Miljöförstörelseförespråkaren

Mycket är märkligt i den moderna världen. En av dessa märkligheter är att en person som är mot att människor ska ha det bra och påverka miljön så lite som möjligt kan bli ledare för en  så kallad miljöorganisation. En person som i praktiken arbetar för att miljöförstöringen ska öka leder alltså en organisation som påstår sig verka för minskande miljöförstöring.

Framför allt tänker jag på Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen. Han har skrivit ännu ett inlägg om klimatfrågor, lika fyllt med floskler, okunskap och ovetenskaplighet som alla hans tidigare inlägg i ämnet.

Endera har han inte en tanke på att ta reda på fakta om klimat och klimatvetenskapen. Eller så inbillar han sig att han kan få sådana fakta från svenska medier. Eller, i värsta fall, så vet han hur det ligger till men ljuger.

Det finns ingen anledning till några minskningar alls av koldioxidutsläppen. Åtminstone inga som bara görs just för att minska utsläppen, utan några positiva effekter. För att minska utsläppen har inga bevisbara positiva effekter i sig själv.

Eventuellt kan minskningar av utsläppen ske genom effektiviseringar som ger en ekonomisk vinst. Energieffektiviseringar tycker debattörer om att föreslå. Jag har aldrig sett någon analys av huruvida de är möjliga och om de i så fall är lönsamma. Eller åtminstone en referens till en sådan analys. Debattörerna tycks bara anta att energieffektiviseringar är fysikaliskt och tekniskt möjliga och att de är lönsamma. Det går inte att anta sådant! Det måste bevisas, genom noggranna analyser.

En riktig miljöorganisation kan naturligtvis inte propagera för påstått förnybara energislaget vindkraft, som egentligen är miljöförstöring, resursslöseri och felaktig användning av ändliga resurser. En riktig miljöorganisation är emot att förstöra naturen och landskapet med snurrande monster som dödar fåglar och fladdermöss.

En riktig miljöorganisation borde gilla ett energislag som har någorlunda liten miljöpåverkan och dödar minst antal människor per producerad kWh. Alltså kärnkraft.

Hur kan Naturskyddsföreningen vara emot kärnkraft och för vindkraft? Finns inga miljövänner kvar någonstans i organisationen? Eller finns de, långt ned i organisationen, men har ingenting att säga till om? Utan allt bestäms av de falska miljövänner, som rätteligen borde kallas miljöfiender, som styr Naturskyddsföreningen?

Det finns inga energislag som kan ersätta ens en majoritet av användningen av fossila bränslen, mycket mindre all användning. En storsatsning på kärnkraft kan åtminstone ersätta användning av fossila bränslen för elproduktion. Och egentligen också en hel del värmeproduktion. Men Naturskyddsföreningens ledning, med Svante Axelsson i spetsen, är emot kärnkraft och vill ändå avveckla användningen av de fossila bränslena. Det är inget annat än ett recept på ekonomisk katastrof, utbredd fattigdom och ökande miljöpåverkan.

Intressant är inte bara vad som står i ett debattinlägg, utan också vad som saknas. I det här fallet till exempel att IPCC räknar upp en satsning på kärnkraft som en viktig del av lösningen på det påstådda klimathotet. Axelsson är inte ensam om att låta bli att nämna det. Alla miljöflummare gör så. I deras fantasivärld har IPCC aldrig skrivit så.

Klimathotet finns sannolikt inte. Kärnkraft är trots allt ett av de bästa energislagen och sannolikt det bästa. Det är fullt rimligt att för säkerhets skull ersätta så mycket som möjligt användning av fossila bränslen med kärnkraft. Det är en bra användning av försiktighetsprincipen. När kolkraft ersätts med kärnkraft, minskar hur som helst hälso- och miljöproblem och färre människor dör av elproduktion.

Vill man inte satsa på kärnkraft, kan naturgas i alla fall ersätta kol för elproduktion. Det blir också en stor vinst för miljö och hälsa. Naturgasen kan mycket väl komma från stora djup och utvinnas med fracking. Fracking har vissa problem, men vinsterna med att ersätta kol med naturgas är ändå större än de problemen.

Det nämner Axelsson heller inte. Han nämner inte kärnkraft, naturgas och fracking. Han vill att användandet av fossila bränslen och koldioxidutsläppen ska minska, men nämner inte två av de allra bästa sätten att göra det. Han visar än en gång att han är fientligt inställd till att människor ska ha det bra, bland annat genom att ha säker tillgång till någorlunda billiga energi. Han visar än en gång att han är mot att människors miljöpåverkan ska minska.

Lämna kommentar

Talande tystnad

Den moderate EU-parlamentariken Christofer Fjellner har imponerat på mig, genom att våga ta debatten mot miljöflummarna och kritisera deras påståenden och förslag till lösningar.

Han har fått in ännu ett debattinlägg i Aftonbladet, som annars mer ger intryck av att ha den politiska hemvisten ”hängiven miljöpartistisk” än den officiella ”oberoende socialdemokratisk”.

Fjellner har så rätt i att det som inte sägs (och inte skrivs, men det glömde han väl) är väl så intressant som det som sägs (och skrivs). Det gäller inte bara miljörörelsen, utan också till exempel svenska medier. Där har det varit en total tystnad om den globala uppvärmningens hiatus, pausen i uppvärmning som inte borde ha kunnat inträffa enligt klimathotstron. Informera om klimatfrågor och klimatvetenskap vill svenska medier visst inte. Däremot gärna desinformera.

Miljöorganisationer kritiserade den borgerliga alliansregeringen för brist på tillräckligt omfattande (läs flummig) miljö- och klimatpolitik. När den rödgröna regeringen tycks ha ännu lägre mål, är miljöorganisationerna tysta.

Det är ett hot mot miljön och människorma inte bara att miljöorganisationer föredrar vänsterpolitik framför mitten- eller högerpolitik. Det är också ett hot mot miljön och människorna att miljöorganisationer verkar strunta helt i vetenskap. Det faktum att den globala uppvärmningen har stannat av till i princip noll borde ha fått dem att tänka till och om. Likaså de vetenskapliga studier som tyder på att klimatkänsligheten är låg, så att koldioxid helt enkelt inte kan ha särskilt stor påverkan på klimatet. För att inte tala om de fakta som säger att det är mycket dyrare att försöka stoppa klimatförändringar jämfört med att låta dem ske och anpassa sig.

Ingenting händer dock i miljöorganisationernas propaganda. De bara fortsätter att gå om att klimatet är mänsklighetens ödesfråga, att världen håller på att bli flera grader varmare och att snabbat och drastiska åtgärder är nödvändiga. Påståenden som inte bara är tvivelaktiga utan med stor säkerhet helt felaktiga.

Det är inte det minsta svårt att få uppfattningen att det viktigaste för miljöorganisationerna verkar vara att driva igenom någon slags socialistisk politik för hela världen, inte att människor och miljö har det bra.

Regeringen skulle i och för sig kunna försöka skylla på de fyra borgerliga partierna och Sverigedemokraterna, som tillsammans i EU-nämnden drev igenom lägre mål än vad åtminstone MP propagerade för i valrörelsen. Den länk som Fjellner ger om mötet, tyder dock på att regeringen försökte driva två helt olika linjer samtidigt. Hur ska man kunna argumentera för sin sak om man är osäker på vad man egentligen tycker?

SD är visst inte bara det enda partiet i riksdagen som är kritiskt till stor invandring. Partiet tydligen också det enda som är kritiskt till klimathysterin och förslagen till drastiska och våldsamt dyra klimatåtgärder. Partiet har dessutom en av få riksdagsledamöter (Josef Fransson) som verkar kunnig och villig att lära mer om klimat och energi. Medan nästan alla andra riksdagsledamöter drar politiskt korrekta floskler som visar på hisnande okunskaper om naturvetenskap och elförsörjning.

Om två eller flera partier bildar regering tillsammans, är det naturligt att de får kompromissa och inte kan få fullt genomslag för sina förslag. Men den nya statsministern verkar ha försökt driva både sitt eget partis och sitt samarbetspartis linje samtidigt. Kunde inte de två partierna hitta en kompromiss innan EU-nämndes möte? Så att de åtminstone kunde driva en linje? Eller var de så övertygade om att de aldrig kunde få majoritet i nämnden att de inte ens försökte?

