Man ska vara försiktig med att använda beteckningar som (klimat)panikmakare eller (klimat)alarmist, men när Björn Källström skriver i GP idag, verkar det befogat att använda dem. Det finns inga nyanser alls, utan koldioxidutsläppen håller på att förstöra världen, menar han.

Kälsström slår fast som en absolut sanning att världshavens pH minskar. Det är inte alls någon absolut sanning. Det är modellresultat. Modeller säger att världshavens pH borde ha minskat från 8,2 i mitten av 1700-talet till 8,1 nu. Några mätningar av pH förekom dock inte i mitten av 1700-talet. Det är jag absolut säker på, eftersom pH-skalan infördes i början av 1700-talet.

Det finns dock indikatorer på tidigare pH-värden. Dessa indikatorer kan användas för att beräkna tidigare pH, som till exempel från nära ön Flinders söder om Australien:

De tidigaste värdena ligger i och för sig högst och de sista lägst, men ändå är det svårt att se någon som helst trend i dessa pH-värden. I mitten av 1900-talet låg värdena i själva verket nära de högsta värdena från början av 1700-talet. Någon korrelation med koldioxidhalten, som har ökat hela tiden, verkar inte finnas.

Det finns pH-mätningar från modern tid. Forskningsskepp har åkt omkring på världshaven och mätt olika saker, bland annat pH-värden på olika djup. Dessa observationer kan till exempel hittas här, på hemsidan för USA:s motsvarighet till SMHI.

Mätningar utanför Spaniens nordvästkust 1982 gav till exempel följande data:

Vi ser här något typiskt: pH sjunker med havsdjupet. Skalan på x-axeln är visserligen inte havsdjup i meter, men vattentryck som ungefär motsvarar en meter per enhet.

Utanför Spaniens kust är det inte så djupt som i Stilla Havet, där det finns mätningar från olika platser under en expedition 2006:

Den väldiga spridningen av värdena ner till ungefär 4 kilometers djup beror på att det är mätningar tagna vid olika platser. Även här ser vi att pH sjunker med djupet, men att trenden avtar på stora djup och att pH där tycks stabiliseras på ungefär 7,6.

Mätningar i Södra Polarhavet, södra Indiska Oceanen och södra Stilla Havet 1992 gav dessa data:

Även här ser vi att det är stora variationer för olika platser.

Andra mätningar utfördes 1994 under en expedition väster om Sydamerika:

Åter igen samma mönster: Stora variationer beroende på läge och en minskning av pH med djup, följt av en stabilisering på ungefär 4 kilometers djup.

Från den sistnämnda expeditionen har jag tagit fram lite andra data än pH:s variation med havsdjup. Vi kan till exempel se att det verkligen finns ett samband mellan pH och koldioxidhalten i havsvattnet:

Nästan alla mätpunkter ligger på en väldefinierad kurva, och de som ligger utanför är kanske mätfel.

Så om koldioxidhalten ökar till 500 ppm, kommer havens pH att sjunka till 7,9?

Nehej, så enkelt är det inte. Världshaven innehåller mycket mer koldioxid än atmosfären. Om så all koldioxid i atmosfären genom ett magiskt trollslag dumpas jämt fördelat i haven, ändras koldioxidhalten i havsvattnet bara med några ppm. Det krävs att den ökande koldioxidhalten leder till en höjning av koldioxidhalten i havens yttersta lager, och inte förs nedåt, för att pH i ytvattnet ska kunna minska rejält.

Ovanstående diagram kan dessutom ritas på ett annat sätt, nämligen med en logaritmisk skala för koldioxidhalten:

Då ser vi att pH varierar linjärt med logaritmen av koldioxidhalten, vilket är en mer komplicerat sätt att säga att pH varierar logaritmiskt med koldioxidhalten.

Slutligen ett diagram sim visar pH:s variation med latitud om vi bara tittar på mätningarna närmast ytan:

Här ser vi ett typiskt mönster: pH har ett lokalt minimum nära ekvatorn, ökar en bit från ekvatorn, för att sedan minska igen närmare polerna.

Det finns helt enkelt inte ett enda pH-värde för havsvattnet. Havsvattnets pH nära ytan kan sjunka på grund av koldioxidutsläppen, men bara märkbart om koldioxiden blir kvar där och inte förs nedåt och blandas upp i vatten på lägre djup.

Källström försöker dessutom att skrämmas med att korallreven kommer att snart vara försvunna på grund av koldioxidutsläppen.

Ur ett geologiskt perspektiv är koldioxidhalten ovanligt låg, trots ökningen de senaste 150 åren. Korallreven har överlevt betydligt högre koldioxidhalt i det förflutna.

Som vanligt hävdar de klimathotstroende att denna tid är speciell. Just nu och en tid framöver kommer ekosystemen att kollapsa under förhållanden som de har överlevt tidigare.