten där eftersom de fick så generösa subventioner. Den verkliga produktionen kom inte från solcellerna, utan från dieselaggregat som hade ställts upp nära anläggningarna. Subventionerna var så generösa att det lönade sig att köra dieselaggregaten och låtsas om att strömmen kom från ”miljövänliga” och ”hållbara” solceller. Fast inte kan väl sådant ske i Sverige?

MP står för att slösa bort enorma resurser på åtgärder som i bästa fall är verkningslösa och i värsta fall gör saken värre. Miljöpartister bryr sig heller inte om vad vetenskap säger om problem och föreslagna lösningar. Det verkar som om bara miljöpartister anser det vara en lösning på Östersjöns problem att ställa om till ekologiskt jordbruk. Jag har sett flera experter hävda att den lösningen inte alls minskar läckaget av näringsämnen från jordbruket till Östersjön. Snarare riskerar det att göra saken värre.

Dessutom verkar det som om MP visst är motståndare till ekonomisk tillväxt, åtminstone på sikt, och att Bolund har fel när han försöker hävda motsatsen.

Hur som helst: Den som är miljövän på riktigt och vill ha en miljöpolitik som tar sig an verkliga problem på ett effektivt sätt, ska absolut inte rösta på Miljöpartiet.

Lämna kommentar

Att gå i cirklar

Tillväxtdebatten fortsätter i Svenska Dagbladet, nu med ett inlägg av Mats Williander och Marcus Linder. De försöker lägga sig mellan de två tidigare inläggen, det av tillväxthataren Birger Schlaug och det av tillväxtförsvararen Per Bylund.

Det har blivit populärt att argumentera för cirkulär ekonomi nu. Vad nu det är? Den som går i cirklar kommer egentligen ingenstans, utom runt i cirkeln. Den som har gått vilse och bara går i cirklar, klarar inte av att rädda sig själv. Endera måste det komma räddning utifrån, eller så dukar personen under. Är cirkulär ekonomi som att gå runt i cirklar i ekonomin?

Tillväxthatarna tycks tro att ekonomisk tillväxt alltid skapas genom att ta upp mer råvaror ur underjorden. De vägrar fatta att tillväxt också kan skapas genom att använda existerande resurser effektivare.

Ta till exempel ångmaskinen. Newcombes version var en ineffektiv apparat, som utnyttjade väldigt lite av kolets energi till något nyttigt. Den kunde bara användas för att pumpa vatten ur kolgruvor, där tillgången på kol var god.

Watts förbättringar gjorde att ångmaskinen kunde använda betydligt mer av kolets energi till något nyttigt. Den ångmaskinen kunde placeras nästan var som helst, eftersom den mängd kol den behövde någorlunda enkelt kunde fraktas långa sträckor. Särskilt efter att ångmaskiner hade börjat användas i lok som drog vagnarna i tåg.

Ytterligare förbättringar har gjort att ångmaskiner nu använder nästan så mycket av kolets energi som är teoretiskt möjligt till något nyttigt. Ångmaskinens utveckling har varit sådan att samma mängd kol kan ge mer nyttoenergi eller att samma mängd energi kan fås fram genom mindre mängd kol. Det ger en ekonomisk utveckling som inte alls kräver mer naturresurser, utan snarare mindre.

Williander och Linder hävdar att det finns en negativ koppling mellan tillväxt och miljöpåverkan. Och att varje ökning av BNP ger en ökad miljöbelastning. Jag vet inte varifrån de har fått det, och de ger ingen referens. Det verkar inte alls stämma med verkligheten. Men kanske beror påståendet på att de inbillar sig att koldioxidutsläpp har en miljöpåverkan? Inte ens då stämmer påståendet alltid. Sverige har till exempel haft en ökande BNP men minskande koldioxidutsläpp de senaste årtiondena. Även USA har haft den trenden de senaste åren.

Williander och Linder skriver att vi inte vet NÄR vi måste bli tillväxtfria. Kanske det. Men vi vet i alla fall vilken tidpunkt som är den tidigaste vid vilken ekonomisk tillväxt kan upphöra. Det är vid den tidpunkt då världens befolkning börjar att minska. Vid den tidpunkten behöver inte längre världens totala ekonomi öka för att människor ändå ska kunna få det bättre.

Ingen av dem som hävdar att ekonomisk tillväxt måste upphöra förr eller senare, är klara på om de menar att det är ökningen av total BNP eller ökningen av BNP/capita som ska sluta. Vilket faktiskt är stor skillnad. Om det är total BNP som inte får öka, innebär det att en konstant eller minskande kaka ska delas av allt fler, så länge befolkningen växer. Om det är BNP/capita som inte får öka, blir total BNP ändå större så länge befolkningen växer och BNP/capita ligger still eller minskar långsammare än befolkningsökningen.

Eftersom det är total BNP som är kopplad till resursanvändning och miljöpåverkan, kan det tyckas självklart att det är ökningen där som tillväxthatarna vill stoppa. Vilket alltså betyder att de vill att världens människor i genomsnitt ska få det sämre, såvida de inte vill att befolkningen ska börja minska snart. Hur nu det ska gå till utan tvång?

När Williander och Linder skriver om ”råvaru- och energiförbrukning”, får det i alla fall mig att misstänka att de vet ganska lite om naturvetenskap. Energi kan inte förbrukas. Den finns alltid kvar, men antagligen i en annan form än från början. Råvaror förbrukas heller inte så ofta. Tar vi upp en klump järnmalm och gör en plog eller ett vapen av den, har vi inte förbrukat den. Vi har bara omvandlat den till något annat, och så småningom kan vi skrota det ursprungliga redskapet och göra ett nytt. Just att vi kan välja mellan positiva och negativa produkter, visar dessutom att det negativa inte finns inbyggt i själva användandet. Det positiva, negativa eller neutrala blir följden av vad vi väljer att göra av råvaran.

Av all materia som finns på vår planet, är det väldigt lite som kan försvinna någon annanstans, alltså ut i rymden. Vi har skickat iväg rymdfarkoster som aldrig kommer tillbaka, men det är ändå väldigt lite av materia som fanns från början här.

Om vatten kommer högt upp i atmosfären, kan det sönderdelas i vätejoner och hydroxidjoner av UV-strålning. Vätet är tillräckligt lätt och snabbrörligt för att kunna dunsta ut i rymden.

Om en stor meteorit slår ned på jordytan, kan en del av det material som slungas ut vid nedslaget lämna jordgravitationen och försvinna från jordytan för alltid. Men det händer inte så ofta nuförtiden. Tidigare hände det ganska ofta, och Månen tros vara skapad av material från ett sådant nedslag.

De är de tre sätt jag kan komma på för att få materia att försvinna härifrån. Å andra sidan får jordytan materia utifrån också, genom de meteorer som ständigt kommer in i atmosfären. Även om de flesta brinner upp helt och hållet, blir materialet i dem kvar, om än i annan form än när de var ute i rymden.