Det förslag som EU-kommissionen har lagt, och som nu Sverige ska försöka bidra till att få igenom, är egentligen alldeles för mycket för alldeles för lite resultat. Drastiska klimatåtgärder behövs helt enkelt inte. De bara kostar massor av pengar och gör ingenting märkbart för världens klimat. Stora satsningar på ”förnybara” energislag, som egentligen bara är ineffektiva och resurskrävande är dessutom bara slöseri med pengar och ändliga resurser. De använder nämligen material som inte alls är förnybara för att producera el och de använder mer material per producerad kWh än fossila bränslen och kärnkraft.

Lämna kommentar

Nedkylning bra?

Det ska visst bli EU-möte om klimatet snart. Och plötsligt börjar svenska tidningar fyllas av mer eller mindre konstiga inlägg.

Sydsvenskans huvudledare uppmanar EU att kyla ner klotet. Jag förmodar att klotet i det fallet betyder jordklotet? Och att rubriken alltså är en uppmaning att kyla av jordklotet?

Det är alltså för varmt nu då? Hur mycket nedkylningen har den anonyme ledarskribenten tänkt sig? 0,8 grader, så att vi är tillbaka på nivån i mitten av 1800-talet? 5 grader, så att vi sannolikt är tillbaka i en ny istid? Eller något annat?

Vad tjänar det till att EU sänker sina koldioxidutsläpp med 40-50 %? Den enda möjligheten att göra det är förmodligen att göra energianvändning så dyrt att industrier lägger ned. Det är fullt möjligt att de också lägger ned i EU och öppnar någon annanstans i världen i stället. Lägger de bara ned i EU, och det handlar om tillverkning av något som människor tycker sig behöva, lär företag i andra regioner hur som helst starta tillverkning.

Om EU drastisk drar ned på sina koldioxidutsläpp, blir EU-länder och -medborgare fattigare och koldioxidhalten i atmosfären påverkas sannolikt inte alls. Påverkas den, så att ökningstakten minskar, lär det inte påverka klimatet på något märkbart sätt. Alla mänsklighetens koldioxidutsläpp sedan industrialismens begynnelse har inte kunnat bevisas ha påverkat klimatet det minsta lilla. Vissa säger sig visserligen vara helt säkra på att påverkan finns, men några hållbara bevis kan de inte visa upp.

Det är inte bara Polen som motsätter sig att EU ska ta till helt meningslösa klimatåtgärder. Även andra öststater, som Tjeckien, är skeptiska till sådana åtgärder. Vilket inte är så konstigt. Förslagen till lösningar på det påstådda klimathotet liknar väldigt mycket socialism, som dessa öststater har provat och funnit inte duga.

Finns det alls något vetenskapligt bakom det ständigt upprepade påståendet att extremväder blir vanligare i framtiden? Eller är det ett rent påhitt av de klimathotstroende, för att ha något att skrämmas med?

Naturligtvis förutsätter påståendet att den globala uppvärmningen börjar igen, men det är ju förutsättningen för klimathotstron. Egentligen borde inte den globala uppvärmningen, enligt den tron, ha kunnat ta paus.

Finns det alls något vetenskapligt stöd för tron att global uppvärmning leder till mer extremväder? När det gäller stormar av olika styrka, alltså även orkaner, är förväntningen den motsatta. För att stormar ska skapas, är det viktigt att det finns en temperaturskillnad mellan polarområdena och tropikerna. Den temperaturskillnaden borde minska om världen blir varmare. Därmed borde också stormar, inklusive orkaner, blir ovanligare.

På senare tid har forskare insett att det finns många belägg för en period av global avkylning under åren 535-536. Sannolikt orsakades den av ett stort vulkanutbrott i eller nära tropikerna. Vi vet från de senaste 150 åren att stora vulkanutbrott kyler av världen tillfälligt. Ett vulkanutbrott som klarade av att kyla världen rejält i två år, måste har varit större och/eller mer långvarigt än några av de stora vulkanutbrotten i modern tid.

Denna globala avkylning 535-536 tycks ha orsakat mycket extremväder, med resultat som felslagna skördar och hungersnöd.

Om global avkylning, om än en tillfällig sådan, orsakade mer extremväder: Hur skulle global uppvärmning kunna göra det? Skulle vi nu, och strax före och efter 535-536 ha haft den optimala globala medeltemperaturen med minsta möjliga förekomst av extremväder? Och varje förändring från detta optimum innebär ökande extremväder?

Hur troligt är det att det ens finns en optimal global medeltemperatur? Varje möjlighet borde ha fördelar och nackdelar. Såvida inte världen är för kall eller för varm. Det förstnämnda innebär heltäckande istäcke och inga möjligheter till högre liv någonstans. Det sistnämnda innebär att världshaven börjar koka bort och att möjligheterna för liv snart är borta.

Uppskattningsvis behöver världen kylas av 10-15 grader för att hela jordytan ska bli täckt med is. Medan det behövs en uppvärmning på kanske 30-40 grader för att världshaven ska börja dunsta bort, en process som sedan borde förstärkas till allt havsvatten har kokat bort.

Vi befinner oss närmare klimatkatastrofen istid än klimatkatastrofen världshaven försvinner. Det finns mindre marginal nedåt än uppåt. Global avkylning är inte alls bra, för då närmar vi oss istiden. Global uppvärmning är bra, bara den inte går för snabbt eller för långt, för då avlägsnar vi oss från istiden, utan att komma alltför nära att världshaven försvinner.

På Göteborgsposens debattsida, finns hela tre (!) stycken debattartiklar som handlar om klimatfrågor.

En är skriven av Jytte Guteland. Hon förespråkar också drastiska och sannolikt helt meningslösa klimatåtgärder. Hon tycker dessutom att ”vi socialdemokrater fick ett starkt mandat att driva en grön agenda med höga ambitioner för klimat- och energipolitiken”. Dessa socialdemokrater som i höstens riksdagsval fick 31,01 % av rösterna, en uppgång från 30,66 % jämfört med riksdagsvalet 2010. Medan det parti som har haft högst svansföring när det gäller menings- och verkningslösa klimatåtgärder, Miljöpartiet, fick 6,89 % i år och 7,34 % 2010.

Jag har svårt att se några som helst belägg för att svenska folket har gett vare sig S eller MP något starkt mandat att driva en grön agenda. Eller någon agenda alls. Ja, de två partiernas sammanlagda stöd i riksdagsval minskade med 0,1  procentenhet från 2010 till 2014!

Nu skrev hon i och för sig om EU-valet när hon menar att hennes parti fick ett starkt mandat att driva en grön agenda. Ett EU-val där S fick 24,19 % av rösterna, jämfört med 24,41 % i EU-valet 2009. Det är inte ens en uppgång, utan en liten nedgång. Och där ser Guteland ett starkt mandat?

Ett annat av inläggen på GP debatt är skrivet av vänsterpartisterna Jens Holm och Malin Björk, som tydligen tror att Sverige bestämmer nästan ensamt i EU. De verkar ju vilja att Sverige bestämmer hur EU:s klimatpolitik ska se ut.

Jens Holm har i riksdagsdebatter framstått som en alla dem som har mer åsikter än kunskaper om klimatfrågor. Förmodligen hör också Malin Björk till den skaran. Några som helst kunskaper om fakta verkar de två inte ha. De skriver till exempel att världen är på väg mot fyra graders global uppvärmning. Som jag påpekade i går, är vi på väg mot högst 1,4 graders uppvärmning till år 2100. Till vilket vi i och för sig får lägga 0,7-0,8 graders uppvärmning mellan den mytiska tiden ”före industrialismens början” fram till 1990-talet. Det är också fullt möjligt att det inte blir någon mer global uppvärmning detta århundrade. Vad som än orsakade uppvärmningen, så inte verkar koldioxidutsläpp ha spelat någon större roll. Därmed kan lätt naturliga faktorer motverka koldioxidens lilla påverkan, även i framtiden.

