Då och då upprepar jag här en räkneövning med en global temperaturserie baserad på satellitdata: Hur långt tillbaka i tiden går det att göra en linjär anpassning med en lutning som inte är signifikant skild ifrån noll?

Idag är det dags igen. En viktig skillnad är att denna gång har jag använt beräkningen från RSS. Vanligen brukar jag använda den från UAH.

UAH, med pionjärerna Christy och Spencer, var först med att försöka använda satellitmätningar till att beräkna globala medeltemperaturer i lägre troposfären. Senare kom RSS, vars temperaturer skiljde sig markant från UAH:s. De två grupperna har granskat varandra och hittat fel i varandras beräkningar, som har korrigerats. Numera är skillnaderna små.

Detta arbetssätt skiljer sig radikalt från de beräkningar som bygger på data från väderstationer på land och från fartyg till havs. Dessa grupper kontrollerar inte varandra alls, och ser helst att inga oberoende heller gör kontroller. De bryr sig inte om de skillnader som finns och tycks låtsas om att de inte ens finns.

Beräkningarna baserade på satellitmätningar borde vara mycket bättre än de baserade på data från jordytan. Detta både på grund av bättre arbetsmetoder och på grund av att satellitmätningarna innehåller ytterst lite av det som är det största problemet med data från väderstationer, nämligen att mätningarna påverkas av de urbana värmeöar som alla samhällen utgör. Dessa samhällen utgör visserligen bara en bråkdel av jordytan, men de flesta väderstationer befinner sig i en sådana miljöer.

Nåväl, hur ser det då ut för temperaturserien från RSS, som nu är uppdaterad upp till och med oktober i år?

Jo, så här:

För RSS är globalt detsamma som från 70 grader sydlig latitud (-70) till 82,5 grader nordlig latitud.

Den längsta period som slutar i oktober i år och  för vilken det går att hitta en trend som inte skiljer sig signfikant från noll är februari 1996-oktober 2011. Förvisso är det sannolikare att trenden är positiv än att den är negativ, men det är också mer än 5 % chans att den är noll eller negativ. Därmed är den inte signifikant, med det mått som forskare vanligen brukar använda. Jag har i diagrammet ritat in den största och minsta trend som ryms inom detta signifikansintevall.

Går vi vidare till perioden april 1997-oktober 2011, så är det en period för vilket det är sannolikare att trenden är negativ än att den är positiv.  Det är också den längsta sådan period som går att hitta och som slutar i oktober i år. För den trenden har jag ritat in medellinjen i stället för största och minsta i signifikansintervallet.

Betyder det nu helt säkert att vi har haft 15 år och 8 månader utan global uppvärmning? Nej, men det betyder att det är fullt möjligt att vi har haft det. Det betyder att den som påstår att den globala uppvärmningen fortsätter oförminskat minst sagt har svårt att bevisa det påståendet.

De flesta klimathotstroende forskare verkar nu erkänna att den globala uppvärmningen har tagit en paus. Detta är naturligtvis ett stort problem för dem. Enligt deras tro måste ju bara den globala uppvärmningen fortsätta så länge koldioxidhalten fortsätter att öka, och i flera årtionden därefter också. Enligt deras tro kan koldioxidens stora klimatpåverkan inte fullständigt motverkas av naturliga faktorer. Lika fullt säger verkliga data från den verkliga världen att detta har hänt.

De klimathotstroende behöver hitta (bort)förklaringar till bristen på global uppvärmning. Dessa (bort)förklaringar går enligt två huvudspår. Det första huvudspåret är att koldioxidens klimatpåverkan har motverkats av annan mänsklig verksamhet, nämligen luftföroreningar som sot. Dessa luftföroreningar har skymt solljuset och gjort att uppvärmningen har upphört.

Den bortförklaringen stämmer mycket dåligt med hur uppvärmning och avkylning är fördelad över jordytan. De mesta luftföroreningarna de senaste 15 åren borde ha uppkommit på norra halvklotet, och framför allt i Kina. Norra halvklotet har värmts upp relativt det södra, fast dessa påstått avkylande luftföroreningar framför allt finns i norr.

Det andra huvudspåret går ut på att värmen har förts ned i havsdjupen i stället för att stanna kvar vid ytan och värma den och atmosfären. Det skulle betyda att havsvattnet betydligt snabbare än man tidigare har trott kan transportera värme till stora djup.

De senaste åren har haven ner till 700 meters djup inte värmts upp alls, så på något sätt måste då värmen ha hoppat över de lagren på sin väg nedåt, om den här förklaringen ska kunna stämma.

Om det stämmer att värmen har transporterats till stora havsdjup, borde den stanna där länge.  Den kommer inte tillbaka i första taget och värmer upp jordytan. Ja, den borde sippra upp så långsamt att det knappt bli märkbart. De klimathotstroendes hopp om att kunna fortsätta larma om ett klimathot, är att haven slutar att snabbt transportera överskottsvärme till stora djup.

Det här huvudspåret är intressant också ur en annan synvinkel. När den globala uppvärmningen har tagit paus, och de klimathotstroende har fått allt svårare att skrämmas med att världen håller på att överhettas, har de ju allt mer börjat skrämmas med ”försurning” av världshaven. För att det hotet ska fungera, krävs bland annat att världshaven är dåliga på att transportera koldioxid till stora havsdjup. För om koldioxiden som tas upp från atmosfären snabbt blandas ut ner till stora havsdjup, kommer förändringen av havsvattnets pH att knappt bli märkbar. Nej, för att försurningshotet ska fungera, måste utblandningen ske väldigt sakta, så att den extra koldioxiden stannar kvar nära ytan och sänker pH märkbart i ytvattnet.

Kan världshaven snabbt transportera värme nedåt till stora djup men lämna kvar koldioxiden? Nej, naturligtvis inte. Om havströmmar förmår att snabbt transportera värme till stort djup, kommer koldioxiden att följa med. Inte bara värmen kommer att blandas ut, utan också koldioxiden, och ytvattnets pH kommer att förbli nästan oförändrad.

Så ett av de klimathotstroendes försök till bortförklaringar till den uteblivna globala uppvärmningen de senaste åren, tar i själva verket udden av deras försök att skrämmas med ”försurning” av världshaven. Det verkar inte riktigt som de fattar detta.

Fast nu finns det en mycket enklare och troligare förklaring till att den globala uppvärmningen har tagit paus: Koldioxidens klimatpåverkan är så liten att den lätt drunknar i naturliga variationer. De klimathotstroende vill inte veta av den förklaringen, för den betyder att de inte längre kan skrämmas med en annalkande klimatkatastrof. Med låg klimatkänslighet för koldioxid, finns ingen annalkande klimatkatastrof.

Med den förklaringen skulle de å andra sidan kunna hålla liv i försurningshotet lite längre. Fast det duger tydligen inte.