Ser vi på grundämnesnivå är det helt enkelt så att knappt någonting alls förbrukas av människor. Vi ”bara” omvandlar dem mellan olika former och föreningar. Fast visst spelar det roll vilka föreningar det är. Det kol som är bundet i långa, organiska molekyler, eller i en relativt enkel molekyl som metan, kan vi förbränna och använda energin till något nyttigt. Den koldioxid som blir resultatet av förbränningen kan nästan bara användas för att göda de gröna växterna. Vars fotosyntes sedan stoppar in kolatomerna i helt andra föreningar.

För att återgå till begreppet cirkulär ekonomi. Vad är det egentligen? Finns det någon substans bakom, någon definition? Eller är det bara ännu ett flumbegrepp som debattörer slänger ur sig utan att någonsin ge en ordentlig förklaring till vad de menar?

Den som traskar runt i cirklar, klarar inte av att rädda sig vare sig själv eller världen. Sambandet mellan ökande BNP och ökande miljöpåverkan må framstå som helt självklart för vissa, men för andra är det ingalunda självklart. Det är den som hävdar existensen av något som brukar anses ha bevisbördan när det handlar om vetenskap. Så också i detta fall. Vi ska inte tro att det finns ett samband mellan ökande BNP och ökande miljöpåverkan förrän någon har visat det med rimlig sannolikhet.

Framför allt behövs ekonomisk tillväxt så länge världens befolkning ökar. Alternativet är nämligen inte trevligt alls. Tillväxthatarna är verkligen inga människovänner.

Lämna kommentar

Glädjande trend?

Miljöpartiet är förmodligen det mest vetenskapsfientliga partiet i riksdagen, även om konkurrensen tyvärr är stor, främst från Vänsterpartiet och Centerpartiet. För dessa partier är dogmer viktigare än vetenskapliga resultat.

Kanske ser vi nu en trend? Forskare, ingenjörer och vissa politiker har börjat att kritisera MP och påpeka att partiets förslag ofta står i konflikt med vetenskap. Eftersom Miljöpartiet är miljöflummets politiska gren, riktas sådan kritik dessutom mot alla miljöflummare.

Birger Schlaug är inte aktiv miljöpartist längre, men aktiv miljödebattör, och fortfarande miljöflummare. Han skrev nyligen ett inlägg, som jag kommenterade då. Det handlade om tillväxthatarnas vanliga, ologiska resonemang att eftersom evig tillväxt är omöjlig, ska vi inte ha ekonomisk tillväxt alls.

Schlaugs inlägg har fått forskaren Per Bylund att skriva en replik, med bland annat lite ekonomiska självklarheter som miljöflummare inte verkar begripa.

Det skulle kunna vara så att ekonomisk tillväxt är dåligt för miljön. Verkligheten visar att det är tvärtom. Med ekonomisk tillväxt blir länder rikare och miljöproblemen minskar. Det visade jag i ett inlägg för flera år sedan, med data från miljöflummarna själva. Miljöflummarna gör alltså mystiska beräkningar som de bland annat hävdar visar att vi lever på ett sätt som egentligen skulle behöva fler än ett jordklot. Titta närmare på sina egna data verkar de inte vilja göra, för att bland annat se att fattiga regioner har större miljöpåverkan än rika.

Bylund har i stora drag rätt i sin kritik av miljöflummarnas argumentation mot ekonomisk tillväxt. Kanske har han fel i några detaljer, men miljöflummarna har fel hela tiden, i nästan allt de påstår.

Miljöflummarna hatar inte bara ekonomisk tillväxt. De hatar till exempel också kärnkraft. De försöker påstå att det rör sig om ett motstånd, baserat på fakta och sakargument. Det stämmer inte. Kärnkraftshatarna har inga sakargument. De hatar kärnkraft med känsloargument. Framför allt verkar de ha fobi mot radioaktivitet och joniserande strålning, och tror att dessa är farliga i hur låga doser som helst.

Kärnkraftshatarna har i och för sig argument som liknar sakargument, som avfallsproblemet och säkerhet. Det är bara det att dessa argument inte är sakargument mot kärnkraft i sig. För att bli ett sakargument, måste avfallsproblemet kombineras med någon form av belägg för att det är olösligt. När det gäller säkerhet, har kärnkraften det minsta antalet dödsfall per producerad kWh. Ska vi avveckla kärnkraften bara för att den har haft dödsolyckor, borde alla andra energislag avvecklas före.

Kärnkraftsteknik står dessutom inte stilla. Den utvecklas, för att göra kärnkraften ännu bättre. Det finns hopp om att snart kunna bygga reaktorer av fjärde generationen, med ännu mindre risk för olyckor och mindre problem med avfall. Om nu risken för olyckor och avfallsproblemet verkligen vore sakargument för kärnkraftshatarna, borde de glädjas åt den utvecklingen. Men, nej då. Kärnkraftshatet handlar om dogmatism och känslor, inte om sakliga argument. Kärnkraftshatarna vill inte ha någon kärnkraft alls, ens om den blir säkrare och producerar mindre avfall.

Detta har blivit väldigt aktuell nu, när det finns planer på att i Oskarshamn bygga en forskningsreaktor som ett steg på vägen att utveckla fjärde generationen kärnkraft. Kärnkraftshatare, som de i Greenpeace och Miljöpartiet, säger då reflexmässigt nej, vilket har fått två civilingenjörer och två piratpartister att skriva ett debattinlägg. Ett inlägg som också kan anses vara en del av trenden att allt fler forskare, ingenjörer och politiker har börjat att kritisera Miljöpartiet och andra delar av miljöflummet.

Det är alltid värt att påpeka att de så kallade kärnkraftsmotståndet inte är något motstånd baserat på fakta och sakargument. Det handlar om ett oresonligt, fanatiskt, ologiskt, dogmatiskt hat mot ett energislag som motståndarna är livrädda för, men inte klarar av att hitta några sakargument emot.

Kärnkraftshatarna tycks inte bara vara någon underavdelning bland miljöflummarna. Alla miljöflummarna verkar vara kärnkraftshatare. Det får anses vara ett kännetecken för miljöflum att hata kärnkraft. Vilket är begripligt, när miljöflum handlar om att använda påstått miljöengagemang för att propagera för förslag som är rent förödande för människor och miljö. Avveckla kärnkraft och ersätta den med andra energislag innebär ofrånkomligt att fler människor skulle dö vid elproduktion och mer miljöpåverkan. Och dessutom stor risk för osäkrare elförsörjning och ökande elpriser.

Miljöflum är aldrig bra för människor eller miljö. Miljöpartiet är de värsta miljöflummarna i riksdagen. Det är värt att komma ihåg när det är dags att rösta.

Lämna kommentar

På dem bara!