De två vänsterpartisterna ägnar sig, som så många andra klimathotstroende, åt märkligheter som att påstå att det är bråttom (att ta till klimatåtgärder). Bråttom för de klimathotstroende, kanske, om de ska kunna använda sin religiösa tro, som de försöker hävda är vetenskap, till att ställa om världen. För världen och klimatet är det verkligen inte bråttom.

Det tredje inlägget på GP debatt är skrivet av fyra företrädare för borgerliga partier. Varav en är Lena Ek, den katastrof till miljöminister som inte borde ha kunnat underträffas, men det skedde ju genom att denna ministerpost (med tillägget av klimat-) nu innehas av en miljöpartist. Värre kan det väl i alla fall inte bli?

De lyckas bland annat komma med det ofta upprepade, men lika fullt felaktiga påståendet att klimatförändringar drabbar de fattigaste mest. Jag skulle vilja se någon försöka visa några belägg för det påståendet. Det lär inte gå. I bästa fall upprepas detta mantra av folk som har förväxlat naturkatastrofer med klimatförändringar. I värsta fall handlar det om folk som medvetet ljuger.

Några förnybara energislag finns inte som producera energi som människor i ett modernt samhälle behöver. Torka fisk i solskenet, eller kläder i solsken och milda vindar, är att använda förnybar energi. Använda sol och vind för att producera el är inte att använda förnybara energislag. Vare sig solpaneler eller vindkraftverk konstrueras av några förnybara material. Det är bara floskler och flum att försöka dela in energislag i förnybara och icke förnybara. Handlar det om elproduktion finns inga förnybara energislag. Likaså om det handlar om värme, utöver att värma hus med direkt solljus.

Det som behöver kylas av eller klimatdebatten och planerna på drastiska, dyra, verknings- och meningslösa klimatåtgärder. Världen behöver däremot inte kylas av.

Lämna kommentar

Driver de med oss?

Det är inte nog med att Stefan Löfven av någon obegriplig anledning tog med extremisterna i Miljöpartiet i regeringen. Han lät också språkröret Åsa Roman bli klimat- och miljöminister, vilket förhoppningsvis blir bottenrekord någonsin på den posten, och skriver debattartikel ihop med henne.

Driver de med läsarna? Det undrar jag direkt, eftersom en av de första meningarna i debattartikeln är: ”Om jordens temperatur fortsätter att stiga i den takt som forskarna nu ser och förutspår kommer det få allvarliga konsekvenser för allt liv på jorden, även vårt.”

Den, enligt mig och många andra, tillförlitligaste temperaturserien är den från UAH (University of Alabama, Huntsville), skapad av pionjärerna Roy Spencer och John Christy. Pionjärer för att de var först med att inse att satelliter som ursprungligen hade sänts upp för andra syften också gjorde mätningar ur vilka det går att räkna ut temperaturen i olika lager i atmosfären.

Det intressantaste skiktet är den nedre troposfären, där vi människor lever och nästan allt landbundet liv återfinns. Och dessutom är den del av atmosfären som växelverkar på med världshaven och till exempel utbyter värme med dem.

Hur har då temperaturen i nedre troposfären förändrats hittills under detta århundrade, som började den 1 januari 2001, trots att många tror annat? Det första året i vår tideräkning var år 1, inte år 0. Därför är första året i tredje årtusendet, liksom första året i 21:a århundradet, år 2001.

Så här ser det ut:

UAHLT_jan2001_sep2014

Jag har också tagit mig friheten att lägga in två trendlinjer och extrapolera dem till år 2100. De två trendlinjerna utgör högsta och lägsta gräns för det intervall som mätdata säger att trenden med 95 %:s sannolikhet ligger inom.

Den lägre linjen passerar 0,2 grader strax före 2100. Med den nollpunkt som temperaturdata har i detta fall, hade 1990-talet en medeltemperatur(avvikelse) på -0,04 grader. Den lägre trendlinjen förutspår alltså att världen år 2100 kommer att vara ungefär 0,25 grader varmare än under 1990-talet. Den över förutspår knappt 1,4 grader varmare.

Är det någonting som kommer att få allvarliga konsekvenser för allt liv på jorden? Ja, inte 0,25 grader varmare i alla fall. Det kommer inte att märkas. Knappast 1,4 grader varmare heller. De allra flesta organismer klarar sådant. Ja, de allra flesta organismer klarar svängningar i temperatur på tiotals grader över perioder dagar och månader.

1,4 grader på drygt 100 år ligger för övrigt långt under vad klimatmodeller förutspår för ”business-as-usual”, som innebär att inga utsläppsminskningar sker, utan att växthusgasutsläppen fortsätter att öka. Vilket i praktiken är vad vi har. Kyotoavtalet innebar inga utsläppsminskningar globalt och innebar det en minskning av ökningen, är det i så fall ingenting som märks.

Varför skriver då Löfven och Romson som de gör? Tror de mer på klimatmodeller än på verkligheten? Men varför skriver de i så fall ”den takt som forskarna nu ser”? Diagrammet ovan visar den takt som forskarna nu ser, eller rättare sagt det intervall i takt som är mycket sannolik. Andra temperaturserier kan i och för sig visa andra intervall, men inte nödvändigtvis högre. RSS, som också bygger på satellitdata men använder andra algoritmer för att beräkna temperaturer, har något lägre trend än UAH. Temperaturserien som kallas HadCRUT3 har ingen mätbar trend alls från juli 1997 till maj 2014, den sista månad för vilken det fanns data senast jag kollade.

Har Löfven och Romson kanske dåliga rådgivare, som ljuger för dem och som de måste lita på för att de själva är alldeles för okunniga och alldeles för dåligt utbildade inom naturvetenskap för att själva kunna begripa och ta reda på fakta?

Löfven och Romson vill minska kommunernas klimatutsläpp. Hur det nu ska gå till att minska något som inte finns? Ingenstans i världen släpps något klimat ut. Det finns vare sig globala eller lokala klimatutsläpp. Det går inte att släppa ut klimat, som är medelväder över en längre period, vanligen ansedd som åtminstone 30 år. Det går visserligen att släppa väder, men då betyder det något annat än det som meteorologerna försöker förutspå upp till 10 dagar i förväg.

Löfven och Romson fortsätter att skriva om fantasin klimatutsläpp när det gäller hållbara transporter. Kollektivtrafiken ska öka. Men ökar inte antalet resenärer på bussar, blir det bara högre koldioxidutsläpp av det hela. En tom buss, med möjligen 1-2 passagerare släpper ut mer per person än en personbil.

Löfven och Romson har upptäckt att utsläppen från personbilar minskar och de från lastbilar ökar, vilket jag noterade när jag skrev om valrörelselögnen att utsläppen från flyg snart skulle vara större än dem från bilar. Om trenderna fortsätter, kommer utsläppen från lastbilar att bli större än dem från personbilar strax efter 2060.

Vilket Löfven och Romson alltså tänker förhindra. Bland annat genom att utländska åkare som verkar i Sverige ska tvingas betala vägslitageskatt.

Är det ens möjligt att tvinga utländska medborgare som verkar här men inte bor här att betala en sådan skatt? Och vad har en vägslitageskatt egentligen med utsläpp av växthusgaser att göra? Vägslitage och utsläpp förefaller vara två helt olika saker. Utländska åkare betalar väl koldioxidskatter om och när de tankar i Sverige? Även om de säkert försöker undvika det genom att fylla tankarna innan de passerar gränsen till Sverige.

Även om klimathotstron hade haft rätt i att koldioxid(utsläpp) har en stor påverkan på klimatet, skulle svenskarnas sammanlagda klimatpåverkan ha varit försumbar. När det nu står tämligen klart att koldioxidens påverkan på klimatet är väldigt liten, är det tveksamt om mänsklighetens sammanlagda klimatpåverkan har märkts än? I alla fall den påverkan som beror på utsläpp av växthusgaser?

Någon annalkande klimatkatastrof finns inte att avvärja. Den enda katastrof som kan inträffa i klimathysterins fotspår är vansinnigt dyra klimatåtgärder som föröder världens ekonomi och sänder mänskligheten flera hundra år tillbaka i utvecklingen.