Om alla väljare förstod vad Miljöpartiets politiska förslag skulle leda till, skulle detta parti bara få röster från sina medlemmar, som skulle vara betydligt färre än vad som är fallet idag. Det stora felet är att svenska journalister aldrig granskar MP kritiskt, framför allt för att de endera sympatiserar med partiet eller med partier med ungefär samma åsikter. Dessutom ser vi att de flesta riksdagspolitiker ogärna kritiserar MP, förmodligen för att alla andra riksdagspartier hoppas kunna samarbeta med MP i åtminstone några frågor.

Vissa politiker och forskare har i alla fall börjat att kritisera Miljöpartiets förslag, som till viss del kan kallas för vansinne.

Ett exempel är Tomas Fagerström och Staffan Danielsson, som påpekar att Miljöpartiets ”förslag” till lösningen av problemet med övergödning av Östersjön inte är någon lösning alls. Ekologiskt jordbruk har möjligen mindre läckage av näringsämnen per hektar, men absolut inte per producerad mängd grödor. För jordbruket gäller det i första hand att producera tillräckligt med livsmedel, vilket inte alls fungerar om allt ska ställas om till ineffektiv ekologisk produktion. Ekologiskt jordbruk skulle kunna fungera om det tillät grödor som har tagits fram med genteknik, men som bekant är miljöflummarna fanatiska motståndare till genteknik. Så fanatiska att vissa av dem rent av ljuger ihop argument emot genteknik och GMO:er.

Det alltför stora läckaget av näringsämnen till Östersjön är bara ett exempel av många på att miljöpartister kommer med förslag som bara skulle göra situationen värre om de genomfördes. För att inte tala om att det är ett av många exempel där miljöpartister totalt struntar i vad vetenskapen säger, för att vetenskapens resultat strider mot miljöflumsreligionens dogmer.

Även när det gäller ekonomisk politik har MP förslag som skulle vara rent förödande, vilket Moderaternas gruppledare i riksdagen påpekar i samma tidning. Det är ju en av miljöflumsreligionens dogmer att ekonomisk tillväxt är dåligt, så då kräver miljöflummarna ett stopp för ekonomisk tillväxt. De förödande konsekvenser det skulle få för välstånd, välfärd och miljö, struntar de helt i. Att ekonomisk tillväxt brukar leda till minskande miljöproblem, struntar de i. Att de använder argument som inte alls håller, struntar de i. Det är bara dogmerna som gäller.

Det som är en dröm för miljöflummarna, som de i Miljöpartiet, är helt enkelt en mardröm för alla andra. Och skulle leda till ökande miljöproblem om förslagen genomfördes.

Även i Göteborgsposten invänder en moderat mot miljöpartisternas felaktiga förslag till lösningar. Hur skulle några problem alls kunna lösas genom att göra människor fattigare, så att de har råd med allt mindre? Det fungerar helt enkelt inte.

Miljöpartister och andra miljöflummare är emot kärnkraft, som är ett miljövänligt, säkert och billigt energislag. De är emot genteknik, som ger en bra möjlighet till ökad livsmedelsproduktion med minskande miljöpåverkan. De är emot ekonomisk tillväxt, som ger mer resurser för att lösa till exempel miljöproblem. De kommer med en del förslag som omöjligt skulle kunna införas i en demokrati, eftersom folk skulle protestera, rösta bort makthavarna och se till att utvecklingen vändes tillbaka till mer välstånd och mindre miljöproblem.

Det är hög tid att fler än en handfull forskare och politiker påpekar hur förödande miljöpartisternas förslag skulle vara för människor och miljö, om det går så illa att MP får makten. Socialdemokraterna har till exempel inte alls någon anledning att vilja ha ett nära samarbete med MP, för miljöpartisterna står för nästan motsatsen till vad socialdemokrater står för. Eller i alla fall stod för. S styrde landet när Sverige blev ett välfärds- och välståndsland, som gjorde tillvaron bättre för människor och miljö. MP vill vrida den utvecklingen tillbaka och göra nästan allt sämre igen.

Lämna kommentar

Varje tillfälle utnyttjas

Så länge den globala medeltemperaturen ökade, kunde de klimathotstroende använda det som ett påstått bevis för att deras tro är riktig. Sedan spelade det ingen roll om uppvärmningen gick så snabbt som den ”borde”, enligt modeller och tro.

När den globala uppvärmningen saktade in till vad forskarna kallar en hiatus, fick de klimathotstroende problem. De måste börja hitta bortförklaringar till att uppvärmningen stannat av och andra saker att skrämmas med. Lösningen på det sistnämnda verkar ha blivit att utnyttja varenda väderrelaterad naturkatastrof för att trumma ut det falska budskapet att sådant blir allt vanligare och att vi har bara sett början på vad som komma skall.

Idag kan vi sett ett exempel på det, från Sveriges värsta ledarredaktion, alltså Aftonbladets. Daniel Swedin skriver om det ymniga regnandet i Halland. Varför Daniel Swedin, förresten? Har Eva Franchell semester? Eller har hon slutat?

Helt nyligen såg vi klimathotstroende hävda att skogsbranden i Västmanland är ett resultat av klimatförändringar, trots att skogsbränder inte har blivit vanligare i Sverige. Skogsbranden blev extra utbredd och svårsläckt på grund av en lång period av torka. Nu är det alltså raka motsatsen, intensivt regnande, som ska vara bevis för att katastrofala klimatförändringar har börjat.

Vad säger då SMHI om saken? Jo, på sin webbplats klimatanpassning.se, förutspår SMHI att nederbörden över Sverige kommer att öka med 0-40 % och att Sydsverige förväntas få minskad nederbörd under sommaren. Halland borde räknas till Sydsverige och augusti borde räknas till sommaren, och förutsägelsen är alltså raka motsatsen till vad som har hänt. Vilket inte hindrar de klimathotstroende att påstå att det som händer är precis som förutsagt.

Vi kan också notera att en förändring på 0 %, alltså ingen förändring alls, ligger i det intervall som förutspås.

Vi ska inte bli förvånade om förutsägelser om ändringar i nederbörd slår fel. Spådomarna är resultat från klimatmodeller, som misslyckas med temperaturer och är ännu sämre på nederbörd. Det är mera rena spekulationer än riktiga förutsägelser.

Swedin kommer med det märkliga påståendet ”visar ny forskning att havsnivån runt svenska kuster stiger mycket snabbare än snittet”. Vilket snitt menar han då? Snittet över tid? Det globala snittet? Beräkningarna utifrån satellitdata visar att de områden som ligger över det globala snittet framför allt ligger i Stilla Havet. De här beräkningarna visar absolut havsnivåhöjning. Tar vi också hänsyn till landhöjningen så höjer sig större delen av Sverige upp ur havet.

I södra Sverige är landhöjning och havsnivåhöjning ungefär lika stora. I Kungsholms Fort, just utanför Karlskrona, visar data från vattenståndsmätningarna sedan 1887 variationer kring ett medelvärde och ingen trend:

HavsnivåKungsholmsFort

Detta just utanför det Karlskrona som Swedin hävdar kommer att läggas under vatten. Inte havsvatten, i alla fall. Regna väldigt mycket kan det däremot göra också i framtiden, som det har gjort i det förflutna.

Jag har läst om att en oseriös alarmist från SMHI är ute i landet och kommer med totalt verklighetsfrämmande prognoser för havsnivåhöjningar runt Sveriges kuster. Det lär handla om spådomar om höjningar på en meter eller mer till 2100. Politiker och tjänstemän skräms till att tro på rena fantasier om vad som kommer att hända. I verkligheten ligger det globala snittet för havsnivåhöjning ganska stabilt på 3,2 mm/år, vilket inte ens blir 3 decimeter till 2100. Till det kommer att de svenska kusterna ligger lite under det globala snittet och att landhöjningen i nästan hela landet är större än havsnivåhöjningen. Kanske är det denne alarmists falska spådomar som ligger bakom förutsägelsen att Karlskrona kommer att läggas under vatten?

Jag begriper inte vilket snitt Swedin jämför havsnivån kring de svenska kusterna med. Sett över tid verkar ingen ökning ha skett till över snittet. Sett till globala nivåer, ligger de svenska kusterna lite under, eftersom de områden som drar upp snittet befinner sig någon annanstans. Kanske är det ett snitt som han eller någon annan helt enkelt har hittat på?

Granskas de klimathotstroendes påståenden håller de som vanligt inte vid en faktakontroll. Men det struntar de i, för deras tro är religiös och inte vetenskap. Religiösa dogmer borde i alla fall inte få ligga till grund för någon politik, som klimatpolitik.

Lämna kommentar

Mer tillväxthat

Jag har skrivit om tillväxthatarna flera gånger, till exempel i januari 2010, då jag också visade diagram över intressanta data. Data som visar att världens ekonomi, mätt i total BNP, har växt i stort sett exponentiellt, medan befolkning och koldioxidutsläpp har växt långsammare. Och med en slutsats att exponentiell tillväxt faktiskt är möjlig under en begränsad tid. Men inte för evigt.

Än sen? Vilka talar om evig tillväxt? Jo, det gör tillväxthatarna. Jag kallar dem inte tillväxtkritiker, för de har inga sakargument, förutom mumlandet av mantrat och självklarheten ”Evig tillväxt är omöjlig”. Det är också omöjligt att människor finns i evighet, så ”Evig tillväxt är omöjlig” är inget riktigt argument.

Ännu en gång har en av dessa tillväxthatare skrivit en debattartikel och propagerar för ett stopp för ekonomisk tillväxt. Denna gång är det Birger Schlaug, som väl fortfarande kallar sig miljöpartist?

En anledning till att han har skrivit sitt inlägg är att det i går var ”Overshoot day”, (van)föreställningen att vi har förbrukat alla resurser som är möjliga att använda under ett år.

Jag har skrivit om ekologiskt fotavtryck och ”Overshoot day” flera gånger tidigare, bland annat för ungefär ett år sedan, då jag också hänvisade till några av mina tidigare inlägg om det.

Det största bidraget till ekologiskt fotavtryck kommer från koldioxidutsläpp. Vilket i sin tur beror på antaganden att dessa utsläpp är dåliga och måste tas upp av världens skogar för att det inte ska bli negativa konsekvenser. Vilket är tveksamma antaganden. Några som helst bevisade negativa effekter finns inte av den koldioxid som mänskligheten har släppt ut sedan 1800-talets början. Även om vi antar att utsläppen ligger bakom alla klimatförändringar under perioden, blir de positiva följderna större än de negativa. Kombinationen ökande koldioxidhalt och uppvärmning har till exempel bidragit till ökande skördar.

Det finns två möjliga sätt att definiera ekonomisk tillväxt: Som ökning av total BNP eller som ökning av BNP/capita. Typiskt för Schlaug och andra tillväxthatare är att de aldrig berättar vilken form av tillväxt de vill ska upphöra. För det är stor skillnad. Om BNP/capita är konstant, kommer ändå total BNP att växa så länge befolkningen ökar. Om total BNP ska sluta att öka, kommer genomsnittsmänniskan att få det sämre så länge befolkningen växer.

Till skillnad mot en del andra tillväxthatare, inser Schlaug att människors strävan efter ett bättre liv skapar ekonomisk tillväxt. Hur har han tänkt sig att stoppa den driften då? Ska strävan efter ett bättre liv förbjudas genom nationella lagar och internationella överenskommelser? Vilken sorts samhälle och värld får vi då? Inte något demokratisk i alla fall!

Mycket av tillväxten kommer från att värdelösa material tas upp från berggrunden och görs om till något värdefullt. Som kommentarerna påpekar, blir det tillväxt också om material återvinns i stället för att läggas på skroten eller soptippen. Återvinning är inte en metod att stoppa ekonomisk tillväxt.

För tillväxthatarna är det att ”förbruka” naturresurser att ta upp dem och använda dem. Vilken nytta gör en klump järnmalm eller uranmalm i berggrunden då? Jo, ingen alls! Tar vi upp dem och förvandlar dem till en plog respektive till elektricitet, blir de värda något. Plogen kan användas som en del av odling av grödor som blir mat åt människor. Elektriciteten kan användas till mycket gott.

Använda uranet är också att förbruka det, för det förnyas inte. I alla fall inte i närheten av vår planet. Men det gjorde ju ingen nytta där nere i berggrunden, så varför skulle vi inte använda det? När plogen blir sliten, kan den smältas ner och gjutas till en ny plog, eller något annat nyttigt. Järnmalmen förbrukas enbart om det som tillverkas av den tillåts rosta sönder. Annars handlar det om att omvandla den till något som är bättre för människor och förmodligen inte till skada för andra varelser. Rostar det tillverkade, återgår det egentligen till att vara järnmalm.

Förvisso går det att tillverka vapen eller något annat destruktivt av det som plockas upp ur underjorden. Det är dock inte vad tillväxthatarna kritiserar. De kritiserar och hatar ekonomisk tillväxt i största allmänhet. De skulle vara mer trovärdiga om de hävdade att vi i alla fall kan sluta tillverka vapen och andra destruktiva saker. Och kanske fortsätta med den delen av ekonomisk tillväxt som är bra för människor och miljön. För rika människor och länder har råd att bry sig om miljö och minska sin miljöpåverkan.

Tillväxthatarna verkar alla också vara miljöflummare, alltså påstådda miljövänner som i praktiken arbetar för att miljöproblemen ska bli värre. Människors miljöpåverkan kommer att bli värre, om ekonomisk tillväxt upphör och vänds till sin motsats.

Tillväxthatarna brukar också använda argumentet att vi har bara en ändlig planets resurser till vårt förfogande. Men där har de fel! Det är tekniskt möjligt för oss redan nu att använda resurser som finns på asteroider. Det är fullt realistiskt att tro att vi snart kommer att ha tekniken för att kunna använda resurser från de andra planeterna i solsystemet, och från planeternas månar. Endera genom att starta kolonier där, eller genom att utvinna resurserna och frakta dem till jordytan. Någon gång i framtiden, kan vi kanske resa till planeter vid andra stjärnor.