Med miljöpartister i regeringen, finns inget som helst hopp om att svensk klimatpolitik ska ställas om efter forskningsresultat. Miljöpartiet är trots allt det parti i riksdagen som minst bryr sig om vetenskap. Ja, som mest hatar vetenskap och förnuft, förresten.

Lämna kommentar

Mer parallell vetenskap

Några av de forskare som vågar opponera mot vad som pågår i dagens Sverige, har börjat skriva (och tala?) om parallell vetenskap. Vilket betyder pseudovetenskap där politik styr vad det ska forskas om och vad resultaten förväntas bli.

Exempel på parallell vetenskap kan vara att forskning om GMO-grödor förväntas visa att de är farliga för miljön och hälsan, och att forskning om jordbrukets miljöpåverkan förväntas visa att ekologiskt jordbruk är bästa sättet att minska denna miljöpåverkan.

Jag har aldrig sett någon av forskarna ta upp klimatfrågor som exempel på parallell vetenskap, men det är väl för riskfyllt. Annars är exemplen uppenbara. Massor av pengar satsas på att desperat bevisa hypotesen att koldioxid har en stor klimatpåverkan och att mänsklighetens utsläpp av växthusgaser är den totalt dominerande orsaken till klimatförändringar, åtminstone de senaste 50 åren. Forskningsresultat förväntas dels komma fram till just det och dels visa att att klimatförändringar har i stort sett bara negativa effekter.

När ett stort antal ”kockar” presenterar en osmaklig ”soppa” på DN debatt, är det parallell vetenskap de presenterar och propagerar för.

De globala klimatutsläppen fortsätter att öka och belastningen på planetens ekosystem växer”, skriver de. Vad nu klimatutsläpp är? Klimat blir faktiskt inte till genom utsläpp av det, vilket åtminstone någon av undertecknarna borde känna till. Hur kan något som inte finns fortsätta att öka?

Jag förmodar att de egentligen menar utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, men dessa gaser är inte klimat. Möjligen påverkar de klimatet lite. Det är sannolikt, men ännu så länge obevisat.

Det är inget problem att utsläppen av växthusgaser ökar, eftersom den globala medeltemperaturen inte gör det. Ökar, alltså. För övrigt skulle det inte heller vara något problem om den ökade, bara det skedde ganska långsamt.

Om belastningens på planetens ekosystem verkligen ökar, beror det i så fall på en ökande befolkning, och inte på människors livsstil. För att komma till rätta med det, behöver befolkningen sluta att öka. Har ”kockarna” några förslag på det? Inte vad jag kan se.

Det är lätt att tro att lösningen på det problemet är att se till att barnafödande minskar, och det helst snabbt. Det sker dock redan. Barnafödandet per kvinna minskar snabbt.

Förra veckan såg jag på någon av SVT:s kanaler ett inspelat föredrag med Hans Rosling. Han påpekade bland annat att det i dagens värld finns ungefär två miljarder barn och att det förväntas finnas ungefär så många barn en bra bit in i framtiden, trots att det totala antalet människor växer. I stort sett lika många barn föds hela tiden som det antal barn som övergår till att bli vuxna. De åldersgrupper som ökar snabbt är inte barn, utan gamla, 55- och 65-plussare.

Båda trenderna, alltså att barnafödandet per kvinna minskar och att andelen och antalet gamla människor ökar, är symptom på andra, positiva trender. Som minskande fattigdom och barnadödlighet, och ökande välstånd och bättre hälsovård.

Det är naturligtvis möjligt att försöka minska dessa positiva trender för att försöka minska världens befolkning. Det är också totalt oacceptabelt moraliskt. Ska vi med flit se till att människor dör för att minska mänsklighetens totala miljöpåverkan? Miljöaktivister verkar faktiskt tycka det, om än vanligen inte särskilt klart uttryck, men det visar då bara att de är onda människor.

De positiva trenderna behöver fortsätta. Då fortsätter också barnafödandet per kvinna att minska. I och för sig kommer också ökningen av antalet gamla människor att fortsätta, men det borde finnas en gräns för det. Människor kan knappast bli hur gamla som helst, i alla fall inte utan genteknik.

Hur har egentligen felaktigheten klimatförändringar drabbar de fattigaste hårdast kunnat börja spridas? Här till och med formulerad som ”de fattigaste drabbas hårdast av miljö- och klimatförändringar”. Miljöförändringar fick vara med också. För första gången? Vad nu miljöförändringar är för något?

Det är väl bara att titta var de fattigaste i världen bor och var klimatet har förändrats mest? Enligt temperaturserien från UAH, är klimatförändringarna, i form av temperaturförändringar, störst i Arktis och minskar sedan ju längre söderut vi tittar. Längst i norr bor inga människor alls, medan lite längre söderut bor till exempel inuiter och samer. Ännu lite längre söderut hittar vi fattiga länder, som Bangladesh, Haiti, Pakistan och Afghanistan.

Det är helt enkelt inte sant att de fattigaste är hårdast drabbade av klimatförändringar! Var det en medveten lögn från början, av någon som egentligen visste bättre? Eller skapades myten av någon som inte kan skilja naturkatastrofer från klimatförändringar?

För det är ju så att de fattigaste är hårdast drabbade av naturkatastrofer. Vilket beror just på att de är fattiga, inte på att de drabbas av fler naturkatastrofer.

Lösningen på det problemet är naturligtvis inte några klimatåtgärder, utan att se till att de fattigaste blir rikare. Rika har, av flera olika anledningar, bättre möjligheter att klara följderna av naturkatastrofer än vad fattiga har.

Goda livsvillkor är precis vad miljöflummare, som ”kockarna” i den här ”soppan” inte vill unna människor. I stället vill de försämra för alla människor, utom en liten elit som de själva räknar med att få tillhöra, för att lösa påstådda miljöproblem.

Varför ska Sverige, med mindre än 1,5 promille av världens befolkning, gå före i den enorma späkning för människor som miljöflummarna vill införa? Det skulle ju inte ens märkas på miljöpåverkan, global medeltemperatur eller koldioxidhalter om Sverige plötsligt skulle utplånas och försvinna spårlöst.

Biologisk mångfald värnas genom att så många människor som möjligt koncentreras till städer, genom att jordbruket producerar så mycket som möjligt på så liten yta som möjligt och genom att människor blir rikare. Vilket är raka motsatsen till vad miljöflummarna vill.

Miljöpolitik ska inte alls verka på alla plan och genomsyra alla politikområden. Utan god ekonomi och bra välfärd kommer vi inte att ha vare sig tid, resurser eller lust att bry oss om miljöproblem. Ekonomisk tillväxt ska ske med så lite miljöpåverkan som möjligt, men inte förhindras i en felaktig tro att det också minskar miljöpåverkan.

Ett miljöpolitiskt råd vill väl ”kockarna” ska befolkas av miljöflummare, som de själva, och inte av riktiga experter? Förresten så står expertstyre i motsats till demokratiskt styre. Politikerna i en demokrati behöver se till helheten och inte bara till detaljer. Verkliga eller självutnämnda experter, till exempel i ett miljöpolitiskt råd, bryr sig bara om detaljer.

Miljöpolitikens kunskapsbas behöver onekligen breddas. Men det kan inte ske med den parallella vetenskap som de flesta av ”kockarna” tidigare har visat att de förespråkar och utövar.

Får inte miljöforskning, mest i form av parallell vetenskap, redan idag en oproportionell andel av forskningsanslagen? Klimatvetenskapen skulle till exempel behöva mer grundforskning och mindre satsningar på att till varje pris försöka bevisa ohållbara hypoteser. Vilket antagligen skulle kosta mindre och ge mer kunskaper.

Miljöbedömningar, miljökrav och miljömål är nog bra, om de grundas på riktig vetenskap i stället för på flum och parallell vetenskap. Dessutom behöver fördelar vägas mot nackdelar. Viss miljöpåverkan kan faktiskt accepteras, om det blir något gott någon annanstans.

Verkningsfulla och kostnadseffektiva åtgärder behövs sannerligen. Vilket till exempel helt borde utesluta en drastisk och snabb minskning av användandet av fossila bränslen. Det finns inga som helst bevis för att en sådan åtgärd skulle ha någon positiv effekt på världens klimat. Däremot har den definitivt en negativ effekt på världens ekonomi, bland annat för att den kostar oerhört mycket. Av någon anledning tror jag inte att ”kockarna” verkligen menar allvar med att de påstår sig vilja har verkningsfulla och kostnadseffektiva åtgärder. De vill snarare ha meningslösa, verkningslösa och kostnadsineffektiva åtgärder.

Det är inte ett dugg för tidigt att sluta lyssna på miljöflummare och sluta ge stöd till parallell vetenskap. Snarare börjar det bli för sent. Hur mycket ska dumheterna kosta mänskligheten och miljön innan det tar slut?

Lämna kommentar

Miljöflummet är en religion

Det är en religion, för vetenskapen styr inte de dogmer som finns i miljöflummet. Dogmer som alla är åtminstone tvivelaktiga och ofta direkt fel. En sådan dogm, som jag har tagit upp flera gånger, är att genteknik och GMO-grödor är ren ondska som inte ska användas.

Miljöflummarna hatar ekonomisk tillväxt. Vilket är ett av bevisen för att de egentligen hatar människor. Utan tillväxt kan människor inte få det bättre. Eftersom befolkningen ökar, kommer de flesta människor till och med att få det sämre om ekonomin inte får växa.

Detta förutsatt att det är en den totala ekonomi, oftast mätt i BNP, som inte får växa, utan måste minska eller stå stilla. Om BNP/capita tillåts stå stilla, behöver inte människor få det sämre när de blir fler.

Miljöflummarna är nästan aldrig tydliga om de anser att det är totala BNP som inte får öka eller om det är BNP/capita. Eftersom deras argument mot ekonomisk tillväxt är att den tär på miljö och naturresurser, är det förmodligen total BNP de vill ska minska eller stå stilla. Det är total BNP som eventuellt gör av med allt mer resurser och eventuellt ger mer miljöpåverkan.

Vad miljöflummarna inte brukar klara av att tänka på, är att effektivare användning av samma mängd resurser också ger ekonomisk tillväxt. När människor på grund av teknisk utveckling kan jobba effektivare, och klara mer arbete på samma eller mindre tid, blir det ekonomisk tillväxt. När människor strävar efter ett bättre liv, och lyckas med det, blir det ekonomisk tillväxt. Hur ska det gå till att stoppa ekonomisk tillväxt, när människan är ett intelligent och kreativt djur? Inte ens i totalitära stater med planekonomi har det gått att helt stoppa ekonomisk tillväxt.

Och klarar de av att tänka åtminstone lite på sådant, är det alltid av typen att effektivare användning av resurser inte räcker för att minska mänsklighetens alltför stora miljöpåverkan.

En av dessa miljöflummare är Robert Höglund, som har lyckats få en debattartikel publicerad på Svenska Dagbladets debattsida.

När jag läser den, får jag insikten att miljöflummarnas världsbild, väsentligen en fantasivärld, är så djupt influerad av deras religion att de är övertygande om att alla är troende. De inser inte att det finns människor som inte alls är miljöflummare och tror på den religionens dogmer.

Alla vet att människans belastning på jordklotet måste minska radikalt, annars går vi mot både ekologisk och ekonomisk katastrof”, skriver Höglund.

Nej, Höglund, alla vet inte det! Vissa av oss inser att sådana tankar grundas på ovetenskapligt flum!

Ett exempel på sådant ovetenskapligt flum är det ekologiska fotavtrycket, som jag har skrivit om flera gånger här. Det är beräkningar som påstås visa att vår livsstil kräver flera jordklot. Det är beräkningar som insinueras visa att det är bättre för miljön att vara fattig än att vara rik.

Det är också beräkningar av ett mycket tvivelaktigt slag. Det som dominerar det ekologiska fotavtrycket är koldioxidutsläpp. Där har bidraget till det ekologiska fotavtrycket beräknats med antagandena att skog tar upp en viss mängd koldioxid och att alla mänsklighetens utsläpp måste tas upp av skog.

Har beräkningen gjorts med rätt antagande om hur mycket koldioxid skog kan ta upp? Det är stor skillnad på hur mycket koldioxid olika typer av skog klarar av att ta upp.

Varför skulle alla koldioxidutsläpp behöva tas upp av naturen? Koldioxidhalten i atmosfären har under flera hundra miljoner år varit på nedgång, med undantag för enstaka perioder. Som den moderna perioden. De gröna växterna har blivit svältfödda på den koldioxid de behöver för fotosyntesen. Föga förvånande, i alla fall för dem som begriper, har världen blivit grönare de senaste årtiondena. Något som ofta ”skylls” på klimatförändringar enbart, men där en ökande halt av koldioxid naturligtvis har bidragit med mycket.

Om koldioxidutsläppen behöver tas upp av naturen: Vad säger att just skog är bäst på det?

Varför skulle det för övrigt vara negativt om skogsarealen ökar? För det räknas ju som så, när de här antaganden bakas in i ett totalt ekologiskt fotavtryck som anses vara negativt.

Höglund skriver om resursbesparingar och minskat uttag av naturresurser som om det vore något eftersträvansvärt till varje pris. Varför det? Naturresurser i form av oorganiska material gör ingen nytta alls när de ligger under jorden. Tar vi upp dem, kan vi använda dem till något nyttigt. Förmodligen utan större miljöpåverkan, även om gruvdrift eller borrningar kan ha kraftig miljöpåverkan lokalt.

Organiska naturresurser, alltså andra levande organismer, gör kanske nytta på egen hand så att vi bör i största möjliga mån låta bli att använda dem. Vilket inte helt går att undvika. Vi behöver till exempel mat, och maten kommer alltid från andra levande organismer.

En av miljöflummets dogmer är att vi har bara ett jordklot. Vilket faktiskt är fel. Vi har ett helt solsystem inom räckhåll. Ämnen som vi behöver för vår livsstil finns på andra himlakroppar, som asteroider. Det är fullt möjligt att utvinna dem där och skicka ned till dem jordytan. Gruvdrift på andra himlakroppar påverkar dessutom inte några andra livsformer. Jorden är den enda himlakroppen med liv i vårt solsystem, såvitt vi vet. Det finns vissa möjligheter att det finns mikrober under ytan på Mars och i underjordiska hav på Jupiters måne Europa, men vi kan lämna dem i fred. Det finns så många definitivt livlösa himlakroppar.

Höglund skriver ”Det vi egentligen vill ska växa är det goda i samhället, inte den totala ekonomiska aktiviteten”. Därmed är han faktiskt klar med att han vill att total BNP inte ska få öka. Vilket är ovanligt för miljöflummare. Därmed är det också klart att han anser att de flesta människor ska få det sämre när befolkningen ökar.

Vad är det då för ”det goda i samhället” som ska tillåtas växa? Tja, vi vet att en religiös människa anser sin religion vara god. Handlar det om fanatiker, brukar i stort sett allt utanför religionen anses vara ont.

Miljöflummare verkar vara fanatiker. Vi kan utgå från att ”det goda i samhället” i detta fall anses vara miljöflummet och i stort sett ingenting annat. Det mesta annat, som ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling, kärnkraft och genteknik, anses vara ont.

Miljöflummet är inte alls något gott! Det är en människofientlig religion. Den vill att människor ska få det sämre, inte bättre. Därmed vill den också att miljöproblemen ska öka och inte minska. Ju sämre människor får det rent materiellt, desto mindre möjligheter har de att ta sig an, eller ens bry sig om, miljöproblem.

Miljöflummarna brukar anse det vara naivt att förespråka att fortsätta som förut, ”business-as-usual”. Detta fortsätta som förut innebär att fortsätta på trender som ökande mänskligt välstånd, minskande födelsetal, minskande miljöpåverkan per capita, ökande effektivitet vid användandet av naturresurser. Samt en teknisk utveckling som bland annat gör att vi slutar att använda vissa naturresurser och börjar använda andra, som tidigare ansågs värdelösa.