Dessutom beräknas världens befolkning börja minska under andra hälften av detta århundrade. Med en minskande befolkning, kan alla få det bättre utan att total BNP ökar längre. Ett stopp för ekonomisk tillväxt, skulle antagligen göra saken värre, för fattiga föder i genomsnitt fler barn än rika.

Det är ingen trevlig värld som tillväxthatarna vill ha. Det är en odemokratisk värld, där strävan efter en bättre liv är förbjuden. Om det är total BNP som de vill ska sluta öka, är det dessutom en värld där allt fler blir fattiga, svält blir vanligare och där miljöproblemen växer. Fast det berättar de aldrig. Det får vi andra fundera ut själva.

Lämna kommentar

Det viktiga vägvalet

Om klimataktivisterna får som de vill, kommer nog våra barn att se oss i ögonen och säga: ”Ni visste ju att klimathotet var vetenskapligt avfärdat. Ni visste att naturkatastroferna inte blev fler och att vädret inte blev mer extremt. Ni visste att aktivisternas åtgärder var mer katastrofala än vad stora klimatförändringar skulle vara. Ni visste att de fattigaste skulle drabbas värst, men att alla skulle drabbas hårt. Ändå lät ni aktivisterna få igenom sina förslag. Varför?”

Vissa klimatdebattörer visar en total brist på verklighetsinsikt och kunskaper. De flesta av dem upprepar sig dessutom och visar ingen som helst vilja att lära sig och ta reda på hur det ser ut i verkligheten.

Många av dem är (naturligtvis) miljöpartister. Som språkröret Gustav Fridolin, som har skrivit ännu ett inlägg där han visar att han endera inte vill begripa något, eller att han visst begriper men har bestämt sig för att ljuga.

Han dillar om att naturkatastroferna blir fler, om torka, om krig om resurserna. Torka har det varit de senaste åren, som under alla andra perioder i mänsklighetens historia. Men fler naturkatastrofer? Krig om resurserna? Vilket värld är Fridolin född på? Och varför kom han till vår planet i stället för att stanna kvar där?

Snabbtåg i Sverige är ett ekonomisk vansinne, ett slöseri med pengar, en satsning på ett projekt som aldrig kan bli ekonomiskt lönsamt. Det är föga förvånande att Miljöpartiet har varit för. Det partiets företrädare älskar ju att föreslå att pengar och andra resurser slösas bort på åtgärder som i bästa fall är utan effekt och i värsta fall försämrar läget. Alldeles som staten hade ändligt med pengar att lägga ut på allt möjligt.

Hur kunde den borgerliga alliansen få för sig att det är bra att slösa bort pengar på höghastighetsjärnväg i Sverige? Det är väl bara att ta del av erfarenheter från andra europeiska länder? I Spanien har det inte gått ihop. I Frankrike har det varit ekonomiska problem. Tyskland har inte ens försökt. I Kina och Japan går det, men det är också två tättbefolkade länder. Reseunderlaget för höghastighetståg finns helt enkelt inte i Sverige.

Som så ofta när klimataktivister skriver inlägg, dyker Vattenfall och kolgruvor i Tyskland upp. Nya kolgruvor och kolkraftverk i det landet är faktiskt en fullständigt naturlig konsekvens av beslutet att avveckla kärnkraft, ihop med en önskan att försöka undvika långvariga och ofta återkommande strömavbrott. Om Vattenfall inte var i Tyskland och startade kolgruvor och kolkraftverk, skulle andra bolag göra det. Om Vattenfall drar sig ur, tar andra över. Någon nedläggning av kolgruvor och kolkraftverk blir det inte. Bland annat skulle inte de som bestämmer i Tyskland gå med på det. När kärnkraften försvinner, blir kolet bara viktigare där.

Kärnkraft och fossila bränslen kan delvis ersätta varandra. Några andra vettiga alternativ finns inte i ett land med få möjligheter att bygga ut vattenkraften. Just nu är kolet billigare än gas och olja i Europa. Olja kommer nog aldrig att bli billigare än kol. Naturgas kan bli det, om Europa, precis som USA, satsat på fracking.

Den som verkligen bryr sig om klimat och miljö ska absolut inte rösta på Miljöpartiet, som har den sämsta miljöpolitiken av alla riksdagspartier. Det ger faktiskt inga förbättringar att slösa bort enorma summor på åtgärder som inte fungerar. Miljöpartiet är dessutom partiet där företrädarna inte ens verkar tänka tanken att ta reda på åtminstone lite grann om det de skriver debattinlägg om. Där är miljöpartister tyvärr inte ensamma, men i några andra riksdagspartier finns det i alla fall enstaka personer som försöker sätta sig in i klimatfrågor. I MP verkar ingen vilja sätta sig in i någonting. I alla fall inte om det handlar om miljö och klimat.

Lämna kommentar

Bättre vara utan än att ha en usel

Rubriken på inlägget kunde lika gärna vara ”Nu ljuger de igen”, men den rubriken har jag kanske redan använt. För det handlar ju om Miljöpartiet, vars klimatpolitik är usel, och vars ena språkrör i den debattartikel anklagar Moderaterna för att inte ha någon klimatpolitik alls.

Åsa Romson börjar att ljuga direkt. Huruvida forskarvärlden har kommit med några skrämmande rapporter är en tolkningsfråga och beror på vad man menar med ”forskarvärlden” och ”skrämmande”. Men att skriva om ”allt tätare förekommande naturkatastrofer” är att ljuga rakt ut.

Jag har skrivit om naturkatastrofer flera gånger, till exempel i januari 2012 och augusti 2010. IPCC har publicerat en specialrapport om extremväder. En av världens främsta experter på extremväder och väderrelaterade naturkatastrofer är Roger Pielke Jr, som också bloggar. Budskapet från honom är att kostnader för naturkatastrofer ökar bara på grund av socioekonomiska faktorer och att kostnaderna justerade för inflation inte har ökat. Han kan också belägga sina påståenden med statistik. Det finns därmed ingen vetenskaplig grund för att påstå att extremväder och väderrelaterade naturkatastrofer har blivit vanligare, eller att de ökande kostnaderna för naturkatastrofer beror på klimatförändringar.

Jag har några gånger nämnt International Disaster Database, som har samlat ihop statistik över naturkatastrofer och vissa typer av olyckor som har inträffat sedan 1900-talets början. Det är där vi kan kolla fakta, när Romson hävdar att Bangladesh sedan 1985 har drabbats av 230 katastrofer som officiellt har kostat 184436 människoliv. Det visar sig då att hon har rätt om det, i alla fall. Vad hon däremot inte nämner att trettioårsperioden dessförinnan, 1955-1984, hade 75 katastrofer som officiellt kostade 448366 människoliv. Trettioårsperioden dessförinnan, 1925-1954, hade 8 katastrofer som kostade 1966700 människoliv. Nästan två miljoner, alltså, mot inte ens tvåhundratusen mot den senaste, som visserligen inte är slut än, eftersom det är några månader kvar av 2014, men som knappast kommer att kosta miljoner mer.