Miljöflummarna, som Höglund, vill inte alls att människans och planetens välbefinnande ska öka. De strävar efter att det ska minska. Vilket de inte alla vill låtsas om, men som är en naturlig konsekvens av deras förslag.

Lämna kommentar

Politiker ska inte lägga sig sånt de inte begriper!

En sak de inte begriper, de flesta i alla fall, är energi. Ja, de flesta kan nog inte förklara skillnaden mellan effekt och energi.

Politiker ska därmed inte avgöra vilka energislag det ska satsas på och vilka som ska avvecklas. Politiker bör bestämma regler för sådant som miljöpåverkan och utsläpp av olika ämnen, men inte några detaljregler eller att vissa energislag ska subventioneras.

På SvD debatt, föreslår Harald Klomp att svenska staten ska sälja sina andelar i kärnkraftverk, och lämna över till privata ägare. Svenska staten äger i och för sig inte direkt några kärnkraftverk, men indirekt, via det helstatliga företaget Vattenfall.

Svenska staten kan gott sälja hela Vattenfall. Energibolag hör inte till den kärnverksamhet som staten bör syssla med. Tycker jag. Men vänstermänniskor lär inte hålla med, för de tycker att i stort sett allt hör till statens kärnverksamhet.

Klomp ger några intressanta uppgifter. Det kan tyckas lite att elpriset ”bara” stiger med fyra procent om två reaktorer avvecklas och med tio procent om om tre reaktorer avvecklas. Men för svensk industri blir det miljardbelopp. Totalt för svenska privatpersoner borde det också bli miljardbelopp.

Han anger också att kostnaden för elen från Ringhals och Forsmark är 20-25 öre/kWh, långt under vad kostnaden är för vindkraftsel. Det är i och för sig två kärnkraftverk där eventuella lån tagna för att finansiera byggandet sedan länge är betalda. Möjligen finns lån tagna för att finansiera uppgraderingar av reaktorerna.

När jag diskuterade ett nybygge i USA, räknade jag ut att byggkostnaden kommer att bli 13 öre/kWh. Då har jag antagligen överskattat kostnaden per producerad kWh, genom att underskatta hur många kWh de två reaktorerna kommer att producera.

När det gäller den reaktor i Olkiluoto som är under byggnad, uppskattade jag att byggkostnaden utslaget på all el som kommer att produceras, blir ungefär 10 öre/kWh. Samt att eventuella lån kommer att kosta ungefär lika mycket. Då blir den ändå mycket dyrare än planerat och klar mycket senare än förväntat från början.

Lägger vi ihop kostnaden för gamla reaktorer med kostnaden för att bygga nytt, hamnar vi alltså ändå på en kostnad som är lägre än den för vindkraftsel. Kärnkraft har helt enkelt lägre kostnader än vindkraft. Vilket också flera studier har kommit fram till. Den som hävdar att vindkraft skulle vara billigare än kärnkraft har inte mycket trovärdighet. Förmodligen är sådana påståenden mera grundade på förhoppningar än på fakta.

Till det kommer att kärnkraft är det säkraste energislaget, ett av de miljövänligaste och har mycket mindre åtgång av material än vindkraft för att producera en viss mängd el. Kärnkraft är helt enkelt överlägset vindkraft. Och antagligen bättre än alla andra energislag, om vi väger ihop ekonomi, dödsfall per producerad kWh och miljöpåverkan.

Ändå är påstådda (men egentligen falska) miljövänner fanatiska motståndare till kärnkraft. Så fanatiska att det är befogat att påstå att de hatar den.

Vilket i sin tur är allvarligt, eftersom Stegan Löfven av någon obegriplig anledning har bestämt sig för att släppa in sådana falska miljövänner, i form av miljöpartister, i regeringen.

Jag funderar på om Löfven är smartare än de flesta tror, och räknar med att regeringens budget inte kommer att godtas av riksdagen senare i år? Han har då goda skäl att avgå, vilket tvingar fram en ny regering eller ett nyval. Det sistnämnda vill de flesta partier inte ha, då de tror sig förlora på det. Alltså försöker man med att bilda en ny regering med nuvarande riksdag som grund. De borgerliga lär inte klara det, då Fredrik Reinfeldt har beslutat att avgå som Moderaternas partiledare och det därmed inte finns någon uppenbar statsministerkandidat. Då får Löfven uppdraget igen, och kan bilda en rent socialdemokratisk regering som kan träffa överenskommelser med olika partier i olika frågor. Miljöpartisterna försvinner från regeringen och Löfven kan påstå att det inte var hans fel att de försvann. För nog är det påtryckningar från andra socialdemokrater som i första hand fick honom att ta med dem från början?

Fast det kanske är fel att överskatta andra människors intelligens och konspirationsförmågor?

Hur som helst, vill den nuvarande regeringen inrätta en energikommission för att diskutera energi, men med en rad förbehåll, som att kärnkraften ska avvecklas och så kallade förnybara energislag byggas ut. Vilket nu företrädare för en del svenska industriföretag kritiserar.

Det är ett inlägg som också egentligen säger att politikerna inte ska lägga sig i sådant de inte begriper och att de ska sätta regler men inte detaljstyra.

Tyvärr lär det inte ske. Politiker är i allmänhet så okunniga om energifrågor att de inte ens begriper hur okunnig de är. De tror sig dessutom bidra till att rädda världen genom att satsa på de ineffektiva och dyra energislag som kallas förnybara utan att egentligen vara det.

Sol och vind är förnybara, ja. I alla fall ur perspektivet ett människoliv. Däremot är vindkraftverk och solpaneler inte alls förnybara. Utan vindkraftverk och solpaneler blir det ingen el från vind respektive sol.

Industricheferna tar också upp det här med energieffektiviseringar, som ibland beskrivs på ett sådant sätt att de verkar kunna spara bort behovet av kärnkraft helt och hållet. Vad få debattörer verka tänka på, är att företag naturligtvis själva satsar på energieffektiviseringar som är lönsamma och möjliga. Det som kan stoppa är om kostnaden från början är för hög för att företaget ska ha råd. Hur vanligt är egentligen det? Ja, hur ska vi veta det? De som förespråkar energieffektiviseringar tycks bara utgå från att de är tekniskt och ekonomiskt möjliga och att företag är för dumma för att själva göra vad de har råd med och kan tjäna på i långa loppet. Några analyser av möjligheter, kostnader och vinster ser vi aldrig.

Naturlagarna själva sätter gränser för vad vi kan göra med energi. Ett vanligt sätt att producera el är att värma vatten till ånga och låta ångan passera en turbin, vars rörelse används för att producera elen. Ångan kyls därefter ner till vatten igen. Det är en process där naturlagarna säger att effektiviteten beror på ångans temperatur och vattnets temperatur och det är svårt praktiskt att få ut mer än ungefär en tredjedel av bränslets energi som el. Detta oavsett om bränslet är uran, kol, olja, gas, sopor, biomassa eller något annat.

Ett sätt att använda energin effektivare i detta fall, är att satsa på kraftvärme, så att kraftverket producerar både el och värme. Vilket ju fungerar när det är någorlunda kallt. På sommaren behövs relativt lite värme, framför allt för varmvatten. Behovet av el minskar också, men inte lika mycket som behovet av värme. Dessutom är det antagligen politiskt självmord att föreslå att ett kärnkraftverk ska användas som kraftvärmeverk, då det innebär att verket behöver ligga mycket nära bebyggelse. Den politiker som föreslår något sådant, lär utsättas för en hatkampanj av miljöflummarna, som miljöpartister, ledningar för så kallade miljöorganisationer och journalister.

Det finns alltså dels en uttalad politisk vilja att använda energin effektivt och dels en mindre klart uttalad politisk vilja att motarbeta att energin använda effektivt och att bästa möjliga energislag används.

Vilket inte skulle vara något större problem om politikerna kunde hålla fingrarna och maktbehoven borta från sådant de inte begriper. Men hur ska vi kunna få dem att göra det?

Lämna kommentar

Föredömet Japan?

Vem är mest trovärdig: En person som har skrivit en debattartikel som publiceras på Sydsvenskans debattsida eller USA:s energimyndighet?

Enligt Anika Agebjörn minskar Japans användning av fossila bränslen trots att kärnkraftverken står still, medan användandet av solpaneler ökar kraftigt. Enligt EIA, har Japans användning av olja minskat lite, användandet av naturgas ökat ganska mycket, produktionen från vattenkraft utgör 3 % av den totala elproduktionen och produktionen från övrigt förnybart (som inkluderar solpaneler) utgör 2 %.

Agebjörn hävdar att det installeras ett soltak varannan minut i Japan. Jag förmodar att hon då menar att det varannan minut sätts på upp nya solpaneler på något tak i Japan. Ett vanligt år har 525600 minuter och ett skottår ytterligare 1440 minuter. Alltså sätts det, enligt Agebjörn, upp drygt 260000 solpaneler varje år i Japan.

Enligt solcellsstatistiken, producerades det 2012 solceller med en total kapacitet av 38,5 GW. Antagligen har produktionen ökat sedan dess och ligger nu över 40 GW.

Den maximala mängd solljus en solpanel kan få är knappt 1,4 kW per kvadratmeter. Det är solstrålningens styrka i riktning mot Solen om atmosfären och moln inte skymmer bort någonting. Även en klar himmel skymmer bort solljus, så det är verkligen en överskattning. Låt oss ändå använda den och konstatera att åtminstone 28 miljoner kvadratmeter solpaneler måste tillverkas varje år för att få ihop till drygt 40 GW. Om en solpanel är i genomsnitt tio kvadratmeter stor, innebär det mer än 2,8 miljoner solpaneler och det är inte helt orimligt att 1 % av dem hamnar på tak i Japan.

Fortune har en artikel om solel i Japan. Föga förvånande byggs den ut på grund av kraftiga subventioner, motsvarande ungefär 2,50 kronor per kWh. Utan sådana subventioner skulle vi nog inte se enda ny solpanel i Japan.

Agebjörn är uppenbarligen en kärnkraftshatare. Som alla sådana, bygger argumenten bland annat på att underlåta att berätta delar av sanningen. Som att solpaneler i Japan får kraftiga subventioner, men ändå producerar en bråkdel av det totala elbehovet.

Vad gäller Japans utsläpp av koldioxid, har regeringen ändrat sina planer på hur mycket utsläppen kan minska. Vilket bland annat har retat EU, som numera verkar vara den enda region som håller klimathotet och (mar)drömmen om stora utsläppsminskningar vid liv.

Vi känner igen Agebjörns argument från hur andra kärnkraftshatare brukar resonera. Säkerhetsfrågorna är till stor del olösta, hävdar de, trots att kärnkraften är det säkraste energislaget med minst antal dödsfall per producerad kWh.

De undrar var vi ska göra av kärnavfallet och verkar inbilla sig att det försvinner automatiskt bara vi avvecklar kärnkraften. Det är ju nästan tvärtom. Fortsätter vi att utveckla kärnkraften, vilket också kräver att vi fortsätter att använda den, kan delar av avfallet försvinna. Inte automatiskt, i och för sig, men genom att bli bränsle för kommande generationer av kärnreaktorer. Reaktorer som dessutom kommer att vara konstruerade så att kärnreaktionerna stängs av automatiskt om kylningen av reaktorn stängs av. Vilket borde göra en härdsmälta omöjlig.

Agebjörn, som många andra miljöflummare, tycker att vattenkraft räcker som reglerkraft för de opålitliga energislagen sol och vind. Men enligt alla verkliga experter, har vattenkraften i Sverige nästan nått sitt tak för hur mycket intermittent elproduktion den kan reglera. Ska vi då i framtiden godta frekventa och långvariga strömavbrott för att det är natt, mulet eller vindstilla? Eller ska vi bygga kol- och/eller gaseldade kraftverk som reglerkraft?

Visserligen ökar mängden skog i Sverige sedan flera årtionden, men ska biomassa börja ersätta kärnkraft, lär den trenden vända. Dessutom är det risk att stora delar av jordbruksmarken behöver användas för produktion av biomassa i stället för till livsmedelsproduktion.

Japan planerar att starta en hel del av sina kärnkraftverk igen de närmaste åren. Innan tsunamis drabbade kärnkraftverket i Fukushima fanns till och med planer på bygga ut kärnkraften.

Jag får väl också ta och påpeka att Sverige och Japan inte alls har samma förutsättningar när det gäller solenergi. Större delen av Japan ligger mellan 32:a och 44:e breddgraden. Sverige ligger ungefär mellan 55:e och 69:e breddgraden. Vad än miljöflummarna försöker lura i oss andra, så är tillgången på solenergi bättre ju närmare ekvatorn man bor och sämre ju närmare någon av polerna man bor.

Japan har alltså bättre möjligheter för solenergi än Sverige. Men ändå inte bra nog för att solpaneler ska vara något värt att satsa på. Inte ens vid ekvatorn är solpaneler något värt att satsa på. Undantaget är speciella ändamål, som att driva luftkonditionering. Luftkonditionering behövs ju bäst strax efter att Solen står som högst på himlen, allra helst om det är klart väder.

Det verkar som om haverierna i Fukushima slutligen främst kommer att drabba Tyskland, där politikerna drabbades av hjärnsläpp och beslutade att avveckla kärnkraften. Vilket, precis som i Japan, har lett till stora problem och ökande koldioxidutsläpp och elpriser.

Japan kan inte klara sig utan kärnkraft, och det kan inte vi heller. Tyskland klarar sig heller inte utan den, men frågan är om politikerna kommer att inse det innan katastrofen är ett faktum?

Lämna kommentar

WWF har ett förlegat perspektiv på utveckling

WWF har fått sin slutreplik, i en debatt som började med ännu ett inlägg med påståenden grundande på beräkningarna av ekologiskt fotavtryck och fortsatte med att WWF, för en gångs skull, fick svar på tal, av en företrädare för Timbro.

Företrädarna för WWF påstår att organisationen inte är utvecklingsfientlig. Jag har då aldrig fått något annat intryck än att WWF, och en rad liknande organisationer, är just utvecklingsfientliga. Varför annars till exempel fanatiskt motstånd mot kärnkraft och genteknik?

Om WWF inte anser att de länder som ligger lägst på listan över ekologiskt fotavtryck är de bästa, varför fanns alls grafiken i det första inlägget med, det som till synes kontrasterar de ”goda”, fattiga länder som har litet ekologiskt fotavtryck med de ”onda”, rika länder som har stort ekologiskt fotavtryck? Antagligen ser vi här en typisk taktik av miljöflummare: De insinuerar något, vill att läsarna ska dra vissa slutsatser, men säger det inte rent ut. När så någon påpekar att detta något kanske inte är helt bra, kan miljöflummarna förneka att de har påstått detta något. Vilket är formellt sant, men ändå inte särskilt sant.

Vi ser också att WWF resonerar ologiskt. Å ena sidan påstår man sig vara för att fattiga blir rikare. Å andra sidan påstår man att det är dåligt när länder som Kina, Brasilien och Indien blir rikare genom att producera varor och tjänster för andra länder.

Vilken konkurrenskraftig förnybar energiteknik skulle Kina, Indien och Brasilien ha tillgång till? Kina har i och för sig världens största vattenkraftverk, men vattenkraft står ändå bara för en liten del av landets elproduktion. Indien har en del stora floder att bygga vattenkraftverk i, men det kanske finns en del motstånd mot att bygga sådana i den heliga floden Ganges? Brasilien har världens största flod inom sina gränser, men hur mycket fallhöjd finns egentligen i Amazonasfloden? Och hur miljövänligt är det att bygga vattenkraftverk där eller någon annanstans?