Det kan tyckas som om det har skett en väldig ökning av antalet naturkatastrofer som har drabbat Bangladesh, men som jag och många andra har påpekat när det gäller alla sådana katastrofer i alla delar av världen: Det kan helt eller nästan helt förklaras med en ökande rapporteringsgrad. Klimatförändringar har väldigt lite med saken att göra, om ens något.

Det anmärkningsvärda är i stället att dödstalen i naturkatastrofer har minskat så oerhört mycket. Även fattiga Bangladesh har råd att skydda sin befolkning mot följderna av naturkatastrofer.

En annan webbplats som presenterar intressanta och verkliga data från den verkliga världen, är Gapminder. Vi kan följa utvecklingen för Bangladesh och se att landet, som då var brittisk koloni, låg i stort sett stilla när det gäller förväntad medellivslängd och BNP/capita. Inte förrän på 1930-talet började medellivslängden öka och  de senast årtiondena har landets ekonomi växt rejält.

Bangladesh har fått en allt större befolkning, och ändå har dödstalen i naturkatastrofer minskat rejält. Vilket hänger ihop med att landet har blivit mer demokratiskt och rikare.

Denna utveckling hade knappast varit möjlig om Miljöpartiet och liknande partier hade haft makt över världen. Tillväxten i ekonomin i Bangladesh har skett samtidigt som koldioxidutsläppen per capita har ungefär tredubblats. Landets användning av kol har ökat från mindre än 300000 ton i början av 1980-talet till över 2 miljoner ton 2012. Det mesta av ökningen har skett under detta århundrade.

Miljöpartiet är ju motståndare till användandet av kol som bränsle och vill att det ska förbjudas i EU. Tänk om ett sådant förbud hade införts i Bangladesh på 80-talet? Utan kol att elda med hade landets ekonomiska tillväxt varit betydligt lägre och kanske inte funnits alls. Utvecklingen mot allt färre dödsfall i naturkatastrofer hade brutits och kanske vänts till motsatsen. Romson kunde kanske ha fått skriva om miljoner dödsfall sedan 1985 i stället för drygt 180000.

Miljöpartister och andra miljöflummare fattar helt enkelt inte använder kol på grund av ondska och önskan om katastrofala klimatförändringar, utan för att kol är ett billigt och tillförlitligt energislag för att stödja ekonomisk tillväxt. Eventuella negativa konsekvenser är en följd av användningen, inte en önskan.

Många ord betyder lite olika saker i vardagsspråk och i vetenskap. Acceleration är ett sådant ord. I vardagsspråk avser det en ökning av hastighet. I vetenskap är det varje ändring av hastighet, alltså även en minskning. Eftersom hastighet dessutom är en vektor, blir det en acceleration om bilen styrs åt ett annat håll, utan att värdet på hastighetsmätaren ändras. Hastighet har egentligen både storlek och riktning. Även om storleken är oförändrad, är det ur vetenskaplig synvinkel en acceleration om riktningen ändras.

Därför är det ur vetenskaplig synvinkel korrekt när Romson skriver om ”accelererande klimatförändringar”. Som vardagsspråk är det däremot totalt felaktigt, eftersom klimatförändringarna har bromsat in sedan ungefär 10-15 år tillbaka. Vi får väl utgå från att Romson använder vardagsspråksbetydelsen av accelererande. Och att hon därför helt enkelt ljuger.

Metro var en av de tidningar som skrev om den stora branden i Västmanland och nämnde att statistiken visar att skogsbränder inte har blivit vanligare i Sverige. Den som påstår att bränderna har blivit vanligare uttalar sig i bästa fall okunnigt och är i värsta fall en lögnare.

Inte heller i USA har skogsbränder blivit vanligare, i alla fall sedan 1965. Jag vet inte hur det ligger till för andra länder. Däremot vet jag att skogsbränder nu väldigt ofta orsakas av människor. Endera handlar det om oaktsamhet med eld, eller så om rena pyromandåd. Om skogs- och buskbränder skulle ha blivit vanligare någonstans, kan det alltså likaväl bero på fler pyromaner eller mer oaktsamhet med eld som några klimatförändringar.

Värmeböljor är inte de mest kostsamma i människoliv. Kyla dödar fler. Det behövs inte en extrem köldknäpp för att döda. Kyla och fattigdom i kombination dödade till exempel 24000 gamla på en vinter.

Romson och andra miljöpartister ljuger gång på gång. Om det fanns några journalister värda namnet i Sverige, skulle de fråga alla miljöpartister: Varför ljuger du? Vi vanliga väljare kan i alla fall fråga: ”Varför ljuger de?” Och: ”Går det att rösta på politiker som ständigt ljuger?”

Lämna kommentar

Rösta inte på de omoraliska

Vilket svenskt parti har företrädare med lägst moral och minst tröskel mot att helt enkelt ljuga? Vilken tidning har Sveriges sämsta ledarredaktion när det gäller sådant som faktakontroll och kategoriska skriverier utan verklighetsförankring?

Svaret på den första frågan är naturligtvis Miljöpartiet. Svaret på den andra naturligtvis Aftonbladet.

Skogsbranden som fortfarande härjar i Västmanland beskrivs som den värsta i modern tid. Jag vet inte vad som exakt menas med ”modern tid” i det fallet.

Veckorna före midsommar 1888 hade varit varma och torra. Den 25 juni var det dessutom blåsigt och bra förutsättningar för att bränder skulle sprida sig okontrollerat om de startade. Sundsvall, Umeå och Lilla Edet brann nästan helt ner den dagen. Flera skogsbränder utbröt också och bland annat föröddes nästan hela halvön Hornslandet utanför Hudiksvall. Börjar ”modern tid” möjligen någon gång efter detta datum?

Jag vet inte hur stor Hornslandet är, men ekoparken som upptar större delen av halvön är 6700 hektar stor. Skogsbranden i Västmanland påstås i flera tidningar (hittills) ha drabbat 191 kvadratkilometer, eller 19100 hektar. Den borde alltså ha drabbat ett större område än branden på Hornslandet 1888. Å andra sidan är Hornslandet just en halvö, så branden kunde inte sprida sig hur långt som helst i alla riktningar.

Det har skrivits mycket om branden i Västmanland, naturligt nog. Bland annat i Metro, där det påpekas att skogsbränder faktiskt inte har blivit vanligare i Sverige. Där nämns statistik sedan 1954, som jag inte vet var den går att få tag på. Statistik sedan 2004 finns hos MSB och visar ingen trend mot en ökning under tiden fram till nu. Snarare då en liten minskning under perioden 2004-2012. 2008 och 2013 hade fler skogsbränder än genomsnittet, men berodde det verkligen på vädret?

SMHI:s nederbördsstatistik för juli månad under samma period visar att 2008 och 2013 hade mindre nederbörd än vanligt i en stor del av landet. Så verkar i än högre grad ha varit fallet 2006, utan att det inträffade extremt många skogsbränder. När det gäller julitemperaturer, var 2006 och 2010 extremare än 2008 och 2013.

Det finns alltså ingen trend när det gäller skogsbränder i Sverige, åtminstone sedan 1954. Ändå dyker det upp människor som mer eller mindre klart insinuerar att det finns en trend, som kan förklaras med klimatförändringar, och att branden i Västmanland är en del av denna trend.

Aftonbladets ledarredaktion har skrivit om det flera gånger. Först Irene Wennemo, Hon hävdar att ”SMHI har gjort prognoser som tydligt visar att risken för både värmeböljor och översvämningar ökar som en del av den pågående klimatförändringen”. Vilket säkert är helt riktigt.

Frågan är om prognoserna är värda någonting? Om de ens är värda att kallas prognoser? De bygger på resultat från klimatmodeller och där vill inte ens IPCC kalla dem prognoser. De kallas i stället för scenarier. De som skriver IPCC:s rapporter vet mycket väl att modellresultaten är i det närmaste värdelösa, att klimatmodellerna inte stämmer med verkligheten och att resultaten absolut inte är några prognoser.

Resultat från globala klimatmodeller har skalats ned till regional nivå av nationella institut, som SMHI. Något som egentligen är helt förkastligt, men som görs ändå. Nedskalningen görs genom att använda de globala modellernas rutnät som indata för regionala modeller. En metod som förefaller ganska tveksam. Fast alternativet är att erkänna att det helt enkelt inte går att göra några prognoser på regional nivå, och det vill väl de nationella instituten inte göra.

Sedan dyker Wennemo upp igen, med ett nytt inlägg med delvis samma, tveksamma påståenden. Hon går också in på om myndigheter verkligen har hanterat situationen rätt. Det är verkligen befogat att undra. Förmodligen kommer en eventuell utredning att visa att inga allvarliga fel begicks och att klimatförändringar bär största skulden. Trots att i alla fall det sistnämnda inte är sant.

Tredje gången är det Wennemo igen, som försöker skylla allt på regeringen, förutom de fortsatta insinuationerna att branden har orsakats av klimatförändringar.

Nedskärningar av krisberedskap och försvar har minsann inte bara beslutats av den nuvarande riksdagsmajoriteten och regeringen. Där har vi en trend som började för länge sedan och har fortsatt oavsett färg på riksdagsmajoritet och regering.

Det förvånande med Aftonbladets skriverier om branden på ledarplats är att Eva Franchell inte har skrivit något sedvanligt dumt och okunnigt. Men hon kanske har semester?

Värst är ändå Miljöpartiet. Trots en uppmaning från en avestabo att inte utnyttja branden för partipolitik, är det precis vad miljöpartister försöker göra. Bland annat som ett direkt svar, av Per Bolund, på uppmaningen. Han skriver bland annat att forskningen är entydig om att extremvädren riskerar att bli fler och allvarligare i framtiden. Hur nu orden entydig och riskerar kan gå ihop? Borde inte entydighet innebära att forskningen verkligen visar att extremvädren blir fler och allvarligare i framtiden? Men det kan Bolund inte hävda, för då skulle han ljuga rent ut. Om extremvädren bara riskerar att bli fler och allvarligare i framtiden, verkar det inte entydigt alls. Då förefaller de också ”riskera” att bli färre och/eller mindre allvarliga i framtiden.

Varenda expert, inklusive de som skrev IPCC:s specialrapport om extremväder, vet att vädret på det stora hela inte har blivit mer extremt de senaste årtiondena. Det mest signifikant är nog att de extremt höga temperaturerna har blivit vanligare och de extremt låga mindre vanliga. Det sistnämnda är visserligen en trend, men innebär ju faktisk mindre extremt väder.

Stormarna har inte blivit fler och allvarligare, och förväntas heller inte bli fler i framtiden, om uppvärmningen startar igen. Snarare borde de bli färre. Däremot kan de bli starkare. Fast stormar blåser omkull skog och startar inte skogsbränder. Möjligen kan de hjälpa till att sprida skogsbränder, men stormar i Sverige är vanligare under vinterhalvåret än under sommarhalvåret.

Det som kan öka risken för skogsbränder är kombinationen värme och torka. En kombination som är svår att åstadkomma, eftersom mer värme leder till mer avdunstning från haven, vilket borde leda till mer och inte mindre nederbörd. Det gäller dock globalt. Lokalt kan det hända att nederbörden hamnar någon annanstans än värmen. Fast någon ökning av antalet skogsbränder har alltså inte skett i Sverige. Det som händer i Västmanland är inte del av någon trend, utan en enstaka, extrem händelse.

Samme Per Bolund har skrivit ett liknande inlägg på SvD debatt. Där påstår han bland annat att ett förändrat klimat kommer att innebära fler väderrelaterade katastrofer. Vilket inte är sant. Alla former av klimatförändringar kan inte innebära fler väderrelaterade katastrofer. Såvida vi inte just nu befinner oss i det klimat som innebär minsta möjliga antal väderrelaterade katastrofer. Vilket är synnerligen osannolikt.

Det är heller inte så att uppvärmning leder till mer extremt väder. Årstidsvariationerna fungerar inte så. På hösten och vintern är stormar vanligare än på våren och sommaren. Extrem kyla och extrema snöfall inträffar naturligtvis bara på vintern. De är dessutom farligare än extrem värme och extrema skyfall. Historiska och arkeologiska källor från innan väderstationernas tid ger indicier om att vädret har varit mer extremt under kalla perioder än under varma, även om resultat och slutsats är något osäkra.

På UNT debatt skriver Lorentz Tovatt, vars alster jag tidigare har kommenterat flera gånger. Trots att klimatförändringar har varit en realitet sedan Sverige blev en nation, skriver han som om det skulle vara en nyhet att klimatförändringar sker. Han använder elvaårsperioden 1991-2011 för att dra slutsatser som inte går att dra från en så pass kort period. Han skriver som om underdimensionerade och dåligt underhållna avloppssystem skulle vara ett resultat av klimatförändringar, i stället av att kommuner har prioriterat annat.

När allt mer ytor asfalteras eller täcks med andra material som inte släpper igenom vatten, ökar risken för översvämningar, även om skyfall inte blir vanligare. En självklarhet egentligen, men många verkar inte tänka på det. Speciellt inte miljöpartister. De skyller allt på klimatförändringar.

Minska (koldioxid)utsläppen för att lösa ett problem (kommande katastrofala klimatförändringar) som inte finns, är definitivt fel väg att gå. Det ger bara mindre resurser att ta hand om verkliga problem, som smittspridning och fattigdom. Eller dåligt underhållna avlopp.