Sol och vind är däremot inte konkurrenskraftiga. Inte i Kina, Indien och Brasilien och inte någon annanstans. Det är fullt begripligt att länder använder kolkraft för producera el, och eventuellt värme. Den är tillförlitlig, billig och lätt att använda och bygga ut. Miljövänlig är den inte, och dessutom skadlig för människors hälsa, men fördelarna överväger nog ändå. Ska kolkraften ersättas av något miljövänligare, behöver alternativen dessutom vara tillförlitliga, lätt tillgängliga och någorlunda billiga. Vilket utesluter solpaneler och vindkraftverk, som vare sig är tillförlitliga eller någorlunda billiga.

Egentligen utesluts kärnkraftverk också för många länder, eftersom de är svåra och tar lång tid att bygga, och kräver väl utbildad personal för att driva reaktorerna, när de väl är klara. Kina, Indien och Brasilien är i alla fall tillräckligt utvecklade för att klara det. Alla tre länderna har också kärnkraftverk.

De kärnkraftverk som har byggts i världen har räddat liv och minskat människors miljöpåverkan från elproduktion. Ändå ser vi miljöflummare vara fanatiska motståndare till kärnkraft och hävda att den är farlig, miljöförstörande och dyr. Visst är den farlig, men alla andra energislag är farligare. Visst är den miljöförstörande, men de flesta andra är mer miljöförstörande. Dyr är den inte alls, jämfört med andra energislag. Det finns både billigare och dyrare. Ska vi alls använda el, är kärnkraft antagligen det bästa sättet att producera denna el.

Typiskt nog nämner WWF-företrädarna inte alls det som nog var den viktigaste punkten i Timbros kritik: Det finns (åtminstone) ett annat mått på länders miljöpåverkan än ekologiskt fotavtryck och det ger ett helt annat resultat. Där är rika länder, som Sverige, miljöföredömen och de fattiga har stor miljöpåverkan. Sverige har inte alls blivit mer miljöpåverkande, utan mindre.

Jag misstänker att WWF inte klarar av att ta upp det, eftersom alternativet, EPI, visar att det ekologiska fotavtrycket handlar om ovetenskapligt flum. Dessutom ovetenskapligt flum som får mycket mer uppmärksamhet än det förtjänar.

Lämna kommentar

Botten är nådd?

Sedan posten som miljöminister infördes, har vi sett en trend: Varje ny person på posten har varit ännu mer okunnig, flummig och vettlös än sin föregångare.

Nu borde botten vara nådd. När posten innehas av ett miljöpartistiskt språkrör borde det vara omöjligt att det bli värre. Fast det har jag å andra sidan trott varje gång en ny miljöminister har utsetts.

Denna nya miljöminister har redan avslöjats med att måla en båt med en färg som inte får säljas längre eftersom den anses skada marina organismer. Hon har dessutom flugit från Bromma, en flygplats som hennes parti vill stänga så fort som möjligt, och helst i fjol.

Vi ska inte bli förvånade. Hyckleri är ett kännetecken på miljöflum. Miljöflummarna predikar ständigt att människor ska leva på ett visst sätt, och lever själva sitt liv på ett annat sätt. Det hela påminner inte så lite om George Orwells Djurfarmen, en fabel som väsentligen handlar om det Sovjetunionen som var ett ganska nytt land och system när boken skrevs.

Sovjetunionen har nu gått under, tack och lov. Miljöflummarna har inte fått oinskränkt makt i något land. I vissa länder har de ingått i koalitionsregeringar, med resultat som förskräcker. Ändå ska Sverige, i form av statsminister Stefan Löfven, också försöka.

Sverige ska satsa på stora subventioner till sol och vind, trots de avskräckande exemplen från länder som har försökt. Sverige ska försöka avveckla kärnkraften, trots de två avskräckande exemplen som finns i länder som har mycket elproduktion från kärnkraft. Sverige ska försöka med miljöflummare i regeringen, trots de avskräckande exempel som finns från länder som har försökt. Kan Sverige aldrig lära av andra länder? Är vi, eller snarare politikerna, så övertygade om att Sverige är Föredömet som bara kan lära ut till omvärlden och aldrig lära av andra?

Med miljöpartister i regeringen, om än en svag minoritetsregering, vädrar Sveriges klimataktivister tydligen morgonluft.

På Göteborgspostens debattsida kan vi se några av dem åter kräva att svenskarnas pensionspengar ska slösas bort på ”hållbara” investeringar som inte alls är hållbara, vare sig ekonomiskt eller ekologiskt.

Jag förstår dessutom inte vad det är för fantasivärld de lever i. De skriver om klimatkatastrof och klimatkrasch alldeles som det vore något som är troligt i den värld där de lever. Vilket inte kan vara samma värld i vilken jag lever.

De skriver ”Jordens medeltemperatur kommer vid seklets slut att vara mellan tre och fem grader högre än 1850 om ingen drastisk förändring sker, enligt FN:s klimatpanel.” I den senaste rapporten från WG1, som undersöker (delar av) vetenskapen och vad mätningar och modeller säger, formuleras till exempel (sidan 20) på ett sätt som jag tolkar som att mer än fyra graders uppvärmning fram till slutet av detta århundrade är ganska osannolikt. Då används ändå resultat från klimatmodeller som bevisligen nästan alla har överskatta den globala uppvärmningen de senaste 20 åren.

De skriver ”Hundratals miljoner människor kommer att drabbas av översvämningar”. Vadå kommer att drabbas? Enligt statistiken på International Disaster Database, har hundratals miljoner redan drabbats av översvämningar (flooding). 1935 och 1950 berördes till exempel över 10 miljoner människor i hela världen av översvämningar. Att det inträffar har inget med klimatförändringar att göra, utan med att extrema händelser sker ibland. När människor täcker stora ytor med material som inte släpper igenom vatten, som asfalt, och underlåter att muddra vattendrag och kanaler som kan föra bort vatten, ökar dessutom risken för översvämningar.

Intressant med statistiken är att dödstalen i översvämningar har minskat. Under första halvan av 1900-talet, dog under flera år tiotusentals människor i översvämningar. Så sent som 1999 dog nästan 35000 under ett år. Under 2000-talets år, hittills, har färre än 10000 dött varje år.

Huvudorsakerna är teknik och rikedom. Bättre teknik gör att översvämningar går att förutsäga och gör att människor kan evakueras och bättre skydd kan byggas. Ökat välstånd gör att länder och människor har råd att skydda sig bättre.

Fossila bränslen har varit viktiga när det gäller att öka länders och människors välstånd. Samma fossila bränslen som klimataktivister hatar och hävdar är på väg att orsaka en klimatkatastrof. Fast de egentligen ökar förutsättningarna för att människor ska klara sig levande från extremväder.

IEA är experter på energi och inte på klimat. När det gäller klimatfrågor, verkar IEA tro på diverse klimatpanikmakare som utan vetenskapligt stöd förutspår stora klimatförändringar och diverse katastrofer i deras spår.

Det är absolut inte hållbart att investera i så kallade förnybara energislag, som egentligen inte är förnybara alls. För att tillverka solpaneler och vindkraftverk går det åt stora mängder ändliga resurser. Det handlar inte alltid ens om material som går att återvinna.

Sol och vind kan dessutom inte alls producera el på ett sätt som ett modernt samhälle behöver. Ett alternativ är då att tillåta frekventa och långvariga strömavbrott, vilket hittills har ansetts politiskt omöjligt. I stället har det satsats på reglerkraft, som i de flesta länder har varit kraftverk eldade med naturgas, brunkol och/eller stenkol. Någon minskning av koldioxidutsläppen blir det inte i praktiken. Lite mindre av elen produceras med fossila bränslen, men å andra sidan blir de fossileldade kraftverken mindre effektiva av att ständigt slås på och av, så utsläppen per producerad kWh från dem ökar.

Speciellt viktigt, när det gäller investeringar av pensionspengar, är att sol och vind är garanterade förlustaffärer. De byggs bara ut på grund av subventioner och kan aldrig bli lönsamma utan subventioner. Om subventionerna upphör, går alla ägare av sol- och vindkraftverk i konkurs. Stater har inte råd att hur länge som helst subventionera ineffektiva och dyra energislag, så investeringar i sol och vind är minst sagt riskfyllda. Eller snarare att kasta bort pengar som man aldrig kommer att få se igen.

Lämna kommentar
css.php