Miljöpartisterna låtsas dessutom inte om vad de har gjort tidigare. En del av de helikoptrar som har använts i brandbekämpningen var MP motståndare till att köpa in. När Sverige hade möjlighet att köpa in plan för brandbekämpning, var MP emot det. Nu vill partiet plötsligt att vi ska köpa sådana plan. Fast frågan är om det inte är en onödig utgift? En ledarartikel i Expressen påpekar att dessa plan sällan skulle behöva användas. Sverige kan, om det kniper, begära assistans från andra EU-länder som har sådana flygplan, och får på köpet då piloter med stor erfarenhet av att bekämpa skogsbränder.

Det är osmakligt att miljöpartister försöker utnyttja en naturkatastrof för att vinna röster. Att de försöker hävda att det egentligen handlar om en trend, fast ingen trend finns. Att de påstår att klimatförändringar har varit avgörande för brandens utveckling, fast inga som helst bevis finns för det. Värmeböljor och torka inträffar vare sig klimatförändringar sker eller inte.

Miljöpartister verkar dessutom tro att staten har hur mycket pengar som helst att ösa ut på allehanda dyra och tveksamma projekt som inte har någon uppenbar effekt.

När den som vill att människor ska ha det bra och samtidigt påverka natur och miljö så lite som möjligt, väljer bort partier som inte går att rösta på, är Miljöpartiet det första parti som faller bort. Det är ett synnerligen osympatiskt parti, som vill att alla ska få det sämre och miljöproblemen bli värre. När miljöpartister påstår något annat, ljuger de.

Lämna kommentar

Så de har ingen nytta av det?

Sveriges utsläpp av koldioxid har minskat sedan 70-talet, vilket bland annat framgår av den statistik som ekonomifakta presenterar. Det finns två huvudanledningar till det. Dels har vi satsat på fjärrvärme och dels på kärnkraft. När värmen produceras centralt i få stora anläggningar, i stället för i varje kvarter eller hus, används energin i bränslet mer effektivt och utsläppen per producerad mängd värme blir mindre. Med kärnkraft har vi ett energislag med låga utsläpp av allt, inklusive koldioxid.

Sverige är därmed unikt i världen. Jag känner inte till något annat land som har kunnat minska sina koldioxidutsläpp under så lång tid och ändå ha ekonomisk tillväxt. Länder i forna östblocket minskade sina utsläpp för att ekonomierna kollapsade när Sovjetunionen föll sönder. Alltså en minskning av utsläppen genom ekonomisk tillbakagång. Och i och för sig också genom att energin används effektivare nu när marknadsekonomi har införts i stället för planekonomin. USA har de senaste åren minskat sina utsläpp genom att i allt högre grad ersätta kol med naturgas från fracking. Alltså bara några år, och inte under årtionden.

Det finns debattörer som absolut inte kan acceptera vad statistiken säger. De svenska koldioxidutsläppen har inte alls minskat, menar de, utan bara exporterats. Ett exempel är Aftonbladets Jonna Sima.

Jag begriper inte alls det resonemang som dessa debattörer för. De menar tydligen att exporterande länder inte alls har några fördelar av att producera varor och exportera dem. Eller av att turister besöker deras länder. Är det bara slavar som arbetar med produktion med industri och turism i dessa länder? Hur skulle de annars kunna undvika att ha fördelar av export och turism? Dessutom: Betalar verkligen inte de företag som har hand om produktion respektive turism någon skatt i de länder där de verkar? Om de gör det, är det uppenbart att länderna i fråga har fördelar av exporten och turismen.

Enligt annan statistik som Ekonomifakta presenterar, har Sveriges import av varor ökat bara marginellt, från 24,9  % av BNP 1980 till 28,5 % av BNP 2013. Eftersom BNP har ökat under tiden, innebär det i absoluta tal en rätt stor ökning. Skulle det då ha varit bra om importen i absoluta tal hade varit konstant, och därmed minskat som andel av BNP? Jag misstänker att det snarare hade varit dåligt för Sverige.

Dessutom har också Sveriges varuexport ökat, från 23,4 % av BNP 1980 till 30,7 % av BNP 2013. De koldioxidutsläpp som produktionen av dessa varor har orsakat, borde då räknas bort från Sveriges totala utsläpp? Fast det kanske inte blir så mycket, eftersom svensk elproduktion har väldigt låga koldioxidutsläpp? Förmodligen är el en viktig råvara för de flesta av de varor som exporteras.

Enligt SCB:s statistik, har utländska turister gästnätter i Sverige ökat från drygt 11,9 miljoner 2008 till nästan 12,9 miljoner 2013. Dessa besökare till Sverige simmar eller går väl knappast. En del av dem åker nog tåg, vilket knappt leder till några koldioxidutsläpp. De flesta åker nog hit med båt, flyg eller bil, vilket ger utsläpp. Utsläpp som då borde räknas bort från den svenska statistiken?

Jag har ingen aning om det finns någon övergripande statistik över svenskar som reser utomlands och var den i så fall går att hitta. Transportstyrelsen har i alla fall statistik över lufttrafik i Sverige. Det har varit en rejäl ökning av antalet utrikespassagerare på svenska flygplatser sedan 1973. Jag ser dock ingen uppdelning av statistiken i dels svenskar som reser utomlands och kommer tillbaka och dels utländska besökare som kommer till Sverige och sedan åker tillbaka. De utsläpp som de sistnämnda orsakar borde väl räknas bort från de svenska koldioxidutsläppen?

Fast det är möjligt att de debattörer som hävdar Sveriges utsläpp av koldioxidutsläpp egentligen har ökat, inte anser att det ska vara symmetriskt. Kanske anser de att utsläppen från svenska turister till utlandet och svensk import ska räknas in? Medan utsläppen från utländska turister till Sverige och svensk export inte ska räknas bort?

Naturligtvis(?) anser dessa debattörer att den koldioxid som tas upp av svenska skogar absolut inte ska räknas bort? Sverige har mer skog än någonsin. Enligt SLU:s statistik, har virkesförrådet i svenska skogar ökat rejält för de tre vanligaste typerna gran, tall och lövträd. Även antalet träd per hektar har ökat i alla diameterstorlekar. Däremot har den totala skogsarealen knappt ökat alls.

Sverige har mer skog än på väldigt länge därför att skogen är tätare än på väldigt länge. Eller kanske någonsin? All denna extra skog har tagit upp mycket koldioxid när den växte. Så länge träden inte eldas upp eller tillåts förmultna, kommer koldioxiden att vara borta från atmosfären. Det borde räknas bort från de svenska utsläppen, om det nu ska föras exakta räkenskaper. Men ingenting tyder på att någon debattör på allvar vill göra så. Men räkna utländska utsläpp som om de hade skett i Sverige, bara för att de är ett resultat av svenska turister i utlandet eller svensk import, det är en annan sak. Det vill många göra.

Varför?

Lämna kommentar
css.php